The Fate of the Furious

Titel: The Fate of the Furious / Fast & Furious 8
Genre: Action
Land: USA/Kina/Japan/Mexiko
År: 2017
Regi: F. Gary Gray
I rollerna: Vin Diesel, Jason Statham, Dwayne Johnson, Michelle Rodriguez, Tyrese Gibson, Ludacris, Charlize Theron, Kurt Russell, Scott Eastwood, Luke Evans, Helen Mirren

Handling: Med Dom och Letty på smekmånad, Brian och Mia förtidspensionerade och det övriga gänget på fri fot har alla i gruppen skaffat något som liknar vanliga liv. Men när en mystisk kvinna lockar in Dom på brottets bana, och dessutom får honom att förråda de som står honom närmast, ställs de åter inför utmaningar som kommer att testa deras gränser till det yttersta.

Omdöme: Dom (Vin Diesel) får ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Fast inte i positiv bemärkelse. En mästerhacker endast känd som Cipher (Charlize Theron) tar kontakt med honom och ger honom inte mycket annat val än att jobba för henne. Vad hon har för hållhake på Dom är till en början oklart men det är något som fått hela hans uppmärksamhet. Så pass att Cipher tvingar honom att vända sig mot sitt team.


© Universal Pictures

Mr. Nobody (Kurt Russell) och hans nya unga kollega kallad för Little Nobody (Scott Eastwood) samlar teamet som nu leds av Hobbs (Dwayne Johnson). Men det blir inte bara det vanliga teamet som ska försöka lokalisera Cipher och Dom. De får även förstärkning av självaste Deckard Shaw (Jason Statham) som visar sig ha en oplockad gås med Cipher. Hon låg nämligen bakom att Deckards lillebror Owen (Luke Evans) hamnade i samma situation som Dom nu befinner sig i.


© Universal Pictures

Åttonde installationen i Fast & Furious-serien och i ärlighetens namn börjar det kännas lite urvattnat. Det känns som filmmakarna har svårt att hitta på sätt att överträffa de tidigare filmerna och i hopp om att lyckas testar de alla möjliga löjliga sätt. Det har blivit i princip en renodlad superhjältefilm av det hela och CGI-effekterna som man till stor del höll sig undan i de mer lyckade delarna kryper nu in igen. Det känns som man tar den enkla utvägen och på så vis förstör det helhetsupplevelsen.


© Universal Pictures

Under en jakt på isarna går tankarna direkt till en av de absolut svagaste Bond-filmerna Die Another Day (2002) där James Bond ses wakeboardsurfa vilket är gjort med usla CGI-effekter. Nu är det inte lika påfallande dåligt gjort här men en av karaktärerna gör något liknande vilket tyvärr gör att filmen hamnar på samma låga nivå. Nu är filmen tack och lov inte så usel som detta korkade inslag är men bara att komma på att ha med en sådan scen visar prov på att det hela blivit för mycket.


© Universal Pictures

Under stora delar av filmen försöker man ge historien lite mer mörker med tanke på vad som fått Dom att vända sig mot sitt team och sin familj. Charlize Theron funkar också helt ok som Cipher men karaktären är en klassisk superskurk som kan få allt hon vill och ändå har fått för sig att erövra världen. En som däremot är svag är Scott Eastwood vars roll är ungefär lika onödig som den Nathalie Emmanuel har som hackern Ramsey.


© Universal Pictures

Vad som ändå räddar filmen från ett lägre betyg och som gör att den faktiskt blir lite underhållande är Jason Statham. Han stjäl i princip varje scen han är med i som den rappkäftade Deckard Shaw som på ett kul sätt tjafsar och har sig med Hobbs, men som även visar sig ha en god sida. När han försvinner från filmen tappar den noterbart för att åter bli lite bättre när han dyker upp igen. Men det är ingen tvekan om att filmserien behöver återgå till de lyckade grunderna med praktiska effekter och tona ner det alltför överdrivna och smått löjliga superhjältetemat.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.6

Daddy's Home 2

Titel: Daddy's Home 2
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2017
Regi: Sean Anders
I rollerna: Will Ferrell, Mark Wahlberg, Mel Gibson, John Lithgow, Linda Cardellini

Handling: Dusty och Brad har bestämt sig för att ge sina barn den perfekta julen. Deras nyfunna samarbetsvilja sätts på spel när de får besök av Dustys machopappa och Brads känslosamma pappa och julfriden är hotad.

Omdöme: Brad (Will Ferrell) och Dusty (Mark Wahlberg) har vant sig vid att båda är en del av familjen efter de turbulenta tiderna i Daddy's Home (2015). Julen närmar sig och de inser att barnen har svårt för att fira den två gånger i två olika hem då Brad och Dusty helt enkelt delar på julfirandet. Därför bestämmer de sig för att försöka sig på att fira julen tillsammans för barnens skull.


