Fast & Furious

Titel: Fast & Furious
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Japan
År: 2009
Regi: Justin Lin
I rollerna: Vin Diesel, Paul Walker, Jordana Brewster, Michelle Rodriguez, Gal Gadot, John Ortiz, Shea Whigham, Sung Kang

Handling: När ett brott för dem tillbaka till L.A. återupptar Dom Toretto sin bittra strid mot Brian O'Conner. Men när de tvingas konfrontera en gemensam fiende måste Dom och Brian försöka lita på varandra för att tillsammans kunna utmanövrera fienden.

Omdöme: Originalmedlemmarna från The Fast and the Furious (2001) är tillbaka. Det innebär att Vin Diesel som Dominic Toretto och Paul Walker som Brian O'Conner ställs mot varandra igen, men även Jordana Brewster som Doms syster Mia samt Michelle Rodriguez som Letty är med. Den initiala känslan är att det är ett smart beslut att plocka tillbaka dem istället för att göra en massa fristående uppföljare med okända namn med karaktärer och historier man inte bryr sig om.


© Universal Pictures

Efter att en händelse skett i Los Angeles, återvänder Dom hem. Han är fortfarande en efterlyst brottsling men han är villig att samarbeta med Brian som numera är FBI-agent. FBI vill komma åt knarkbaronen Arturo Braga (John Ortiz) och eftersom det även är högst personligt för Brian och Dom, gör de allt i sin makt att röka ut Braga och hans män.


© Universal Pictures

Inledningen som äger rum i Dominikanska republiken med en våghalsig lastbilskapning är smått korkad och överdriven med en del CGI-effekter. Visst vill man komma med något liknande som i den första filmen men där var det åtminstone välgjort. Man vill sätta tonen tidigt men en särskilt övertygande öppning är det inte.


© Universal Pictures

När filmen förflyttar sig till Los Angeles och gänget återigen är samlade, blir det inte så tokigt. Man känner att man velat återgå till originalfilmen och bygga vidare på dynamiken mellan Dom och Brian. Här känns det inte så pjåkigt och det är upplagt för att kunna följa i originalets fotspår.


© Universal Pictures

Någonstans längs vägen dribblar filmen bort sig själv en del. Visst är det lite kul med street racing-sekvensen då förarna ska tävla mitt på öppen trafikerad gata, men det börjar bli mer att förlita sig på CGI-effekter än bra racing och välgjorda stunts. Det förtar alltid en del från filmupplevelsen och det här är inget undantag.


© Universal Pictures

Filmens huvudsakliga akilleshäl är tunnlarna som leder under ett berg på gränsen mellan USA och Mexiko. Scenerna i dessa tunnlar domineras av CGI-effekter och trovärdigheten är lika med noll. Inte för att det är en film som måste vara direkt trovärdig för att funka, men nu blir det alldeles för mycket. Filmen tappar det mesta under den överdrivna och effektbaserade finalen som tar oss över mållinjen. Vad som ändå kändes som det kunde bli en återgång till den första filmen blir istället krystat och till slut svagt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.5

The Fast and the Furious: Tokyo Drift

Titel: The Fast and the Furious: Tokyo Drift
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2006
Regi: Justin Lin
I rollerna: Lucas Black, Sung Kang, Brian Tee, Nathalie Kelley, Sonny Chiba, Vin Diesel

Handling: Sean Boswell är p.g.a. sin något extrema hobby, street racing, inte så populär hos den lokala polismyndigheten. För att undvika att hamna i fängelse beger han sig till sin far, en barsk yrkesmilitär stationerad i Tokyo. Efter ha mött en ung landsman känner han sig mer tillfreds i sitt nya hemland, och det blir inte sämre av att hans nya kompis, Twinkie, introducerar honom för en annan racingform - drifting.

Omdöme: Gymnasieeleven Sean Boswell (Lucas Black) hamnar i trubbel med polisen på nytt. Han och hans mamma har tvingats flytta flera gånger då Sean har en tendens att vilja tävla mot andra i street racing. Nu har hans mor fått nog och Seans sista chans är att flytta till sin pappa. Då föräldrarna är skilda betyder det att Sean får flyga hela vägen till Tokyo där hans far är stationerad som den yrkesmilitär han är.


