Bloodsport

Titel: Bloodsport / Utmaningen
Genre: Action/Sport
Land: USA
År: 1988
Regi: Newt Arnold
I rollerna: Jean-Claude Van Damme, Donald Gibb, Leah Ayres, Bolo Yeung, Forest Whitaker

Handling: Frank Dux åker till Asien för att medverka i "Kumite", en illegal kampsportstävling, som betraktas som ett världsmästerskap bland de invigda.

Omdöme: Frank Dux (Jean-Claude Van Damme) växte upp i USA där den japanske immigranten Senzo Tanaka (Roy Chiao) tog honom under sina vingar. Tanaka blev en fadersgestalt och framförallt en mentor när han lärde upp Frank inom martial arts. Frank, som numera tjänstgör i armén, vill hedra sin mentor genom att föra hans arv vidare i den beryktade men hemliga kampsportsturneringen "Kumite".


© Cannon Films / MGM

Frank anländer till Hong Kong där tävlingen hålls för de inbjudna deltagarna. Eftersom "Kumite" hålls hemligt, inklusive exakt var det äger rum, är media inte välkomna. Frank bekantar sig med den storväxte amerikanen Ray Jackson (Donald Gibb), som också ska tävla. De inser att det finns flera duktiga motståndare, men den de ska frukta allra mest är Chong Li (Bolo Yeung). Han är inte bara regerande mästare, han njuter av att tillfoga så mycket smärta som möjligt - vilket även kan leda till döden.


© Cannon Films / MGM

Det finns en anledning till att Jean-Claude Van Damme räknar den som en av sina favoritfilmer. Dels var det filmen som satte honom på kartan och gjorde honom till en stjärna i genren, dels är det en av de främsta kampsportsfilmerna som gjorts. Nej, det är inte en film som vinner några utmärkelser, men det var inte heller tanken när den gjordes. Den är gjord för att underhålla och det gör den verkligen.


© Cannon Films / MGM

Van Damme och de övriga skådespelarna bör inte kritiseras alltför hårt för sina mestadels undermåliga prestationer. De flesta är trots allt kampsportare och inte skådespelare som försöker framstå som kampsportare. Man får därför ha lite överseende med det, vilket man har eftersom filmen också är lite cheesy. Det är ingen nackdel utan en del av charmen med filmen. Man kan inte ta den på fullaste allvar, men samtidigt blir det på allvar under tävlingen som bitvis är både blodig och brutal.


© Cannon Films / MGM

En av filmens styrkor är musiken, som genomgående håller hög klass och framförallt passar filmen väldigt bra. Under montagescenerna slängs det in ett par typiska 80-talslåtar som är lite smöriga, men det har absolut sin charm. Musiken är med och skapar stämningen, vilket bidrar till att det blir så pass underhållande.


© Cannon Films / MGM

Man måste även nämna protagonisten Frank Dux och antagonisten Chong Li som fungerar bra som motpoler till varandra. Van Damme - med sin skolpojksfrisyr - visar både upp sin mjukare sida, sin fysik och sin vighet. Men den som ändå stjäl varje scen han är med i är Bolo Yeung som cementerar sin plats bland de allra bästa filmskurkarna. Han har inte många repliker, men hans hotfulla blick, attityd och närvaro kombinerat med hans grymhet i ringen gör honom oförglömlig.


© Cannon Films / MGM

Vad som till slut gör filmen lyckad är inte själva storyn, som är simpel och standardiserad. Istället är det allt som har med den mytomspunna tävlingen "Kumite" att göra. Varje gång man kliver in på den undangömda arenan och musiken drar igång, faller allt på plats. Det är elegant presenterat och genomförandet är klart tillfredsställande. Mycket har att göra med att det känns äkta; det är snyggt koreograferat och man har inte använt vajrar, CGI-effekter eller en massa snabba klipp. Det bidrar till helhetsupplevelsen som, tillsammans med hela 80-talskänslan, gör detta till en favorit i genren.

