In the Heart of the Sea

Titel: In the Heart of the Sea
Genre: Äventyr/Drama
Land: USA/Australien/Spanien
År: 2015
Regi: Ron Howard
I rollerna: Chris Hemsworth, Benjamin Walker, Cillian Murphy, Brendan Gleeson, Ben Whishaw, Tom Holland

Handling: Året är 1820 och besättningen på en valbåt ger sig ut på en sedvanlig fisketur. Men turen visar sig senare vara allt annat än sedvanlig då en kaskelot ger sig på båten och strandar besättningen ute till havs, hundratals mil hemifrån.

Omdöme: År 1850 besöker författaren Herman Melville (Ben Whishaw) den sista överlevaren från valbåten Essex. Mannen i fråga är Thomas Nickerson (Brendan Gleeson) som motvilligt går med på att berätta historien om besättningen ombord Essex som gav sig ut för att jaga val och kom att stöta på en enorm kaskelot, en jättestor vit val. Den verklighetsbaserade historien kom sedan att ligga som grund för Melvilles klassiska "Moby Dick".


©Warner Bros.

Owen Chase (Chris Hemsworth) är en mycket duktig och erfaren valfångare som blivit lovad att vara kapten på nästa valbåt som skickas ut. Men politik gör att han får bli förste styrman åt kaptenen. En oerfaren kapten vid namn George Pollard (Benjamin Walker), vars familjs namn väger tungt i dessa kretsar, får ansvaret för valbåten Essex.


©Warner Bros.

Kapten Pollard och förste styrman Chase hamnar tidigt på kollisionskurs med varandra inför ögonen på besättningen. Chase är mer omtyckt av männen ombord Essex men de båda männen måste finna ett sätt att samarbeta för att klara den långa valfångsten som inleds år 1820. Växlande väderförhållande är att räkna med men det gäller även att lokalisera tillräckligt många valar för att fylla faten med valolja. Detta leder Essex långt från land där massvis med valar synats, men även en jätteval som de kommer se med egna ögon.


©Warner Bros.

Ron Howard tar sig an denna verklighetsbaserade historia och det hela berättas på ett närgånget sätt. Oftast med kameran tätt inpå besättningen vilket ger lite blandad effekt. Man känner hur den långa tiden ute på havet tär på männen och man kan många gånger se fruktan i deras ögon. Samtidigt förlorar man då en del av de långa tagningarna lite från avstånd för att få se mer av helheten. Fast eftersom det mest utspelar sig ute till havs funkar det ändå ganska bra så här.


©Warner Bros.

När besättningen på Essex kommer i kontakt med jättevalen vänds lyckan över att ha funnit massvis med valar i området till skräck då jättevalen skapar stora problem och kommer plåga dem. Faktiskt så pass att det på sina håll blir lite som Jaws (1975) när jättevalen verkar ha siktat in sig på Essex och besättningen. Detta som hämnd för att de ger sig på valarna i området.


©Warner Bros.

Effekterna i filmen håller en ganska bra nivå överlag. Inte fulländat men klart bättre än mycket annan effektbaserad film. Gillar speciellt när det är filmat under vattnet då valarna och fotot är klart lyckat. Filmen blir inte heller alltför överdriven men på sina håll kunde det gjorts bättre eller kanske tonats ner en aning.


©Warner Bros.

Historien är även en överlevnadshistoria förutom mötet med jättevalen. Det gör att man får en stor dos äventyr när allt är sagt och gjort. Är man upplagd för lite äventyr ute till havs funkar filmen ganska bra, och som en historielektion.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9

Dark Blue

Titel: Dark Blue
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Tyskland
År: 2002
Regi: Ron Shelton
I rollerna: Kurt Russell, Scott Speedman, Ving Rhames, Brendan Gleeson

Handling: Historien utspelar sig under de fem dagar som leder till det stora upploppet i Los Angeles våren 1992. Utpressning och våld inom poliskåren utlöser upploppet som sprider sig över hela staden och kostar 55 människor livet. Samtidigt är två poliser på jakt efter två hänsynslösa mördare som har utfört massmord och rån.

