Mission: Impossible - The Final Reckoning

Titel: Mission: Impossible - The Final Reckoning
Genre: Action/Äventyr/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2025
Regi: Christopher McQuarrie
I rollerna: Tom Cruise, Hayley Atwell, Simon Pegg, Ving Rhames, Esai Morales, Pom Klementieff, Henry Czerny, Angela Bassett, Shea Whigham, Nick Offerman

Handling: Ethan Hunt och hans medarbetare är ännu på rymmen från Mission Impossible Force. Hunt har inte gett upp hoppet att stoppa Gabriel, en skurk som med hjälp av AI vill skapa anarki och en ny era.

Omdöme: Den åttonde Mission: Impossible-filmen där Tom Cruise leder sitt team på ett nytt omöjligt uppdrag. Denna gång ser vi slutet på en era då det är sista M:I-filmen för Cruise. Nästan 30 år har gått sedan han för första gången axlade rollen och visst är det inte längre samma person även om karaktären bär samma namn.


© Paramount Pictures

Ethan Hunt (Tom Cruise) får ett personligt meddelande från USA:s president Erika Sloane (Angela Bassett). Presidenten är den enda som verkar kunna få Ethan att acceptera ett nytt, sista uppdrag. Han ses nämligen som den enda som kan rädda världen från ett AI-väsen som kallas för Entity och som tagit över hela världen. Världen står inför det tredje världskriget och om Ethan inte lyckas stoppa Entity kommer det leda till Jordens undergång.


© Paramount Pictures

Man går in med vissa förväntningar på att denna sista film ska bjuda på något storslaget och sentimentalt. Att den ska vilja skicka iväg Tom Cruise med en stor final och vara den bästa filmen i filmserien. Redan tidigt känns det dock som filmen saknar lite av glöden man brukar känna. Den känns liksom lite trött och uppgiven med en gång.


© Paramount Pictures

På sätt och vis funderar man på om ett AI-verktyg använts för att skriva manuset då det hela känns överraskande oinspirerat och platt. Visst ska det ligga rätt i tiden med AI-hotet men det funkar inte direkt. Tyvärr känns filmen som den gått i samma fälla som en del James Bond-filmer hamnade i under inte minst Pierce Brosnans tid som Bond. Då Bond skulle rädda världen och det blev något annat än en spionfilm. Precis den känslan får man här då agentfilmen blir en rädda världen-film.


© Paramount Pictures

Till stor del blir filmen något av en kombination av en domedagsfilm i form av Independence Day (1996) och Armageddon (1998) blandat med en superhjältefilm. Mission: Impossible-filmerna ska inte vara superhjältefilmer, punkt. Visst är de storslagna och Ethan Hunt med sitt team gör smått omöjliga saker, men det är fortfarande agentfilmer som underhåller. Denna försöker bräcka de tidigare filmerna men passar inte in på något sätt och misslyckas därför.


© Paramount Pictures

Mission: Impossible-filmerna har varit ojämna. Runt hälften av filmerna uppskattas, vissa en hel del. Andra är besvikelser och denna är kanske den största besvikelsen av dem alla. Det finns tyvärr väldigt mycket som filmen inte lyckas med. En del är faktiskt bara korkat och löjligt, en känsla som inte riktigt brukar infinna sig med M:I-filmerna. Då har det åtminstone varit med glimten i ögat när teamet gör något korkat, här saknas humorn nästan helt. Visst är det en mörkare ton på filmen redan från början och det passar inte filmen, speciellt som den har svårt att lyckas övertyga med storyn.


© Paramount Pictures

Det som är lite positivt med filmen får väl vara flygplansscenerna som är välgjorda och med ett par hissnade stunts. Det känns dock lite sent och lyckas inte direkt rädda filmen som helhet. Hela storyn känns också alldeles för over the top och inte vidare genomtänkt. Sedan läggs det på smått störande saker till höger och vänster. Faktiskt så att ju mer filmen analyseras, ju mer sänks betyget. Visst finns ett visst underhållningsvärde med filmen och ibland får den till det, men överlag är det en besvikelse.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.4

Echelon Conspiracy

Titel: Echelon Conspiracy
Genre: Action/Thriller
Land: USA/Bulgarien
År: 2009
Regi: Greg Marcks
I rollerna: Shane West, Edward Burns, Ving Rhames, Martin Sheen, Jonathan Pryce

Handling: Mystiska sms lovar en ung amerikansk dataingenjör rikedomar, för att sedan göra honom till målet för en dödlig internationell sammansvärjning. Agenter jagar honom över hela jordklotet, medans en person i regeringen med mycket makt följer en mystisk agenda som hotar världens stabilitet.

