No Man's Land

Titel: No Man's Land / Ingenmansland
Genre: Drama/Komedi/Krig
Land: Bosnien/Frankrike/Storbritannien/Belgien
År: 2001
Regi: Danis Tanovic
I rollerna: Branko Djuric, Rene Bitorajac, Filip Sovagovic, Katrin Cartlidge, Georges Siatidis

Handling: Två fiendesoldater - en bosnier och en serb - bestämmer sig för att hjälpa en ensam soldat som lämnats liggande på en mina. Rör han sig sprängs alla tre i luften. De anropar sina respektive förband för att få hjälp, men två bittra fiender kan inte göra en gemensam insats för en soldats skull. FN:s styrkor tillkallas, men när också pressen får nys om historien sätts en enorm mediecirkus igång.

Omdöme: Mitt under det brinnande kriget i Bosnien år 1993 uppstår en prekär situation. Ett par bosniska soldater blir omgärdade av tjock dimma och beslutar sig för att stanna på sin position över natten. När de vaknar upp nästa morgon har dimman lättat men de får syn på en serbisk flagga vid en militärpost. Innan de hinner röra på sig blir de beskjutna.


© United Artists

Bosniske soldaten Ciki (Branko Djuric) blir skadad men överlever och lyckas ta sig till en skyttegrav som ligger i ingenmansland mellan den bosniska och serbiska linjen. Där kommer han ställas mot den serbiske soldaten Nino (Rene Bitorajac). Båda skyller på varandra och varandras länder för att ha startat kriget. Nu måste de dock samarbeta för att ha en chans att kunna ta sig från ingenmansland levande.


© United Artists

Vad som komplicerar situationen är att en annan bosnisk soldat och vän till Ciki lämnats liggande på en mina. Varken bosnierna eller serberna vill skicka hjälp då de inte känner till hela situationen. Istället skickas FN-soldater in ledda av fransmannen Marchand (Georges Siatidis). Men då brittiska journalisten Jane Livingstone (Katrin Cartlidge) får reda på vad som sker, trissas läget upp ytterligare.


© United Artists

Denna Oscarsvinnare för bästa utländska film (Bosnien) är en europeisk samproduktion mellan flera länder. Men det är en bosnisk regissör som gjorde sin långfilmsdebut och berättar om det meningslösa kriget mellan landsmän från forna Jugoslavien.


© United Artists

Vad man får är en högst allvarlig situation och ett fruktansvärt krig men med en hel del komiska undertoner som gör att det blir en film med flera lager. Hade den endast gjorts som en tung krigsfilm eller en lättsam komedi hade det nog inte funkat lika bra. Nu synas och kritiseras alla inblandade sidor då det växer fram en internationell krissituation.


© United Artists

Det smarta manuset (skrivet av regissören) får med båda militära sidorna, neutrala FN-styrkorna och den internationella pressen. Dessutom är det inte bara de som befinner sig på plats som blir inblandade utan även deras överordnade. Topparna sitter på sina kontor eller så är de på konferens skyddade från omvärlden. Det är lätt för dem att ge order utan att känna till hela situationen och inte vilja ta ansvar. Och journalisterna och deras chefer är som gamar och vill ha heta nyheter att pumpa ut.


© United Artists

Den tragikomiska situationen med de tre soldaterna som befinner sig i ingenmansland verkar inte få något lyckligt slut. Soldaterna från båda sidor kan inte och vill inte vika ner sig. Man förstår att det är en prestigesak men det hela grundar sig i hetlevrade människor som tar till våld och hämnd istället för att försöka lösa problemet diplomatiskt och med kommunikation. Svårt att få en vinnare i en sådan situation och filmen gör ett bra jobb med att få fram problematiken med dilemmat.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.9

Rush Hour 2

Titel: Rush Hour 2
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA/Hong Kong
År: 2001
Regi: Brett Ratner
I rollerna: Jackie Chan, Chris Tucker, John Lone, Roselyn Sanchez, Zhang Ziyi, Harris Yulin, Don Cheadle, Jeremy Piven, Saul Rubinek

Handling: Kommissarie Lee från Hong Kong-polisen och kriminalaren från Los Angeles-polisen, James Carter, planerar att tillbringa semestern i Hong Kong, men semesterplanerna störs av en händelse så stor att vare sig Lee eller Carter råkat ut för dess motstycke tidigare. På den amerikanska ambassaden i Hong Kong sprängs en bomb som dödar två tulltjänstemän som kommit en liga, som smugglar pengar från USA, på spåren. Hong Kong-polisen anar att det är Ricky Tan som är hjärnan bakom ligan, och Lee kallas in för att ta hand om fallet.

