The Firm

Titel: The Firm / Firman
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Sydney Pollack
I rollerna: Tom Cruise, Gene Hackman, Jeanne Tripplehorn, Hal Holbrook, Wilford Brimley, Ed Harris, Holly Hunter, David Strathairn, Gary Busey, Tobin Bell, Paul Sorvino

Handling: Den nyutexaminerade advokaten Mitch McDeere avböjer erbjudanden från stora advokatbyråer när en Memphis-baserad byrå erbjuder honom 20 procent högre lön plus andra förmåner. Snart visar det sig dock att byråns affärsverksamhet är tätt knuten till organiserad brottslighet och Mitch tvingas ta stora risker för att ta sig ur med sin licens och sitt liv i behåll.

Omdöme: Mitch McDeere (Tom Cruise) är en hett eftertraktad nyutexaminerad advokat som gått på Harvard och varit i topp i sin klass. Han går på diverse jobbintervjuer och är i en position där han kan välja och vraka bland erbjudandena. Han behöver inte fjäska eller liknande, snarare tvärtom då de som kallat honom på intervju fjäskar för honom.


©Paramount Pictures

Mitch, som är lyckligt gift med sin stora kärlek, skolfröken Abby (Jeanne Tripplehorn), får en dag ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Det är en advokatbyrå från Memphis som gör det klart för Mitch att de verkligen vill ha honom. De har tagit reda på vad hans bästa erbjudande är från andra intresserade och lägger på 20% i lön, plus en massa andra förmåner.


©Paramount Pictures

Mitch och Abby känner att de blir en del av en stor familj på advokatbyrån i Memphis. Mitch får en mentor i Avery Tolar (Gene Hackman) och de börjar med att besöka en viktig klient på Caymanöarna. Men allt är inte en dans på rosor då två advokater på byrån nyligen dött under mystiska omständigheter när de var på Caymanöarna. Mitch blir även kontaktad av FBI-agenten Wayne Tarrance (Ed Harris) som gör det klart för honom att byrån jobbar åt maffian.


©Paramount Pictures

Sydney Pollack regisserar denna John Grisham-historia. En Sydney Pollack som en gång i tiden hade gjort konspirationsthrillern Three Days of the Condor (1975). Detta faller lite i samma kategori även om det inte blir samma typ av film. Det blir nämligen inte en riktigt tät film av det hela som det känns att det hade kunnat bli.


©Paramount Pictures

Måste ta upp en av filmens svagheter med en gång. Hur musiken av Dave Grusin kunde bli Oscarsnominerad är lite av en gåta. Förmodligen var han en Oscarsfavorit runt den här tiden då han under en femtonårsperiod blev nominerad åtta gånger. Detta blev den sista. Stundtals är det helt ok och skapar en del stämning. Problemet är att det mestadels låter som någon helt på måfå slår på pianot. Man blir smått galen av oljudet i dessa scener och flera gånger kommer de under scenerna som ska vara som mest spännande.


©Paramount Pictures

Förutom den undermåliga musiken i sina värsta stunder, har filmen två andra problem. Historien blir lite väl långsökt längre in när Mitch kläcker en plan för att rädda sitt skinn. Man vill trots allt att det ska kännas lite mer trovärdigt och realistiskt så att nivån på spänningen ska höjas. Sedan är filmen för lång med sina 2.34 vilket blir kännbart, särskilt när den nämnda musiken jazzar loss på pianot under senare delen av filmen.


©Paramount Pictures

Nu låter det kanske som det är en dålig film och historia, det är det inte. Grundhistorien är inte alls tokig och kan tänka mig att boken funkar bättre. Filmen borde också ha funkat bättre om den gjort vissa korrigeringar då den har en hel del på gång.


©Paramount Pictures

Trots invändningarna mot filmen är det en storfilm som levererar en del av värde. En av dem är karaktärerna och skådespelarna då vi hittar en drös bra roller. Genomgående stabila prestationer även om det kanske inte är någon som sticker ut som riktigt stark. Mer att de som grupp är duktiga vilket gör att det hålls en hög nivå vem som än dyker upp i en scen. Önskar dock att filmen varit lite tätare och där är musiken det största problemet då den aldrig ger filmen en chans i de viktigaste ögonblicken.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9

10 to Midnight

Titel: 10 to Midnight
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1983
Regi: J. Lee Thompson
I rollerna: Charles Bronson, Gene Davis, Lisa Eilbacher, Andrew Stevens, Geoffrey Lewis, Wilford Brimley

Handling: Leo Kessler, en polisveteran, får en ny partner. Tillsammans jagar de en seriemördare som dödar unga kvinnor.

Omdöme: En seriemördare som ger sig på unga kvinnor härjar. Mördaren är Warren Stacey (Gene Davis), en vältränad och attraktiv ung man, men han har en förmåga att skrämma de unga kvinnorna han sätter in en stöt på. Han tål inte att få nobben och hämnas genom att gå till attack med kniv.


©Cannon Films

Mordutredaren Leo Kessler (Charles Bronson) och hans nya partner Paul McAnn (Andrew Stevens) jobbar hårt på fallet för att försöka stoppa mördaren innan han slår till på nytt. Leo är en respekterad veteran som säger exakt som det är medan Paul är mer diplomatisk och byråkratisk, åtminstone när de först träffas.


©Cannon Films

Det senaste offret visar sig ha varit vän med Leos dotter Laurie (Lisa Eilbacher). Warren Stacey plockas in som misstänkt eftersom han kände offret, men det finns inte tillräckligt med bevis för att hålla kvar honom, trots att Leo försöker provocera honom under förhöret. När dottern Laurie börjar få obscena telefonsamtal, misstänker Leo och Paul att det är mördaren de är ute efter och att hon kan vara hans nästa måltavla.