Omdöme: Max Peterson (Shane West) är en dataingenjör som befinner sig i Bangkok där han installerar ett säkerhetssystem åt en rik klient. Dagen innan avresa får han ett paket till sitt hotell. Paketet innehåller en ny mobiltelefon som inte kommit ut på marknaden än. Snart börjar han få mystiska sms utan avsändare som ger honom tips. Det första räddar hans liv då han väljer att stanna en natt till och planet han skulle med störtar.


© After Dark Films

Mobilen och sms:en har nu fått Max fulla uppmärksamhet efter att ytterligare sms visat sig vara till stor hjälp. Han beger sig till Prag där han får direktiv att spela på hotellets kasino vilket visar sig ge honom stora vinster varje gång.


© After Dark Films

Kasinots säkerhetsansvarige, amerikanen och f.d. FBI-agenten John Reed (Edward Burns), misstänker att Max fuskar med hjälp av mobiltelefonen. FBI-agenten Grant (Ving Rhames) plockar in Max på förhör då de spårat de mystiska sms:en till honom. Max visar sig ha blivit indragen i en internationell konspiration som redan tagit flera liv och allt verkar peka på det kraftfulla övervaknings- och säkerhetssystemet Echelon...


© After Dark Films

Ganska trevlig premiss på filmen och det påminner lite om 13 Sins (2014) där en man får kryptiska meddelanden som ger honom belöningar för varje sak han genomför. Här handlar det till en början om något liknande men det hela är mer storskaligt och blandar bl.a. in den amerikanska underrättelsetjänsten.


© After Dark Films

Trion Ving Rhames, Martin Sheen och Jonathan Pryce tillhör filmens etablerade och duktiga skådespelare. Ingen av dem behöver väl direkt förta sig men funkar. Lite synd att Jonathan Pryce inte får en större roll. Amara Zaragoza (här Tamara Feldman innan hon bytte sitt namn) är en trevlig bekantskap och får en viktigare roll än väntat.


© After Dark Films

Svagaste kortet är Shane West i huvudrollen som mer känns som en TV-skådis. Å andra sidan ska han spela lite av en datanörd som kastas in i konspirationen. Sedan har vi Edward Burns som mest känns som en blandning mellan bröderna Ben Affleck och Casey Affleck, med andra ord inte särskilt övertygande.


© After Dark Films

Filmen skulle lite lätt kunna delas in i tre faser. Den första är bäst då det utspelar sig i Bangkok lite kort och sedan i Prag. Efter det bär det av till Moskva där det bl.a. bjuds på en biljakt. Och så avslutningsvis "hem" till USA där vi får upplösningen på konspirationen. Avslutande delen är svagast även om filmen håller intresset uppe bättre än en del annat. Det är trots allt något av en lågbudgetfilm men det känns ändå som man gjort vad man kunnat med materialet. Inget direkt tankeväckande men det funkar mestadels för att ge lite underhållning för stunden.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7

Dark Blue

Titel: Dark Blue
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien/Tyskland
År: 2002
Regi: Ron Shelton
I rollerna: Kurt Russell, Scott Speedman, Ving Rhames, Brendan Gleeson

Handling: Historien utspelar sig under de fem dagar som leder till det stora upploppet i Los Angeles våren 1992. Utpressning och våld inom poliskåren utlöser upploppet som sprider sig över hela staden och kostar 55 människor livet. Samtidigt är två poliser på jakt efter två hänsynslösa mördare som har utfört massmord och rån.

Omdöme: Början av 1990-talet var en turbulent tid för poliskåren i Los Angeles. År 1991 filmades misshandeln och övervåldet av poliserna vid ett gripande av den misstänkte, Rodney King. Året efter hålls rättegången och alla väntar spänt på juryns dom. En av dessa är Los Angeles-polisen Eldon Perry (Kurt Russell) som är övertygad om att Los Angeles kommer att sättas i brand om poliserna som står åtalade får en friande dom.


