Force 10 from Navarone

Titel: Force 10 from Navarone / Styrka 10 från Navarone
Genre: Action/Äventyr/Krig
Land: Storbritannien
År: 1978
Regi: Guy Hamilton
I rollerna: Harrison Ford, Robert Shaw, Edward Fox, Franco Nero, Barbara Bach, Carl Weathers, Richard Kiel

Handling: Under andra världskriget får major Mallory och sprängämnesexperten Miller, veteraner från attacken mot ön Navarone, i uppdrag att hitta och likvidera en tysk agent som har infiltrerat jugoslaviska partisaner. De båda skickas med "Styrka 10" under befäl av överste Barnsby, en specialstyrka med ett hemligt uppdrag.

Omdöme: Efter succén med The Guns of Navarone (1961) ville man år 1967 göra en uppföljare. Tanken var att Gregory Peck, Anthony Quinn och David Niven skulle reprisera sina roller. Men de behövde ha materialet att jobba med. Alistair MacLean, som hade skrivit boken som den första filmen byggde på, skrev till slut denna uppföljare år 1968 men det skulle ta tio år till innan filmen äntligen producerades. Då var trion skådespelare för gamla för rollerna och den första filmen var inte längre lika aktuell.


© MGM/Columbia Pictures

Brittiska underrättelsetjänsten har fått reda på att tyske spionen "Nicolai", som tidigare förrått Navarone-uppdraget, nu infiltrerat de jugoslaviska partisanerna under namnet kapten Lescovar. Major Mallory (Robert Shaw) och sprängämnesexperten sergeant Miller (Edward Fox) ska skickas till ockuperade Jugoslavien med hjälp av "Styrka 10" ledda av överstelöjtnant Barnsby (Harrison Ford). De har i sin tur ett eget uppdrag som de i hemlighet ska genomföra på plats i Jugoslavien.


© MGM/Columbia Pictures

Efter en något svajig första halvtimme då de två britterna och "Styrka 10" beger sig mot Jugoslavien, tar sig det hela när tyskarna gör sitt inträde i historien. Här träffar våra hjältar på kapten Drazak (Richard Kiel) och Maritza (Barbara Bach) som kollaborerar med tyskarna. Men de kommer även i kontakt med partisanerna med kapten Lescovar (Franco Nero) i spetsen. De båda uppdragen kan börja där britterna och amerikanarna måste samarbeta för att ha en chans att fullborda sina respektive uppdrag.


© MGM/Columbia Pictures

De som ser den här filmen som en ren uppföljare och fortsättning på The Guns of Navarone (1961) kan nog bli lite besvikna. Personligen ses filmen som en fristående film som förvisso har en del av samma karaktärer, åtminstone till namnen och utspelar sig i samma sfär, men man gör nog bäst i att försöka se filmen blankt och utan några förväntningar.


© MGM/Columbia Pictures

Inledningen är som sagt något svag när de flyger mot sitt mål. Det är liksom lite B med musiken, flygscenerna och det har en viss studiokänsla över sig. Men man har trots allt gamle Bond-regissören Guy Hamilton bakom spakarna och musiken står Ron Goodwin för som gjorde den så passande musiken till favoriten Where Eagles Dare (1968), även det ett Alistair MacLean-skrivet krigsäventyr. Och man får säga att både regin och musiken tar sig under filmens gång, utan att för den delen nå klassiker-status.


© MGM/Columbia Pictures

Egentligen inget fel på skådespelarvalen. Harrison Ford hade gjort Star Wars (1977) och Robert Shaw hade Jaws (1975). Edward Fox spelade minnesvärt Schakalen i The Day of the Jackal (1973) och Carl Weathers var med i Rocky (1976). Franco Nero var främst stor hemma i Italien och passar bra som kapten Lescovar. Och så har vi Barbara Bach och Richard Kiel som båda var med i Bond-filmen The Spy Who Loved Me (1977).


