Visar inlägg med etikett Deborah Kara Unger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Deborah Kara Unger. Visa alla inlägg

fredag 4 september 2026

No Way Home



Titel: No Way Home
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1996
Regi: Buddy Giovinazzo
I rollerna: Tim Roth, James Russo, Deborah Kara Unger, Joseph Ragno

Handling: Joey har avtjänat ett 6 år långt fängelsestraff för ett brott han inte begått och ska nu försöka starta om på nytt.

Omdöme: Joey (Tim Roth) kommer ut från fängelset efter att ha avtjänat sex tuffa år. Utan någonstans att ta vägen beger han sig till sitt barndomshem för att söka upp sin bror Tommy (James Russo). Joey upptäcker att Tommy fortfarande bor kvar och numera är gift med Lorraine (Deborah Kara Unger). Hon är inte särskilt pigg på att ha Joey i sitt hem, vilket inte är så konstigt med tanke på att han är en gammal kåkfarare. Men hon får acceptera att han sover i källaren tills han hittar ett jobb.


© Orenda Films

Joey, som uppfattas som lite långsam, är fast besluten att aldrig återvända till fängelset. Eftersom han är villkorligt frigiven har han en övervakare och måste sköta sig. Det hela kompliceras av att Tommy håller på med drogförsäljning, närmare bestämt marijuana. Tommy är också skyldig pengar, något som bara gör problemen ännu större. Frågan är också hur Joeys relation till Lorraine kommer att utvecklas och vad det får för konsekvenser för bröderna.


© Orenda Films

Trion Tim Roth, James Russo och Deborah Kara Unger är filmens ryggrad och klipporna som filmen kan luta sig mot. De är nämligen hästlängder bättre än de övriga, som snarare känns som amatörer i jämförelse. Det är dock också en svaghet, eftersom filmen på så vis uppvisar brister i produktionen. När fokus ligger på de tre är det nästan som ett kammarspel och ett triangeldrama som väntar på att explodera.


© Orenda Films

Filmen saknar lite driv och på sina håll märks det att det är något av en B-film. Man sitter till slut och väntar på att något ska ske som förändrar dynamiken i triangeldramat. Istället är det något annat som kommer att ge filmen den vändning den så desperat behöver.


© Orenda Films

Det utvecklas till slut till en blodig historia där det förflutna kommer upp till ytan och utgången är osäker. Det leder till en bra avslutning, men vägen dit går tyvärr lite för mycket på tomgång. Man får helt enkelt vänta alldeles för länge på att det ska hetta till, och det brister lite för mycket i detaljerna för att kunna skaka av sig B-filmskänslan.

3 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7

torsdag 21 augusti 2025

Whispers in the Dark



Titel: Whispers in the Dark / Viskningar i natten
Genre: Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Christopher Crowe
I rollerna: Annabella Sciorra, Jamey Sheridan, Alan Alda, Anthony LaPaglia, John Leguizamo, Deborah Kara Unger, Jill Clayburgh, Anthony Heald

Handling: En kvinnlig psykiatriker behandlar en kvinna som har en älskare. Psykiatrikern möter en man som hon gillar. Det visar sig vara samma man hennes patient har som älskare. När ett mord sker och bevisen pekar mot att det är mannen som gjort det, måste hon avgöra om det stämmer.

Omdöme: Ann Hecker (Annabella Sciorra) jobbar som psykiatriker i New York. Hon tar emot patienter med diverse sexuella fantasier, oftast osunda eller till och med kriminella sådana. En av Anns patienter är f.d. sexbrottslingen John (John Leguizamo) som numera är en framgångsrik konstnär som genom sin konst får utlopp för sina sexuella begär och fantasier. En annan patient är Eve (Deborah Kara Unger) som delar med sig av sina vilda sexuella möten med sin älskare och även fantasier.


© Paramount Pictures

Ann, som blir alltmer uppslukad av Eves sexuella historier, börjar ha livliga drömmar om fantasierna. För att tyda sina drömmar och känslor vänder hon sig till sin mentor och nära vän, Dr. Leo Green (Alan Alda). Med hans hjälp försöker hon komma tillrätta med sin situation för att inte bara kunna släppa sina tankar och känslor utan även för att vara en god psykiatriker åt sina patienter, speciellt Eve som har det svårt.


© Paramount Pictures

En dag träffar Ann den charmige Doug McDowell (Jamey Sheridan) som verkar vara raka motsatsen till hennes numera ex-pojkvän Paul (Anthony Heald). Doug tar henne med storm och Ann känner att det kan vara början på en underbar relation. Men när det visar sig att Doug är patienten Eves älskare, förändrar det allt. Inte blir det bättre av att ett mord sker och polisdetektiven Larry Morgenstern (Anthont LaPaglia) misstänker att Doug kan vara skyldig.


© Paramount Pictures

Det första man kan börja med är att jag är ganska svag för thrillers och det kom en hel del solida sådana runt tidigt 90-tal. Även när det inte är de allra bästa brukar de lyckas fånga mitt intresse. Detta är ett exempel på det. Ett sätt att avgöra om en sån här film funkar i mina ögon är om jag börjar titta på klockan och känner mig trött eller om den behåller intresset rakt igenom. Denna får mig iofs att kolla klockan ett par gånger, men det är mer för att det är intressant att se vad den ska bjuda på resten av tiden då man tror att filmen borde vara i sin slutfas. Istället visar det sig att den har fler vändningar och inte bara tar sig den enklaste vägen från A till B.


© Paramount Pictures

Det är en erotisk thriller, en genre som var populär i början av 90-talet. På sätt och vis påminner mig historien även en del om gamla italienska giallo-filmer där man har ett mysterium i grunden med flera misstänkta. På så vis kan filmen leda en att tro att det finns en huvudmisstänkt bara för att ändra spår ett par gånger längs vägen. Lite småtrevligt med sådana historier och det gör att det hela behåller intresset istället för att ha en given mördare och sedan dra ut på det hela utan att det blir direkt spännande.


© Paramount Pictures

Visst är det kanske inte den mest trovärdiga historien när allt är sagt och gjort. För om man börjar analysera ett och annat i efterhand, finns det en del som kanske är lite väl otroligt eller sammanträffanden som man inte kan blunda för. Men det går inte att komma ifrån att det bjuds på flera misstänkta och vändningar som gör det till en titt som funkar. Giallo-likheten sett till mysteriet är faktiskt ganska träffsäker och mördaren lämnar även ett par lik efter sig när röken lagt sig.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.6