Bridget Jones: Mad About the Boy

Titel: Bridget Jones: Mad About the Boy
Genre: Komedi/Drama/Romantik
Land: Storbritannien/Frankrike/USA
År: 2025
Regi: Michael Morris
I rollerna: Renée Zellweger, Chiwetel Ejiofor, Leo Woodall, Hugh Grant, Colin Firth, Emma Thompson, Jim Broadbent

Handling: Bridget Jones navigerar livet som änka och ensam mamma med hjälp av sin familj och före detta älskare Daniel.

Omdöme: Bridget Jones (Renée Zellweger) är en ensamstående mamma i medelåldern med barnen Billy (Casper Knopf) och Mabel (Mila Jankovic). Hon sörjer fortfarande sin bortgångne make Mark (Colin Firth) som dock fortfarande är en del av hennes liv då han ibland hälsar på i hennes syner. Bearbetningen går långsamt och även barnen saknar sin far. Men någon gång är det dags att gå vidare.


©Universal Pictures

Efter att ha varit mamma på heltid och utan en man i sitt liv i fyra års tid är hennes vänner överens om att det hon behöver mest av allt är att gå till sängs med en man. Hon är inte säker på om hon vill vara med någon men plötsligt får hon upp ögonen för två trevliga män. Den ena är Mr. Walliker (Chiwetel Ejiofor) som är nya läraren på barnens skola. Den andra är den desto yngre parkskötaren Roxster (Leo Woodall).


©Universal Pictures

Bridget, som blivit van vid sin vardag som mamma och att vara hemma hela dagarna, hittar tillbaka till den gamla vardagen då hon även får tillbaka sitt gamla jobb som TV-producent. Kärleken blommar och livet leker igen. Hon får även god hjälp och råd av sin gamla flamma Daniel (Hugh Grant) som dejtar modeller men får sig en dag en tankeställare.


©Universal Pictures

Med tanke på att endast den första filmen Bridget Jones's Diary (2001) hade setts missar man kanske en del som hänt i de två filmerna som kom innan denna fjärde film. Även om den första filmen inte var så tokig lockade inte uppföljarna nämnvärt. Nu var man dock lite upplagd för denna typ av film och ville ge den en chans.


©Universal Pictures

Renée Zellweger får sägas aldrig tillhört mina favoriter men som Bridget Jones är hon bra. Det känns som en tacksam roll att spela där hon får släppa loss och ha kul. Men det blir även en karaktär som får ett djup då Bridget Jones bearbetar sin förlust och att ge sig ut i dejtingvärlden på nytt.


©Universal Pictures

Just dejting-biten behandlas mest på ett lättsamt sätt och på sina håll blir det även mer som en sagovärld, speciellt en del scener kring Roxster. Det fyller sin funktion och man ska väl få sig ett par skratt över det hela men det hade kanske varit bättre för filmens skull om det gjorts lite mer jordnära än som en fantasi. Å andra sidan visar det lite Bridget Jones sinnestillstånd då allt blir som en dans på rosor och hon finner glädje igen.


©Universal Pictures

Sammanfattningsvis blir det lite blandade känslor med filmen. På sina håll känner man igen sig från originalet, en del humor funkar och även de djupare delarna. Samtidigt är filmen något ojämn och en del scener hade man kunnat klippa bort. Till slut blir det ungefär som väntat. Det funkar för stunden men inget direkt minnesvärt att ta med sig.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.7

Anatomie

Titel: Anatomie / Anatomy / Anatomi
Genre: Thriller/Mysterium/Skräck
Land: Tyskland
År: 2000
Regi: Stefan Ruzowitzky
I rollerna: Franka Potente, Benno Fürmann, Anna Loos, Sebastian Blomberg

Handling: Den unga medicinstudenten Paulas största dröm går i uppfyllelse. Hon blir antagen till en sommarkurs i anatomi hos professor Grombek på universitetet i Heidelberg. Men på universitetet verkar inte allt stå rätt till; lik som ska användas vid obduktion uppvisar märkliga spår av något hon inte vet vad det är.

