Movies-Noir Oscars - 2001

2001 ser främst tre filmer som slåss om titeln som bästa film med en som sticker ut lite extra. Relativt jämnt bland ett par av skådespelarkategorierna även om de flesta av dem ändå är ganska självklara.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
A Beautiful Mind
Donnie Darko
Monsters, Inc.
Training Day




BÄSTA FILM:
Mulholland Drive







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Das Experiment (Tyskland)



UTMANARNA:
My Sassy Girl (Sydkorea)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Russell Crowe (A Beautiful Mind)



UTMANARNA:
Will Smith (Ali)
Kenneth Branagh (Conspiracy)
Jake Gyllenhaal (Donnie Darko)
Anthony Hopkins (Hannibal)
Tom Wilkinson (In the Bedroom)
Gene Hackman (The Royal Tenenbaums)
Robert Redford (Spy Game)
Vincent Cassel (Sur mes lèvres)
Denzel Washington (Training Day)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Naomi Watts (Mulholland Drive)



UTMANARNA:
Renée Zellweger (Bridget Jones's Diary)
Sissy Spacek (In the Bedroom)
Isabelle Huppert (La pianiste)
Halle Berry (Monster's Ball)
Emmanuelle Devos (Sur mes lèvres)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Edward Norton (The Score)



UTMANARNA:
Ed Harris (A Beautiful Mind)
Christopher Plummer (A Beautiful Mind)
Stanley Tucci (Conspiracy)
Gary Oldman (Hannibal)
Martin Landau (The Majestic)
Ethan Hawke (Training Day)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Jennifer Connelly (A Beautiful Mind)



UTMANARNA:
Marisa Tomei (In the Bedroom)


---

OBS: Nästa film dyker upp kl. 15.

Battle of Britain

Titel: Battle of Britain / Slaget om England
Genre: Krig/Action/Drama
Land: Storbritannien
År: 1969
Regi: Guy Hamilton
I rollerna: Michael Caine, Robert Shaw, Christopher Plummer, Trevor Howard, Susannah York, Laurence Olivier, Curd Jürgens, Ian McShane, Ralph Richardson, Edward Fox

Handling: En skildring om de brittiska flygare som förhindrade den hotande nazistiska invasionen av England.

Omdöme: Lite likt hur A Bridge Too Far (1977) samlade en rad kända namn i rollistan, har denna krigsfilm gjort detsamma. Kanske inte till samma grad men det är många ansikten man känner igen filmen igenom. Däremot blir filmerna vitt skilda upplevelser då den ena är en riktigt bra krigsfilm som engagerar medan den andra är välgjord men aldrig riktigt får en att bry sig.


©United Artists/MGM

Detta är historien om de (mestadels) brittiska flygarna tillhörande Royal Air Force (RAF) under Andra världskriget. Närmare bestämt under ett kritiskt ögonblick då de tyska stridsflygen och bombplanen går till attack mot England.


©United Artists/MGM

Tyskarnas plan är att slå ut de brittiska flygen på marken innan de ens hinner upp i luften. Överraskningsmomentet gör att om tyskarna lyckas slå ut de brittiska Spitfire-planen skulle de ha fri passage in över England och på så vis kunna bomba fritt, invadera och besegra England.


©United Artists/MGM

Engelsmännen är medvetna om att Spitfire-planen måste upp i luften inom två minuter från det att de får in larmet om inkommande fiendeflyg. Piloterna drillas hårt men under rådande omständigheter med ihärdiga attacker tär det på allt och alla. Som tur är har britterna ett väl utvecklat radarsystem som gör att de för det mesta inte blir helt tagna på sängen. Men det finns inga garantier på att tyskarna inte slinker igenom på sina håll, särskilt när de slår till hårt.


©United Artists/MGM

Flera kända namn alltså där Michael Caine, Robert Shaw och Christopher Plummer var bland de största. Men det blir inte en film där det egentligen spelar någon roll vem som spelar rollerna. Manuset är relativt tunt och det blir inte mycket utrymme till karaktärsutveckling eller djup. Michael Caine dyker t.ex. inte upp förrän efter nästan en halvtimme och har sedan ett fåtal scener innan han försvinner. Robert Shaw och Christopher Plummer får desto större utrymme och är de två som man främst följer på marken, tillsammans med Susannah York i rollen som Plummers fru.