©Paramount Pictures

En jul under ett och samma tak innebär att papporna till Brad och Dusty flygs in. Dustys far Kurt (Mel Gibson) och Brads far Don (John Lithgow) är precis som deras söner. Sådan far, sådan son. Givetvis innebär detta att Kurt och Don inte direkt kommer överens när de först träffas. Kurt är även starkt kritisk till det faktum att sonen Dusty går med på att låta en annan man uppfostra barnen, speciellt då Brad inte står för värderingarna som Kurt predikar.


©Paramount Pictures

En renodlad julfilm vilket är kul då den per automatik skiljer sig från föregångaren. Familjerna beger sig till en stor och mysig stuga som de hyrt där de ska spendera ett par veckor under julen. Som det visar sig påverkar Kurt sonen Dusty så pass mycket att han börjar tvivla på vänskapen med Brad. Detta har Kurt inget emot, tvärtom njuter han av att skapa lite kaos och störa julfriden.


©Paramount Pictures

Man får säga att valet med Mel Gibson och John Lithgow som papporna är klart lyckat, framförallt då man känner att de faktiskt skulle kunna vara Mark Wahlbergs respektive Will Ferrells pappor. Nu kanske de inte är lika roliga som vissa andra skådespelare hade varit i rollerna, men just det faktum att de passar gör att det funkar minst lika bra så här. Och de har helt klart roliga stunder, både med sina söner och med varandra.


©Paramount Pictures

Filmen är möjligtvis lite svagare än den första filmen men samtidigt vinner den på att låta det utspela sig under julen. Inramningen med jultemat gör definitivt att det blir mysigare. Musiken är en del av det som skapar god julstämning. Sedan finns det ett par roliga scener. Tänker t.ex. på när Brad använder en snömaskin i en scen som genast får en att tänka på Chevy Chase i Christmas Vacation (1989). Hade gärna fått vara mer sådant. Man fångar även julstämningen fint på slutet, inte minst användningen av Band Aid-jullåten "Do They Know It's Christmas" som passande sätter punkt för denna julfilm.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.0

Het tweede gelaat / Control

Titel: Het tweede gelaat / Control / Double Face
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: Belgien
År: 2017
Regi: Jan Verheyen
I rollerna: Koen De Bouw, Werner De Smedt, Sofie Hoflack, Hendrik Aerts

Handling: De avhuggna liken av sex kvinnor hittas nära Antwerpen. Ett team av utredare försöker spåra mördaren för att förhindra fler mord.

Omdöme: Polisutredarna Eric Vincke (Koen De Bouw) och Freddy Verstuyft (Werner De Smedt) får ett svårt fall att arbeta med när polisen inte bara finner ett kvinnolik med avhugget huvud utan hela sex stycken. Kvinnoliken utan huvud hittas nergrävda på ett fält och utredningen involverar samtliga poliser i stan.


©Eyeworks

Eftersom det är ett så pass stort fall plockar Vincke även in en gammal holländsk kollega från Interpol för att hjälpa till med profileringen av seriemördaren. Detta är något Freddy inte är särskilt glad över. Han vill att fallet hålls lokalt och att de själva ska lösa fallet.


©Eyeworks

Samtidigt som utredningen fokuserar på elva misstänkta som var i en annan stad vid tillfället för liknande mord som skett tidigare, väljer Freddy att lägga ner all sin tid på Rina (Sofie Hoflack) som kan ha varit ett potentiellt tilltänkt offer som kom undan. Problemet är att Freddy blir lite för personligt involverad med vittnet vilket kan skapa problem på mer än ett plan.


©Eyeworks

Denna två timmar långa belgiska kriminaldrama-thriller ger mig till en början lite Beck-vibbar. TV-films deckarkänslan blir dock inte långvarig då det är högre nivå än så på produktionen. Kanske att danska filmerna om Carl Mørck och avdelning Q är en bättre liknelse. Även Basic Instinct (1992) dyker upp i tankarna ett par gånger under filmens gång. Det bygger för övrigt på en bok av författaren Jef Geeraerts som skrev flera böcker om Vincke och Verstuyft innan han dog 2015. Filmen bygger på den femte boken.


©Eyeworks

Något som är bra med historien är att det finns många misstänkta och utredningen pekar åt lite olika håll. Det gör att den relativt långa speltiden blir befogad och blir lite småmysig att ta sig igenom. Det hettar till en del på sina håll och när filmen lider mot sitt slut blir det även lite actionbetonat, även om det inte direkt hade behövts. Men eftersom man får ett par vändningar längs vägen blir det till slut ganska tillfredsställande när röken lagt sig. En seriemördarfilm som inte gör bort sig och är värd en titt. Trea till stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.3