The French Connection

Titel: The French Connection / French Connection – Lagens våldsamma män
Genre: Kriminalare/Action/Thriller
Land: USA
År: 1971
Regi: William Friedkin
I rollerna: Gene Hackman, Roy Scheider, Fernando Rey, Tony Lo Bianco, Marcel Bozzuffi

Handling: Bygger på en verklig händelse om kriminalinspektörerna Jimmy "Popeye" Doyle och Buddy "Cloudy" Russo i New York. De jobbar med att avslöja en narkotikasmugglarliga och kommer "The French Connection" på spåren.

Omdöme: En narkotikaliga, känd som "The French Connection", smugglar en stor mängd heroin från Marseille till New York. Bakom operationen står fransmannen Alain Charnier (Fernando Rey), en ytterst listig man som agerar kallt och kalkylerat. Han kommer att göra livet surt för New York-polisen.


© 20th Century Fox

Jimmy "Popeye" Doyle (Gene Hackman) och partnern Buddy "Cloudy" Russo (Roy Scheider) är narkotikaspanare vid New York-polisen. De har rykte om sig att vara bland de bästa och har många gripanden varje år. Men deras chef Simonson (spelad av Eddie Egan, som "Popeye" Doyle är baserad på) är föga imponerad eftersom de främst griper småpotatis.


© 20th Century Fox

När Doyle och Russo börjar spana på småkriminelle Sal Boca (Tony Lo Bianco), som ses tillsammans med välkända personer inom narkotikavärlden, bestämmer de sig för att gräva djupare i hans affärer. Samtidigt får de ett tips om att en stor heroinleverans är på väg till New York. Snart är de "The French Connection" på spåren - ett tillslag de inte tänker låta slinka genom fingrarna, kosta vad det kosta vill.


© 20th Century Fox

Denna flerfaldigt Oscarsnominerade klassiker belönades med fem Oscars för bästa film, regi, manus, klippning samt bästa manliga huvudroll. Den hämtade mycket av sin stil från de franska regissörerna Jean-Pierre Melville och Costa-Gavras, vars filmer under 1960-talet hade ett starkt inflytande på William Friedkin. Inte minst Costa-Gavras Oscarsbelönade film Z (1969) var en tydlig inspiration, då den gav Friedkin idén att använda en semi-dokumentär stil som förstärkte filmens realism.


© 20th Century Fox

Filmen inleder lite lätt med att introducera premissen och karaktärerna när vi dels får följa narkotikaligans förberedelser i Marseille och dels får se hur Jimmy "Popeye" Doyle och Buddy "Cloudy" Russo arbetar som narkotikaspanare i Brooklyn, New York. Det är en gammal hederlig tjuv- och polisberättelse som bygger på verkliga händelser.


© 20th Century Fox

Efter den något trevande men inte ointressanta inledningen kan temperaturen sakta men säkert vridas upp. Spaningen blir mer intensiv och att följa efter de misstänkta blir en svår uppgift, inte minst när det gäller "Groda ett", som Chevalier så passande kallas. Det leder till ett par numera klassiska och ytterst minnesvärda scener där spänningen eskalerar på New Yorks gator.


© 20th Century Fox

Kontrasten mellan de kriminella, som njuter av dyrt boende och flotta restaurangbesök, och narkotikaspanarna, som tvingas stå ute i kylan och dricka billigt kaffe, målar en tydlig bild av hur otacksamt polisernas arbete är. Det gör också att man verkligen känner hur frustrationen kokar inom "Popeye" Doyle, som tar till alla medel för att få tag i de kriminella.


© 20th Century Fox

Gene Hackman blev Oscarsbelönad för sin roll som Jimmy "Popeye" Doyle och det är en prestation som är övertygande rakt igenom. Han har en självklarhet och närvaro som får en att känna att han verkligen är karaktären och inte bara spelar den. Roy Scheider får ibland kliva åt sidan eftersom Hackman får ta störst utrymme, men även han är duktig som Buddy "Cloudy" Russo. Fernando Rey ska inte heller glömmas bort då hans lite överlägsna stil passar utmärkt för rollen som filmens huvudantagonist. Han hör hemma bland filmhistoriens mest minnesvärda skurkar.


