Peaky Blinders: The Immortal Man

Titel: Peaky Blinders: The Immortal Man
Genre: Kriminaldrama
Land: Storbritannien/Frankrike/USA
År: 2026
Regi: Tom Harper
I rollerna: Cillian Murphy, Barry Keoghan, Rebecca Ferguson, Tim Roth, Stephen Graham

Handling: Under andra världskriget återvänder Tommy Shelby till ett bombat Birmingham och blir involverad i ett uppdrag baserat på sanna händelser, där han möter nya hot och gör upp med sitt förflutna.

Omdöme: För de som sett TV-serien Peaky Blinders kan filmen nog få en annan betydelse, inte minst eftersom man redan känner till bakgrunden och karaktärerna - särskilt huvudpersonen. För egen del var den hyllade serien visserligen känd, men inget hade setts. Filmen togs därför an utan kännedom om något, vilket kändes skönt men även lite vanskligt. Samtidigt är filmen en fristående historia, vilket gör att den går att se utan att ha sett serien.


© Netflix

Året är 1940 och andra världskriget rasar för fullt. Nazisterna har tryckt upp en stor mängd falska sedlar som de vill få ut på den brittiska marknaden. Den brittiske nazistkollaboratören John Beckett (Tim Roth) tar kontakt med Duke Shelby (Barry Keoghan), ledaren för de fruktade Peaky Blinders som styr den organiserade brottsligheten i Birmingham. Tanken är att de ska transportera de förfalskade sedlarna och få dem i omlopp. I utbyte mot 20 procent av bytet tvekar Duke inte att ta sig an uppgiften, och därmed hjälpa nazisterna.


© Netflix

Samtidigt som kriget rasar och Peaky Blinders blir involverade med nazisterna, lever Tommy Shelby (Cillian Murphy) på landsbygden, isolerad från omvärlden. Han bor ensam efter att ha förlorat flera familjemedlemmar. Plågad av sitt förflutna och hemsökt av visioner försöker han skriva klart sin självbiografiska bok - The Immortal Man. Men när han blir varse om att hans son Duke både behöver hans hjälp och ställer till problem, beger sig Tommy till Birmingham för att försöka ställa saker och ting till rätta.


© Netflix

Det första som slår en är att nazi-temat som inleder filmen genast fångar ens intresse. När det dessutom visar sig att Tim Roth spelar huvudantagonisten känner man att rollen har rätt tyngd. Även introduktionen av Barry Keoghan som Duke känns lovande. Intressant nog är scenerna med Cillian Murphy som Tommy Shelby inledningsvis svagast. Det blir lite för trist att följa den deprimerande Tommy, och när han får besök av zigenerskan Kaulo Chiriklo (Rebecca Ferguson) blir det inte bättre. Hon är förvisso filmens svagaste kort, men det har också att göra med karaktärerns zigenarmagi, vilket inte direkt uppskattas.


© Netflix

Filmen blir bättre när Tommy beger sig till storstaden. Det känns nu som historien börjar falla på plats och lyfter efter den något trevande inledningen, åtminstone när det gäller Tommy. Han är trots allt huvudkaraktären, och man vill se mer av honom och vad han är kapabel till. Det leder till ett par bra scener där Tommy, Duke och John hamnar på kollisionskurs med varandra.


© Netflix

Vad är då uppfattningen om filmen för någon som inte sett serien? Tror helt klart man missar den emotionella kopplingen till huvudpersonen Tommy Shelby, vad han gått igenom och är kapabel till. Å andra sidan känns filmen tillräckligt fristående för att man ska kunna hänga med även utan att känna till tidigare händelser. Överlag är det inte så tokigt, med en del scener och ögonblick som sticker ut, men det får en inte direkt att vilja ta sig an serien.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2

In the Heart of the Sea

Titel: In the Heart of the Sea
Genre: Äventyr/Drama
Land: USA/Australien/Spanien
År: 2015
Regi: Ron Howard
I rollerna: Chris Hemsworth, Benjamin Walker, Cillian Murphy, Brendan Gleeson, Ben Whishaw, Tom Holland

Handling: Året är 1820 och besättningen på en valbåt ger sig ut på en sedvanlig fisketur. Men turen visar sig senare vara allt annat än sedvanlig då en kaskelot ger sig på båten och strandar besättningen ute till havs, hundratals mil hemifrån.

