The Sleeping City

Titel: The Sleeping City / När New York sover
Genre: Film-Noir/Drama/Mysterium
Land: USA
År: 1950
Regi: George Sherman
I rollerna: Richard Conte, Coleen Gray, Richard Taber, John Alexander

Handling: På ett sjukhus i New York blir en anställd skjuten av en mystisk mördare. En polisen går under täckmantel som läkarpraktikant och upptäcker att någonting på sjukhuset stinker...

Omdöme: Efter att ett till synes meningslöst våldsbrott har skett mot en läkarpraktikant utanför sjukhuset står polisen handfallna. Offret verkade inte ha några fiender men sköts kallblodigt till döds från nära håll. Polisinspektör Gordon (John Alexander) misstänker att det kan ha varit någon som hör hemma på sjukhuset. Men med över tusen läkare och lika många sjuksköterskor plus patienter, är det som att leta efter en nål i en höstack.


© Universal Pictures

Polisdetektiven Fred Rowan (Richard Conte) väljs ut att börja jobba under täckmantel som läkarpraktikanten Fred Gilbert. Eftersom han har viss medicinsk utbildning och tjänstgjorde som sjukvårdare i militären, klarar han av att sköta de rutinmässiga uppgifterna. Detta samtidigt som han ska försöka finna vad som låg bakom avrättningen och hitta gärningsmannen.


© Universal Pictures

Det blir inget lätt uppdrag för Fred som till hundra procent måste iklä sig läkarrocken. Han ska även bo på sjukhuset där han delar rum med Steve Anderson (Alex Nicol) som var rumskamrat med offret. Fred märker att något tär på Steve. Men det är inte bara Steve som hamnar på Freds radar. Attraktiva chefssjuksköterskan Ann Sebastian (Coleen Gray) har Fred inget emot att bekanta sig med. Dessutom är Pop Ware (Richard Taber) en intressant karaktär, eftersom han arbetat på sjukhuset i 30 år och sitter på en hel del information.


© Universal Pictures

Innan filmen drar igång håller Richard Conte ett tal till tittarna för att försäkra om att vad vi kommer ta del av är en fiktiv historia. Detta eftersom sjukhuset inte ville att folk skulle tro att sådana saker sker på sjukhuset, vilket skulle ge dem ett dåligt rykte. Lite onödigt kan tyckas då folk inte är korkade, men det ger filmen något av en semidokumentär känsla. Plus att det förmodligen var inspirerat av The Naked City (1948) som inte bara har en snarlik titel utan även var en film-noir som synade polisens arbete i en semidokumentär stil.


© Universal Pictures

En noir som till stor del är ett drama och ett mysterium i sjukhusmiljö. Kan väl inte påstå att det skulle bli direkt spännande att följa Fred under täckmantel. För det är inte i stil med trevliga thrillern Coma (1978) i sjukhusmiljö som man hade kunnat hoppas på. Det är alltså mer ett drama som dock har gott om noir-element längs vägen.


© Universal Pictures

Lite småtrevligt trots allt och Richard Conte är alltid stabil, så även här. Han medverkade i bättre noir-filmer än denna, men den är inte så tokig och en fördel är att man inte vet hur det ligger till förrän mysteriet får sin upplösning på slutet. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6

The Gunfighter

Titel: The Gunfighter / Hämndens timme
Genre: Västern
Land: USA
År: 1950
Regi: Henry King
I rollerna: Gregory Peck, Millard Mitchell, Karl Malden, Richard Jaeckel

Handling: Den äldre revolvermannen Jimmy Ringo är trött på att döda. Men han utmanas ständigt av yngre förmågor som vill bli berömda.

Omdöme: Jimmy Ringo (Gregory Peck) rider in i en liten stad och kliver in på baren där han vill ta ett glas eller två i lugn och ro. Han slår sig ner vid bardisken och barmannen känner genast igen honom. Jimmy har nämligen rykte om sig att vara den snabbaste revolvermannen i väst och att han skjutit flera män. Det är dock i självförsvar, säger han. Nu får han en ny utmanare som stör hans barvisit då stöddige Eddie (Richard Jaeckel) mopsar upp sig.


© 20th Century Fox

Efter att Jimmy tvingats agera i självförsvar, är det bäst om han flyr fältet. För trots att han har gott om vittnen till att han inte drog först, varnas han av de övriga bargästerna att Eddie har tre bröder som kommer vara ute efter honom då han dödade deras bror.


