Peaky Blinders: The Immortal Man

Titel: Peaky Blinders: The Immortal Man
Genre: Kriminaldrama
Land: Storbritannien/Frankrike/USA
År: 2026
Regi: Tom Harper
I rollerna: Cillian Murphy, Barry Keoghan, Rebecca Ferguson, Tim Roth, Stephen Graham

Handling: Under andra världskriget återvänder Tommy Shelby till ett bombat Birmingham och blir involverad i ett uppdrag baserat på sanna händelser, där han möter nya hot och gör upp med sitt förflutna.

Omdöme: För de som sett TV-serien Peaky Blinders kan filmen nog få en annan betydelse, inte minst eftersom man redan känner till bakgrunden och karaktärerna - särskilt huvudpersonen. För egen del var den hyllade serien visserligen känd, men inget hade setts. Filmen togs därför an utan kännedom om något, vilket kändes skönt men även lite vanskligt. Samtidigt är filmen en fristående historia, vilket gör att den går att se utan att ha sett serien.


© Netflix

Året är 1940 och andra världskriget rasar för fullt. Nazisterna har tryckt upp en stor mängd falska sedlar som de vill få ut på den brittiska marknaden. Den brittiske nazistkollaboratören John Beckett (Tim Roth) tar kontakt med Duke Shelby (Barry Keoghan), ledaren för de fruktade Peaky Blinders som styr den organiserade brottsligheten i Birmingham. Tanken är att de ska transportera de förfalskade sedlarna och få dem i omlopp. I utbyte mot 20 procent av bytet tvekar Duke inte att ta sig an uppgiften, och därmed hjälpa nazisterna.


© Netflix

Samtidigt som kriget rasar och Peaky Blinders blir involverade med nazisterna, lever Tommy Shelby (Cillian Murphy) på landsbygden, isolerad från omvärlden. Han bor ensam efter att ha förlorat flera familjemedlemmar. Plågad av sitt förflutna och hemsökt av visioner försöker han skriva klart sin självbiografiska bok - The Immortal Man. Men när han blir varse om att hans son Duke både behöver hans hjälp och ställer till problem, beger sig Tommy till Birmingham för att försöka ställa saker och ting till rätta.


© Netflix

Det första som slår en är att nazi-temat som inleder filmen genast fångar ens intresse. När det dessutom visar sig att Tim Roth spelar huvudantagonisten känner man att rollen har rätt tyngd. Även introduktionen av Barry Keoghan som Duke känns lovande. Intressant nog är scenerna med Cillian Murphy som Tommy Shelby inledningsvis svagast. Det blir lite för trist att följa den deprimerande Tommy, och när han får besök av zigenerskan Kaulo Chiriklo (Rebecca Ferguson) blir det inte bättre. Hon är förvisso filmens svagaste kort, men det har också att göra med karaktärerns zigenarmagi, vilket inte direkt uppskattas.


© Netflix

Filmen blir bättre när Tommy beger sig till storstaden. Det känns nu som historien börjar falla på plats och lyfter efter den något trevande inledningen, åtminstone när det gäller Tommy. Han är trots allt huvudkaraktären, och man vill se mer av honom och vad han är kapabel till. Det leder till ett par bra scener där Tommy, Duke och John hamnar på kollisionskurs med varandra.


© Netflix

Vad är då uppfattningen om filmen för någon som inte sett serien? Tror helt klart man missar den emotionella kopplingen till huvudpersonen Tommy Shelby, vad han gått igenom och är kapabel till. Å andra sidan känns filmen tillräckligt fristående för att man ska kunna hänga med även utan att känna till tidigare händelser. Överlag är det inte så tokigt, med en del scener och ögonblick som sticker ut, men det får en inte direkt att vilja ta sig an serien.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2

Kill the Jockey

Titel: El Jockey / Kill the Jockey
Genre: Drama/Kriminalare
Land: Argentina
År: 2024
Regi: Luis Ortega
I rollerna: Nahuel Pérez Biscayart, Úrsula Corberó, Daniel Giménez Cacho, Mariana Di Girólamo

Handling: Remos självdestruktiva beteende överskuggar hans talang. Abril, en lovande jockey, är gravid med Remo och måste välja mellan att behålla barnet eller fortsätta tävla. Båda rider för Sirena, en affärsman som en gång räddade Remos liv.