Omdöme: Efter succén med den första filmen är de numera vännerna Lee (Jackie Chan) och Carter (Chris Tucker) i Hong Kong där Carter tillbringar sin semester. Men ett bombdåd mot den amerikanska ambassaden i Hong Kong förändrar planerna. Lee kallas in av sin chef att utreda ärendet och misstankarna riktas mot triad-ledaren Ricky Tan (John Lone).


© New Line Cinema

Carter dras motvilligt in i utredningen vilket leder till att hans semester abrupt tar slut. Men han är där för att hjälpa sin vän, särskilt efter att han fått reda på att det hela är personligt för Lee då Ricky Tan kan ha legat bakom Lees fars död.


© New Line Cinema

Carter och Lee beger sig till Los Angeles då Carter fått upp ett spår efter en rik amerikan som befann sig på Ricky Tans yacht i Hong Kong. Deras utredning leder dem till Secret Service-agenten Isabella Molina (Roselyn Sanchez) som de inte kan vara säkra på om de kan lita på eller om hon gått över till att jobba åt Ricky Tan och brottssyndikatet som de är ute efter.


© New Line Cinema

Vet inte om det bara är en vanesak men på något sätt känns det mer komfortabelt med radarparet Jackie Chan och Chris Tucker i denna uppföljare. Man märker att de genuint har bra kemi vilket smittar av sig på resten av filmen. Speciellt Tucker känns roligare här och det blir inte lika mycket ren kopia på Eddie Murphy som Axel Foley från Beverly Hills Cop-filmerna som det var i den första filmen. Det finns dock en uppenbar referens till de filmerna när Carter och Lee går och handlar kläder och får hjälp av en försäljare (Jeremy Piven) i en rolig scen.


© New Line Cinema

En viktig sak är att man har en kontinuitet som hänger med från den första filmen. Det är samma regissör och kompositör vilket gör att filmen utan problem kan fortsätta på den inslagna vägen istället för att börja om från början. Samtliga är varma i kläderna och vet vad som funkar. Intressant nog finner jag att musiken av Lalo Schifrin nog är snäppet vassare i denna uppföljare. Den är mer episk och storslagen på ett sätt som får en att tänka på gamla storfilmer. Inte fulländad på något vis men ändå värt att notera.


© New Line Cinema

Man känner att filmen lagt in mer action med Jackie Chan i farten. Det är aldrig fel med hans tricks och humor så på det stora hela funkar det bra. Filmen funkar också överlag bra och finner nog denna som lite trevligare än den första filmen. När filmen kommer till kasinot Red Dragon under senare delen av filmen blir det dock lite för mycket, inte bara action. Inte så det skulle förstöra filmen men kunde gott ha tonats ner en aning. Allt som allt underhåller filmen med sin oftast lyckade kombination av action och komedi.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

The Fast and the Furious

Titel: The Fast and the Furious
Genre: Action/Kriminalare
Land: USA/Tyskland
År: 2001
Regi: Rob Cohen
I rollerna: Paul Walker, Vin Diesel, Michelle Rodriguez, Jordana Brewster, Ted Levine

Handling: Brian är en ung polis som utger sig för att vara bilförare för att utreda en rad lastbilskapningar. Snart befinner han sig dock i livsfara när medlemmarna misstänker att det finns en inkräktare bland dem.

Omdöme: Välkommen till street racing-cirkusen i Kalifornien. Efter att ett par våghalsiga lastbilskapningar ägt rum, försöker unge polisen Brian (Paul Walker) få kontakt med Dominic Toretto (Vin Diesel). Han är ledaren för ett street racing-gäng och anses vara den bästa föraren som aldrig förlorar ett lopp. Polisen och FBI misstänker hans gäng för att ligga bakom stölderna. För att etablera kontakt hänger Brian på hans ställe där han flirtar med Torettos syster, Mia (Jordana Brewster).


© Universal Pictures

Brian tvingas vinna gängets och inte minst Torettos respekt. Detta genom att visa vad han går för med sin trimmade bil. Givetvis tar han sig vatten över huvudet, men han visar tillräckligt för att Toretto ska vilja ha honom i gänget. Inre stridigheter och det faktum att ett par rivaliserande gäng gör livet surt får Brian och Toretto att kämpa tillsammans sida vid sida. Samtidigt försöker Brian finna bevis för vem som ligger bakom brotten.


