Se7en

Titel: Se7en / Seven
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1995
Regi: David Fincher
I rollerna: Morgan Freeman, Brad Pitt, Gwyneth Paltrow, Kevin Spacey, R. Lee Ermey, John C. McGinley, Richard Roundtree

Handling: De två poliserna Somerset och Mills har att göra med en psykopatisk seriemördare som systematiskt dödar sina offer efter de sju dödssynderna.

Omdöme: Ett mord har skett i New York. Mordutredarna Somerset (Morgan Freeman) och Mills (Brad Pitt) sätts på fallet. Det är inte bara första gången de jobbar tillsammans - det är även första gången de träffas. Somerset ska gå i pension om en vecka och Mills är hans unga ersättare. De arbetar båda efter olika metoder och är varandras raka motsatser. Somerset är den cyniske, slipade, lugne och metodiske veteranen, medan Mills är något mer naiv, impulsiv och hetlevrad.


© New Line Cinema

Dagen efter att de börjat utreda det första dödsfallet får de ett nytt mordfall på sitt bord. Efter att ha upptäckt att två av de sju dödssynderna finns representerade på de två mordplatserna förstår de att det inte bara finns en koppling mellan morden, utan att det även kommer att ske fler mord. Mills är genast övertygad om att de har att göra med en mentalsjuk galning, men Somerset vill inte vara lika snabb med att dra slutsatser om en seriemördare som är alldeles för intelligent och påläst för att underskattas.


© New Line Cinema

Under tiden som Somerset och Mills ägnar all sin vakna tid åt fallet för att försöka förhindra fler mord börjar de även lära känna varandra privat. Eftersom de är så olika kommer de till en början inte särskilt bra överens. Mills fru Stacy (Gwyneth Paltrow) för dem dock samman genom att bjuda hem Somerset på middag. Det blir också en chans för henne att lära känna någon i en främmande stad som håller på att sluka henne levande.


© New Line Cinema

När den kom 1995 blev det genast en film som kom att bli guldstandarden för psykologiska thrillers. Många filmer har sedan dess inspirerats av den och försökt efterlikna dess ton och upplägg, men få - om någon - har lyckats överträffa den. Alla bitar har fallit på plats för att skapa en utomordentligt bra film. Särskilt inom thrillergenren är det få filmer som når upp till samma nivå.


© New Line Cinema

En av många styrkor med filmen är att den vet precis vilken nivå den ska välja vad gäller chockfaktorn. Hade den försökt skruva upp det ytterligare hade det snarare hört hemma i en skräckfilm och inte blivit lika effektivt. Istället skapas ett obehag och en illavarslande stämning som griper tag i en tidigt och aldrig släpper sitt grepp. Somersets cyniska syn på staden och människans mörka sidor bidrar till detta, liksom det ihärdiga regn som faller över New York medan mordvågen sveper fram.


© New Line Cinema

Manuset av Andrew Kevin Walker i kombination med regin av David Fincher håller en väldigt hög nivå som verkligen imponerar. Ett starkt manus räcker långt, men det krävs en skicklig regissör för att kunna leverera en film på den här nivån. Det märks i detaljerna, och det är avgörande i den här filmen. Det finns en tydlig vision för att inte bara skapa en effektiv thriller, utan även lyfta det till nästa nivå. Resultatet är en oförglömlig film som etablerat sig i filmhistorien.


© New Line Cinema

Vad som till slut cementerar detta som en riktig klassfilm är hur den inte viker ner sig när man når slutet. Den mörka riktningen etableras tidigt och fullföljs hela vägen. En annan utveckling hade riskerat helhetsintrycket, något många filmer faller på. Resan man gör med en film kan förstöras om slutdestinationen sviker en, vilket definitivt inte är fallet här.


© New Line Cinema

Avslutningsvis går det inte att prata om filmen utan att nämna dess viktiga antagonist. Seriemördaren John Doe (Kevin Spacey) framstår nästan som ett spöke - en osynlig närvaro som ständigt hemsöker utredningen. Trots att hans identitet länge förblir okänd ligger han hela tiden steget före och behåller kontrollen. Det skapar ett obehag som ligger i luften och bara blir starkare när han till slut kliver in i handlingen och iskallt fullbordar det han påbörjat.


4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.0
IMDb: 8.6

F1

Titel: F1 / F1: The Movie
Genre: Action/Drama/Sport
Land: USA
År: 2025
Regi: Joseph Kosinski
I rollerna: Brad Pitt, Damson Idris, Kerry Condon, Javier Bardem, Kim Bodnia, Shea Whigham

Handling: Sonny Hayes var Formel 1:s mest lovande stjärnskott på 90-talet, tills en olycka på banan nästan satte punkt för hans karriär. Trettio år senare är han en kringflackande hyrbar racerförare när han kontaktas av sin tidigare lagkamrat Ruben Cervantes, ägare till ett kämpande Formel 1-stall på randen till kollaps. Ruben övertalar Sonny att göra comeback i Formel 1, en sista chans för att rädda teamet och bli världsmästare.

