Enter the Dragon

Titel: Enter the Dragon / I drakens tecken
Genre: Action
Land: USA/Hong Kong
År: 1973
Regi: Robert Clouse
I rollerna: Bruce Lee, John Saxon, Jim Kelly, Ahna Capri, Kien Shih, Bolo Yeung, Sammo Hung, Jackie Chan

Handling: Lee åker till en mystisk ö för att delta i en stor kampsportsturnering. Han är emellertid egentligen inte där för att tävla, utan för att luska ut vad som döljer sig bakom fasaderna på ön.

Omdöme: Lee (Bruce Lee), en kampsportsexpert och instruktör på ett shaolintempel, rekryteras av den brittiska underrättelsetjänsten. De vill att han deltar i en kampsportsturnering som anordnas av Han (Kien Shih) på hans privata ö. Lee ska samtidigt ta reda på exakt vad Han har för sig på ön, eftersom han misstänks vara en drogbaron som ägnar sig åt drogtillverkning och människohandel.


© Warner Bros.

Lee, som får reda på att en av Hans livvakter låg bakom hans systers död, har extra motivation att fullfölja uppdraget. Den personliga vendettan innebär att han måste hantera sina känslor och inte låta dem påverka hans omdöme. Samtidigt är han fast besluten att hämnas sin syster. Till sin hjälp får han två allierade i form av amerikanerna Roper (John Saxon) och Williams (Jim Kelly), som är där för att delta i turneringen.


© Warner Bros.

Filmen väljer att sakta bygga upp premissen istället för att genast slänga in oss i hetluften. Turneringen är endast en del av handlingen och utgör inte merparten av filmen, vilket man skulle kunna förvänta sig. När det står klart att Han är måltavlan introduceras de tre karaktärerna Lee, Roper och Williams. Detta görs genom tillbakablickar som visar hur de hamnat i turneringen som hålls på Hans ö utanför Hong Kong.


© Warner Bros.

Det är svårt att förstå hur omåttligt populär Bruce Lee och den här filmen var - och fortfarande är. Det är en film som inte hade en särskilt hög budget, men som blev en oerhörd succé världen över och är en av de allra mest framgångsrika filmerna genom tiderna bland filmer med en budget på under $1m. En sak är säker och det är att den hör till de mest inflytelserika kampsportsfilmerna någonsin.


© Warner Bros.

Något som är omöjligt att missa är att filmen hämtat en hel del inspiration från James Bond-filmerna. Han är en huvudskurk som tagen direkt från en Bond-film - han ses till och med med en vit katt, som starkt förknippas med Blofeld. Hela upplägget med ön, Hans medhjälpare, faciliteterna där drogerna tillverkas och Lees infiltration av operationerna är väldigt Bond-likt. Även det faktum att John Saxon - som blir indragen i Hans organisation - utseendemässigt påminner en del om Sean Connery är en rolig blinkning till Bond.


© Warner Bros.

Som film hade den egentligen inte varit direkt speciell på egen hand, men tack vare Bruce Lee blir det en ikonisk film. Den blir också bättre under andra halvan när kampsporten och James Bond-världen möts. Bruce Lee visar vad han går för och actionscenerna är för det mesta välgjorda och snyggt koreograferade - av Bruce Lee själv för övrigt. Till slut får man en tillfredsställande film som bjuder på lagom mycket kampsport och är tillräckligt underhållande, inte minst tack vare den minnesvärda slutuppgörelsen.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.6

Eurocrime! The Italian Cop and Gangster Films That Ruled the '70s

Titel: Eurocrime! The Italian Cop and Gangster Films That Ruled the '70s
Genre: Dokumentär
Land: USA/Italien/Frankrike
År: 2012
Regi: Mike Malloy

Omdöme: En dokumentär om den våldsamma italienska poliziotteschi-filmrörelsen från 1970-talet, som vid första anblicken verkar vara rip-offs av amerikanska kriminalfilmer som Dirty Harry eller Gudfadern, men som egentligen behandlar italienska frågor som den sicilianska maffian och röd terrorism.

Handling: För en som älskar film är det svårt att missa tre italienska "specialgenrer": spaghettivästern, giallo och eurocrime. Eurocrime hade sin storhetsperiod under 70-talet och bestod främst av s.k. poliziotteschi, polisfilmer. Dokumentären tar via en rad kapitel med oss på en resa för att försöka förstå varifrån genren kom och dess historia.


©Subgenre Entertainment

Till stor del influerad av den amerikanska polisfilmen, inte minst Dirty Harry (1971), exploderade genren och överflödade de italienska biograferna. Det spottades verkligen ut filmer i genren och gav publiken vad de ville se. Situationen i landet speglade bra vad man fick ta del av i filmerna. Våld, korruption och gangstermetoder gjorde att folk gärna ville se en hjälte rensa upp och kämpa för rättvisa.


©Subgenre Entertainment

Dokumentären är rik på intervjuer med flera av de framstående ikonerna i genren, inte minst Franco Nero, Henry Silva, John Saxon och Enzo G. Castellari. Det är svårt att klaga på materialet man får ta del av via dessa herrar som delar med sig av diverse historier som ger oss en bra inblick och bättre förståelse för filmerna och tidsperioden.


©Subgenre Entertainment

Kapitlen bjuder bl.a. på en titt på de framstående skådespelarna och regissörerna, det politiska läget i landet, filmerna som influerade italienarna, varför så pass många amerikanska skådespelare hade framgång i genren, hur det kom sig att de kunde spela in så många filmer, varför de dubbades och mer därtill. Helt enkelt en trevlig historielektion.


©Subgenre Entertainment

Man känner att det är en dokumentär gjord av nördar som kan sin sak. Dock lämnar väl dokumentären i sig en del att önska då presentationen inte är så bra eller proffsig som den skulle kunna vara. Informativ är den dock tack vare alla intervjuer man samlat. Hade ändå önskat att man gått igenom filmtitlarna lite bättre för att få med sig lite tips. Sen är bildkvalitén väldigt ojämn eftersom många av filmerna inte fanns utgivna på Blu-ray eller ens DVD. Men det är inte dokumentärens fel och lite sunkighetskänsla skadar inte denna genre nämnvärt.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.6