Motherless Brooklyn

Titel: Motherless Brooklyn
Genre: Kriminaldrama/Mysterium
Land: USA
År: 2019
Regi: Edward Norton
I rollerna: Edward Norton, Gugu Mbatha-Raw, Willem Dafoe, Alec Baldwin, Bruce Willis, Leslie Mann, Fisher Stevens

Handling: En privatdetektiv med Tourettes syndrom arbetar med att lösa mordmysteriet på hans mentor under 1950-talet i New York.

Omdöme: Lionel (Edward Norton) jobbar på en detektivbyrå åt sin mentor Frank Minna (Bruce Willis) i 50-talets New York. Efter att Frank haft ett mystiskt möte med några män och dödas, försöker Lionel och de övriga medarbetarna på detektivbyrån finna Franks mördare och vad mötet gick ut på. Lionel underskattas oftast av folk då han har Tourettes syndrom men hans sinne för detaljer och starka minne gör honom till en duktig privatdetektiv.


©Warner Bros.

Lionel ger sig i kast med mysteriet kring sin mentors död och de få ledtrådarna han har leder honom till en jazzklubb i Harlem och en ung svart kvinna vid namn Laura Rose (Gugu Mbatha-Raw). Mycket pekar på att Frank funnit korruption och blickarna vänds snart mot den lokale politikern Moses Randolph (Alec Baldwin). Lionel kommer även i kontakt med Moses bror Paul (Willem Dafoe) som verkar veta mer än han vill säga.


©Warner Bros.

Sådana här deckarhistorier som utspelar sig på 50-talet brukar oftast utspela sig i Los Angeles. Det är liksom passande med en privatdetektiv som glider runt i det fina vädret och letar ledtrådar. Här är det istället kylslagna och ibland regniga Brooklyn och Harlem i New York. Inte så trevligt att titta på och många gånger är det nedgångna kvarter då det trots allt är en del av korruptionshistorien.


©Warner Bros.

Edward Norton regisserar och har skrivit manuset baserat på en bok. Boken utspelar sig intressant nog år 1999 då den skrevs, men Norton har valt att förlägga det hela till år 1957 eftersom han kände att noir-historien passade bättre att utspela sig under den tiden. Inget fel i det även om det då så klart krävs en hel del av produktionsdesignen och annat. Relativt bra jobb med det men filmen fångar inte riktigt den utpräglade filmkänslan man vill ha från den perioden. Oftast svårt att fånga det med modernt digitalfoto.


©Warner Bros.

För att en sån här film och historia ska bli något krävs det, förutom ett bra mysterium, att den har god stämning och bra karaktärer. Själva mysteriet är helt ok och Lionel gräver fram ett och annat som för historien framåt. Stämningen är det lite så där med. Dels p.g.a. att det alltså saknas en del i filmkänslan, dels den jazziga musiken (speciellt på jazzklubben) och dels för att det vid sidan om Lionel saknas bra karaktärer. Här finns t.ex. ingen femme fatale som nästan måste finnas. Den närmaste är Frank Minnas flickvän/fru Julia (Leslie Mann), men hon är endast med lite kort i början.


©Warner Bros.

Det kanske mest intressanta med filmen är inslaget av Tourettes syndrom som huvudpersonen har. Detta är något som givetvis gör sig påmint filmen igenom eftersom Lionel inte kan hjälpa att komma med diverse udda kommentarer, ryck och tics. De flesta är förstående, kanske mer än de borde vara med tanke på att folk nog inte var lika medvetna om det som idag. På det stora hela sköter Edward Norton det bra även om det på sina håll nästan verkar försvinna då han är lite väl "normal" ibland. Detta trots att det är något som finns där hela tiden, speciellt då han inte går på några mediciner mer än att tugga tuggummi ibland och röker på när han är ensam för att mildra symptomen.


©Warner Bros.

Till slut får man säga att det känns som en något bortkastad titt. Inte för att filmen skulle vara dålig men mer för att den inte ger så mycket att ta med sig. Det skulle i så fall vara skildringen av huvudpersonen med Tourettes syndrom och hur han manövrerar sig igenom det på ett mestadels framgångsrikt sätt när han löser mysteriet han har framför sig. Det är dock en film med en speltid på runt 140 minuter som kunde blivit en klart bra storfilm i rätt händer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Extremely Wicked, Shockingly Evil and Vile

Titel: Extremely Wicked, Shockingly Evil and Vile
Genre: Drama/Kriminalare/MysteriumThriller
Land: USA
År: 2019
Regi: Joe Berlinger
I rollerna: Zac Efron, Lily Collins, Kaya Scodelario, John Malkovich, Jeffrey Donovan, Dylan Baker, Haley Joel Osment

Handling: Historien om den ökände seriemördaren Ted Bundy, berättat från hans flickväns perspektiv, som i många år vägrade tro att han var en seriemördare.