© Universal Pictures

Sean planerar inte att stanna särskilt länge då han inte har några vänner, kan inte språket och pappans strikta regler gör att han endast får gå till skolan och direkt hem. Men efter att Sean blivit kompis med en annan amerikan, blir han introducerad för den i Japan populära drift racingen. Inte gör det saken sämre att en tjej från klassen, Neela (Nathalie Kelley) som Sean fått upp ögonen för, också dyker upp där.


© Universal Pictures

Sean, som är en duktig och vågad förare, har dock mycket att lära inom drifting. Efter att ha fått låna en driftingbil av Han (Sung Kang), tävlar han mot Takashi (Brian Tee) som är den s.k. "drift king". Sean ser sig inte bara slagen, han blir även skyldig Han en bil och som om det inte vore nog visar sig Neela vara Takashis tjej. En Takashi vars farbror är yakuza-bossen Kamata (Sonny Chiba).


© Universal Pictures

Denna tredje installation i filmserien visar sig göra en slags fristående reboot. Paul Walker ville inte vara med längre och producenterna kände också att han skulle vara för gammal för rollen, även om det nog inte var tänkt att han skulle spela en gymnasieelev om han varit med. Istället gjorde man det djärva valet att plocka in en okänd skådespelare i Lucas Black och omgärda honom med andra smått okända skådespelare. Den mest lyckade får sägas är Sung Kang i rollen som Han som är filmens skönaste och mest vuxna karaktär. Australiensiskan Nathalie Kelley funkar också som ett trevligt nytillskott i sin filmdebut.


© Universal Pictures

Att förflytta hela karusellen till en annan kontinent och på det till Tokyo är inte bara ett smart drag, det ger även en chans att bjuda på något lite annorlunda med drift racingen. Nu är det lite samma visa som i de två föregående filmerna och storyn är precis som man kan förvänta sig ganska tunn. Men det betyder inte att det blir en film som bara blir en i mängden.


© Universal Pictures

Efter inledningen i USA och en bit in i Seans äventyr i Tokyo verkar det inte bli något mer än en ytlig actionfilm som kommer att visa upp driftingen. Det blir dock lite annorlunda kanske halvvägs in när Sean och Han blir vänner och filmen får lite mer djup än väntat. På något sätt lyckas filmen med något som den andra filmen inte lyckades särskilt bra med och det är att få med lite känsla och att bry sig om någon karaktär.


© Universal Pictures

Till slut lyckas väl filmen inte riktigt fullfölja då den sista uppgörelsen känns lite utdragen. Men man försöker sig på något lite annorlunda och ger en liten tvist på driftingen. Som vanligt med dessa filmer måste man kunna ta det för vad det är och inte överanalysera det hela. För om man skulle göra det fyller det inte mycket funktion med vad de håller på med. Istället gör man bäst i att luta sig tillbaka och följa med på åkturen, något som gör att det kan bli lite småtrevligt för stunden.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1

2 Fast 2 Furious

Titel: 2 Fast 2 Furious
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2003
Regi: John Singleton
I rollerna: Paul Walker, Tyrese Gibson, Eva Mendes, Cole Hauser, James Remar, Ludacris

Handling: Brian O'Conner tvingas motvilligt, efter att han åkt dit för street racing, ta uppdraget att infiltrera ett brottssyndikat i Florida. Han anlitar sin gamle skurkkompis Roman Pearce...

Omdöme: Brian (Paul Walker) har flyttat till Miami där han fortsätter vara en del av street racing-kulturen. Han plockas dock in av lokala tullagenter ledda av Markham (James Remar) som tillsammans med Brians f.d. chef Bilkins (Thom Barry) behöver hans hjälp.


© Universal Pictures

Brian, som inte har mycket val, går med på att samarbeta istället för att åka in i fängelse. Brian har dock ett villkor och det är att han får välja sin racingpartner. Han plockar in Roman Pearce (Tyrese Gibson) som är en gammal barndomsvän men som suttit inne och skyller det på Brian som blev polis kort innan han åkte dit. I utbyte mot att de hjälper de federala agenterna ska deras brottsregister rensas.