©United Artists/MGM

Harry Salzman producerar och har plockat in sin forne James Bond-regissör Guy Hamilton. En Guy Hamilton som hade regisserat Goldfinger (1964) och senare gjorde ytterligare tre Bond-filmer i form av Diamonds Are Forever (1971), Live and Let Die (1973) samt The Man with the Golden Gun (1974). För musiken plockades Ron Goodwin in, förmodligen för att han året innan framgångsrikt hade komponerat musiken till klassiska krigsäventyret Where Eagles Dare (1968).


©United Artists/MGM

Filmen visar sig leva nästan uteslutande på en massa flygscener. Det är välgjort och bataljerna uppe i luften mellan britterna och tyskarna avlöser varandra. Allt annat blir sekundärt. Det blir faktiskt lite upprepande och man känner aldrig att man direkt skulle bry sig eftersom det blir lite rörigt med vem som är vem. Kanske inte alltid om det är brittiska eller tyska plan, även om det också händer att man har lite svårt att urskilja dessa, men för att man inte alltid vet vilka karaktärer som döljer sig bakom maskerna när de strider.


©United Artists/MGM

Absolut välgjord film men när manuset i princip bara går ut på flygattack på flygattack så blir det ganska enformigt. Upp i luften, en del klarar sig, andra blir nedskjutna. Och så håller det på i över två timmar. Ja, nästan. Det tar runt en halvtimme innan det drar igång på allvar och mitt under pågående "flyguppvisningar" hoppar man till någon av karaktärerna som hälsar på sina nära och kära. Känns dock lite konstigt med tanke på att de överordnade hela tiden klagar på att de är underbemannade men trots det verkar de låta piloterna sticka iväg mitt under de mest kritiska lägena.


©United Artists/MGM

En positiv sak man måste nämna med filmen är att tyskarna pratar tyska filmen igenom. Det är ett tecken på att filmmakarna velat behålla autenticiteten i filmen. I kombination med de välgjorda flygscenerna får man säga att filmen känns trovärdig. Synd bara att manuset glömdes bort. Hade man jobbat lite på manuset hade det kunnat bli en riktigt fin krigsfilm av det hela. Nu blir det mest en flyguppvisningsfilm utan så mycket innehåll.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

Never Cry Wolf

Titel: Never Cry Wolf / Vargarnas land
Genre: Äventyr/Drama
Land: USA
År: 1983
Regi: Carroll Ballard
I rollerna: Charles Martin Smith, Brian Dennehy, Zachary Ittimangnaq, Samson Jorah

Handling: En forskare skall ta reda på om vargarna utgör ett hot mot befolkning och djur ute i obygden.

Omdöme: Tyler (Charles Martin Smith) är en relativt oerfaren biolog som fått i uppdrag av den kanadensiska regeringen att ge sig ut i arktiska Kanada. Där ska han under sex månader helt på egen hand, isolerad från omvärlden studera vargarna. Man misstänker att vargarna ligger bakom att den nordamerikanska renen kallad för caribou blivit näst intill utrotad.


©Buena Vista Pictures

Tyler vet inte riktigt vad han ger sig in på men är upplagd för äventyr. Han flygs ut till ödemarken av piloten Rosie (Brian Dennehy) och redan under flygturen börjar han att ångra sig då han tvivlar på om han ens kommer ta sig fram levande. Väl på plats är det bara att gilla läget. Tyler anländer innan våren är kommen och de isande temperaturerna gör att han snabbt måste slå upp ett läger.


©Buena Vista Pictures

Under kommande månader får Tyler en läxa i överlevnad. Han kommer vara helt ensam med vargarna som han kommer nära och kan studera dagligen genom att slå läger precis intill deras revir. De enda människorna han ibland stöter på är ett par lokala inuiter som spenderar lite tid med honom och lite smått fascineras av denna dåre som kommit för att leva med vargarna.


©Buena Vista Pictures

En klassisk film om människan mot naturen. En naturfilm som hade setts en gång i tiden och uppskattades. En blandning av att vara nyfiken på att se om den och oroas en del över att den kanske inte skulle vara lika bra som jag ville minnas att den var.


©Buena Vista Pictures

Filmen kanske tar en stund på sig innan man känner av dess dragningskraft fullt ut. Efter att Tyler blivit lämnad ensam ute i vildmarken, börjat göra sig hemmastadd och börjar studera vargarna sker något. Det finns något smått mystiskt och hypnotiskt över filmen när den är som bäst. Vargarna och vildmarken bjuder på gott om fina stunder och vyer. Och lägger man till musiken av Mark Isham så fångas en stämning som går att ta på.


