The Plague

Titel: The Plague
Genre: Drama/Skräck
Land: USA
År: 2025
Regi: Charlie Polinger
I rollerna: Everett Blunck, Joel Edgerton, Kayo Martin, Kenny Rasmussen

Handling: En tolvårig pojke genomlider den hänsynslösa hierarkin på ett vattenpololäger, och hans ångest utvecklas till psykisk turbulens under sommaren.

Omdöme: Det är sommar och dags för vattenpololäger för ett gäng 12- och 13-åriga pojkar, under ledning av den vuxne ledaren Daddy Wags (Joel Edgerton). Ben (Everett Blunck) har nyligen flyttat till västkusten från Boston, vilket automatiskt gör honom till en utböling. Han är något socialt obekväm, men vill gärna passa in och vara en del av gänget. Jake (Kayo Martin) är den coola killen som alla vill vara kompis med, och de två börjar så smått bli vänner.


© Independent Film Company

Måltavlan för pojkarnas uppmärksamhet och mobbning blir Eli (Kenny Rasmussen). Han är inte bara udda, han har även utslag på kroppen, vilket gör att pojkarna kallar honom "The Plague". De undviker honom som pesten, övertygade om att det smittar, och han stöts bort av de andra. Ben är dock inte lika övertygad och känner viss empati för Eli - något som gör att han själv riskerar att bli nästa måltavla.


© Independent Film Company

Barn och ungdomar kan vara elaka och grymma, och grupptrycket gör inte saken bättre. Alla vill vara populära, och de flesta är villiga att göra allt för att bli accepterade. Ben hamnar därför i en svår situation. Han tillhör själv inte de populära pojkarna, men han vill gärna hänga med dem. Samtidigt faller han inte helt för grupptrycket; han kan fortfarande skilja på rätt och fel - något man inte kan säga om de flesta av pojkarna.


© Independent Film Company

Filmtiteln får det att låta som en skräckfilm, men inledningsvis känns det snarare som en ungdomsfilm. Det är småtrevligt att följa Ben, Jake och de övriga. De tränar vattenpolo i swimmingpoolen, äter i kafeterian och umgås som sig bör på ett sommarläger. De flesta som varit iväg på något liknande under sommaren känner nog igen sig, och filmen fångar en viss nostalgisk känsla. Det utspelar sig trots allt år 2003, vilket innebär att vi slipper mobiltelefoner - och pojkarna får mer tid att leka... och vara elaka.


© Independent Film Company

Musiken och en del andra inslag skapar en lätt oroväckande stämning över filmen. Man får därför känslan av att det nog inte bara blir en renodlad ungdomsfilm, trots att den inleder så. Sakta men säkert övergår pojkarnas till synes harmlösa lek och retande i något alltmer obehagligt. Ben dras allt djupare in i osäkerheten då han påverkas starkt av situationen.


© Independent Film Company

Filmen kan delas in i två halvor där första halvan mer är ett ungdomsdrama, medan den andra blir mörkare och mer psykologisk. Det var inte helt uppenbart att filmen skulle utvecklas som den gör, med tanke på att det inledningsvis verkar bli en ungdomsfilm. Stegvis förvandlas filmen till psykologisk skräck, inte helt olik den man tar del av i Carrie (1976), även om tonen här är lite mer lågmäld och krypande. Uppskattar nog ändå filmen mest under första halvan, eftersom ungdomsdramat har något trevligt på gång. Den psykologiska aspekten som kryper fram gör den förvisso obehaglig, men också något ojämn i kvalitet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5