© Universal Pictures

Uppdraget Brian och Roman får är att få drogkungen Carter Verone (Cole Hauser) gripen. Till sin hjälp har de tullagenten Monica Fuentes (Eva Mendes) som infiltrerat sig hos Verone de senaste 12 månaderna. Verone behöver någon som kan köra snabbt och hålla sig undan polisen då han vill att de levererar något åt honom. Som tack ska de få $100.000, pengar de båda behöver som smör.


© Universal Pictures

Efter framgången med The Fast and the Furious (2001) var det givet att det skulle komma en uppföljare. Även om denna spelade in lite mer pengar än den första filmen, men hade också dubbla budgeten, anses den vara klart svagare. Vin Diesel tackade t.ex. nej att reprisera sin roll som Dominic Toretto då han inte kände att manuset var tillräckligt bra. Han ville att standarden för uppföljaren skulle matcha den första filmen eller till och med sikta på en bättre film. Istället kände han att de bara ville tjäna pengar och brydde sig inte om kvalitén på uppföljaren.


© Universal Pictures

Filmen väljer att till stor del vara en fristående uppföljare istället för att utveckla historien och karaktärerna från den första filmen. Resultatet blir att den inte har lika mycket gemensamt med den första filmen som man kanske hade trott eller förväntat sig. Att handlingen förflyttats till Miami är det inget fel på så att det inte blir så upprepande, men det känns som en stor miss att inte ha med Dominic Toretto då han trots allt var stjärnan.


© Universal Pictures

In plockar man en ny sidekick i form av Roman Pearce och även om Tyrese Gibson inte gör bort sig är det givetvis inte samma sak som Dominic Toretto. Kanske hade det funkat om Toretto trots allt var med på ett hörn och det får erkännas att man sitter och väntar på att Vin Diesel ska dyka upp under andra halvan av filmen, men det sker alltså inte.


© Universal Pictures

Trots avsaknaden av Dominic Toretto får man säga att filmen funkar någorlunda väl när Brian och Roman kör de trimmade (oftast) japanska bilarna. Det känns som ett spel där de får diverse uppdrag de måste klara för att avancera till nästa nivå. Inte helt fel och funkar som underhållning för stunden, precis vad man kan förvänta sig då man inte kan kräva så mycket mer.


© Universal Pictures

Carter Verone visar sig vara filmens bästa karaktär och Cole Hauser funkar bra i rollen, inte minst då han påminner om Matthew McConaughey om han skulle axla en sån här skurkroll. Självklart är hela storyn småkorkad då Verone inte skulle ha någon anledning att anlita två förare som drar åt sig uppmärksamhet. Istället borde han ju vilja göra tvärtom och hålla låg profil. Men det får man ta, det är trots allt racingen och fart och fläkt man är ute efter, inte en trovärdig film.


© Universal Pictures

Under sista tredjedelen när det sista uppdraget äger rum tappar filmen. Inte för att det skulle vara i klass med den första filmen innan dess men den höll ändå helt ok. Man får helt enkelt ta det för vad det är och till stor del blir det underhållande och småtrevligt. En sak filmen åtminstone lyckas med är att inte göra bort sig så att man inte vill titta vidare.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.9

The Fast and the Furious

Titel: The Fast and the Furious
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2001
Regi: Rob Cohen
I rollerna: Paul Walker, Vin Diesel, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster, Ted Levine

Handling: Brian är en ung polis som utger sig för att vara bilförare för att utreda en rad lastbilskapningar. Snart befinner han sig dock i livsfara när medlemmarna misstänker att det finns en inkräktare bland dem.

Omdöme: Välkommen till street racing-cirkusen i Kalifornien. Efter att ett par våghalsiga lastbilskapningar ägt rum, försöker unge polisen Brian (Paul Walker) få kontakt med Dominic Toretto (Vin Diesel). Han är ledaren för ett street racing-gäng och anses vara den bästa föraren som aldrig förlorar ett lopp. Polisen och FBI misstänker hans gäng för att ligga bakom stölderna. För att etablera kontakt hänger Brian på hans ställe där han flirtar med Torettos syster, Mia (Jordana Brewster).