© Universal Pictures

En sak ska man ha klart för sig och det är att handlingen är vad den är. Det är mer som ett spel när street racingen invaderar gatorna och det är dags att tävla mot varandra. Det är dock inte en film där polisen lyser med sin frånvaro. De dyker upp och jagar fartdårarna som anordnat de illegala tävlingarna, så viss realism får man trots allt.


© Universal Pictures

Något man tänker på relativt tidigt, förutom känslan av att man tittar på ett spel, är att filmen har flera likheter med Point Break (1991). Precis som i den handlar det om ett gäng som misstänks för grova brott, en polis som infiltrerar gänget och blir en del av dem. I det fallet handlar det om surfare som rånar banker, här är det bildårar med trimmade bilar som genomför vågade kapningar.


© Universal Pictures

En annan sak som filmerna har gemensamt är att Paul Walker likt Keanu Reeves är mer en pretty boy som är något träig i sitt skådespeleri. Keanu Reeves är trots allt bättre men i båda fallen funkar det och det är inte så att skådespelarna höjer eller sänker en sådan här film. Det är inte heller en film som lever på att ha ett smart manus eller liknande. Nej, det är en typ av film som är till för ren underhållning.


© Universal Pictures

Ja, filmen har kanske inte mycket till handling men vad man måste säga är att den är välgjord vad gäller racingkänslan, actionscenerna och med en hel del välgjorda stunts. Det är skönt att slippa en massa dataeffekter som bara hade förstört filmen och känslan av att det är äkta vara. Det är trots allt vad filmen gör bra och kan på så vis ge tittaren en trevlig filmstund. En renodlad actionfilm där man kan koppla bort hjärnan en stund.


© Universal Pictures

Filmen blev omåttligt populär och det får sägas att den lyckas charma omkull en till viss del. Det är inte bara en korkad film med snygg yta. På något sätt lyckas den få det att funka. Det är inte lika bra som Point Break (1991) men när allt är sagt och gjort ger den lite samma nöjdhetskänsla. Det är liksom en film som inte borde uppskattas så mycket men ändå får den ett plus i kanten för ett gott hantverk med stunt- och actionscenerna.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.8

Impostor

Titel: Impostor / Enemy of the Earth
Genre: Sci-Fi/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2001
Regi: Gary Fleder
I rollerna: Gary Sinise, Madeleine Stowe, Vincent D'Onofrio, Mekhi Phifer

Handling: Året är 2079. Jorden har befunnit sig i våldsamt och skoningslöst krig mot onda rymdvarelser i mer än 10 år. Segern närmar sig och det finns hopp om jordens överlevnad när vetenskapsmannen Spencer Olham uppfinner ett totaldestruktivt vapen mot de främmande makterna. Men allt är inte som det verkar. Plötsligt anklagas Olham för att vara spion åt rymdvarelserna och en iskall människojakt startar. Olham måste nu bevisa sin riktiga identitet, inte bara för säkerhetspolisen, utan också för sig själv.

Omdöme: Bygger på en korthistoria av Philip K. Dick vars verk filmatiserats med filmer som Blade Runner (1982), Total Recall (1990) och Minority Report (2002). Även om denna inte är lika känd eller bra som nämnda filmer, visar det sig vara en film lite i den stilen. Så om man gillar den typen av sci-fi filmer kan denna vara värd en titt.


©Dimension Films

Det hela utspelar sig år 2079 och följer vetenskapsmannen Spencer Olham (Gary Sinise) och hans fru Dr. Maya Olham (Madeleine Stowe). Medan Maya jobbar på veteransjukhuset är Spencer ledande i utvecklingen av ett topphemligt vapen som kan användas mot en fientlig utomjordisk civilisation. Detta då Jorden attackerats gång på gång under de sista 40 åren med ödeläggande missiler.


©Dimension Films

En dag arresteras Spencer av major Hathaway (Vincent D'Onofrio) som jobbar för säkerhetspolisen. De har kommit över information som gör gällande att Spencer misstänks vara en s.k. replikant. Detta då de misstänker att utomjordingarna skickat en replikant av Spencer som har i uppdrag att komma nära rikets förbundskansler och eliminera henne med en bomb.