Omdöme: När Liz (Lily Collins) träffar charmige snyggingen Ted (Zac Efron) tror hon inte att hon har en chans eftersom hon är ensamstående mamma och jobbar som sekreterare. Men han visar sig uppskatta henne för den hon är och hur hon är vilket leder till att de blir ett par. Åren går och Ted studerar juridik på annan ort vilket gör att paret ofta är separerade under studietiden.


©Netflix

En kväll blir Ted stoppad av polisen i sin VW bubbla. Han arresteras för vad han säger är att han inte stannade vid en stoppskylt. Men i själva verket misstänks han för mord. Ted hävdar sin oskuld och förklarar det hela som ett missförstånd när han lugnar ner Liz. Enligt Ted har polisen valt ut honom som misstänkt eftersom han kör samma bil som gärningsmannen setts köra och att han påminner om mannen på polissketchen som cirkulerat i tidningarna efter att ett dubbelmord ägt rum.


©Netflix

Denna film om ökände seriemördaren Ted Bundy presenteras inte som en vanlig seriemördarfilm där vi följer gärningsmannen och offren. Istället är det till stor del berättat ur flickvännen Liz synvinkel. Hur hon inte kan tänka sig att han skulle kunna vara en seriemördare och in i det sista betvivlar vad media och polisen anklagar honom för.


©Netflix

Regi av Joe Berlinger som intressant nog har en bakgrund inom dokumentärfilm med inte minst den utmärkta Paradise Lost-trilogin. Det var delvis det som fick en nyfiken på denna film som tidigare valts bort när den kom p.g.a. Zac Efron. Men efter att han vunnit min respekt i och med sin utmärkta prestation i The Iron Claw (2023), togs filmen an med nyfunnet intresse.


©Netflix

Zac Efron spelar Ted Bundy men till en början när han har en viss frisyr går tankarna till Luigi Mangione (som kallblodigt avrättade en VD på öppen gata i New York) då han starkt påminner om honom. I båda fallen drogs för övrigt en stor skara unga kvinnor till männen, trots (eller tack vare) mordanklagelserna.


©Netflix

I vilket fall som helst är Efron bra i rollen och tillsammans med hur filmen valt att berätta historien gör det att man inte riktigt kan vara säker på hur det ligger till. Ted är manipulativ fast på ett sätt som inte känns elakt och kalkylerat. Det känns mer som han är övertygad om att han är oskyldig och bara blir ditsatt. Det är det han grundar hela sitt försvar på när det väl hamnar i domstol.


©Netflix

Eftersom filmen berättas på ett vis som under långa stunder lämnar det hela som ett mysterium blir det lite annorlunda än en renodlad seriemördarfilm. Man ska därför inte förvänta sig så mycket spänning. Istället blir det ett intressant drama med ett mysterium och en del thriller-inslag längs vägen. Det blir delvis även ett rättegångsdrama och eftersom det bygger på verkliga händelser, det var för övrigt den första TV-sända rättegången, finns det gott om detaljer att plocka fram som får en att häpna.


©Netflix

Gillar till stor del det här. Ingen fartfylld film eller med så mycket spänning men ett intressant och fascinerande porträtt av en ökänd amerikansk seriemördare från 70-talet. Eftersom regissören har en bakgrund från dokumentärer baserade på uppmärksammade mordrättegångar och liknande, får filmen med lite av den känslan. Filmen väljer att inte presentera allt bevismaterial och alla detaljer för att låta en se det hela ur flickvännens perspektiv. För vem skulle vilja acceptera att man levt med en seriemördare i alla dessa år och enkelt kunnat ha varit ett av hans offer...

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

Midway

Titel: Midway
Genre: Krig/Action/Drama
Land: USA/Kanada/Kina/Hong Kong
År: 2019
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Ed Skrein, Patrick Wilson, Woody Harrelson, Luke Evans, Mandy Moore, Dennis Quaid, Aaron Eckhart

Handling: Den sanna historien om en underbemannad amerikansk flotta och de marinsoldater och piloter som segrade över en mäktig motståndare. Med demokrati och frihet på spel besegrade de den japanska flottan vid slaget om Midway, en av de mest anmärkningsvärda striderna som bar de allierade mot seger i Stilla havet under Andra världskriget.