Omdöme: Paula (Franka Potente) följer i sin fars och farfars fotspår. Hon är medicinstuderande och som en av de bästa studenterna i landet får hon en chans att gå en sommarkurs i anatomi på det prestigefulla universitetet i Heidelberg.


©Columbia Pictures

På väg från hemstaden München träffar hon medicinstuderande Gretchen (Anna Loos) som också ska till Heidelberg. Paula och Gretchen verkar vara helt olika varandra. Medan Paula är fullt fokuserad på studierna och inte låta killar vara ett störningsmoment, verkar Gretchen mest studera medicin för killarnas skull. Men de båda rumskamraterna visar sig ha mer gemensamt, bara att Gretchen passar på att ha lite kul med grabbarna i Heidelberg.


©Columbia Pictures

Anatomikursen går framförallt ut på att obducera lik. Inget konstigt med det men vad som visar sig vara konstigt är att de flesta kropparna är relativt unga. Dessutom känner Paula igen en av dem som hamnar på obduktionsbordet då hon träffade honom på tåget till Heidelberg. Mysteriet tätnar då Paula finner ett ovanligt ämne i kroppens blod. Ett ämne som användes av en sluten medicinsk grupp som genomförde experiment just i Heidelberg under nazitiden.


©Columbia Pictures

Länge varit nyfiken på denna tyska film som för övrigt regisserats av Stefan Ruzowitzky som senare kom att göra Oscarsvinnaren Die Fälscher (2007). Fast det var främst för att premissen lät lite lovande med en medicinstuderande som kommer något på spåren vilket borde kunna leda till en tät film. Filmen blev en succé i hemlandet och fick även en uppföljare ett par år senare.


©Columbia Pictures

Filmen skulle lite lätt kunna sägas vara som om man slog ihop Flatliners (1990), Nattevagten (1994) och lite Les rivieres pourpres (2000). Detta eftersom handlingen handlar om medicinstudenter som genomför experiment, det utspelar sig på bårhus och med döda kroppar samt trevliga Heidelberg där floden rinner genom staden. Men det finns en annan film som tankarna går till än mer och det är spanska Tesis (1996). I det fallet med en kvinnlig filmstudent som kommer ett mysterium på spåret. Här är det alltså en kvinnlig medicinstudent och i båda fallen utspelar det sig till stor del på universitetet. Detta är dock inte en lika bra film som dess spanska motsvarighet, men kan tänka mig att filmmakarna här kan ha haft den som inspiration.


©Columbia Pictures

Även om filmen har vissa element som funkar är den alldeles för ojämn och blir aldrig riktigt spännande eller stämningsfull. Mycket har att göra med ett manus som blandar och ger, precis som musiken. I vissa lägen är det svårt att ta filmen på allvar då det gjorts lite för lättsamt och på det är musiken ibland klart svag när den drar på för mycket. En del av värde med filmen men överlag svagare än den borde vara. Själva mysteriet med den slutna medicinska gruppen faller tyvärr platt vilket är synd då det istället borde kunnat lyfta filmen om manuset gjort ett bättre jobb med denna viktiga detalj.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.0

Movies-Noir Oscars - 2000

2000 har en relativt given bästa film även om åtminstone en film är en stark utmanare till den. I övrigt flera fina filmer som plockas ut bland utmanare. Detsamma gäller bästa internationella film där det finns ett par jämnbra filmer. Inte helt lätt att välja ut vilken som är bäst. Ett par bra rollprestationer som plockats ut som bäst i respektive kategori. Enda noterbara är egentligen att det fanns få bra utmanare till bästa kvinnliga biroll.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
American Psycho
Dinner Rush
Gladiator
High Fidelity
Sexy Beast
Thirteen Days
Traffic
Unbreakable
You Can Count on Me




BÄSTA FILM:
Memento







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Joint Security Area (Sydkorea)



UTMANARNA:
Brat 2 (Ryssland)
Crouching Tiger, Hidden Dragon (Taiwan)
Der Krieger und die Kaiserin (Tyskland)
Il mare (Sydkorea)
Nine Queens (Argentina)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Christian Bale (American Psycho)