Omdöme: Sonny Hayes (Brad Pitt) är en duktig racerförare som kommit upp en bit över 50-års strecket. Han lever i sin van och tar en dag i taget. Han kör inte för pengarnas skull eller för att stå i rampljuset utan för att han älskar racing. En dag blir han uppsökt av Ruben Cervantes (Javier Bardem). Ruben var en tidigare stallkamrat till Sonny när de båda körde Formel 1 på 90-talet. Numera äger Ruben ett Formel 1-stall som är i behov av hjälp.


© Warner Bros./Apple Original Films

Ruben ger Sonny en chans att återvända till F1-cirkusen och avsluta det han påbörjade för 30 år sedan. Stallet har en lovande nykomling i Joshua Pearce (Damson Idris), men de behöver en veteran som kan agera som mentor. De har halva säsongen på sig, nio lopp, att vinna ett lopp. Om inte riskerar Ruben att förlora sitt stall tack vare en klausul i kontraktet.


© Warner Bros./Apple Original Films

Sonny ställer upp för sin gamle vän och börjar genast jobba med stallet för att göra ändringar på bilen. Sonnys stil ses av många som arrogant, inte minst stallets tekniska direktör Kate McKenna (Kerry Condon) som är ansvarig för designen och tekniken. Men hon och de övriga värmer inför vad Sonny har att erbjuda när de märker att han faktiskt kör för teamet och inte bara för sig själv.


© Warner Bros./Apple Original Films

Demonproducenten Jerry Bruckheimer kan det här med storfilmer och hans namn är lite av en garanti på att man får en storslagen film med extra allt. Han har tagit hjälp av Hans Zimmer för att ge filmen den rätta stämningen och det lyckas han med. Zimmers musik håller bra klass, men den borde använts klart mer än den gör. Istället används flera låtar som inte alltid håller högsta klass så varje gång Zimmers musik är med höjs nivån.


© Warner Bros./Apple Original Films

Storyn med de två rivaliserande stallkamraterna där vi har en nykomling och en veteran känns något krystad redan från början. Sonny och Joshua har båda stora egon och har därför svårt att vinna ens sympatier med hur de är. Två karaktärer som på sätt och vis är varandras raka motsatser även om de lär sig att samarbeta för stallets bästa. Det betyder dock inte att de lyckas få en att gilla dem och de känns inte alltid direkt proffsiga, varken på eller utanför banan.


© Warner Bros./Apple Original Films

På sätt och vis känns filmen faktiskt lite som en modern Days of Thunder (1990), även det en Jerry Bruckheimer-produktion och där Hans Zimmer också gjorde musiken, deras första samarbete för övrigt. Filmen lär mycket riktigt ha varit föreslagen som en uppföljare till nämnda film så likheterna finns helt klart där.


© Warner Bros./Apple Original Films

Något man var lite orolig över var om filmen skulle använda sig av en massa CGI-effekter för själva racingen och annat. Det ser dock äkta ut då man har använt sig av riktiga bilar och filmat på plats på banorna runt om i världen. Trots det saknas något. Racingkänslan finns till stor del där men filmen har lite svårt att engagera fullt ut. Kanske för att man inte riktigt bryr sig om karaktärerna och deras metoder känns inte direkt trovärdiga. De skulle bli diskvalificerade och utslängda om de höll på som de gör. Så det är lite synd att filmen inte försökt hålla en högra trovärdighetsfaktor, speciellt när de trots allt använt sig av riktiga F1-förare runt dem.


© Warner Bros./Apple Original Films

Personligen hade jag velat se historien utspela sig under 90-talet. Tiden som man får se ett par gånger i form av drömmarna Sonny har från en olycka. Man hade också kunnat få med flera förare och karaktärer att följa istället för endast de två i stallet. På så vis hade man kunnat skapa något större och kanske fått en att bry sig mer om de olika personligheterna. Plus att det hade blivit mer kännbart och gripande med olyckor och annat då sporten inte var lika säker på 90-talet.


© Warner Bros./Apple Original Films

Sammanfattningsvis hade man trots allt hoppats på något mer. Det är en klart välgjord racingfilm och man hade kanske inte kunnat kräva mer av just den aspekten. Samtidigt är karaktärerna inte tillräckligt intressanta eller sympatiska för att engagera en i storyn med ett manus som är ganska ordinärt får sägas. Det är inte den bästa racingfilmen som setts men visst är den sevärd. Man kan dock kräva lite mer och den allra högsta nivån når den inte, även om den får till det på sina håll.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.9