Omdöme: Jockeyn Remo Manfredini (Nahuel Pérez Biscayart) är en av landets främsta, men på senare tid har han haft problem med sprit-, drog- och tablettmissbruk. Hans flickvän Abril (Úrsula Corberó) är också en lovande jockey. Hon är dock gravid med Remos barn och överväger om hon ska behålla barnet eller satsa vidare på sin jockeykarriär.


© Caramel Films

Remo och Abril tävlar för gangstern Sirena (Daniel Giménez Cacho), som får nog av Remo efter att han gång på gång har förödmjukat honom. Han bestämmer sig därför för att skicka några män för att döda honom. Remo drabbas dock av en allvarlig huvudskada efter en ridolycka, vilket gör att han ändrar personlighet, tror att han heter Dolores och vandrar planlöst på Buenos Aires gator.


© Caramel Films

Redan från början känns det som att det här blir en udda film. Udda behöver inte betyda dåligt, men risken finns att det spårar ur. Filmens stil är delvis extravagant men ändå relativt nedtonad. Remo missbrukar allt han kommer över och skämmer ut sig på travbanan. Samtidigt älskar han Abril och ser fram emot att bli pappa. De ses dansa och varva ner tillsammans, men uppenbarligen kontrolleras de av Sirena, som håller dem i sitt grepp. Det kan vara en bidragande orsak till Remos självdestruktiva beteende.


© Caramel Films

Första halvtimmen är filmen helt ok och fångar ens intresse och nyfikenhet. Men sedan tar det abrupt slut. I och med att Remo ändrar personlighet och blir Dolores, övergår filmen till att bli något av en surrealistisk smörja. Om man uppskattar surrealism kan filmen möjligen charma omkull en, annars är risken stor att den istället stöter bort en.


© Caramel Films

Musiken är det inget fel på och är filmens starkaste kort. Fotot funkar också, och vissa scener är välkomponerade. Det finns också en underfundig humor som lyckas på sina håll, och Nahuel Pérez Biscayart spelar Remos transformation till Dolores bra. Men sammantaget är det en film som till stor del saknar rim och reson, och blir tyvärr en bortkastad titt. Efter den inledande halvtimmen blir det en hel del klocktittande, eftersom man bara vill att det ska sluta. Det är ingen känsla man vill ha under en film - ett tydligt tecken på att det helt enkelt inte är bra.

3 - Skådespelare
1 - Handling
2 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 4.5
IMDb: 6.3

Det andet offer

Titel: Det andet offer / Second Victims / Det andra offret
Genre: Drama
Land: Danmark
År: 2025
Regi: Zinnini Elkington
I rollerna: Özlem Saglanmak, Trine Dyrholm, Olaf Johannessen, Anders Matthesen

Handling: En erfaren neurologläkares självsäkerhet skakas när ett rutinfall slutar i tragedi. Skuld och ansvar ifrågasätts genom sjukhuset, och hon tvingas konfrontera sin egen sårbarhet och de djupa konsekvenserna av medicinska misstag.

Omdöme: Neurologläkaren Alex (Özlem Saglanmak) börjar dagens pass på sjukhuset. Hon är erfaren och säker på sin uppgift. Denna dag är en av hennes kollegor frånvarande på grund av sjukdom, vilket innebär att någon måste ta hand om hans jourtelefon. Alex har redan hand om neurologavdelningens jourtelefon, men tar även på sig ansvaret för kollegans telefon. Samtidigt är den betydligt mer oerfarna Emilie (Mathilde Arcel Fock) orolig över att vara ensam på primärjouren för första gången. Eftersom Emilie egentligen skulle haft stöd av den frånvarande läkaren, säger Alex åt henne att höra av sig om hon undrar över något.