© Universal Pictures

Brian tvingas vinna gängets och inte minst Torettos respekt. Detta genom att visa vad han går för med sin trimmade bil. Givetvis tar han sig vatten över huvudet, men han visar tillräckligt för att Toretto ska vilja ha honom i gänget. Inre stridigheter och det faktum att ett par rivaliserande gäng gör livet surt får Brian och Toretto att kämpa tillsammans sida vid sida. Samtidigt försöker Brian finna bevis för vem som ligger bakom brotten.


© Universal Pictures

En sak ska man ha klart för sig och det är att handlingen är vad den är. Det är mer som ett spel när street racingen invaderar gatorna och det är dags att tävla mot varandra. Det är dock inte en film där polisen lyser med sin frånvaro. De dyker upp och jagar fartdårarna som anordnat de illegala tävlingarna, så viss realism får man trots allt.


© Universal Pictures

Något man tänker på relativt tidigt, förutom känslan av att man tittar på ett spel, är att filmen har flera likheter med Point Break (1991). Precis som i den handlar det om ett gäng som misstänks för grova brott, en polis som infiltrerar gänget och blir en del av dem. I det fallet handlar det om surfare som rånar banker, här är det bildårar med trimmade bilar som genomför vågade kapningar.


© Universal Pictures

En annan sak som filmerna har gemensamt är att Paul Walker likt Keanu Reeves är mer en pretty boy som är något träig i sitt skådespeleri. Keanu Reeves är trots allt bättre men i båda fallen funkar det och det är inte så att skådespelarna höjer eller sänker en sådan här film. Det är inte heller en film som lever på att ha ett smart manus eller liknande. Nej, det är en typ av film som är till för ren underhållning.


© Universal Pictures

Ja, filmen har kanske inte mycket till handling men vad man måste säga är att den är välgjord vad gäller racingkänslan, actionscenerna och med en hel del välgjorda stunts. Det är skönt att slippa en massa dataeffekter som bara hade förstört filmen och känslan av att det är äkta vara. Det är trots allt vad filmen gör bra och kan på så vis ge tittaren en trevlig filmstund. En renodlad actionfilm där man kan koppla bort hjärnan en stund.


© Universal Pictures

Filmen blev omåttligt populär och det får sägas att den lyckas charma omkull en till viss del. Det är inte bara en korkad film med snygg yta. På något sätt lyckas den få det att funka. Det är inte lika bra som Point Break (1991) men när allt är sagt och gjort ger den lite samma nöjdhetskänsla. Det är liksom en film som inte borde uppskattas så mycket men ändå får den ett plus i kanten för ett gott hantverk med stunt- och actionscenerna.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8

When Eight Bells Toll

Titel: When Eight Bells Toll / Åtta glas
Genre: Action/Äventyr/Mysterium
Land: Storbritannien
År: 1971
Regi: Etienne Périer
I rollerna: Anthony Hopkins, Robert Morley, Nathalie Delon, Jack Hawkins

Handling: Fartyg börjar försvinna spårlöst med värdesaker i lasten. Det blir Philip Calverts sak att ta itu med problemet.

Omdöme: Efter att flera fartyg och dess besättning försvunnit utanför Skottlands kust, kopplas agenten Philip Calvert (Anthony Hopkins) in på fallet. Tillsammans med en kollega utger de sig för att vara marinbiologer som forskar i området. De kommer bl.a. i kontakt med en misstänkt i form av Sir Anthony Skouras (Jack Hawkins) och hans fru Charlotte (Nathalie Delon) som lagt till i området med sin lyxyacht.


© Rank Film Distributors

Calverts överordnade Arthur Arnford-Jones även kallad farbror Arthur (Robert Morley) är föga imponerad över Calverts meriter och vill se resultat innan han är nöjd. Arthur är en klassisk pompös brittisk chef som ser ner på alla som har lägre rang eller samhällsklass. Calvert bryr sig dock inte nämnvärt och kör sitt race. Han är trots allt kommendörkapten och har därför ett och annat att säga till om.