2 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Lionheart

Titel: Lionheart
Genre: Action
Land: USA
År: 1990
Regi: Sheldon Lettich
I rollerna: Jean-Claude Van Damme, Harrison Page, Deborah Rennard, Lisa Pelikan

Handling: När Lyon, en soldat i främlingslegionen, får reda på att hans bror blivit svårt skadad flyr han från främlingslegionen för att ta sig till Los Angeles för att träffa honom, och för att hjälpa hans fru och barn.

Omdöme: En man kämpar för sitt liv efter att ett gäng tänt eld på honom. Mannens fru och dotter lämnas att klara sig själva i Los Angeles. Lyon (Jean-Claude Van Damme), som är soldat i främlingslegionen, får efter två veckor nyheten om sin bror. Han tvingas nu desertera och ta sig till Los Angeles för att vara där för den enda familjen han har.


© Universal Pictures

Vägen till Los Angeles blir krokig. Inte bara att han har två utsända män efter sig som ska hämta tillbaka honom för att avtjäna sitt straff som desertör, han hamnar även på andra sidan landet i New York utan några pengar. Då får han syn på ett par män som slåss under en bro medan andra satsar pengar. Det hela anordnas av Joshua (Harrison Page) som kommer bli Lyons självutnämnda manager efter att ha sett vad han går för i en fajt.


© Universal Pictures

Joshua introducerar nu Lyon, som kallas för Lionheart, för Cynthia (Deborah Rennard) som har hand om fajter där rika satsar stora pengar. Motståndet är också av högre klass, men Lyon visar tidigt att han är något extra. Cynthia ser potentialen i Lyon och vill göra honom till sin kassako men även sin älskare. Lyon är bara intresserad av att ta sig till sin familj i Los Angeles och får sin nyfunne vän Joshua i släptåg.


© Universal Pictures

Jean-Claude Van Damme har själv stått för storyn och varit med och skrivit manuset. Och när man ser filmen, storyn och karaktären är det svårt att inte tänka att detta är hans motsvarighet till Rocky (1976). Nej, givetvis inte lika bra eller en klassiker som den, men det är lite den typen av film som nog varit målet och inspirationen, även om en annan film lär ha agerat inspiration för filmen och det var Hard Times (1975) med Charles Bronson. En film som både Van Damme och regissören Sheldon Lettich hade som favoritfilm.


© Universal Pictures

Filmen känns lite småsunkig när Lyon befinner sig i New York, vilket också har att göra med att han inte har några pengar och i princip hamnar i slummen. Efter att ha kommit i kontakt med Cynthia blir det lite ändring på det då han hamnar i Los Angeles, men det är fortfarande inte en film som vinner många poäng på sin produktionskvalitet. Å andra sidan var det inte att vänta med tanke på vad det är för typ av film. Det är trots allt lite av en B-film även om man försökt göra det till mer än bara en ordinär film i genren.


© Universal Pictures

Ett val man gjorde för att försöka ge filmen lite mer klass var att byta riktning vad gäller filmens musik. Från början var det tänkt att filmen skulle ha synthmusik men då man såg potential med filmen, valde man att höja budgeten och plocka in veteranen John Scott och hans orkestermusik. Ett val som inte faller väl ut. För även om hans musik inte alltid är så tokig, känns det som den hör hemma i en helt annan typ av film. Det synkar liksom inte med den här filmen. Hade nog varit desto mer passande med synthmusiken som var tänkt från början. Det finns några mellanpartier då musiken funkar klart bra men det är endast i någon enstaka scen.


© Universal Pictures

Även om filmen inte får till det på en del håll har den ändå något som gör att den funkar bättre än en del annat liknande. Den är t.ex. upplagd för att bli en typisk hämndfilm där Lyon ska leta upp de som tände eld på hans bror och göra upp. Men det blir inte riktigt så. Istället blir det en chans för Van Damme att visa lite mer känslor och få fram teman som vänskap, brödraskap, familj, lojalitet och svek.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2