© SF Studios

Till en början hanterar Alex alla bollar i luften utan större problem. Det blir mycket springande och många samtal, men rutinerad som hon är verkar hon inte bekymras av arbetsbördan. När Emilie kontaktar henne för hjälp med en ung patient som klagar på huvudvärk, förändras läget snabbt. Något går snett med undersökningen och prognosen, vilket leder till en mardrömssituation på neurologavdelningen - särskilt för Alex.


© SF Studios

Ett drama i sjukhusmiljö ger lätt ångestkänslor - de flesta förknippar det nog med sjukdom och allvarliga skador. Och det är precis vad man får när vi följer Alex som träffar olika patienter. Man får dock en känsla av att Alex vet vad hon gör, då hennes självsäkerhet inger en viss trygghet. Men är det just denna självsäkerhet - eller nonchalans - som gör att hon inte riktigt är på tårna? Eller är det att hon tagit på sig för mycket och riskerar att missa något som hon som läkare inte får missa? Kanske är det en kombination som leder till att ett fatalt misstag begås.


© SF Studios

Huvudpersonen Alex är lite svår att tycka om och känna för. Hon uppvisar nästan en arrogant stil, vilket kan vara ok om hon är skicklig och tar rätt beslut. Men när saker går snett vinner hon inte direkt ens sympatier, med tanke på hur hon varit och är. Det gör att man inte riktigt blir så uppslukad av hennes öde som man annars kanske hade blivit.


© SF Studios

Filmen funkar relativt bra fram till patienten med huvudvärken. Därefter kretsar det mesta kring just detta fall. Självklart påverkar det Alex extra mycket - det är trots allt henne vi följer - men efter ett tag blir det lite upprepande. Historien utvecklas inte riktigt tillräckligt under andra halvan av filmen. Då uppskattas ett annat liknande sjukhusdrama mer, nämligen schweiziska Late Shift (2025), där det istället handlar om en hängiven sjuksköterska som får fullt upp på en underbemannad sjukhusavdelning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.5

Under stjernerne på himlen

Titel: Under stjernerne på himlen / Under the Stars / Under the Stars in the Sky / Under stjärnorna på himlen
Genre: Drama/Musik
Land: Danmark
År: 2025
Regi: Kasper Gaardsøe
I rollerna: Anders Matthesen, Neel Rønholt, Caspar Phillipson, Vicki Berlin

Handling: Tommy Seebach, en av dansk populärkulturs största stjärnor, kämpar envist för att hålla sig kvar på toppen. Hans ständiga jakt på erkännande står i vägen för hans stora kärlek till familjen.

Omdöme: Tommy Seebach (Anders Matthesen) kallas Mr. Eurovision av en god anledning. Han har skrivit flera bidrag till de danska Melodi Grand Prix-uttagningarna och även tävlat i den internationella finalen vid ett par tillfällen. För Tommy är det en självklarhet att varje år återvända med nya bidrag. Men medan åren går och tiderna förändras fortsätter han envist på den inslagna vägen. Problemet är att det satsas på nya, yngre förmågor. Efter 25 år i rampljuset betraktas han plötsligt som passé - något han har svårt att acceptera.


© SF Studios

Tommys fru Karen (Neel Rønholt) och deras tre barn stöttar honom alltid och är vana vid den tillvaro som hans Eurovision-framgångar har möjliggjort. Med tiden har det dock blivit svårare att livnära sig på musiken, och familjen börjar längta efter ett mer stabilt och normalt liv. Tommy vägrar inse att det är dags att förändras, vilket gradvis leder till ökade alkoholproblem. Ett hopp tycks ändå tändas när han skriver "Under stjernerne på himlen" åt sin dotter - en låt som han själv och många andra anser vara det bästa han skrivit.