© MGM/Columbia Pictures

Något som är bra med historien är att vi inte bara har ett uppdrag utan två. Så samtidigt som den lilla gruppen elitsoldater ska spränga något i luften, har de den tyske spionen att akta sig för. Det blir sabotage som försvårar deras uppdrag. Och det blir faktiskt ganska trevligt till slut när inte minst Mallory och Barnsby samarbetar för att hjälpa varandra på det livsfarliga uppdraget i Jugoslavien.


© MGM/Columbia Pictures

Inte så ofta man ser filmer utspela sig så pass mycket i forna Jugoslavien som här. En bra skådeplats får sägas, speciellt när det handlar om bron och dammen som hamnar i blickfånget. Filmen blir även till ett trevligt krigsäventyr som faktiskt är bättre än väntat i vissa avseenden. Visst kan den inte mäta sig med klassikerna The Guns of Navarone (1961) och Where Eagles Dare (1968), men det blir lite av en blandning mellan de två filmerna. Dock med en något svag inledning och ett lite utdraget slut. Men överlag får man ändå känna sig nöjd, så länge man alltså inte förväntar sig för mycket.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.4

The Pope's Exorcist

Titel: The Pope's Exorcist
Genre: Skräck
Land: USA/Storbritannien/Spanien
År: 2023
Regi: Julius Avery
I rollerna: Russell Crowe, Daniel Zovatto, Franco Nero, Alexandra Essoe

Handling: Historien kretsar kring Gabriele Amorth, Vatikanens ledande exorcist, när han undersöker ett barn som blivit besatt och avslöjar en konspiration som Vatikanen har försökt hålla hemlig.

Omdöme: Inspirerat av böckerna av Vatikanens och påvens ledande exorcist, fader Gabriele Amorth. Russell Crowe ses i rollen som fader Gabriele Amorth som har fullt upp med att ta hand om diverse oroväckande fall. Fall där personer verkar ha blivit besatta av djävulen och demoner, men där det i 98% av fallen enligt Gabriele är sinnessjukdom och annat som kan förklaras rent medicinskt. Dessa överlåter han till andra experter. De övriga 2%, ja de tar Gabriele hand om med hjälp av exorcism.


©Sony Pictures

När påven (Franco Nero) personligen ber Gabriele att ta sig till norra Spanien där en liten pojke uppvisar starka tecken på att ha blivit besatt av något väldigt ondskefullt, beger sig Gabriele dit på sin vespa. Väl på plats möts han av den lokale fader Esquibel (Daniel Zovatto) som kommer att assistera Gabriele.


©Sony Pictures

Gabriele och Esquibel visar sig få ett tufft fall att jobba med då pojken Henry (Peter DeSouza-Feighoney) blivit besatt av något starkare än vad Gabriele någonsin skådat. Gabriele gillar att skämta och vet att djävulen inte uppskattar skämt, något som kommer till användning. Pojkens mamma Julia (Alexandra Essoe) och pojkens storasyster Amy (Laurel Marsden) är också närvarande i det spanska gamla klostret som de fått ärva och håller på att renovera.


©Sony Pictures

På förhand var det lite kul att se Russell Crowe som präst och det får sägas att han iklär sig rollen utan att blinka. Han får tala en hel del italienska och humorn är en välkommen detalj som gör att det ibland lättar upp stämningen i denna skräckfilm. Russell Crowe gör mycket för filmen och även om han inte måste bära den på sina axlar hade den nog inte funkat lika bra utan honom.


©Sony Pictures

Filmen skulle kunna liknas vid en blandning mellan The Exorcist (1973), The Conjuring (2013) och The Da Vinci Code (2006). Gabriele kommer inte bara agera exorcist och ställas inför djävulen och demoner, han kommer även gräva i det förflutna och komma en konspiration på spåren. Därför känns det som denna mix av filmer ger en bra bild av vad man kan förvänta sig här.