Omdöme: Början av 1990-talet var en turbulent tid för poliskåren i Los Angeles. År 1991 filmades misshandeln och övervåldet av poliserna vid ett gripande av den misstänkte, Rodney King. Året efter hålls rättegången och alla väntar spänt på juryns dom. En av dessa är Los Angeles-polisen Eldon Perry (Kurt Russell) som är övertygad om att Los Angeles kommer att sättas i brand om poliserna som står åtalade får en friande dom.


©United Artists/MGM

Eldon Perry och hans unga kollega Bobby Keough (Scott Speedman) har hamnat i utredning för en dödsskjutning de varit inblandade i. Eldon, vice-polischefen James Barcomb (Jonathan Banks) och Eldons närmaste chef Jack Van Meter (Brendan Gleeson) är alla korrupta poliser som ser till att bevismaterial fabriceras, vittnen tystas och ibland även tar till dödligt våld för att hålla ryggen fri. Bobby lär sig snabbt hur saker och ting funkar och får ställa sig in i ledet om han inte vill få stora problem.


©United Artists/MGM

Medan Eldon och Bobby sätts på ett fall där två gärningsmän eftersöks för ett massmord och rån, jobbar assisterande polischefen Arthur Holland (Ving Rhames) och hans assistent Beth Williamson (Michael Michele) hårt med att finna bevis för att sätta dit Eldon och Jack Van Meter. Detta då Holland är övertygad om deras korruption och använder det hela som ett politiskt verktyg då han aspirerar om posten att bli Los Angeles nästa polischef.


©United Artists/MGM

I början av 2000-talet kom det ett par filmer av det här slaget som handlar om poliskorruption. Tänker bl.a. på Training Day (2001), Narc (2002) och denna. David Ayer skrev för övrigt manuset till Training Day (2001) och denna och i båda fallen handlar det om en korrupt och våldsam veteranpolis med en yngre kollega. Denzel Washington blev Oscarsbelönad för sin roll medan Kurt Russell lämnades tomhänt. Nu är den filmen och prestationen bättre, men denna film och Kurt Russell är inte heller så tokiga.


©United Artists/MGM

Själva grundstoryn med att låta det hela utspela sig under den oroliga och tryckta tiden runt de våldsamma upploppen ger per automatik filmen en spänning som ligger i luften. Och med tanke på hur korrupta poliserna utmålas som, är det inte särskilt svårt att känna ilskan och upprördheten bland de drabbade.


©United Artists/MGM

När det handlar om korruption som det gör här startar det oftast i toppen eller åtminstone med högt uppsatta. Det sprider sig sedan i de flesta leden då poliserna i det här fallet känner att de kan göra lite som de vill och tänja på reglerna eftersom de blir skyddade från de högre upp. Och om det även är så att de högre upp är så pass smutsiga och korrupta att de ger order som deras fotsoldater måste följa, vet fotsoldaterna att om de inte följer sina överordnades order är risken överhängande att de själva står på tur.


©United Artists/MGM

Eftersom huvudpersonen Eldon Perry är så pass smutsig och fylld av hat är han övertygad om att vad han gör är befogat. Det är det enda sättet att hålla de värsta kriminella från gatan ifall man inte vill riskera något. Frågan är vad som krävs för att han ska ändra uppfattning. Han har trots allt blivit matad med dåligt inflytande från nappflaskan då hans far och farfar var hårdnackade poliser. Frågan är om hans uppvaknande kommer innan det är för sent.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.6

Joker: Folie à Deux

Titel: Joker: Folie à Deux
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller/Musikal
Land: USA
År: 2024
Regi: Todd Phillips
I rollerna: Joaquin Phoenix, Lady Gaga, Brendan Gleeson, Catherine Keener, Steve Coogan

Handling: Arthur Fleck är institutionaliserad på Arkham medan han väntar på rättegång för sina brott som Joker. Samtidigt som han kämpar med sin dubbla identitet snubblar Arthur inte bara över sann kärlek, utan hittar också musiken som alltid funnits inom honom.