© SF Studios

Kul att bekanta sig med en dansk musikikon som man personligen inte hade någon koll på. Historien tar sin början i slutet av 70-talet, närmare bestämt 1979, när Tommy Seebach precis skrivit klart och framför låten "Disco Tango", som vinner de danska uttagningarna för Eurovision. Det hade varit trevligt om filmen utforskat disco-eran lite mer, men istället utforskar den en senare period i hans liv.


© SF Studios

Stora delar av filmen visar Tommys ständiga kamp för att inte bli borträknad, och man kan fullt förstå hans motivation. Det blir till slut en principsak för honom, men samtidigt kan han ses som fårskallig, eftersom det tär på familjen. Hans alkoholproblem förvärrar dessutom situationen, både för hans hälsa och för de han älskar mest här i världen.


© SF Studios

Filmen fokuserar lite för mycket på musikerns inre demoner, vilket inte känns särskilt originellt. Visst är det kanske inte en utpräglad uppgång- och fall-historia, men berättelsen går sakta in i en nedåtgående spiral. Något som till slut gör att det inte blir en nattsvart historia är både Tommys och familjens kärlek, samt hur man på ett bra sätt får till kopplingen mellan far och son. Misstänkte att sonen Rasmus hade gått i faderns fotspår - och mycket riktigt visar det sig vara så. Avslutningen blir därför en fin hyllning till arvet han lämnat till sin son.


© SF Studios

Det fanns en viss nyfikenhet kring vilken nivå låtarna skulle hålla. Man finner kanske inga nya favoriter, men en del av dem funkar bra. Eftersom han skrev "Under stjernerne på himlen" åt sin dotter, blir den även mer än bara ett av hans sedvanliga Eurovision-bidrag. Vad gäller Anders Matthesen i huvudrollen så gör han ett bra jobb, och det är lätt att känna med vad Tommy Seebach går igenom.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Saipan

Titel: Saipan
Genre: Drama/Sport
Land: Irland/Storbritannien
År: 2025
Regi: Lisa Barros D’Sa, Glenn Leyburn
I rollerna: Steve Coogan, Éanna Hardwicke, Jack Hickey, Harriet Cains

Handling: Dagarna före fotbolls-VM 2002 avsäger sig Irlands lagkapten Roy Keane sin plats i truppen vid lagets förberedelseläger i Saipan, efter en hetsig konflikt med Irlands förbundskapten Mick McCarthy.

Omdöme: Irland lyckas kvalificera sig till fotbolls-VM 2002 - ett stort ögonblick för den stolta nationen. Lagkaptenen och Manchester United-stjärnan Roy Keane (Éanna Hardwicke) är den bästa och viktigaste spelaren. Men han har varit skadad och inte spelat i de senaste matcherna, däribland en betydelselös vänskapsmatch. Det har fått media och kritiker att ifrågasätta hans lojalitet och kämpaglöd för landslaget.


© Vertigo Releasing

Inför fotbolls-VM, som hålls i Japan och Sydkorea, ska det irländska landslaget hålla sitt träningsläger på Saipan - en ö i Stilla havet. Med tanke på klimatet och tidsomställningen ses den engelskspråkiga ön som en lämplig plats att acklimatisera sig. Under två veckor ska landslaget bo på ett lokalt hotell, nyttja faciliteterna och träna på fotbollsplanen innan det bär av till Japan för det stora mästerskapet.


© Vertigo Releasing

Relationen mellan lagkaptenen Roy Keane och förbundskaptenen Mick McCarthy (Steve Coogan) är minst sagt ansträngd. McCarthy, född i England, har tidigare representerat Irland och har nu fört landet till VM. Men Keane tycker inte att han är någon bra tränare och framförallt inte en bra ledare. Dessutom visar sig hotellet och träningsanläggningen vara av en standard som inte motsvarar förväntningarna. Keane visar öppet sitt missnöje, vilket driver konflikten mellan de två mot bristningsgränsen.