© Rank Film Distributors

Producenterna hade anlitat Alistair MacLean att skriva ett par historier som skulle filmatiseras. Den första var succén Where Eagles Dare (1968). Med denna var det tänkt att filmen skulle bjuda på ett James Bond-äventyr som skulle rivalisera den världskända agenten. Sean Connery hade gått ut med att han inte skulle spela Bond något mer och producenterna såg en chans att kliva in och ta över manteln. Det planerades åtminstone två till filmer med Philip Calvert, men då filmen inte blev något hit skrotades idén.


© Rank Film Distributors

Det intressantaste valet man gjorde var att satsa på Anthony Hopkins i huvudrollen. Det kom att bli hans första huvudroll i en film och även om han hade visat att han var en skicklig klassisk skådespelare, var han inte en typisk actionskådis. Och det märks. Han är ok i rollen men han har inte grunden för att vara en actionskådespelare. Å andra sidan varken sänker eller höjer han filmen om man ska vara ärlig.


© Rank Film Distributors

Den största missen var att plocka in en oprövad belgisk regissör i form av Etienne Périer som tidigare endast hade jobbat på lågbudgetfilmer. Förmodligen ville man hålla nere kostnaderna och snålheten lönade sig inte. Inte heller den så viktiga musiken är lyckad av Walter Stott. Egentligen inte så tokig under de lugnare partierna men under spännings- och actionscenerna blir det svagt och känns som från en sunkig TV-serie från 60-talet. Noterbar läsning att Walter Stott blev Angela Morley efter ett könsbyte 1972 och Oscarsnominerades två gånger under 70-talet för bästa låt.


© Rank Film Distributors

Det är inte i närheten av att vara ett storslaget agentäventyr som James Bond-filmerna. Det känns helt enkelt som man hållit nere kostnaderna och resultatet blir en fattigmans-Bond. Ljussättningen är t.ex. påtagligt brittisk, precis som det grå och trista vädret och landskapet. Det är rått, ruggigt och regnigt. Hade det t.ex. utspelats vid Medelhavet hade det genast gett produktionen lite mer klass, vilket den hade behövt.


© Rank Film Distributors

Handlingen är det egentligen inget fel på och på sätt och vis får man ett klassiskt actionäventyr med agenten Philip Calvert i spetsen. Det finns också några överraskningar längs vägen som gör att historien inte bara blir enformig eller en actionrökare utan poäng. Så värst mycket action är det egentligen inte att tala om men det puttrar på lite lätt lagom för att hålla uppe intresset. Man kan dock förstå varför det inte blev en fortsättning eftersom produktionen missar mer än den träffar. Då ska man hellre se den desto mer lyckade The Ipcress File (1965) med Michael Caine som Harry Palmer. I det fallet fick den ett par uppföljare, även om de inte var i samma klass.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
2 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.0

Movies-Noir Oscars - 2022

2022 har flera jämnbra utmanare, inklusive för bästa internationella film. Däremot är vinnarna givna i respektive kategori, speciellt för bästa film.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
The Beasts
Cha Cha Real Smooth
The Eight Mountains
Falcon Lake
God's Crooked Lines
The Quiet Girl
The Roundup




BÄSTA FILM:
The Banshees of Inisherin







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
The Roundup (Sydkorea)



UTMANARNA:
All Quiet on the Western Front (Tyskland)
The Beasts (Spanien)
The Eight Mountains (Italien)
God's Crooked Lines (Spanien)
The Quiet Girl (Irland)
Wunderschön (Tyskland)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Brendan Fraser (The Whale)



UTMANARNA:
Colin Farrell (The Banshees of Inisherin)
Brendan Gleeson (The Banshees of Inisherin)
Denis Ménochet (The Beasts)
Eden Dambrine (Close)
Mehdi Bajestani (Holy Spider)
Adam Sandler (Hustle)
Bryan Cranston (Jerry and Marge Go Large)
Bill Nighy (Living)
Mark Rylance (The Outfit)
Michael Thomas (Rimini)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Cate Blanchett (Tár)



UTMANARNA:
Marina Foïs (The Beasts)
Emma Skirmante (Sisters)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Barry Keoghan (The Banshees of Inisherin)



UTMANARNA:
Luis Zahera (The Beasts)
Jonathan Rhys Meyers (The Good Neighbor)
Sean Harris (The Stranger)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Kerry Condon (The Banshees of Inisherin)



UTMANARNA:
Hong Chau (The Whale)