©Cannon Films

Denna Bronson-film hade setts en gång i tiden och det enda som egentligen mindes var att mördaren sprang naken ute på en gata. Och att han var lite som Patrick Bateman i American Psycho (2000), detta då han är vältränad, galen och i någon scen ses i kostym beväpnad med kniv. Minnet av detta stämmer men det visar sig att det finns ännu mer med honom och filmen som får tankarna att gå till The Terminator (1984) som kom året efter denna. Kan faktiskt mycket väl tänka mig att James Cameron såg denna film och tog en del inspiration då detaljer så som en vältränad, naken man söker upp och terroriserar unga kvinnor, och säger även "I'll be back" hittas här.


©Cannon Films

Filmen är en kombination av en hederlig seriemördarthriller med polisen hack i häl på en mördare och en slasher som var i ropet efter populära filmer som Halloween (1978) och Friday the 13th (1980). Kombinationen funkar bra och etablerar Warren Stacey som en mycket farlig individ. Inte bara att han är galen utan även kalkylerad då han planerar sina dåd för att komma undan. Alltså ganska likt hur Patrick Bateman agerar, även om Christian Bale spelade rollen klart bättre än vad Gene Davis gör när han ska agera. Fast han funkar bra och fyller sin roll vad gäller att vara creepy.


©Cannon Films

Charles Bronson spelar en för honom familjär roll i en film som från hans sida har en del likheter med Dirty Harry (1971) då han är en tuff veteranpolis som inte alltid håller sig innanför lagen för att få resultat och Death Wish (1974) där han ju själv spelade mannen som får nog och rensar upp bland avskummet.


©Cannon Films

Detta må inte vara det mest eleganta man sett men förvånansvärt tillfredsställande på något sätt. En film som fått sin skara fans genom åren och man kan förstå varför. Den har en mix som funkar, bra känsla av det tidiga 80-talet, lite av en neo noir, polisthriller och slasher med både en minnesvärd mördare och den alltid pålitlige Charles Bronson som ger tittaren en trevlig filmstund, åtminstone om man uppskattar sånt här.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.3

In & Out

Titel: In & Out / Ute eller inte
Genre: Komedi
Land: USA
År: 1997
Regi: Frank Oz
I rollerna: Kevin Kline, Joan Cusack, Tom Selleck, Matt Dillon, Wilford Brimley, Debbie Reynolds, Dan Hedaya

Handling: Engelskläraren Howard Brackett ska äntligen gifta sig. Han är en tystlåten, intelligent man och älskad av alla i Greenleaf, staden i Indiana där han bor. Men när en f.d. elev under sitt tacktal på Oscarsgalan tackar sin lärare och fäller en kommentar som ifrågasätter Howards sexuella läggning, vänds hans liv upp och ner.

Omdöme: Howard Brackett (Kevin Kline) är lärare i engelsk litteratur och omtyckt av de flesta i det lilla samhället Greenleaf, Indiana. Han är på väg att gifta sig med Emily Montgomery (Joan Cusack), som är en lärarkollega på samma skola, efter att de varit ihop i tre år.


©Paramount Pictures

När folk frågar varför det tagit så lång tid att göra slag i saken svarar han lite skämtsamt att han lovade sig själv att aldrig gifta sig förrän hans tidigare student Cameron Drake (Matt Dillon) blev Oscarsnominerad. Nu när han blivit Oscarsnominerad tänker Howard äntligen gifta sig med sin Emily.


©Paramount Pictures

Cameron Drake går och vinner en Oscar för bästa manliga huvudroll där han spelar en homosexuell soldat. Under sitt tacktal avslutar han från det blå med att tacka Howard Brackett, läraren hemma i Greenleaf, Indiana. Han slutar dock inte där. Han lägger till att Howard är homosexuell. Detta vänder inte bara upp och ner på Howards liv utan även hela samhället. Howard blir en mediesensation där populära nyhetsreportern Peter Malloy (Tom Selleck) inte är sen med att leta upp Howard för att göra ett exklusivt reportage om honom i en veckas tid som sträcker sig över det stundande bröllopet.


©Paramount Pictures

Regi av Frank Oz som tidigare hade gjort filmer som Dirty Rotten Scoundrels (1988), What About Bob? (1991) och Housesitter (1992). Denna kändes inte till på förhand, men varför inte ta sig en titt? Trots allt med bl.a. Kevin Kline och Tom Selleck som brukar uppskattas och en lättsam komedi är aldrig fel.


©Paramount Pictures

Det inleder småtrevligt och blir ganska roligt när Howard förbereder sig för bröllopet och när hela staden följer Oscarsgalan med deras egna Cameron Drake i blickfånget. Efter att Howards sexuella läggning ifrågasatts, måste han försöka övertyga alla om att han är vem han alltid varit och att han är en manlig man, trots att han gillar allt med Barbra Streisand, något som blir en rolig återkommande grej.


©Paramount Pictures

Även om filmen har sina roliga ögonblick tappar den under filmens gång. En intressant iakttagelse blir att även om Kevin Kline är en duktig skådespelare och även visat att han kan bemästra komiska roller, känns han inte helt rätt i rollen. Istället ser jag Steve Martin som perfekt för rollen, inte minst då han hade ett så lyckat samarbete med Frank Oz på Dirty Rotten Scoundrels (1988). Det är givetvis inte en garanti för att han skulle funka bättre än Kevin Kline här, men flera saker med rollen känns perfekta för Steve Martin. Dock tveksamt om han hade lyckats höja filmen till något mer då den till slut släpar fötterna efter sig lite för mycket.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.4