Omdöme: Efter Japans attack mot Pearl Harbor i slutet av 1941 kliver USA in i Andra världskriget. Det leder till slaget om Midway som är en strategiskt viktig militär plats i Stilla havet. Amiral Chester W. Nimitz (Woody Harrelson) för befälet och är ansvarig för operationen. Hans högra hand blir underrättelseofficer Edwin Layton (Patrick Wilson) som tillhandahåller viktig information om japanernas positioner och planer.


©Lionsgate

Ute till havs är piloten Dick Best (Ed Skrein) flygesset som leder flyganfallen. Han har inte stigit i graderna eftersom han är känd för att ta stora risker och inte alltid följa regler och order, även om det ger resultat. Vice amiral William "Bull" Halsey (Dennis Quaid) är befälhavare ombord USS Enterprise varifrån stridsflygen opererar.


©Lionsgate

Roland Emmerich är kanske främst känd för katastroffilmerna Independence Day (1996) och Day After Tomorrow (2004). Två överdrivna filmer med gott om specialeffekter. Detta var något som befarades med denna verklighetsbaserade film. Men där emellan gjorde han The Patriot (2000) som funkade bättre. Denna film får sägas får det att funka någorlunda väl då den inte förlorar greppet även om den är effektbaserad vilket krävs för alla stora slag.


©Lionsgate

Under den inledande attacken mot Pearl Harbor känns det som det kanske kommer bli för mycket specialeffekter. Fartyg och flyg beskjuts, sprängs och brinner i ett inferno som mer känns som i en sci-fi film än något som bygger på verkliga händelser. Det går lite till överdrift med specialeffekterna helt enkelt, men det är inte heller dåligt gjort. Skulle vara svårt att återskapa med äkta vara eller modeller.


©Lionsgate

Själva slaget om Midway blir bättre. För även om det blir stora slag så känns det inte som det blir för mycket på en och samma gång som det var under inledningen med Pearl Harbor. Det blir även ganska intensivt med flera flyguppdrag som visar upp hur de amerikanska stridspiloterna likt kamikazepiloter dyker rakt ner mot de japanska stridsfartygen för att försöka komma så nära som möjligt för att ha en chans att träffa målet med fallande bomber.


©Lionsgate

En viktig sak som gör att filmen får lite mer tyngd och inte blir för enformig är att man valt att även följa den japanska sidan av historien. Nu gör det att speltiden sträcker sig en bit över två timmar men det är befogat att ha med dessa scener. Det blir intressant att följa den japanska mentaliteten och inställningen bland befälhavarna som varvas med de amerikanska motsvarigheterna.


©Lionsgate

Med tanke på vem regissören är var förväntningarna lite lägre på filmen. Tycker filmen nog överträffar förväntningarna en del då den ändå engagerar och håller intresset uppe. Visst blir det kanske lite upprepande på sina håll med attackerna, men det visar också på uppoffringarna båda sidorna gör och viljan att slåss för sina länder. Eftersom det också bygger på verkliga händelser slipper man de överdrivna inslagen från några av regissörens tidigare filmer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

Klaus

Titel: Klaus
Genre: Animerat
Land: Spanien/USA
År: 2019
Regi: Sergio Pablos
Röster: Jason Schwartzman, J.K. Simmons, Rashida Jones, Joan Cusack

Handling: En självisk brevbärare och en folkskygg leksakstillverkare inleder en osannolik vänskap. Snart sprider de glädje till en kall stad i desperat behov av ett ljus i mörkret.

Omdöme: Vad vi har här är en ursprungshistoria, en s.k. origin story om Jultomten. Det börjar dock med en bortskämd ung man vid namn Jesper (Jason Schwartzman) vars far är postmästaren i Norge. För att Jesper ska växa upp och inse att han inte bara kan vänta på att få ärva sin far, skickas han till det nordligaste samhället på en ö vid namn Smeerensburg. Där ska han stanna i ett år och sköta den lokala postverksamheten.



©Netflix

Jesper anländer till Smeerensburg och är genast bedrövad över att finna den kalla och gråa platsen där han måste spendera det kommande året. Om han återvänder hem har hans far lovat att slänga ut honom på gatan, något han inte är särskilt pigg på. Smeerensburg kommer visa sig ha en tradition av fejder mellan de två huvudgrupperna, något som gjort att invånarna genomgående behandlar varandra illa.