© Vertigo Releasing

Det är nog endast irländare som känner till att denna konflikt ens ägde rum. Men det är vad film är till för - att göra oss uppmärksamma på intressanta historier. Detta är inte en direkt viktig historia, men uppenbarligen grep den tag i en hel nation när förberedelserna inför fotbolls-VM blev rejält tumultartade.


© Vertigo Releasing

Roy Keane är en mycket duktig fotbollsspelare, men precis som Mick McCarthy påpekar är det som gör honom så pass bra på fotbollsplanen också det som gör honom till en plåga som person. Han förväntar sig det bästa av sig själv och kräver detsamma av andra. Man kan fullt förstå honom - bara det bästa accepteras när man är på toppnivå i världen. Problemet är att han har svårt att hantera sina känslor och sina åsikter. Istället för att föregå med gott exempel, sprida positiv energi och göra det bästa av situationen, underminerar han inte bara förbundskaptenen - utan även sina lagkamrater och sig själv.


© Vertigo Releasing

På ytan är det en smått fascinerande historia, men frågan är om filmen verkligen lyckas förmedla detta och bli något bra. Svaret är att den inte riktigt lyckas. Stundtals känns det som att det blir lite för mycket utfyllnad. Historien har potential att bli något mer. Det leder förvisso till en laddad situation till slut, vilket räddar filmen en aning - men vägen dit saknar lite mer driv då det känns som allt bara väntar på den stora konfrontationen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.9

The Last Viking

Titel: Den sidste viking / The Last Viking / Den siste vikingen
Genre: Komedi/Drama/Kriminalare
Land: Danmark/Sverige
År: 2025
Regi: Anders Thomas Jensen
I rollerna: Nikolaj Lie Kaas, Mads Mikkelsen, Sofie Gråbøl, Lars Brygmann

Handling: Anker släpps fri efter 15 år i fängelse för rån. Hans bror Manfred är den enda som vet var pengarna från rånet är gömda. Tyvärr är Manfred traumatiserad efter en händelse i barndomen och har nu flytt in i ett alter ego; ingen mindre än Beatles-frontmannen John Lennon. Och "John" vet ingenting om rånpengarna.

Omdöme: Anker (Nikolaj Lie Kaas) genomför ett rån och kommer över flera miljoner. Han ber sin bror, Manfred (Mads Mikkelsen), att gömma pengarna ute vid deras mors landställe. Anker grips och döms till 15 års fängelse - något han gladeligen avtjänar, med vetskapen om att pengarna väntar på honom.


© Zentropa

Det finns dock ett problem med Ankers plan. Även om Manfred är den enda han litar på här i världen, lider han av dissociativ identitetsstörning. Det innebär att Manfred använder dissociation som en psykologisk försvarsmekanism för att hantera ett allvarligt trauma från sin barndom.


© Zentropa

När Anker släpps från fängelset upptäcker han att Manfred utvecklat en ny personlighet: John. Det visar sig att Manfred tror att han är Beatles-ikonen John Lennon. Anker har alltid vetat att Manfred är annorlunda. När de var små trodde Manfred att han var en viking, något deras far straffade Anker för. Nu är problemet att Manfred, i form av John, inte kan minnas var han gömt pengarna...


© Zentropa

Detta är det sjätte samarbetet mellan Anders Thomas Jensen, Nikolaj Lie Kaas och Mads Mikkelsen. Bland deras tidigare filmer får Riders of Justice (2020) ses som den bästa. Den här filmen gör ett bra jobb med att följa i dess fotspår och ses nog som den näst bästa filmen som trion gjort tillsammans.


© Zentropa

Anker ser ständigt konfunderad ut, vilket inte är så konstigt med tanke på Manfreds diagnos. Manfred å sin sida är skönt annorlunda. Han lever delvis i sin egen värld och vill bli kallad John. Det är bäst att göra som han vill - annars kan det leda till självmordstankar. Eftersom han är lite egen kan han vräka ur sig diverse nedlåtande saker till andra. Vad som för honom är självklara iakttagelser, skulle en normal person hålla för sig själv - men inte Manfred.