© 20th Century Fox

Sett till hela speltiden är det en film som har en stegrande intensitet och spänning ju längre filmen går. Den första tredjedelen har ett långsammare tempo och bygger upp karaktärerna genom deras dagliga rutiner. Sedan vrids tempot upp allt eftersom med spaningen som till slut kulminerar i en våldsam biljakt - en av de bästa och mest ikoniska som gjorts. I grunden handlar det bara om en bil som följer efter en tunnelbana, men sättet det är filmat på och klippningen resulterar i en pulshöjande upplevelse. Detsamma kan sägas om filmen som helhet, som både är skoningslös och kompromisslös.

5 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0 alt. 8.5
IMDb: 7.6

Images

Titel: Images / Schizo - den kluvna verkligheten
Genre: Drama/Mysterium/Skräck
Land: Storbritannien/USA
År: 1972
Regi: Robert Altman
I rollerna: Susannah York, Rene Auberjonois, Marcel Bozzuffi, Hugh Millais

Handling: Cathryn plågas av syner och får svårare och svårare att skilja dröm från verklighet.

Omdöme: Cathryn (Susannah York) försöker slutföra sin barnbok. Hon bor på Irland med sin make Hugh (Rene Auberjonois) och är van vid att bli lämnad ensam hemma, eftersom han ofta är borta i arbetet. En kväll får hon mystiska telefonsamtal från en kvinna som påstår att Hugh har en affär med en annan kvinna - och att han just nu är tillsammans med henne.


© Columbia Pictures

När Hugh kommer hem sent samma kväll är Cathryn märkbart skakad av samtalen. Han försöker lugna henne och försäkrar henne om att hon är den enda kvinnan för honom. Det är då hon ser en annan man, Rene (Marcel Bozzuffi) - hennes före detta älskare - i sitt hem istället för sin make. De bestämmer sig för att packa och bege sig till sin stuga på den irländska landsbygden, där Cathryn känner sig mer hemma. Men hennes syner försvinner inte, utan blir allt mer frekventa och intensiva...


© Columbia Pictures

Robert Altman var framförallt känd för att göra större filmer med en stor ensemble av skådespelare. Här handlar det istället endast om fem-sex karaktärer och det utspelar sig på ett fåtal platser. Det ger nästan en känsla av att filmen skulle kunna vara baserad på en pjäs, men så är inte fallet. Altman skrev initialt ett manus som bestod av flera lösa idéer, men det var inte förrän skådespelarna satte sig ner med honom för att diskutera sina karaktärer som manuset tog ordentlig form och utvecklades till en sammanhängande historia.


© Columbia Pictures

Om man skulle beskriva vilken typ av film det är, vore det lätt att kategorisera den som en skräckfilm. Men om man förväntar sig en renodlad skräckfilm kan man nog bli besviken. Det är nämligen snarare ett psykologiskt drama som kan liknas vid Roman Polanskis Repulsion (1965) och Ingmar Bergmans Persona (1966). Filmen förmedlar en krypande och obehaglig känsla som mer handlar om människans psyke än om att försöka skrämma tittaren. Därför bör filmen ses som ett psykologiskt drama snarare än en skräckfilm, även om den skapar oro och obehag.


© Columbia Pictures

Det är en riktig höstfilm med allt vad det innebär. Trots det känns det inte särskilt grått och deprimerande, även om filmen utspelar sig på den irländska landsbygden. Fotot av Vilmos Zsigmond sticker ut i positiv bemärkelse och fångar mestadels höstens vackra sidor, men har även en nästan drömlik egenskap. Det bidrar utan tvekan till den atmosfär som filmen framgångsrikt bygger upp. Detsamma kan till viss del sägas om musiken av John Williams, som bjuder på mer nedtonade toner än de han senare skulle bli förknippad med. Oftast passar det bra och bygger upp den illavarslande stämningen som ligger över filmen.


© Columbia Pictures

Något som uppskattas lite extra med filmen är att den inte förlitar sig på specialeffekter. Trots Cathryns visioner och föreställningar känns den ändå verklighetsförankrad. Hennes otrohetsaffärer har uppenbarligen en så pass stark effekt på henne att älskarna tar hennes makes plats. Vad som är verklighet och vad som är dröm blir allt svårare att skilja på, något som leder till en krypande känsla av att hon håller på att förlora förståndet. Men är det så enkelt? En twist på slutet sätter på ett smart sätt punkt för det hela och gör avslutningen minnesvärd, vilket gör att man känner sig klart nöjd med vad man fått se.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.0