©United Artists/MGM

Eldon Perry och hans unga kollega Bobby Keough (Scott Speedman) har hamnat i utredning för en dödsskjutning de varit inblandade i. Eldon, vice-polischefen James Barcomb (Jonathan Banks) och Eldons närmaste chef Jack Van Meter (Brendan Gleeson) är alla korrupta poliser som ser till att bevismaterial fabriceras, vittnen tystas och ibland även tar till dödligt våld för att hålla ryggen fri. Bobby lär sig snabbt hur saker och ting funkar och får ställa sig in i ledet om han inte vill få stora problem.


©United Artists/MGM

Medan Eldon och Bobby sätts på ett fall där två gärningsmän eftersöks för ett massmord och rån, jobbar assisterande polischefen Arthur Holland (Ving Rhames) och hans assistent Beth Williamson (Michael Michele) hårt med att finna bevis för att sätta dit Eldon och Jack Van Meter. Detta då Holland är övertygad om deras korruption och använder det hela som ett politiskt verktyg då han aspirerar om posten att bli Los Angeles nästa polischef.


©United Artists/MGM

I början av 2000-talet kom det ett par filmer av det här slaget som handlar om poliskorruption. Tänker bl.a. på Training Day (2001), Narc (2002) och denna. David Ayer skrev för övrigt manuset till Training Day (2001) och denna och i båda fallen handlar det om en korrupt och våldsam veteranpolis med en yngre kollega. Denzel Washington blev Oscarsbelönad för sin roll medan Kurt Russell lämnades tomhänt. Nu är den filmen och prestationen bättre, men denna film och Kurt Russell är inte heller så tokiga.


©United Artists/MGM

Själva grundstoryn med att låta det hela utspela sig under den oroliga och tryckta tiden runt de våldsamma upploppen ger per automatik filmen en spänning som ligger i luften. Och med tanke på hur korrupta poliserna utmålas som, är det inte särskilt svårt att känna ilskan och upprördheten bland de drabbade.


©United Artists/MGM

När det handlar om korruption som det gör här startar det oftast i toppen eller åtminstone med högt uppsatta. Det sprider sig sedan i de flesta leden då poliserna i det här fallet känner att de kan göra lite som de vill och tänja på reglerna eftersom de blir skyddade från de högre upp. Och om det även är så att de högre upp är så pass smutsiga och korrupta att de ger order som deras fotsoldater måste följa, vet fotsoldaterna att om de inte följer sina överordnades order är risken överhängande att de själva står på tur.


©United Artists/MGM

Eftersom huvudpersonen Eldon Perry är så pass smutsig och fylld av hat är han övertygad om att vad han gör är befogat. Det är det enda sättet att hålla de värsta kriminella från gatan ifall man inte vill riskera något. Frågan är vad som krävs för att han ska ändra uppfattning. Han har trots allt blivit matad med dåligt inflytande från nappflaskan då hans far och farfar var hårdnackade poliser. Frågan är om hans uppvaknande kommer innan det är för sent.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.6

Out of Sight

Titel: Out of Sight
Genre: Kriminaldrama/Romantik/Thriller
Land: USA
År: 1998
Regi: Steven Soderbergh
I rollerna: George Clooney, Jennifer Lopez, Ving Rhames, Don Cheadle, Steve Zahn, Albert Brooks, Dennis Farina, Luis Guzmán, Catherine Keener, Michael Keaton, Samuel L. Jackson

Handling: Jack Foley rymmer från ett fängelse och blir samtidigt kär i Karen Sisco. Dessa två stöter på varandra medan Jack, tillsammans med Buddy Bragg, planerar att råna en rik snubbe på hans diamanter samtidigt som Karen, som är polis, och hennes vänner vill sätta fast dem.

Omdöme: Året efter Quentin Tarantinos klart lyckade Jackie Brown (1997) var det Steven Soderberghs tur att filmatisera en Elmore Leonard-historia. De båda filmerna har en gemensam karaktär i Ray Nicolette då Michael Keaton repriserar sin roll här även om han synd nog endast dyker upp i en scen. Även Samuel L. Jackson, som har den manliga huvudrollen i Tarantinos film, dyker upp här på slutet men i en annan roll.


©Universal Pictures

Jack Foley (George Clooney) är en bankrånare som åker in i fängelset. Han rymmer med hjälp av sin vän Buddy (Ving Rhames) men deras flyktförsök kompliceras av federala agenten Karen Sisco (Jennifer Lopez). De tvingas ta med henne som sin gisslan och under flykten visar det sig slå gnistor mellan Jack och Karen, något som får Jack att vilja träffa henne igen under andra omständigheter.