Omdöme: År 1850 besöker författaren Herman Melville (Ben Whishaw) den sista överlevaren från valbåten Essex. Mannen i fråga är Thomas Nickerson (Brendan Gleeson) som motvilligt går med på att berätta historien om besättningen ombord Essex som gav sig ut för att jaga val och kom att stöta på en enorm kaskelot, en jättestor vit val. Den verklighetsbaserade historien kom sedan att ligga som grund för Melvilles klassiska "Moby Dick".


©Warner Bros.

Owen Chase (Chris Hemsworth) är en mycket duktig och erfaren valfångare som blivit lovad att vara kapten på nästa valbåt som skickas ut. Men politik gör att han får bli förste styrman åt kaptenen. En oerfaren kapten vid namn George Pollard (Benjamin Walker), vars familjs namn väger tungt i dessa kretsar, får ansvaret för valbåten Essex.


©Warner Bros.

Kapten Pollard och förste styrman Chase hamnar tidigt på kollisionskurs med varandra inför ögonen på besättningen. Chase är mer omtyckt av männen ombord Essex men de båda männen måste finna ett sätt att samarbeta för att klara den långa valfångsten som inleds år 1820. Växlande väderförhållande är att räkna med men det gäller även att lokalisera tillräckligt många valar för att fylla faten med valolja. Detta leder Essex långt från land där massvis med valar synats, men även en jätteval som de kommer se med egna ögon.


©Warner Bros.

Ron Howard tar sig an denna verklighetsbaserade historia och det hela berättas på ett närgånget sätt. Oftast med kameran tätt inpå besättningen vilket ger lite blandad effekt. Man känner hur den långa tiden ute på havet tär på männen och man kan många gånger se fruktan i deras ögon. Samtidigt förlorar man då en del av de långa tagningarna lite från avstånd för att få se mer av helheten. Fast eftersom det mest utspelar sig ute till havs funkar det ändå ganska bra så här.


©Warner Bros.

När besättningen på Essex kommer i kontakt med jättevalen vänds lyckan över att ha funnit massvis med valar i området till skräck då jättevalen skapar stora problem och kommer plåga dem. Faktiskt så pass att det på sina håll blir lite som Jaws (1975) när jättevalen verkar ha siktat in sig på Essex och besättningen. Detta som hämnd för att de ger sig på valarna i området.


©Warner Bros.

Effekterna i filmen håller en ganska bra nivå överlag. Inte fulländat men klart bättre än mycket annan effektbaserad film. Gillar speciellt när det är filmat under vattnet då valarna och fotot är klart lyckat. Filmen blir inte heller alltför överdriven men på sina håll kunde det gjorts bättre eller kanske tonats ner en aning.


©Warner Bros.

Historien är även en överlevnadshistoria förutom mötet med jättevalen. Det gör att man får en stor dos äventyr när allt är sagt och gjort. Är man upplagd för lite äventyr ute till havs funkar filmen ganska bra, och som en historielektion.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.9

Small Things Like These

Titel: Small Things Like These
Genre: Drama
Land: Irland/Beligen/USA
År: 2024
Regi: Tim Mielants
I rollerna: Cillian Murphy, Eileen Walsh, Emily Watson, Zara Devlin

Handling: Den hängivne pappan Bill Furlong upptäcker oroande hemligheter som hålls av det lokala klostret och avslöjar sina egna chockerande sanningar.

Omdöme: Inför julen 1985 träffar vi Bill Furlong (Cillian Murphy) som är en hårt arbetande man som levererar kol runt om den irländska staden där han bor. Där hemma väntar hans fru Eileen (Eileen Walsh) och parets fem döttrar. Döttrarna är väluppfostrade och familjen förbereder hemmet inför julen.


©Lionsgate

Efter att ha levererat till det lokala nunneklostret och sett en flicka som stretar emot sin mor som ska överlämna henne till nunnorna, är Bill märkbart påverkad av det hela. Det triggar gamla minnen som tynger honom och gör sig påminda i flashbacks till när han var en liten pojke och växte upp med sin ensamstående mor som bodde och arbetade hos en rik kvinna.


©Lionsgate

När Bill återvänder till nunneklostret för att leverera kol och ska söka upp högsta hönset syster Mary (Emily Watson) gällande en faktura, kommer en skräckslagen flicka upp till honom och ber desperat honom att ta henne därifrån. Flickan kommer visa sig vara Sarah (Zara Devlin) och mötet kommer plåga Bill. Han kan inte släppa henne och nunneklostret från sina tankar samtidigt som han tänker tillbaka på sin uppväxt.