©Netflix

Jesper, som försöker få invånarna att skicka brev, beger sig en dag till en avlägsen plats på ön där Klaus (J.K. Simmons) bor. Till en början är han vettskrämd när han får syn på den storväxte Klaus som hugger ved. Klaus, som tillverkat en stor mängd leksaker, kommer tillsammans med Jesper börja sprida glädje bland barnen som skriver brev till honom i hopp om att få leksaker. Detta uppskattas dock inte av alla i det lilla samhället.



©Netflix

Denna Oscarsnominerade animerade film har inte bara valt att berätta en lite annorlunda historia om Jultomten, den har även valt att inte använda sig av modern dataanimering. En traditionell handritad animering har använts plus ny teknik som skapat 3D-animeringen.



©Netflix

Man får säga att resultatet är klart lyckat. Till en början känns det kanske inte som den snyggaste animeringen man sett med människorna, men de växer på en och när det kommer till bakgrunderna och Smeerensburg är det vackert att se på. Den har inte minst en värme som modern dataanimering ofta saknar.



©Netflix

Det kanske tar ett tag innan man är såld på konceptet men när transformationen börjar äga rum är det svårt att inte gilla det här. Det är inte den traditionella julhistorien och den riktar sig inte till de yngsta. Istället har den en mer vuxen approach. Men den har även en charm och ett budskap som visar sig ligga som grund i berättelsen. Detta är något den till slut vinner på då man får en trevlig, mysig och lite annorlunda historia om hur Jultomten och julklappstraditionen kom till.

3 - Röster
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 8.2

Freies Land / Free Country

Titel: Freies Land / Free Country
Genre: Kriminaldrama/Mysterium/Thriller
Land: Tyskland
År: 2019
Regi: Christian Alvart
I rollerna: Trystan Pütter, Felix Kramer, Nora Waldstätten, Ludwig Simon

Handling: Två poliser undersöker försvinnandet av två tonårssystrar i en avlägsen stad, där det verkar som om alla har något att dölja - inklusive kropparna.

Omdöme: Året är 1992 och två poliser, Patrick Stein (Trystan Pütter) och Markus Bach (Felix Kramer), skickas att utreda ett försvinnande i den lilla staden Löwitz i nordöstra Tyskland, f.d. Östtyskland, nära den polska gränsen. Ungdomarna, och en del vuxna, drömmer om att lämna tristessen för storstaden Berlin. Två tonårssystrar har försvunnit och utredningen leder poliserna till övergivna gårdar, jaktstugor och träskmark för att lokalisera systrarna och ta reda på vad som hänt.


©Telepool

Medan Patrick är i ständig telefonkontakt med sin höggravida fru som väntar parets första barn, har Markus en sviktande hälsa att tampas med, vilket han främst försöker dränka med alkohol. De har även olika personligheter och bakgrund då Patrick kommer från Västtyskland och jobbar metodiskt, även om han skickats iväg från Hamburg efter att ha tjafsat med sin överordnade. Markus å sin sida kommer från det östtyska Stasi-systemet och är van vid att framtvinga ett och annat från vittnen och misstänkta.


©Telepool

När de finner döda kroppar visar sig mysteriet bara bli större då flera unga tjejer visar sig ha försvunnit i området de senaste åren. Vart de än vänder sig verkar de lokala ha något att dölja. Frågan är om gärningsmannen eller gärningsmännen kommer från området eller utifrån.


©Telepool

Filmen är en tysk remake på den mycket sevärda och täta spanska thrillern La isla mínima / Marshland (2014). Eftersom tyske regissören Christian Alvart tidigare gjort en del bra, inte minst Antikörper (2005), fanns nyfikenheten på denna film. Det visar sig vara en lyckad övergång vad gäller upplägget som förflyttats från början av 1980-talet i efter-Franco eran till början av 1990-talet efter Berlinmurens fall.


©Telepool

Det är inte en lika bra film som det spanska originalet, men den har absolut tillräckligt som gör den bra och sevärd. Eftersom originalet inte mindes mer än att det var en fyra, var det lite som att se en ny film, vilket det ju trots allt är med tanke på att man försatt det hela i ett annat land, en annan era och situation. Grundstoryn är dock liknande och vi får både lära känna de två poliserna lite närmare, hur de och landet försöker anpassa sig och hitta sin identitet och på det de mystiska försvinnandena och morden som begåtts.