UTMANARNA:
Eric Bana (Chopper)
Danny Aiello (Dinner Rush)
Russell Crowe (Gladiator)
Vincent D'Onofrio (Happy Accidents)
Guy Pearce (Memento)
Ricardo Darín (Nine Queens)
John Malkovich (Shadow of the Vampire)
Bruce Willis (Unbreakable)
Mark Ruffalo (You Can Count on Me)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Michelle Pfeiffer (What Lies Beneath)



UTMANARNA:
Joan Allen (The Contender)
Franka Potente (Der Krieger und die Kaiserin)
Marisa Tomei (Happy Accidents)
Laura Linney (You Can Count on Me)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Joaquin Phoenix (Gladiator)



UTMANARNA:
Jeff Bridges (The Contender)
Sam Elliott (The Contender)
Gary Oldman (The Contender)
Sergi López (Harry, un ami qui vous veut du bien)
Joe Pantoliano (Memento)
Ben Kingsley (Sexy Beast)
Willem Dafoe (Shadow of the Vampire)
Benicio Del Toro (Traffic)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Jennifer Connelly (Requiem for a Dream)



UTMANARNA:
Kate Hudson (Almost Famous)

The Monkey

Titel: The Monkey
Genre: Skräck
Land: USA/Storbritannien/Kanada
År: 2025
Regi: Osgood Perkins
I rollerna: Theo James, Tatiana Maslany, Colin O'Brien, Elijah Wood

Handling: Tvillingarna Hal och Bill hittar en leksaksapa uppe på sin pappas vind. Snart börjar folk i deras närhet dö en efter en. Tvillingarna misstänker att leksaksapan är mördaren. De lyckas göra sig av med den, men många år senare börjar deras vänner återigen dö på ohyggliga sätt. De förmodar att apan är tillbaka.

Omdöme: Året är 1999 och tvillingpojkarna Hal och Bill (Christian Convery) lever med sin ensamstående mamma Lois (Tatiana Maslany). En dag när tvillingbröderna går igenom pappas gamla saker finner de en låda med vad som verkar vara en leksaksapa. På baksidan finns en nyckel man ska vrida. Men efter att pojkarna vridit om nyckeln och det inte hänt så mycket tror de att apan är sönder. Snart börjar dock mystiska dödsfall ske på folk i deras närhet. De beslutar sig för att göra sig av med apan.


©Neon/Black Bear

25 år senare har den vuxne Hal (Theo James) hållit sig undan sin tvillingbror och för den delen de flesta. Han har inga vänner och föredrar det så. Han har dock en son, Petey (Colin O'Brien) som han umgås med en vecka om året. Nu är det tänkt att de ska spendera sin vecka ihop. Då får Hal samtal från sin tvillingbror att deras moster dött och att han misstänker att apan är tillbaka och ligger bakom.


©Neon/Black Bear

Regi av Osgood Perkins som gjorde den uppmärksammade Longlegs (2024) som dock inte gick hem nämnvärt för egen del, även om Nicolas Cage var lite kul att se. Historien bygger på en Stephen King-historia och det får varningsklockorna att ringa en del. För även om hans historier legat som grund för en del vassa filmer genom åren har de ofta en tendens att inte funka så bra när det handlar om renodlade skräckfilmer som här.


©Neon/Black Bear

Även om filmerna inte direkt är lika varandra är premissen lite lik The Box (2009). I det fallet får ett par en låda levererad och om de trycker på knappen kommer de bli rika men någon kommer dö. Här vrider de om nyckeln på apan och sedan är det upp till apan att välja vem som ska dö. Finns ju en del man kan göra med den premissen och vad gäller dödsfallen bjuds man på en del roliga sådana, det är trots allt gjort med gott om svart humor.


©Neon/Black Bear

Det är en film som inte riktigt får det att klicka. Luften går liksom sakta men säkert ur. Det blir aldrig direkt skrämmande eller för den delen spännande. Nu är det alltså gjort med gott om humor vilket Osgood Perkins lär ha sagt var ett personligt val för att bearbeta döden på. Manuset var ursprungligen tänkt som en klart mörkare film men han kände att den behövde humor om han skulle göra filmen. Fast jag vet inte, filmen blir inte direkt rolig även om en del dödsfall med flit är överdrivna.