©Lionsgate

Regi av Tim Mielants vars film Wil (2023) hade setts. I båda fallen handlar det om historiska dramer. Nämnda film var bättre än vad denna visar sig vara. Tyvärr är detta en alldeles för deprimerande och tråkig film. Ämnet är starkt men det är inget filmen tar tillvara på. Istället blir det mest att följa Bill som verkar vara i ett komatillstånd, något även hans fru Eileen märker av.


©Lionsgate

Något av en "arty farty" film som försöker vara fin i kanten och som kanske tilltalar en del, men för egen del finns inte mycket som gör den sevärd. Visst är det solida prestationer och miljöerna i det irländska samhället fångas bra med den grå och trista vardagen, men det är allt annat än lockande att se på. Det saknas också dramatik i berättandet vilket blir filmens största miss då det är där filmens värde hade kunnat ligga med tanke på storyn. Någonstans där inne finns en stark och gripande historia men det är inget filmen lyckas få fram.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 7.1

Red Eye

Titel: Red Eye
Genre: Thriller
Land: USA
År: 2005
Regi: Wes Craven
I rollerna: Rachel McAdams, Cillian Murphy, Brian Cox, Jack Scalia

Handling: Lisa Reisert hatar att flyga, men hennes flygrädsla har lite att göra med den mardrömsfärd som väntar henne när hon stiger ombord på nattflyget till Miami. Det hela börjar dock bra för Lisas del. Till sin förtjusning upptäcker hon nämligen att hon fått platsen bredvid Jackson Rippner, samme man som hon just småflirtat med över en drink i flygplatsens bar. Men det som först verkar som ett ödesmättat sammanträffande, visar sig snart vara noggrant planlagt. Bara minuterna efter att planet lämnat startbanan visar Jackson upp sitt rätta jag...

Omdöme: Lisa (Rachel McAdams) har varit i Dallas på sin mormors begravning. Nu ska hon flyga tillbaka till Miami med nattflyget. Då flyget är försenat och hon är flygrädd, beger hon sig till baren för en drink. Där flirtar hon lite med en annan passagerare, Jackson (Cillian Murphy) som verkar vara charmig men även lite småfarlig.


©DreamWorks Pictures

Ombord planet visar sig Lisa hamna bredvid Jackson. Vad som verkar vara en trevlig slump visar sig vara planerat då Jackson behöver Lisas hjälp. Lisa är nämligen manager på ett hotell i Miami och en politiker som ska checka in morgonen därpå är en måltavla för Jackson och hans medbrottslingar. Flygresan blir en mardröm för Lisa som hamnar i Jacksons ondskefulla grepp.


©DreamWorks Pictures

Wes Craven, med filmer som inte minst Nightmare on Elm Street (1984) och Scream (1996), gjorde här en något annorlunda film än vad man kanske förväntar sig av honom. Den faller helt enkelt inte i skräckgenren, även om den har gott om spänningselement och potentiella rysligheter. En anledning till varför filmen skiljer sig en del från flera av hans andra filmer är att han inte skrivit manuset.


©DreamWorks Pictures

En film som sågs runt tiden när den kom men det var som att se filmen för första gången, vilket är skönt. Något som är lyckat är valet av Rachel McAdams och Cillian Murphy då filmen under långa stunder hänger mycket på deras prestationer ombord flygplanet. Rachel McAdams tillhör bland de mest stabila skådespelerskorna från sin generation och Cillian Murphy passar smått perfekt. Han har ett speciellt utseende med sina ögon som gör att han har det där småäckliga en bad guy ska ha.


©DreamWorks Pictures

Filmen funkar som bäst när vi är ombord flygplanet där Jackson visar sitt rätta ansikte och hans plan avslöjas för Lisa som tvingas spela med. Eller gör hon det? Hon försöker streta emot och slingra sig ur situationen på något sätt, trots att det innebär livsfara för henne, folk på planet och hennes närmaste. Men det är ju en del av filmen, annars skulle hon bara ringa samtalet Jackson ber henne att ringa och så skulle vi ha en kortfilm istället för en långfilm.


©DreamWorks Pictures

Skulle definitivt säga att filmen funkar som bäst under första timmen när handlingen utspelar sig ombord planet. Sedan vänds det på steken lite för mycket då Lisa får övertaget. Det är fortfarande ok eftersom det ger filmen en lite annan dynamik. Men för att det skulle ha blivit något bättre hade filmen gärna fått ha en mörkare avslutning på det hela. Värt att notera att Carl Ellsworth, som här skrev sitt första manus, senare skrev manusen till Disturbia (2007) och Unhinged (2020), två andra thrillers som har vissa likheter med denna vad gäller stilen och känslan i spänningen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5