©Telepool

Gillar stämningen som byggs upp vilket är en kombination av saker. Vid sidan om originalfilmen tänker man även på en annan stämningsfull tysk thriller i form av Das letzte Schweigen / The Silence (2010), inte minst med fotot som ofta gillar att filma rakt uppifrån över fälten och vattnet. Europeiska och även vissa skandinaviska kriminalare och thrillers lyckas bra med att skapa den lite ödesmättade stämningen som fångar en i sitt grepp. Inte alltför överdrivet utan snarare naturligt och vardagligt vilket skapar en obehaglig känsla av att detta kan bygga på verkliga händelser eller ske i ens närhet.


©Telepool

Till slut kanske filmen inte riktigt lyckas förklara allt och höja sig under sista tredjedelen. Den behåller hela tiden intresset, är stämningsfull och tät, så det är inget fel i det. Saknas bara något för att ha en chans att överträffa originalet. Det är trots allt svårt att bräcka en redan bra film vilket hade krävt en hel del, så besviken är man inte. Och då historien alltså försatts till kort efter återföreningen av Tyskland, har den tillräckligt av intresse i hur samhället och människorna fortfarande är i en övergångsfas.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.7

7500

Titel: 7500
Genre: Drama/Thriller
Land: Tyskland/Österrike/USA/Frankrike
År: 2019
Regi: Patrick Vollrath
I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Omid Memar, Aylin Tezel, Carlo Kitzlinger

Handling: När terrorister försöker ta kontroll över ett flyg mellan Berlin och Paris, kämpar en pilot för att rädda livet på passagerarna och besättningen samtidigt som han skapar en överraskande förbindelse med en av kaparna.

Omdöme: Tobias Ellis (Joseph Gordon-Levitt) är en ung pilot som tillsammans med sin mer erfarne kollega Michael Lutzmann (Carlo Kitzlinger) ska flyga från Berlin till Paris. På flyget har Tobias sin sambo, flygvärdinnan Gökce (Aylin Tezel) som han lever med i Tyskland. Förberedelserna och flygturen går till en början utan problem men vad ingen kunnat ana är att ett par terrorister planerar att kapa planet när det befinner sig i luften.


©Amazon Studios

I den kaosartade situationen som uppstår mitt under flygturen måste Tobias försöka behålla lugnet och kontrollen över planet. Cockpiten är fortet som inte får penetreras, vilket blir lättare sagt än gjort då attacken kommer överraskande och en av kaparna lyckas ta sig in och skada de båda piloterna. Nu gäller det för Tobias att försöka landa planet i säkerhet på närmaste flygplats innan kapningen är ett faktum och flera människors liv står på spel.


©Amazon Studios

En långfilmsdebut av Patrick Vollrath som hade gjort en Oscarsnominerad kortfilm ett par år tidigare. Det visar sig vara en väldigt verklighetstrogen film som på ett detaljerat sätt visar upp allt från piloternas synvinkel. Det betyder att vi helt och hållet befinner oss i cockpiten. Det gör även att det blir en påtagligt klaustrofobisk känsla när kaparna försöker ta sig in och Tobias gör allt i sin makt för att hålla kaparna borta.


©Amazon Studios

Joseph Gordon-Levitt är klart bra i huvudrollen som den lugne piloten som pressas till det yttersta. Det är många gånger scenerna står och faller med hans prestation och det finns inte några tillfällen där det känns fel. Naturligt och känslomässigt på ett sätt som får en att bry sig hur det ska gå för honom.


©Amazon Studios

Filmen visar sig vara bättre och mer intensiv än väntat. Detta är nämligen ingen Hollywood-film utan främst en tysk-österrikisk film som trycker på att vara så realistisk som möjligt. Man har t.ex. filmat inne i ett riktigt plan och inte i en studio eller liknande. Men det är framförallt händelseförloppet som hela tiden känns äkta och låter tittaren bli indragen i den känslomässiga kapningen.


©Amazon Studios

Skulle nog vilja säga att filmen är en av de mer lyckade filmerna vad gäller flygplanskapningar vid sidan av Paul Greengrass-regisserade United 93 (2006). Speciellt filmens första timme är intensiv och nervig. Sista halvtimmen tar den kanske ett steg tillbaka vad gäller nivån överlag då det lugnar ner sig en aning. Men det är fortfarande realistiskt och spännande ända till slutet. Bättre än väntat, speciellt om man inte förväntar sig eller önskar sig Hollywood-action.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.3