© 20th Century Fox

Jimmy beger sig till en för honom bekant stad ett par timmar bort. Där tar han sig till den lokala baren som inte öppnat än. Bartendern Mac (Karl Malden) känner igen honom och ger honom ett varmt välkomnande. Stadens sheriff Mark Strett (Millard Mitchell) hämtas för att ta ett snack med den ökände Jimmy Ringo. Det visar sig att Jimmy kommit dit av en god anledning, att träffa någon. Men tiden är knapp då de tre bröderna närmar sig samtidigt som andra skjutglada män i staden vill bli kända för att ha skjutit självaste Jimmy Ringo.


© 20th Century Fox

En klassisk västern som kanske inte må vara den mest kända för den breda publiken men som ofta uppskattas och lämnat spår efter sig. Det är en film självaste John Wayne var mycket intresserad av att göra och rollen som Jimmy Ringo lär ha varit skriven med honom i åtanke. Han ville köpa filmrättigheterna men erbjöd för lite pengar och rättigheterna såldes till ett filmbolag. Han erbjöds sedan rollen, men vägrade då han inte kom överens med filmbolaget Columbias chef. Istället såldes rättigheterna till 20th Century Fox som gav rollen till Gregory Peck.


© 20th Century Fox

Gregory Peck spelar Jimmy Ringo precis som önskat. Han ger karaktären en mystik och viss sårbarhet samtidigt som han är hård och tuff när det krävs. Jimmy är trött på att behöva ha ögon i nacken och vara jagad av alla som vill göra ett namn för sig själva. Han önskar att han kunde vara anonym och leva ett tillbakadraget liv på en ranch med familj.


© 20th Century Fox

Det hela utvecklas till en psykologiskt ansträngd situation för Jimmy Ringo, men även de som kommer i kontakt med honom. Barmannen är t.ex. eld och lågor över hans närvaro eftersom han ser det som en ekonomisk kassako då folk kommer vilja besöka baren där Jimmy Ringo satt, och potentiellt sköt någon eller själv blev dödad. Sheriffen vill ha en lugn stad och försöker få honom därifrån, på ett fridfullt sätt. Det innebär att försöka vara till lags med hans önskemål och se till så potentiella vapendragare håller sig undan.


© 20th Century Fox

Filmen hade setts en gång i tiden men mer än att den gillades mindes inte. Efter inledningen som fångar intresset är känslan att det kommer bli fler sammandrabbningar mellan Jimmy Ringo och andra som kommer testa hans fingerfärdighet, så att säga. Det blir dock inte så fartfyllt eller med så mycket pang pang som man kanske skulle kunna tro. Istället byggs spänningen upp med ett välskrivet manus, där man känner hur tiden är knapp för att Jimmy Ringo ska kunna få de svar han söker och en gång för alla kunna rida iväg med hopp om sin framtid.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7

Sunset Boulevard

Titel: Sunset Boulevard / Sunset Blvd.
Genre: Drama
Land: USA
År: 1950
Regi: Billy Wilder
I rollerna: William Holden, Gloria Swanson, Erich von Stroheim, Nancy Olson

Handling: Joe Gillis är en ung filmmanusförfattare med ekonomiska bekymmer. Av en slump träffar han den före detta stumfilmsstjärnan Norma Desmond. Norma är övertygad om att hon fortfarande är dyrkad av sina fans och planerar sin comeback. Vad hon behöver är hjälp av en manusförfattare.

Omdöme: Polisen kallas till en flott villa i Los Angeles där ett lik flyter i swimmingpoolen. Joe Gillis (William Holden), som är en manusförfattare i Hollywood, agerar berättarröst. Han har svårt att få sina filmmanus sålda och nu börjar hans ekonomiska bekymmer hinna ikapp honom då ett par indrivare vill beslagta hans bil då han inte betalat avbetalningarna som han ska. Joe lyckas vinna lite tid för denna gång, men det är bara en tidsfråga innan han blir av med sin bil som han inte kan vara utan.


© Paramount Pictures

En dag när indrivarna får syn på honom i hans bil, lyckas han ta sig in till en till synes övergiven villa där han kan dumpa bilen i garaget. Villan visar sig inte vara övergiven endast förfallen på utsidan. Betjänten Max (Erich von Stroheim) tror Joe är någon annan som är väntad och ber honom genast ta sig upp till övervåningen där frun i huset väntar. Innan Joe hinner förklara situationen möter han Norma Desmond (Gloria Swanson) som är en gammal filmstjärna från stumfilmstiden som försvunnit från rampljuset.