Omdöme: Joker (2019) var en riktigt bra film och Joaquin Phoenix var utmärkt i rollen som Arthur Fleck/Joker. Är inte den som generellt sett gillar uppföljare men denna ville ses med tanke på att den första filmen skapade en så god stämning och funkade så pass bra från början till slut. Med tanke på att Lady Gaga anslutit till denna uppföljare fanns farhågor om att det kunde bli sång- och musikalnummer, något som sällan uppskattas och definitivt inte i en sån här film. Eftersom alla trailers, handling och liknande hade undvikits, gick man in glatt ovetandes på en sen kvällsvisning av filmen.


©Warner Bros.

Efter en kortare animerad sekvens som inleder filmen möter vi Arthur Fleck (Joaquin Phoenix) som sitter inspärrad som mentalpatient på Arkham-anstalten. Han inväntar sin rättegång för fem mord och hans försvarsadvokat Maryanne Stewart (Catherine Keener) ska försöka övertyga juryn om att han inte var vid sina sinnes fulla bruk då han begick morden som Joker.


©Warner Bros.

Arthur har en blandad relation till anstaltens fångvakter, inte minst Jackie Sullivan (Brendan Gleeson) som oftast behandlar honom väl men även visar vem som bestämmer och med jämna mellanrum sätter honom på plats. En dag får han syn på en kvinnlig mentalpatient som visar sig heta Lee (Lady Gaga) och hon får syn på honom. Det uppstår genast kärlek och de båda kommer försöka finna varje tillfälle att spendera tid tillsammans, gärna med att sjunga.


©Warner Bros.

Inledande 20 minuterna sätter filmen tonen som känns igen från föregångaren. Man kommer snabbt in i filmen och man ser fram emot mer av det som gjorde föregångaren så framgångsrik och lyckad. Men så kommer första sångnumret och genast börjar man vrida sig i stolen och känna sig obekväm. Illavarslande men förhoppningsvis var det endast ett fantasiinslag som inte kommer bli en bestående del av filmen.


©Warner Bros.

Filmen visar sig av någon oförklarlig anledning valt att göra det till en musikal, eller åtminstone med flera sång- och musikalnummer som slängs in mitt i allt. Vad tänkte de på? Lady Gaga funkade som sångerska i A Star Is Born (2018) och filmen var över förväntan. Men det handlade om musik och var en del av storyn. Här ska det inte vara en del av storyn och det är skillnad på musikfilm och musikal. Speciellt som den första filmen var något helt annat och mer av den varan hade helt klart varit att föredra.


©Warner Bros.

Joaquin Phoenix är återigen mycket bra i huvudrollen. Redan i inledningsscenen när han kliver ut från sin cell och man ser hans kroppshållning känner man att han än en gång gått in i rollen. Brendan Gleeson är en annan favorit som vid sidan om Phoenix övertygar. Alltid gillat honom. Synd bara att storyn inte kunde utvecklats till något liknande den första filmen. Grunden är ju trots allt lagd och möjligheten till att skapa en minnesvärd fortsättning fanns ju där.


©Warner Bros.

Det är minst sagt med blandade känslor filmen ses. Inramningen känns igen från föregångaren och man ser potentialen. Men musikalinslagen är tyvärr malplacerade. Vissa av dem funkar absolut, men de hör inte hemma i den här filmen. Hade det hållits till ett par drömsekvenser eller uppträdanden på ett uteställe eller liknande hade det inte varit något problem. Men nu blir man kallsvettig i princip varje gång de drar igång.


©Warner Bros.

Storyn känns tyvärr sekundär när det mesta av krutet verkar ha lagts på låtarna och musikalinslagen. En hel del gamla 60-tals låtar har använts och de är trevliga. Men storyn blir lite för monoton då det mesta utspelar sig på anstalten och i rättegångssalen. Man väntar på att Arthur/Joker ska rymma och det hela kan dra igång på allvar, men väntan är mest förgäves. Det är trots allt en äkta, gammal hederlig filmkänsla precis som i den föregående filmen men man tar inte tillvara på det särskilt väl. En stor besvikelse.