©Universal Pictures

Medan Jack och Karen inte kan släppa varandra från sina tankar, planerar Jack och Buddy att slå till mot Richard Ripley (Albert Brooks) som Jack satt inne med och som ska ha oslipade diamanter till ett värde av $5m i sitt hem. Informationen har de fått av en annan kåkfarare i form av opålitlige Glenn Michaels (Steve Zahn). Han i sin tur pratar för mycket och vänder sig till Maurice "Snoopy" Miller (Don Cheadle) gällande diamanterna.


©Universal Pictures

Steven Soderbergh, som endast hade gjort mindre och smalare filmer, ville göra en film för den breda publiken. Detta för att öppna dörrar till andra projekt längre fram. Man har valt att ge två "heta" skådespelare, George Clooney och Jennifer Lopez, de två huvudrollerna och omgärda dem med duktiga karaktärsskådespelare i birollerna. Det visar sig att det är birollerna som i mångt och mycket gör filmen.


©Universal Pictures

I grunden har man en bra historia av Elmore Leonard med ett Oscarsnominerat manus av Scott Frank. Den har en hel del på gång och man hoppar friskt i historien. Den har dock en sak som inte riktigt funkar och det är relationen mellan Jack och Karen. Det känns krystat med en bankrånare på rymmen och en federal agent som ska inleda en romans. Det leder även till filmens svagaste parti längre in då filmen liksom pausas och tar en avstickare för att Jack och Karen ska ha en het stund tillsammans. Det hjälper inte heller att Clooney och inte minst Lopez inte övertygar. Speciellt henne hade man gärna bytt ut mot en mer kapabel skådespelerska.


©Universal Pictures

Om man bortser från de båda huvudrollerna finner man det mesta av det bästa med resten av karaktärerna och rollbesättningen. Ving Rhames är stabil som Buddy. Don Cheadle är skön som Snoopy. Steve Zahn är passande som smått patetiske Glenn. Luis Guzmán tar kanske ändå priset som Chino som får en att skratta varje gång han är med. Och man kan nämna flera andra som funkar bra i mindre roller. Helt klart så att birollerna underhåller och är mest lyckade.


©Universal Pictures

En film som sågs när den kom ut och inte mycket mindes från den. Lite blandade känslor nu när den ses, vilket nog speglar synen vid båda tittarna. Den är sevärd och har en del bra scener filmen igenom, underhållande och bitvis rolig. Och som sagt med flera biroller som sticker ut och höjer upplevelsen. Samtidigt lite besviken då den inte når upp i nivå med Jackie Brown (1997) och de två huvudrollerna är långt ifrån optimala.


©Universal Pictures

Hade definitivt varit intressant om Tarantino även gjort denna då resultatet nog hade varit desto mer tillfredsställande. Han brukar oftast pricka rätt med rollvalen så de två huvudrollerna hade nog varit annorlunda och bättre. Detsamma kan sägas om musiken som här mest består av högst mediokra jazziga toner.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

The Wild Robot

Titel: The Wild Robot / Den vilda roboten
Genre: Animerat
Land: USA
År: 2024
Regi: Chris Sanders
Röster: Lupita Nyong'o, Pedro Pascal, Kit Connor, Bill Nighy, Ving Rhames, Mark Hamill

Handling: Efter ett skeppsbrott blir en intelligent robot vid namn Roz strandsatt på en obebodd ö. För att överleva den svåra miljön ansluter sig Roz till öns djur och tar hand om en föräldralös gåsunge.

Omdöme: En intelligent robot vid namn Rozzum eller kort och gott Roz (Lupita Nyong'o) har blivit strandsatt på en ö. Den är programmerad att lyda människor och genomföra diverse direktiv den får. Eftersom det inte finns några människor på ön blir roboten smått konfunderad. Den väljer att omprogrammera sig själv och lära sig djurens språk. Detta gör att Roz snart kan kommunicera med djuren på ön, som trots det ser roboten som ett monster.


©Universal Pictures/DreamWorks

Just som roboten gett upp hoppet om att få ett direktiv på ön och tänker sända ut en nödsignal så att den kan återvända hem, förändras allt. En nyfödd gåsunge som kommer få namnet Brightbill (Kit Connor) har förlorat sin mamma. Roz kommer nu träffa räven Fink (Pedro Pascal) som ger direktivet som aktiverar Roz. Direktivet är att Roz ska vara Brightbills mamma. Att fullfölja direktivet innebär att Brightbill ska lära sig äta/jaga, simma och flyga.