©Neon/Black Bear

Med facit i hand hade det nog trots allt funkat bättre med en tätare, mer stämningsfull och skrämmande skräckis. Hade humorn funkat och det hela gett en trevlig filmtitt hade det absolut kunnat funka. Som det är nu önskar man att filmen gjort mer med materialet. Eller så var helt enkelt materialet inte tillräckligt bra från början då det trots allt sällan går hem med Stephen King-baserade skräckhistorier.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 6.3

Indiana Jones and the Last Crusade

Titel: Indiana Jones and the Last Crusade / Indiana Jones och det sista korståget
Genre: Action/Äventyr
Land: USA
År: 1989
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Harrison Ford, Sean Connery, Alison Doody, Denholm Elliott, John Rhys-Davies, Julian Glover, River Phoenix

Handling: År 1938, efter att hans far försvunnit när han letade efter den heliga graalen, hamnar Indiana Jones i kapplöpning med nazisterna för att hindra dem från att få dess makt.

Omdöme: Året är 1938 och Indiana Jones (Harrison Ford) lyckas få tillbaka ett historiskt guldkrucifix han varit på jakt efter hela sitt vuxna liv. Han återvänder till sitt dagjobb som universitetsprofessor och får reda på att hans far, Henry Jones (Sean Connery) är försvunnen. Henry har ägnat hela sitt liv åt att finna den heliga graalen, något han nu verkar ha kommit farligt nära vilket kan ha lett till hans försvinnande.


©Paramount Pictures

Indy beger sig till Venedig tillsammans med Marcus Brody (Denholm Elliott) där de möter upp Dr. Elsa Schneider (Alison Doody). Hon har assisterat Henry i hans arbete och kan hjälpa dem besöka platser som Henry skrivit om i sin dagbok om heliga graalen. En dagbok som Henry skickat till Indy. Äventyret tar dem till bergen på den österrikisk-tyska gränsen med nazisterna hack i häl.


©Paramount Pictures

Efter missen med den andra filmen Indiana Jones and the Temple of Doom (1984) har Spielberg och övriga tack och lov lärt sig av sin läxa. En återgång till vad som funkade bra i den första filmen Raiders of the Lost Ark (1981) är rätt medicin, men samtidigt blir det inte bara en kopia. Hade man endast levt på gamla meriter och gjort samma film hade man kanske bara ryckt på axlarna.


©Paramount Pictures

Ett smått genidrag är att plocka in Sean Connery som Indys far. Inte bara att han är duktig i rollen, han blir även en bra radarpartner till Harrison Ford. Indy och Henry gnabbas och har sig men besitter även samma passion för äventyr. Båda är även envisa män som inte ger sig i första taget vilket leder till roliga situationer och gott om skratt.


©Paramount Pictures

Förutom Connery är resten av castingen också klart lyckad. Alison Doody är t.ex. den bästa Indy-bruden då man inte riktigt kan vara säker på om Elsa är en allierad eller fiende. Hon är inte heller skrikig eller gnällig som kvinnorna i föregångarna och klarar att ta hand om sig själv och mer därtill. Gillar att Denholm Elliott och John Rhys-Davies plockas in igen från den första filmen och Julian Glover, som bl.a. spelade Bond-skurk i For Your Eyes Only (1981), är också passande som finansiären Walter Donovan.


©Paramount Pictures

Filmen visar sig inte bara vara bra, den är även jämnbra rakt igenom. Gott om äventyr, action och humor som gör att det hela tiden finns något att ha trevligt med. Just humorn funkar bäst i denna tredje installation i Indiana Jones-serien. Men det mesta håller faktiskt hög klass. Även John Williams musik är lite mer nedtonad än i föregående filmer. Den drar inte på för fullt lika mycket och hjältetonerna kommer vid rätt ögonblick.