©Dimension Films

Inte så tokigt får sägas och lite överraskande går man tidigt rakt på sak. Spencer pekas ut som farlig för rikets säkerhet, men är han verkligen en replikant eller har ett fel begåtts och han i själva verket är en oskyldigt utpekad man? Lite som en blandning mellan Blade Runner (1982) möter The Fugitive (1993) där Gary Sinise är den jagade mannen som måste bevisa sin oskuld samtidigt som han kan vara en replikant. Jagad av Vincent D'Onofrio som inte tänker ge sig förrän han fått sin man... eller replikant.


©Dimension Films

Det är en fartfylld film i regi av Gary Fleder som bl.a. hade gjort sevärda thrillern Kiss the Girls (1997). Dock är det ibland nästan lite för högt tempo med snabba klipp som gör att man inte riktigt får hämta andan och bygga upp storyn och karaktärerna. Förmodligen har det att göra med att filmen från början lär ha varit tänkt som en sci-fi film uppdelad i tre delar med tre olika historier. Man expanderade sedan runt 40 minuter till 90 minuter som man får nu. Det är nog förklaringen till varför filmen går rakt på tidigt och har ett högt tempo under inte minst den första tredjedelen.


©Dimension Films

Filmen kom att bli en flopp när den gick upp på bio och även om den inte kan mäta sig med bättre och mer välgjorda sci-fi filmer som kom runt den här tiden så är den inte så tokig. Visst är effekterna med de flygande farkosterna lite B som i en TV-serie, men det blir inte så mycket av den varan. Istället blir det mest att följa Spencer Olhams jakt på sanningen och flykt undan blodhunden Hathaway.


©Dimension Films

Vad som till slut gör att det hela funkar någorlunda väl är slutet som har en bra twist på det hela. Man känner att filmen kunde blivit ännu bättre om den från början utvecklats med rätt fokus som en långfilm. För trots sina svagheter är den inte så tokig och går att se utan problem. Har sett desto sämre försök i genren genom åren. Den här är värd en titt och även om man känner att den kunde varit bättre är den nog bättre än sitt rykte.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1

Wet Hot American Summer

Titel: Wet Hot American Summer
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2001
Regi: David Wain
I rollerna: Janeane Garofalo, David Hyde Pierce, Michael Showalter, Marguerite Moreau, Paul Rudd, Molly Shannon, Amy Poehler, Bradley Cooper, Elizabeth Banks

Handling: Komedi som utspelar sig på sommarlägret Camp Firewood 1981. Vi får följa lägerledarna och barnen under de sista dagarna av sommaren innan hösten och verkligheten återigen tar vid.

Omdöme: Året är 1981 och det är sista dagen på sommarlägret Camp Firewood i Pennsylvania. Lägerledarna försöker göra det bästa av den sista dagen för barnen och sig själva. Ansvarig för lägret är Beth (Janeane Garofalo) som får upp ögonen för Henry (David Hyde Pierce) som är en astrofysiker som hyrt en stuga intill lägret. Lägerledarna Andy (Paul Rudd) och Katie (Marguerite Moreau) är ett par, men Andy beter sig svinaktigt och vänstrar. Det öppnar upp för Coop (Michael Showalter) som varit hemligt förälskad i Katie i flera år.


©Euroeka Pictures/North Coast Group

Vid sidan av huvudkaraktärerna ses även Elizabeth Banks som Andys nya flamma och Bradley Cooper i sin filmdebut. Båda sticker ut i mindre roller i en film fylld med karaktärer att följa bland de många lägerledarna då i princip all fokus handlar om lägerledarna och inte barnen.


©Euroeka Pictures/North Coast Group

En film med sommarkänsla skulle man kunna tro men faktum är att filmen spelades in under kyliga vårdagar vilket gör att den äkta sommarkänslan inte riktigt infinner sig. Däremot utspelar det sig under tidigt 80-tal och den biten har man lyckats ganska bra med vad gäller produktionsdesignen med kläderna, frisyrerna och hela inramningen där på sommarlägret.


©Euroeka Pictures/North Coast Group

Soundtracket, med flera lugna rocklåtar, visar sig vara en bidragande orsak till varför det blir småtrevligt trots att filmen i sig inte är något vidare. Filmen är trots allt helt ok under första halvan men börjar spåra ur mer och mer under andra halvan. Det blir alltför splittrade scener som mer börjar likna sketcher från typ "Saturday Night Live" eller "National Lampoon".


