Titel: Hokum
Genre: Skräck
Land: Irland/Förenade arabemiraten
År: 2026
Regi: Damian McCarthy
I rollerna: Adam Scott, Peter Coonan, David Wilmot, Florence Ordesh, Austin Amelio
Handling: När författaren Ohm Bauman besöker ett avlägset värdshus på Irland för att sprida sina föräldrars aska, uppslukas han av berättelser om en häxa som hemsöker smekmånadssviten. Snart tvingar oroande syner och ett chockerande försvinnande honom att konfrontera mörka vrår av sitt förflutna.
Omdöme: Ohm Bauman (Adam Scott) är en cynisk amerikansk författare vars personlighet återspeglas i hans verk. Efter att ha skrivit klart sin senaste bok beger han sig till Irland. Beslutet grundar sig i att hans föräldrar tillbringade sin smekmånad där på ett avlägset värdshus. Tanken är att han ska sprida deras aska på platsen där de var som lyckligast.
© Neon / Black Bear Pictures
Värdshuset drivs av Mal (Peter Coonan), som är svärson till ägaren. Enligt ryktet är smekmånadssviten hemsökt av en häxa, vilket fått ägaren att hålla den igenbommad och låst. Ohms nyfikenhet väcks ytterligare när värdshusets bartender Fiona (Florence Ordesh), som berättat mer om ryktet, plötsligt försvinner spårlöst under en Halloweenfest. Han misstänker att sanningen kan finnas i smekmånadssviten och bestämmer sig för att ta en närmare titt.
© Neon / Black Bear Pictures
Irländaren Damian McCarthy följer upp sin förra film Oddity (2024) med ytterligare en övernaturlig skräckfilm. Denna gång förs tankarna till The Shining (1980) och The Ninth Gate (1999). Både skådeplatsen och huvudkaraktären ger lite sådana vibbar, men samtidigt har filmen en egen identitet och kan stå på egna ben utan att kännas som en kopia.
© Neon / Black Bear Pictures
En sak som slår en relativt tidigt och som uppskattas är att filmen är atmosfärisk. Den vet vilka knappar den ska trycka på för att skapa rätt stämning för en skräckfilm. Det är bättre att låta stämningen byggas upp och sakta men säkert få ett grepp om tittaren, än att dra på för fullt redan från början. Filmen är inte heller helt utan humor, då huvudpersonen Ohm och några av de övriga karaktärerna bjuder på torr humor som fungerar bra innan allvaret tar över helt.
© Neon / Black Bear Pictures
Till stor del lyckas filmen behålla intresset genom ett lagom tempo samtidigt som den har tillräckligt mycket på gång för att man ska känna sig engagerad i händelseförloppet. Det hjälper också att skräcken bygger på en krypande obehagskänsla snarare än att man tvingas utstå en massa jump scares. Sådana förekommer också, men i lagom dos.
© Neon / Black Bear Pictures
Mot slutet blir det givetvis mer av det mesta när skräcken ska trissas upp. Som så ofta är fallet med skräckfilmer tappar filmen en aning när för mycket ska visas. Det är mer effektivt när man bara anar hotet, vilket är fallet under stora delar av speltiden. Även om det inte är den mest skrämmande skräckfilmen som skådats, är det långt ifrån avgörande för filmupplevelsen. Det är kanske inte en film som lämnar något större avtryck, men den är tillräckligt stämningsfull och underhållande för stunden.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.6