© Zentropa

Filmen har mycket av Anders Thomas Jensens mörka humor, vilket bjuder på både överraskningar och skratt längs vägen. Det blir även bättre och bättre ju längre in man kommer. Ett tag verkar handlingen hotas av att galenskapen tar över för mycket. Men till slut lyckas man få ihop allt, och samtliga karaktärer visar sig spela viktiga roller. När utomstående vill komma över pengarna blir det dessutom på allvar, vilket leder till en rafflande upplösning som höjer filmen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.2

Sirāt

Titel: Sirāt
Genre: Drama/Mysterium/Äventyr/Musik
Land: Spanien/Frankrike
År: 2025
Regi: Oliver Laxe
I rollerna: Sergi López, Bruno Núñez Arjona, Stefania Gadda, Joshua Liam Herderson

Handling: En far letar efter sin försvunna dotter på en rave-festival i Marocko. Han slår följe med en grupp rejvare i husbil på färd genom ödsliga ökenlandskap.

Omdöme: Luis (Sergi López) är en spanjor som kommit till Marocko för att leta efter sin dotter. Tillsammans med sin son Esteban (Bruno Núñez Arjona) besöker han en rave-festival i öknen, eftersom hon nämnt den och de tror att hon kan befinna sig där. När deras försök att hitta henne misslyckas, bestämmer de sig för att följa med en grupp rejvare på väg till nästa rave-festival.


© Neon

Efter att Luis och Esteban slagit följe med rejvarna fortsätter den långa resan genom öknen. Omständigheter gör att området blir farligt, vilket leder dem till förrädiska små bergsvägar med sina husbilar. Sökandet efter dottern blir inte längre det viktigaste när de ställs inför situationer på liv och död.


© Neon

När Luis och Esteban går runt på festivalen för att fråga folk om de sett dottern verkar det först bli en enda lång rave-baserad historia. Efter ungefär en halvtimme förändras allt när en oväntad händelse tvingar dem att ge sig av. Nu förvandlas det till en road movie som tar oss genom öknen. Läget försvåras av att Luis har sin personbil, medan rejvarna kör större husbilar som klarar den tuffa terrängen. De måste hålla sig nära och på god fot med dem, annars riskerar de att lämnas där ute i öknen.


© Neon

Halvvägs in visar sig filmen få en oväntad vändning som förändrar dynamiken på ett fascinerande sätt. Redan från början känner man att filmen är på allvar, men nu tar den det till nästa nivå. När handlingen tar oss från öknen upp till bergsvägarna sker något ytterst intressant - det infinner sig en känsla som påminner om The Wages of Fear (1953) och dess remake Sorcerer (1977). Det blir kanske inte lika intensivt och spännande här, men det är svårt att inte bli mer på alerten under filmens andra halva - mycket tack vare skådeplatsen, den ökade insatsen och händelserna.


© Neon

Karaktärerna och skådespelarna blir intressanta att följa. Sergi López, bland annat känd för sin minnesvärda roll som Harry i With a Friend Like Harry (2000), är den enda kända skådespelaren. Resten av rollistan består av diverse karaktärer som upptäcktes när filmen skulle rollsättas med okända. De känns verkligen som rejvare, väldigt autentiska och övertygande. De upplevs i princip som nomader, helt hemma i öknen och på rave-festivalerna - något som bara förstärker filmupplevelsen.


© Neon

Det är en film där det inte alltid behöver hända så mycket för att föra handlingen framåt - man dras enkelt in i händelseförloppet med en del oväntade vändningar. En bidragande orsak till upplevelsen kommer från den smått hypnotiska musiken som ger filmen en ganska unik atmosfär. Filmen kammade hem ett par priser på Cannes filmfestival, däribland musikpriset för bästa soundtrack - ett tydligt bevis på effekten musiken har på filmupplevelsen. Det är kanske inte den bästa musiken, men den fångar och skapar en speciell stämning som passar vad man tar del av.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0