©Euroeka Pictures/North Coast Group

Sammanfattningsvis kan man säga att filmen har två sidor. Det positiva är att första halvan funkar, vi har ett bra soundtrack filmen igenom och 80-tals inramningen är mestadels lyckad. Det negativa är att filmen tappar under andra halvan då den blir alldeles för spretig och inte längre känns fokuserad. Lite blandad kompott med andra ord där första halvan är en trea medan den andra halvan är farligt nära en etta.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.5

A Knight's Tale

Titel: A Knight's Tale / En riddares historia
Genre: Äventyr/Action/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2001
Regi: Brian Helgeland
I rollerna: Heath Ledger, Rufus Sewell, Shannyn Sossamon, Paul Bettany

Handling: Efter att hans herre dör skapar en tjänare, som drivs av sitt begär efter föda och ära, en ny identitet för sig själv som riddare.

Omdöme: Välkommen till medeltiden. En trevlig tid, åtminstone på film. För det är ofta som denna period gör sig bra på film. Det bjuds även på lite klassiskt äventyr vilket passar alldeles utmärkt när man är upplagd för det. Lite som Ivanhoe (1982) på nyår i kombination med historien om Robin Hood. Det är bara att luta sig tillbaka och förbereda sig för en mysig och trevlig filmstund.



©Columbia Pictures

Vi träffar de tre tjänarna William (Heath Ledger), Roland (Mark Addy) och Wat (Alan Tudyk) som går hungriga och desperata när deras herre plötsligt dör efter ett tornerspel. William, som själv är duktig då han länge tränat mot sin herre, iklär sig riddarrustningen och ställer upp i sin herres namn. För att ställa upp i vidare tävlingar måste han dock vara adlig för att kunna tävla som riddare.



©Columbia Pictures

In i bilden kommer Geoffrey Chaucer (Paul Bettany) som är en författare och rackare på att förfalska dokument som William behöver. William har nu papper på att vara adlig och antar titeln Ulrich von Lichtenstein för att ställa upp i tornerspel och tjäna pengar. Under tävlingarna får han upp ögonen för den vackra Jocelyn (Shannyn Sossamon) som vinner hans hjärta. Men även sin största rival, greve Adhemer (Rufus Sewell) som inte bara är ute efter att vinna tävlingarna utan även göra Jocelyn till sin.



©Columbia Pictures

Detta är en film som länge hade känts till men valts bort då den misstänktes vara oseriös med rockmusik och liknande. Det visar sig att det till viss del stämmer då det blir en del rockmusik i form av bl.a. Queen och David Bowie, men det blir även en positiv överraskning då filmen lyckas skapa ett trevligt klassiskt äventyr i modern tappning. Det är helt enkelt inte på fullaste allvar samtidigt som det är seriöst nog och välgjort när det behövs. Musiken funkar dessutom oftast bra och kombineras med passande musik av Carter Burwell som ofta samarbetat med Coen-bröderna.



©Columbia Pictures

Kanske spelar det in att jag oftast är svag för medeltidsäventyr men detta funkar över förväntan. Välgjort med bra stunts under duellerna och själva storyn får med en hel del av det som man vill se i en sån här typ av film. Gott om action och äventyr med en del humor och romantik på det. Att bryta en del "regler" och blanda in mer moderna åsikter och tankesätt funkar också mestadels bra utan att kännas krystat.



©Columbia Pictures

En sak som är lite intressant och som man lätt kanske missar är att de flesta karaktärerna faktiskt bygger på verkliga personer från runt den här tiden. Flera av riddarna som är med och tävlar i tornerspelen bygger på verkliga riddare. Dessutom är Geoffrey Chaucer en viktig person i sammanhanget då det hela lär handla om en period i hans liv som man inte vet så mycket om och kan ses som en teori på vad han hade för sig innan han skrev "The Canterbury Tales".



©Columbia Pictures

Vad gäller skådespelarna var den blott 20-årige Heath Ledger relativt okänd för den breda publiken och har inga större problem i huvudrollen. Rufus Sewell passar klart bra som antagonisten, lite som Joaquin Phoenix i Gladiator (2000). Shannyn Sossamon gjorde här filmdebut i rollen som Jocelyn och funkar bra. Kände annars främst till henne i en minnesvärd roll från The Rules of Attraction (2002). Paul Bettany är också stabil som provocerande Geoffrey Chaucer medan Bérénice Bejo ses i en tidig roll tio år innan hon Oscarsnominerades för The Artist (2011).

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0