©Sony Pictures

Som tidigare nämnts är fader Gabriele Amorth inte sen med att skämta och inte alltid ta saker på största allvar. Det gör att karaktären och filmen skiljer sig en del från den ordinarie skräckfilmen man kanske är van vid. Det är fortfarande en skräckfilm och inte en komedi, men man får sig även ett par skratt tack vare detta vilket är lite förfriskande.


©Sony Pictures

Överlag har man ganska trevligt med filmen som funkar bra med stämningen, mysteriet och alltså speciellt karaktären Gabriele Amorth som spelas bra av Russell Crowe. Vad som tyvärr funkar mindre bra och gör att filmen tappar är när vi kommer till den sista kvarten med den slutliga exorcismen. Det går till överdrift och drar på för mycket vilket ändrar filmens ton till det sämre. Det blir helt plötsligt effektbaserat och för mycket av allt. Synd då de första 80 minuterna var klart tillfredsställande, men avslutningen gör att filmen tappar. P.g.a. detta faller betyget från en stark trea till en svag trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1

Eurocrime! The Italian Cop and Gangster Films That Ruled the '70s

Titel: Eurocrime! The Italian Cop and Gangster Films That Ruled the '70s
Genre: Dokumentär
Land: USA/Italien/Frankrike
År: 2012
Regi: Mike Malloy

Omdöme: En dokumentär om den våldsamma italienska poliziotteschi-filmrörelsen från 1970-talet, som vid första anblicken verkar vara rip-offs av amerikanska kriminalfilmer som Dirty Harry eller Gudfadern, men som egentligen behandlar italienska frågor som den sicilianska maffian och röd terrorism.

Handling: För en som älskar film är det svårt att missa tre italienska "specialgenrer": spaghettivästern, giallo och eurocrime. Eurocrime hade sin storhetsperiod under 70-talet och bestod främst av s.k. poliziotteschi, polisfilmer. Dokumentären tar via en rad kapitel med oss på en resa för att försöka förstå varifrån genren kom och dess historia.


©Subgenre Entertainment

Till stor del influerad av den amerikanska polisfilmen, inte minst Dirty Harry (1971), exploderade genren och överflödade de italienska biograferna. Det spottades verkligen ut filmer i genren och gav publiken vad de ville se. Situationen i landet speglade bra vad man fick ta del av i filmerna. Våld, korruption och gangstermetoder gjorde att folk gärna ville se en hjälte rensa upp och kämpa för rättvisa.


©Subgenre Entertainment

Dokumentären är rik på intervjuer med flera av de framstående ikonerna i genren, inte minst Franco Nero, Henry Silva, John Saxon och Enzo G. Castellari. Det är svårt att klaga på materialet man får ta del av via dessa herrar som delar med sig av diverse historier som ger oss en bra inblick och bättre förståelse för filmerna och tidsperioden.


©Subgenre Entertainment

Kapitlen bjuder bl.a. på en titt på de framstående skådespelarna och regissörerna, det politiska läget i landet, filmerna som influerade italienarna, varför så pass många amerikanska skådespelare hade framgång i genren, hur det kom sig att de kunde spela in så många filmer, varför de dubbades och mer därtill. Helt enkelt en trevlig historielektion.


©Subgenre Entertainment

Man känner att det är en dokumentär gjord av nördar som kan sin sak. Dock lämnar väl dokumentären i sig en del att önska då presentationen inte är så bra eller proffsig som den skulle kunna vara. Informativ är den dock tack vare alla intervjuer man samlat. Hade ändå önskat att man gått igenom filmtitlarna lite bättre för att få med sig lite tips. Sen är bildkvalitén väldigt ojämn eftersom många av filmerna inte fanns utgivna på Blu-ray eller ens DVD. Men det är inte dokumentärens fel och lite sunkighetskänsla skadar inte denna genre nämnvärt.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6