4 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.5

In Bruges

Titel: In Bruges
Genre: Kriminaldrama/Komedi/Thriller
Land: Storbritannien/USA
År: 2008
Regi: Martin McDonagh
I rollerna: Colin Farrell, Brendan Gleeson, Ralph Fiennes, Clémence Poésy, Zeljko Ivanek, Ciarán Hinds

Handling: De två lönnmördarna Ray och Ken beordras av sin hänsynslöse chef Harry att lämna London. Han skickar dem till den belgiska medeltidsstaden Brygge efter ett misslyckat uppdrag då Ray av misstag mördat en liten pojke. Ken passar på att njuta av den vackra staden och dess arkitektur i avvaktan på att det hela skall lugna ned sig på hemmafronten. Ray däremot, tycker att Brygge är världens tråkigaste stad och gör sitt yttersta för att få saker och ting att hända. Vad ingen av dem förstår är att Harry har helt andra planer än semester för dem och att deras vänskap snart kommer att sättas på hårt prov.

Omdöme: Ray (Colin Farrell) och Ken (Brendan Gleeson) har gjort ett jobb åt Harry (Ralph Fiennes) där något gått snett. Harry har nu skickat dem till belgiska Brygge för att ligga lågt ett tag. De är bokade på ett litet hotell i två veckor och ska invänta nya instruktioner från Harry.


©Focus Features/Universal Pictures

Ken, som tog in Ray på jobbet, har inga problem med att finna något att se i staden som har gott om medeltidsbyggnader och historia. Ray å andra sidan finner genast staden som en skithåla som han inte vill spendera tid i.


©Focus Features/Universal Pictures

Ligga lågt är det sista Ray kommer att göra då han en kväll får upp ögonen för lokala Chloe (Clémence Poésy) som hjälper till på en filminspelning i staden. Denna filminspelning involverar en dvärg spelad av Jimmy (Jordan Prentice). Ray kommer spendera tid med både Chloe och Jimmy, något som ger Ray något att göra under tiden han är i staden. Men det kommer också skapa en massa problem, inte minst när Harry är redo med nya instruktioner.


©Focus Features/Universal Pictures

Martin McDonagh kom att göra regidebut med denna film som även bygger på hans manus som blev Oscarsnominerat. McDonagh skulle sedan följa upp det med Seven Psychopaths (2012) som var något svagare innan de Oscarsnominerade Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017) och The Banshees of Inisherin (2022). Sistnämnda film återförenade regissören med Colin Farrell och Brendan Gleeson där båda för övrigt blev Oscarsnominerade.


©Focus Features/Universal Pictures

McDonaghs filmer är intressanta då de oftast överraskar och inte bjuder på det man alltid förväntar sig. De har även svart humor som får till det och kombinerar roliga scener med desto mer brutala, ibland på en och samma gång. Hans stil skulle på sätt och vis kunna liknas vid bröderna Coen som också kan kombinera dessa element. Dessutom har de i båda fallen ofta använt sig av kompositören Carter Burwell, vilket nog inte är en slump.


©Focus Features/Universal Pictures

Man har kul med den här filmen och det är helt klart ett smart drag att försätta handlingen till Brygge som blir som en karaktär i sig. Själva handlingen handlar till en början mest om Ray och Ken som försöker ta itu med vad som hänt och tristessen åtminstone Ray känner. Det hela vrids dock upp alltmer och filmen blir bara bättre och bättre.


©Focus Features/Universal Pictures

När Ralph Fiennes i rollen som Harry dyker upp under andra halvan av filmen, blir det den sista pusselbiten som faller på plats. Han är tveklöst filmens bästa karaktär som blir rolig att se. Han svär en hel del och blir lätt upprörd. Harry har även en något överlägsen, brittisk attityd som är skön att skåda.


©Focus Features/Universal Pictures

Detta var en film som sågs när den kom och uppskattades redan då. Kanske inte fullt ut men nu när den ses om uppskattas den nog lite mer. Tycker fortfarande den tar ett tag innan den hamnar helt rätt, men för att vara en långfilmsdebut gör den mer än man kan förvänta sig. Allt börjar med ett genomarbetat manus och ett par duktiga skådespelare. Brygge som skådeplats är också ett viktigt inslag som inte bör underskattas. Helt enkelt en trevlig film som ska ses om man gillar McDonaghs senare filmer eller om man vill se mer i stil med Coen-brödernas filmer som Blood Simple (1984), Fargo (1996) och No Country for Old Men (2007).

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.9