©Buena Vista Pictures

Eftersom Charles Martin Smith under långa perioder är ensam människa ute i vildmarken agerar han berättarröst och delar med sig av vad han skriver i sina rapporter. Det blir något poetiskt över det hela när man lägger ihop allt. Dock tappar filmen en aning när inuiterna kommer på besök. Till en början bryter det på mönstret men eftersom filmen funkar som bäst när Tyler är ensam med naturen, med vargarna, så önskar man att man fortsatt mer med det.


©Buena Vista Pictures

Gillar den här filmen, ibland en hel del. Kanske inte den helgjutna fyran som det kändes att det var när den sågs första gången, men en svag fyra till fyra är det allt. Något man hade önskat sig hade varit om man tonat ner mötena med inuiterna en aning och istället lagt till lite mer av överlevnadsscenerna och äventyret Tyler går igenom. Men det är mest en småsak då det är en riktig äventyrsfilm och naturfilm med en smått speciell stämning.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

Copenhagen

Titel: Copenhagen / Köpenhamn
Genre: Drama/Romantik
Land: Kanada/USA/Danmark
År: 2014
Regi: Mark Raso
I rollerna: Gethin Anthony, Frederikke Dahl Hansen, Sebastian Armesto, Olivia Grant

Handling: Efter faderns död reser William med sin vän till Köpenhamn för att hitta sin farfar och leverera brevet hans pappa skrev till honom. Efter en incident är William plötsligt ensam i staden, men lyckligtvis möter han Effy, en vacker flicka som är ivrig att hjälpa honom med hans sökande. Deras kemi är obestridlig, med undantaget för ett problem: hon är bara 14 år.

Omdöme: William (Gethin Anthony) har anlänt till Europa från USA (eller är det Kanada?) tillsammans med sin vän Jeremy (Sebastian Armesto). Tanken var att det skulle vara en grabbresa men Jeremy har tagit med sig flickvännen Jennifer (Olivia Grant). William känner sig som tredje hjulet och gillar inte Jennifer, eller så är det för att resan inte handlar om honom nu när hon är med.


©Scorched Films

Efter stopp runt olika huvudstäder i Europa bär det av till Köpenhamn. Här är det tänkt att William ska försöka söka upp sin farfar eller någon annan släkting. Detta eftersom Williams far, som kom från Danmark, dött och William har hittat ett brev som fadern skrev till Williams farfar som ung men aldrig skickade.


©Scorched Films

William är allmänt grinig och otrevlig mot allt och alla. Om det bara är situationen med vännen Jeremy och hans flickvän Jennifer som gör honom odräglig är tveksamt eftersom han verkar behandla alla illa. Han vill mest få olika tjejer i säng för en natt och bryr sig inte om känslor. Men när Jeremy och Jennifer sticker till London, lämnas William ensam i Köpenhamn. Det är då han träffar unga Effy (Frederikke Dahl Hansen) på ett kafé där hon jobbar som servitris.


©Scorched Films

Får säga att man hade vissa förhoppningar på en trevlig film men den börjar inte särskilt lovande när man följer William, Jeremy och Jennifer. När William lämnas ensam i staden och träffar Effy förändras det mesta. William beter sig fortfarande som en bortskämd lymmel men ju mer tid han spenderar med Effy, ju mer mjuknar han. Effy har uppenbarligen en positiv effekt på honom och hon gillar att umgås med honom.


©Scorched Films

William och Effy tar sig fram på cykel runt Köpenhamn där det blir lite av ett äventyr när de försöker lokalisera hans farfar och platser där Williams far blev fotad som ung. Under deras tid ihop lär de känna varandra och ömsesidiga känslor uppstår. Nu finns ett litet problem och det är att hon visar sig vara hälften så gammal som han är och på det är hon minderårig...


©Scorched Films

Måste säga att med tanke på inledningen som gjorde att det kändes tveksamt om man skulle titta vidare så utvecklas filmen till något riktigt fint. En indiefilm med Köpenhamn som skådeplats och en historia som skapar ett stort dilemma. Hur kan något som känns så rätt vara så fel?


©Scorched Films

Filmen gör ett bra jobb med att skapa känslor och hamna i en gråzon som gör att man till slut bryr sig hur det ska sluta. Detta var något som inte kändes möjligt efter inledningen med tanke på hur osympatiskt William agerade. Sen kan man tycka att han inte förtjänar någon som Effy med tanke på hur han betedde sig inledningsvis, fast till slut sympatiserar man med honom och situationen som uppstår. Stark trea till svag fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0