©Paramount Pictures

Det är helt enkelt en film som håller bra rakt igenom. De två timmarna har inga svackor och det är bara att konstatera att denna tredje film är bäst. Helt klart mer lik den första än den andra filmen men den tar det hela till nästa nivå. Finns egentligen inte mycket att invända mot vilket gör att det blir en underhållande och välgjord film från början till slut.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.2

Indiana Jones and the Temple of Doom

Titel: Indiana Jones and the Temple of Doom / Indiana Jones och de fördömdas tempel
Genre: Action/Äventyr
Land: USA
År: 1984
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Harrison Ford, Kate Capshaw, Ke Huy Quan, Dan Aykroyd

Handling: År 1935 får Indiana Jones i uppdrag av indiska bybor att återta en sten som stulits från dem av en hemlig kult som genomför ritualer under katakomberna i ett gammalt palats.

Omdöme: Efter att Indiana Jones (Harrison Ford) på ett James Bond-likt vis undkommit mördare på en nattklubb i Shanghai år 1935, flyr han tillsammans med nattklubbssångerskan Willie Scott (Kate Capshaw) och sin unge sidekick Short Round (Ke Huy Quan). De tar sig till flygplatsen där de hoppar på ett väntande plan som visar sig tillhöra nattklubbsägaren de flyr från. När planet når Himalaya hoppar piloterna från planet och Indy, Willie och Shorty tvingas rädda sig själva.


©Paramount Pictures

Trion hamnar i en indisk by där invånarna är bedrövade över att en helig sten och byns barn stulits från en elak kraft. De ber Indy att bege sig till templet dit stenen och barnen tagits. Givetvis kan Indy inte säga nej, speciellt som det ger honom en chans att ge sig ut på ett äventyr. I släptåg har han den gnälliga Willie och sin lojale lille vän Short Round. Vad kan gå fel?


©Paramount Pictures

I denna andra film om äventyraren Indiana Jones har en bra story och ett storslaget äventyr från den första filmen bytts ut mot något annat. Det hela inleder lovande med mötet på nattklubben i Shanghai men sedan blir det hela alldeles för slumpartat när trion hamnar i den indiska byn och får sitt uppdrag. Det är också mer komedi över det hela under långa stunder vilket hade varit ok om det varit i mindre dos och om manuset hade funkat bättre.


©Paramount Pictures

Filmen mindes inte så väl men minnet av den var inte så positiv. Intressant nog visar sig Short Round inte vara ett så stort störningsmoment som väntat. Han funkar trots allt helt ok som Indys sidekick. Willie Scott är också ok även om hon blir lite skrikig på sina håll. Problemet ligger istället på annat håll och allt börjar med manuset. Ett manus som lever mycket på långa utfyllnadsscener och en hel del s.k. mumbo jumbo.


©Paramount Pictures

Halvvägs in kommer filmen in i sitt mest kritiska skede. I katakomberna finner Indy en sekt som är i full gång med en religiös ritual. Detta blir alldeles för utdraget och jobbigt. Det hjälper inte heller att John Williams musik är överväldigande och skrikig. Det verkar aldrig vilja ta slut med denna långa sekvens som håller på under runt en tredjedel av filmen. De runt 40 minuterna hade man definitivt kunnat göra något bättre med. Gärna att man klippt bort i princip hela denna sekvens och gjort något annat.


©Paramount Pictures

Efter att våra vänner äntligen tagit sig ut från katakomberna och tunnlarna kan man andas igen. Nu blir det mer äventyr än sekt och ritualer, något man väntat på. Tyvärr har det hela tagit musten ur en. Man känner sig kraftlös av ritualerna och den ihärdiga, dominanta musiken vilket gör att man inte längre bryr sig hur det ska gå.


©Paramount Pictures

Denna andra film har alltid setts som den klart svagaste i originaltrilogin och den uppfattningen befästs. En annan men desto roligare notering är att filmen uppenbarligen tagit en del inspiration från James Bond. Förutom inledningsscenen med Indiana Jones i smoking på nattklubben, har filmen en hel del gemensamt med Octopussy (1983) som ju kom året innan. Även en del Live and Let Die (1973) och några andra Bond-filmer kommer upp i tankarna. Även om det är lite kul med Bond-influenserna känns det som filmen tagit det sämsta från de filmerna. Man har även tappat det riktigt Indiana Jones-äventyret under långa stunder med den bortkastade tredjedelen som nämnts.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 7.5