Bugonia

Titel: Bugonia
Genre: Komedi/Thriller/Sci-Fi
Land: USA/Storbritannien/Irland/Sydkorea
År: 2025
Regi: Giorgos Lanthimos
I rollerna: Emma Stone, Jesse Plemons, Aidan Delbis, Stavros Halkias, Alicia Silverstone

Handling: Två unga män besatta av konspirationsteorier kidnappar den mäktiga vd:n för ett stort företag, övertygade om att hon är en utomjording som vill förstöra Jorden.

Omdöme: Michelle Fuller (Emma Stone) är VD för ett stort läkemedelsföretag. Hon bor lyxigt och har allt man kan tänka sig, vilket också gör henne till en måltavla. Teddy (Jesse Plemons) är en ung man besatt av konspirationsteorier om att det finns utomjordingar på Jorden. Tillsammans med kusinen Don (Aidan Delbis) försöker de ställa allt tillrätta.


© Focus Features

Planen går ut på att kidnappa en utomjording från Andromeda - i detta fall Michelle Fuller. Teddy är övertygad om att hon är en av dem. Men att bryta ner en utomjording är inte det enklaste. Tanken är inte bara att få utomjordingen att erkänna, den ska även kontakta moderskeppet. Teddy vill nämligen skapa kontakt med utomjordingens kejsare för att försöka rädda Jorden.


© Focus Features

Giorgos Lanthimos har gjort flera udda filmer - vissa konstiga och mindre lyckade, men även en del klart bra. Därför är det svårt att veta vad man ska förvänta sig, men det är också vad som gör hans filmer spännande. Han har en vision som skiljer sig från det mesta man brukar se. När han får till det blir resultatet en klart tillfredsställande upplevelse.


© Focus Features

Till stor del visar det sig bli ett kammarspel med Jesse Plemons och Emma Stone som ställs mot varandra i en hjärnornas kamp. De får sällskap av Aidan Delbis, och man märker skillnaden mellan professionella skådespelare och hans mer okonventionella, amatörmässiga stil. Det betyder inte att han inte funkar, för det gör han. Han bidrar med sin oskyldiga och naiva karaktär, och tillför dessutom en del humor, ibland ofrivillig.

© Focus Features


Musiken är värd att nämna eftersom den speglar filmens skiftande ton. Till en början är den mystisk och illavarslande, vilket gör att det ligger en oroväckande stämning över filmen. Tyvärr förändras musiken och stämningen under filmens gång till det sämre. Det blir snarare skrikig och kaosartad musik, förmodligen för att skapa en känsla av obehag. Istället blir resultatet att man ryggar tillbaka, och filmen förlorar greppet den hade börjat skapa.


© Focus Features

Under filmens gång blir det tydligt att sympatierna hamnar hos kidnapparen Teddy snarare än offret Michelle. Teddy har något som får en att hoppas att han faktiskt har rätt, och inte bara är en galning med en konspirationsteori. Han framställs som sinnessjuk, men känns också tillräckligt intelligent. Ledtrådar antyder delvis vad som ligger bakom hans drastiska agerande, även om man inte kan vara säker på om det är verklighet eller bara hans inbillning.


© Focus Features

Premissen finns på plats för något riktigt bra, och Giorgos Lanthimos bjuder på en stor portion svart humor. Problemet är att filmen gradvis blir svagare, och istället för att ge en värdig avslutning på det hela, känns det som att man tar del av något ur en kalkonfilm i sci-fi/fantasy-genren. Tanken är egentligen inte tokig, men genomförandet av sista akten lämnar en sur eftersmak och en skugga över filmen som är svår att bortse från.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.4