©Universal Pictures/DreamWorks

Animerad film kan antingen rikta sig till de yngsta eller tilltala folk i alla åldrar. Denna faller i den senare kategorin då det verkligen är för hela familjen. Till en början är det väl lite si och så med filmens inledning då roboten aktiveras och börjar utforska ön. Det är inte supersnyggt animerat och man kommer inte in i det fullt ut med en gång. Inte alls dåligt men den behöver lite tid på sig att komma igång.


©Universal Pictures/DreamWorks

Allt eftersom växer filmen och ungefär halvvägs in börjar man få gåshud på sina håll. Det är inspirerande och fullt av hopp när Roz, Fink och Brightbill blir vänner och försöker få gåsungen att klara sig själv. Detta eftersom Brightbill måste klara den långa flygturen när han ska ansluta till gåsflocken som ska emigrera söderut över vintern.


©Universal Pictures/DreamWorks

Filmen gör en smart sak och det är att i princip helt eliminera människorna från historien. Det funkar bättre att låta robotarna och djuren utgöra karaktärerna vi får följa. Filmen lyckas även växa på mer än ett sätt. Det blir finare att titta på efter inledningen även om det fortfarande saknas en bit upp till att bli en detaljerad och riktigt fint animerad film. Musiken är också en styrka som skapar känslor och lyfter filmen till högre höjder.


©Universal Pictures/DreamWorks

Det som håller tillbaka filmen från ett högre betyg är trots allt att den tar lite tid på sig att hamna rätt. Kanske har det att göra med förväntningarna men en riktigt bra film ska gärna fånga en tidigt och aldrig släppa greppet. Kanske är man lite snål med betyget med tanke på att filmen uppskattas en hel del efter ett tag. Den har ett fint budskap och skapar känslor, bara att den alltså kunde varit mer minnesvärd tidigare. Stark trea till svag fyra.

3 - Röster
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.3

The Instigators

Titel: The Instigators
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 2024
Regi: Doug Liman
I rollerna: Matt Damon, Casey Affleck, Hong Chau, Ron Perlman, Toby Jones, Michael Stuhlbarg, Alfred Molina, Ving Rhames

Handling: Efter att en stöld inte gått som planerat måste två rånare ge sig ut på flykt med hjälp av en av sina terapeuter.

Omdöme: F.d. militären Rory (Matt Damon), som går i terapi hos Dr. Rivera (Hong Chau), går med på att genomföra en stöld tillsammans med f.d. kåkfararen Cobby (Casey Affleck). De anlitas av Mr. Besegai (Mark Stuhlbarg) som vill råna korrupta borgmästaren Miccelli (Ron Perlman). Hur mycket de kan komma över är oklart men planen är simpel så länge de håller sig till planen och saker och ting går som tänkt.


©Apple TV+

Nej, givetvis ska det inte vara så enkelt. Något går fruktansvärt fel vilket gör att de snart eftersöks av hela Bostons poliskår. Rory och Cobby får med sig Dr. Rivera samtidigt som de inte bara måste hålla sig undan polisen utan även Mr. Besegais män och borgmästare Miccellis utsända.


©Apple TV+

Doug Liman regisserar och en gång i tiden var han en lovande regissör som gjorde bra filmer så som Swingers (1996), Go (1999) och The Bourne Identity (2002). Senare kom förvisso Edge of Tomorrow (2014), men vid sidan om den har det varit desto svagare med Mr. and Mrs. Smith (2005), Fair Game (2010), American Made (2017) och Road House (2024) som inte varit mer än ok eller besvikelser.


©Apple TV+

Denna film kom inte med några direkta förväntningar. Förvisso återförenades Doug Liman med Matt Damon efter deras lyckade samarbete på The Bourne Identity (2002) men Casey Affleck har aldrig varit någon favorit. En actionkomedi är vad man får och man bjuds på en del action med någon välgjord biljakt, men filmen känns mest trött med sina två huvudkaraktärer.


©Apple TV+

Det blir en ganska lättglömd film som man ser och sedan kan lägga åt sidan och gå vidare. Givetvis hade man önskat sig en film som sätter sig och som man kanske kan vara sugen på att se om. Här finns dock inte särskilt mycket som skulle skilja sig från andra mediokra actionkomedier som gjorts. Och som sagt, när man har två huvudpersoner som känns lite trötta och slitna hjälper det inte, särskilt då man inte gjort något intressant med dem.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2