The Imposter

Titel: The Imposter
Genre: Dokumentär
Land: USA/Storbritannien
År: 2012
Regi: Bart Layton

Handling: Om en ung pojke som försvann men återvände till sin familj i Texas efter tre år. Han är på många sätt som de minns honom, även om han har börjat prata med fransk brytning och hans utseende har förändrats. Men desto märkligare saker kommer upp till ytan när en utredare börjar ställa frågor.

Omdöme: År 1994 försvinner 13-årige pojken Nicholas Barclay i San Antonio, Texas. Polisen tror initialt att det bara handlar om en ungdom som frivilligt rymt hemifrån, men familjen menar att han aldrig kom hem efter att ha varit ute och spelat basket i området. Dagar blir till veckor, månader och år utan att något nytt sker i fallet.


© A&E IndieFilms

Över tre år senare, 1997, sker något märkligt - polisen i en liten stad i Spanien får ett samtal om att en amerikansk tonårspojke hittats i en telefonkiosk. Pojken är i själva verket en 23-åring som utger sig för att vara minderårig. Vad som följer är en bisarr och häpnadsväckande historia som kommer att få kopplingar till Nicholas Barclay.


© A&E IndieFilms

Detta är en omtalad dokumentär som fångat mångas uppmärksamhet genom åren. Historien känns stundtals nästan påhittad eftersom det finns flera saker att ifrågasätta. Det är så många konstiga omständigheter att man förmodligen hade tyckt att handlingen var för långsökt om det rört sig om en spelfilm.


© A&E IndieFilms

Hur är det möjligt att någon inte bara kan anta en försvunnen persons identitet, utan även lura och övertyga alla att han är den han utger sig för att vara? Eftersom mannen i fråga, Frédéric Bourdin, intervjuas och själv berättar hur det gick till, vad han tänkte och hur det kunde ske, får man en bättre bild av den bisarra historien. Det förklarar dock inte hur myndigheterna och familjen lät sig luras i så pass hög grad som de gjorde.


© A&E IndieFilms

En sak man ska ha i åtanke är att historien ägde rum under 1990-talet, då det inte var lika lätt att få tillgång till information som idag. Det fanns kanske inte heller samma rutiner för hur myndigheter hanterade sina utredningar. Samtidigt borde grundläggande sunt förnuft ha räckt långt, och det verkar ha saknats i flera led. Att någon kan vara traumatiserad och förändras är en sak, men att inte se att något inte stämmer, att inte säkerställa identitet, göra en psykiatrisk bedömning och helt enkelt utföra sitt jobb är en annan. Det är faktiskt lite skrämmande att se.


© A&E IndieFilms

Till slut tar historien ett par vändningar som förändrar situationen något. Det känns dock till viss del som att dokumentären valt att bli mer spekulativ snarare än att enbart hålla sig till fakta. Det gör att även om det är en fascinerande resa man gör, blir det inte alltid helt naturligt, vilket förtar en del av helhetsupplevelsen.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4

Crime 101

Titel: Crime 101
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2026
Regi: Bart Layton
I rollerna: Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Halle Berry, Barry Keoghan, Monica Barbaro, Nick Nolte, Jennifer Jason Leigh, Tate Donovan

Handling: I ett solblekt och slitet Los Angeles utspelar sig historien om en slipad juveltjuv vars kupper har förbryllat polisen genom åren. När han planerar sin största stöt, korsas hans väg med en desillusionerad försäkringsmäklare som själv står vid ett vägskäl. En envis polisdetektiv, övertygad om att han har hittat ett mönster, är dem hack i häl. När stöten närmar sig börjar gränsen mellan jägare och jagad att suddas ut, och alla tre ställs inför livsavgörande val - och insikten att det inte finns någon väg tillbaka.

Omdöme: Mike (Chris Hemsworth) är en välorganiserad och effektiv juveltjuv i Los Angeles. Han samarbetar med hälaren känd som Money (Nick Nolte), som förser honom med uppdrag. Därefter planerar Mike och slår till längs väg 101 som sträcker sig utmed Kaliforniens kust. Efter ytterligare en stöt mot en juveltransport blir polisdetektiven Lou Lubesnick (Mark Ruffalo) alltmer övertygad om att de har att göra med samma gärningsman - en tjuv som under lång tid lyckats hålla sig undan.


© Amazon MGM Studios

Efter att Mike tvekat inför en ny stöt som Money föreslagit, vänder sig Money till den unge och oberäknelige Ormon (Barry Keoghan). Tanken är att Ormon ska få en chans att visa vad han går för med en juvelkupp. Det innebär att Mike inte bara får en rival - det drar också till sig polisens uppmärksamhet. Samtidigt blir den rutinerade försäkringsmäklaren Sharon (Halle Berry) en måltavla för Mike, eftersom han vill få information om en ny, stor stöt som skulle kunna bli hans sista - och farligaste.


© Amazon MGM Studios

Det är inte varje dag det kommer en film om stötar och juvelkupper som får en att höja på ögonbrynen. Kan denna vara något att ha? Redan tidigt märker man att filmen gör ett gott försök när vi följer Chris Hemsworth i rollen som juveltjuven Mike. Det påminner lite om Drive (2011) kombinerat med Heat (1995) - åtminstone känns aspirationen vara åt det hållet. Det uppskattas att filmen tidigt visar att den menar allvar och vill leverera något ordentligt.


© Amazon MGM Studios

När historien fortlöper introduceras flera karaktärer vars vägar korsas längs väg 101 i Los Angeles. Alla bär på något som tynger dem och för dem samman, trots att de kommer från olika bakgrunder och situationer. Alla är de på något sätt desperata, vilket driver dem till drastiska åtgärder. Här finns inga genomgoda eller genomonda - förutom motorcykelkörande Ormon. Han vill hävda sig och visar prov på smått psykopatiska drag, vilket gör honom både irrationell och ytterst farlig.


© Amazon MGM Studios

Med tanke på att filmen introducerar flera karaktärer och följer flera av dem, känns den långa speltiden på runt 140 minuter befogad. Filmen stressar inte med en massa snabba klipp, utan tar tid på sig att berätta historien i ett lagom tempo. Det känns som att handlingen rör sig framåt hela tiden, utan några uppenbara svackor - även om spänningen inte alltid behöver ligga i luften.


© Amazon MGM Studios

En sak som hade kunnat lyfta filmen är om fler av karaktärerna som introduceras under filmens gång fått större utrymme. Huvudkaraktärerna är visserligen med på ett hörn när filmen når sin upplösning, men Nick Noltes karaktär hade till exempel kunnat spela en större roll mot slutet. Även ett par andra karaktärer kunde kommit med i handlingen för att ge känslan av något större. Det hade också varit intressant om Mikes komplicerade relation till kvinnor förklarats mer. Sammantaget är det dock en smånervig film med god stämning som är väl värd att se.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0