© Paramount Pictures

Vad som följer är en historia om Hollywood, en cynisk titt på filmindustrins baksida. Hur en f.d. filmstjärna glidit in i ett farligt vakuum som påverkat hennes mentala tillstånd. Hon är övertygad om att hon fortfarande har vad som krävs för att återvända till filmduken och tänker göra det med ett filmmanus hon själv skrivit i flera års tid. Manusförfattaren Joe är som en gudagåva då han kan renskriva manuset. Som tack låter hon honom bo i gästrummet, köper nya kläder och andra gåvor så att han ska känna sig motiverad.


© Paramount Pictures

Filmens främsta egenskap är dess manus som har bra dialog, kvick humor och skapar ett melodrama som fångar ens intresse rakt igenom. Det blev hela 11 Oscarsnomineringar varav manuset vann en av de tre Oscars filmen kammade hem. En hyllad klassiker som till stor del agerar som ett tidsdokument över hur Hollywood kan leda till dröm och mardröm.


© Paramount Pictures

William Holden är bra som Joe Gillis och han funkar lika bra som berättarröst. Joe är en bra karaktär som ser sin chans att ligga lågt samtidigt som han kan tjäna en bra hacka på att utnyttja situationen. Erich von Stroheim uppskattas i birollen som betjänten Max som har en torr humor och skön inställning till det mesta.


© Paramount Pictures

Sedan har vi Gloria Swanson som man får säga ger en prestation som delar mig i två läger. Det känns som hon spelar över och ibland känns hon som Draculas syster med sina uppspärrade ögon. Lite svårt att ta henne på allvar med sitt överspel. Samtidigt är Norma en gammal Hollywood-diva som agerar likadant privat som under en inspelning. Man får helt enkelt ta det som att Norma hela tiden spelar sin roll.


© Paramount Pictures

Billy Wilder är en favoritregissör men detta har aldrig varit en favoritfilm. Förhoppningen var att det skulle bli tredje gången gillt. Att bitarna skulle falla på plats, särskilt då filmen nu sågs med vetskapen att det inte är någon noir-film som den nämns som på sina håll. Istället är det alltså ett Hollywood-melodrama. En del noir-inslag skulle man kunna ge den med berättarrösten och några scener mot slutet, men annars är det ett cyniskt och bittert melodrama.


© Paramount Pictures

Till slut konstateras att åsikten inte direkt förändrats. Det är en film som uppskattas och tål att ses om eftersom manuset är så pass bra att filmen lockar in en utan att man vet hur allt ligger till. Men uppskattningen för filmen är bara till en viss grad då det aldrig lyfts till en känsla av att det här skulle vara riktigt bra som man önskar sig. Helt enkelt en sevärd film men som inte faller en i smaken som den säkert gör för många andra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.4

The Blue Lamp

Titel: The Blue Lamp / Blå lyktan
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1950
Regi: Basil Dearden
I rollerna: Jack Warner, Jimmy Hanley, Dirk Bogarde, Peggy Evans, Bernard Lee

Handling: Historien följer de två London-poliserna George Dixon och Andy Mitchell i deras dagliga kamp mot brottsligheten. Samtidigt planerar de unga brottslingarna Tom, Spud och Diana ett väpnat rån. Deras plan tar dock en fruktansvärd vändning då en av poliserna blir skjuten och en vild jakt på rånarna inleds.

Omdöme: I efterkrigets London har kriminaliteten ökat och med det behövs ökade polisinsatser. Veteranpolisen George Dixon (Jack Warner) och ynglingen Andy Mitchell (Jimmy Hanley) är två av poliserna som kommer följas i deras vardag.


©StudioCanal

Eftersom Mitchell är ny i London och har svårt att hitta boende, övertalar Dixon sin fru att låta honom bli inneboende hos dem. Då paret förlorat sin son som hade varit i samma ålder som Mitchell är, ser de uppenbarligen honom som sin son och ett starkt band bildas omgående.


©StudioCanal

Poliserna umgås privat och sköter sitt jobb där de bl.a. får in en anmälan om en 17-årig flicka som försvunnit hemifrån och föräldrarna är oroliga. 17-åringen visar sig vara Diana (Peggy Evans) och hon är med sin pojkvän Tom (Dirk Bogarde) och hans vän Spud (Patric Doonan). Tillsammans planerar de ett rån mot en juvelerare. Ett rån där en av poliserna blir skjuten vilket leder till att Scotland Yard sätter in alla resurser för att finna rånarna.


©StudioCanal

Filmen inleder med att tacka polisen för deras medverkan och berömma dem för deras arbete. Man känner tidigt att det hela är något av en semi-dokumentär som synar polisens arbete. Detta får en att tänka på tvåfaldigt Oscarsbelönade amerikanska noiren The Naked City (1948) av Jules Dassin som på ett liknande, fast mer effektivt sätt, låter oss följa med polisen i en semi-dokumentär stil. Denna brittiska motsvarighet blev dock också hyllad och belönad med en BAFTA för bästa brittiska film för året.


©StudioCanal

Kanske lite trevande till en början men inte utan intresse när man följer de två poliserna och de tre rånarna. När deras vägar sedan korsas leder det till en del spänning och en jakt som kommer sätta de inblandades psyke på prov. Veteranen Dixon funderar dessutom på om han ska gå i pension efter 25 år eller fortsätta fem år till hos polisen. Samtidigt måste ynglingen Mitchell snabbt lära sig den tuffa vardagen som polis när de hamnar i rånarnas skottlinje.


©StudioCanal

En helt ok film som nog är bättre under andra halvan då det blir lite mer fart och karaktärerna sätts i diverse tuffa situationer. Samtidigt är det en film producerad av klassiska Ealing Studios som mestadels gjorde komedier och en del humoristiska inslag får man också. Tänker inte minst på den lilla flickan som hittat ett vapen som polisen vill förhöra men som är allt annat än samarbetsvillig vilket bjuder på gott om skratt. Men främst är det en allvarlig film och titt på polisens arbete i efterkrigets London.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Outside the Wall

Titel: Outside the Wall / Farlig frihet
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1950
Regi: Crane Wilbur
I rollerna: Richard Basehart, Marilyn Maxwell, Dorothy Hart, Signe Hasso

Handling: En frigiven fånge blir förälskad i en sjuksyster på ett sjukhus. Förälskelsen leder dessvärre till brott.

Omdöme: Larry Nelson (Richard Basehart) har spenderat hela sitt vuxna liv i fängelset. Han åkte in som 14-åring och kommer ut i en främmande och skrämmande värld på utsidan 15 år senare. Världen ser annorlunda ut än när han åkte in och han vet inte hur saker och ting går till på utsidan. På insidan har han haft sina rutiner och blivit omhändertagen. Han har även jobbat på fängelsets sjukhusavdelning de senaste fem åren vilket gör att han möjligtvis kan få ett jobb inom fältet.


©Universal Pictures

En sak Larry bara hört talas om och kunnat drömma om är kvinnorna på utsidan. Det tar inte lång tid för honom att bekanta sig med både den ena och den andra kvinnan. Frågan är om han kommer ha någon lycka med kvinnorna med tanke på att han är helt oerfaren. Han har inga problem med att locka till sig kvinnorna. Han lär sig dock att det finns olika sorters kvinnor här i världen, inte minst femme fatales som han får se upp med.


©Universal Pictures

När Larry väl hittat en lugn plats och fått ett jobb som passar honom som assistent på ett sanatorium som tar hand om tuberkulospatienter, känner han att han hittat hem. Det är då han får upp ögonen för blonda sjuksystern Charlotte (Marilyn Maxwell) som han suktar efter men som vill ha en man med pengar. Det får Larry att frestas av att nappa på ett erbjudande av en rånare som behöver hans hjälp mot bra ersättning för besväret.


©Universal Pictures

Detta är en noir-film på 80 minuter som har två halvor. Första halvan tar det lugnt med att följa Larry och lära känna honom när han kommer ut efter att ha varit inspärrad i 15 år. Han är fast besluten att leva ett ärligt liv och undviker trubbel så gott det går. Lärdomarna med kvinnorna avlöser också varandra, även om han inte blir mycket klokare då han inte hittat rätt kvinna än.


©Universal Pictures

Halvvägs in kommer vändningen när han faller för femme fatalen Charlotte. Nu händer plötsligt en hel del och man känner att noir-aspekten verkligen kommer fram. Larry dras in i den kriminella miljön och man känner att filmen kan bli något klart trevligt. Problemet blir bara att man försöker trycka in för mycket på kort tid vilket gör att man går miste om en del. Detta är ett fall där man gott hade kunnat lägga till ytterligare 15-20 minuter på speltiden.


©Universal Pictures

En film som inte alls gör bort sig och har en del på gång, inte minst under andra halvan. Känns dock som den gör det lite enkelt för sig på sina håll där en del saker inte riktigt förklaras och man går rakt på sak istället för att bygga upp det lite bättre. Detta blir inte minst tydligt på slutet då man hade önskat sig lite mer nerv än att få ett snabbt slut på det hela. Nu var det inte ovanligt med plötsliga slut i dessa filmer, men här hade man velat att den tog lite mer tid på sig eftersom det fanns flera karaktärer och trådar att följa. Ok till ganska bra men kunde blivit något mer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7