The Silence of the Lambs

Titel: The Silence of the Lambs / När lammen tystnar
Genre: Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1991
Regi: Jonathan Demme
I rollerna: Jodie Foster, Anthony Hopkins, Scott Glenn, Ted Levine, Anthony Heald, Diane Baker, Dan Butler, Roger Corman, Charles Napier

Handling: Clarice Starling går på FBI-akademien när hon rekryteras i jakten på en seriemördare som inte bara dödar sina offer - utan dessutom flår dem. Till sin hjälp har hon den fängslade psykiatern Dr. Hannibal Lecter, även kallad Hannibal the cannibal på grund av sin vana att äta upp sina offer.

Omdöme: En seriemördare som skinnflår sina offer och kallas för Buffalo Bill (Ted Levine) går lös. FBI jobbar febrilt med att hitta honom innan han skördar fler offer, men de står handfallna. Jack Crawford (Scott Glenn), chef för FBI:s beteendevetenskapliga enhet, rekryterar FBI-aspiranten Clarice Starling (Jodie Foster). Hon är mycket lovande och får nu chansen att sättas på prov.


© Orion Pictures / MGM

Clarice får i uppdrag att försöka intervjua den fängslade seriemördaren Dr. Hannibal Lecter (Anthony Hopkins), eftersom han kan sitta på viktig information som kan leda dem till Buffalo Bill. Dr. Lecter har vägrat att samarbeta, men kanske öppnar han sig för Clarice om han finner henne tillräckligt intressant. Han är trots allt en psykiatriker som älskar att ta sig in i patienters huvuden - innan han äter dem.


© Orion Pictures / MGM

Samtidigt som Clarice träffar Dr. Lecter på mentalfängelset där han hålls under uppsikt av Dr. Frederick Chilton (Anthony Heald), kidnappar Buffalo Bill ett nytt offer som visar sig vara dottern till en senator. Tiden är därför knapp om FBI vill ha en chans att rädda henne innan hon hittas flytande i en flod, likt de tidigare offren. Det blir även en chans för Clarice att en gång för alla ta itu med sitt barndomstrauma som fortfarande hemsöker henne.


© Orion Pictures / MGM

Upplägget med att inte ha en men två seriemördare att följa är definitivt en styrka med manuset av Ted Tally, som i sin tur bygger på en bästsäljande bok av Thomas Harris. Det är inte bara att det är två seriemördare, utan två högst obehagliga och skräckinjagande monster. Dr. Hannibal Lecter är högintelligent, lugn, beräknande och manipulativ. Anthony Hopkins spelar rollen med kirurgisk precision och får det verkligen att krypa under skinnet på en. Men man får inte glömma Buffalo Bill, som i sig är fruktansvärd, kuslig och högst minnesvärd. Ted Levine gestaltar rollen riktigt bra, även om han ofta hamnar i skuggan av Hopkins ikoniska prestation.


© Orion Pictures / MGM

Det finns inte många filmer som lyckas behålla samma intensitet och bygga upp en tryckande atmosfär som denna film gör. Det finns dock två andra filmer om seriemördare som dyker upp i tankarna som man måste nämna, eftersom de på ett lite liknande sätt är högst effektiva på att skapa en stämning som går att ta på. Den ena är Michael Manns Manhunter (1986), som var den första filmen om Dr. Hannibal Lecter. Den andra är Se7en (1995) av David Fincher. Filmerna skiljer sig åt en del, men alla skapar en otrolig stämning och ett obehag som man samtidigt fascineras av. Samtliga är på gränsen till skräckgenren, men de går aldrig över gränsen fullt ut. Istället är det psykologiska thrillers av högsta rang.


© Orion Pictures / MGM

Manuset, regin, skådespelarna, karaktärerna och stämningen är alla med och skapar inramningen som leder till en klassiker. Man får inte heller glömma de tekniska aspekterna, som i högsta grad bidrar till helheten. Fotot må inte sticka ut som det snyggaste eller mest eleganta, men man använder sig av många närbilder av ansiktena där skådespelarna tittar rakt in i kameran, vilket får effekten av att de pratar med dig som tittar. Det är något som inte får underskattas när det gäller att få en att känna sig delaktig. Klippningen är också noterbar, inte minst mot slutet när filmen smart ger sken av att något håller på att hända tack vare hur scenerna är ihopsatta. Avslutningsvis är Howard Shores musik riktigt bra och framförallt passande. Den är med och skapar stämningen istället för att försöka ta över scenerna på egen hand. Det finns också något smått illavarslande över musiken som går hand i hand med Dr. Hannibal Lecters iskalla och kontrollerade beteende.


© Orion Pictures / MGM

Är det en perfekt film? Kanske inte riktigt, men det är svårt att peka på saker som den inte gör bra eller som den kunde gjort bättre. Det är definitivt en av de främsta filmerna i sin genre och en stilbildare. Den kammade hem Oscars för de fem tyngsta kategorierna: bästa film, bästa regi, bästa manus, bästa kvinnliga huvudroll och bästa manliga huvudroll. Den hör hemma i filmhistorien av fler anledningar än antal Oscarsvinster, den saken är säker. När en film är så pass effektiv och engagerande trots flera omtittar, vet man att den gör något rätt - väldigt rätt.


5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.0
IMDb: 8.6

Something Wild

Titel: Something Wild / I vildaste laget
Genre: Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: Jonathan Demme
I rollerna: Jeff Daniels, Melanie Griffith, Ray Liotta, Charles Napier

Handling: En frisinnad kvinna "kidnappar" en yuppie och drar med honom på ett äventyr som han sent kommer att glömma.

Omdöme: Charlie (Jeff Daniels) jobbar på Wall Street och har precis blivit befordrad. Trots det väljer han av okänd anledning att ta en springnota på ett lunchhak. Lulu (Melanie Griffith) får syn på Charlie och konfronterar honom. Men hon är inte ute efter att sätta dit honom som han först tror. Istället raggar hon upp honom och tar honom till ett motellrum.


© Orion Pictures

Charlie blir minst sagt tagen på sängen av Lulu som egentligen heter Audrey. Han har aldrig träffat någon som är så impulsiv och påhittig som hon är. Och han älskar det, även om han samtidigt är vettskrämd då han inte vet vad hon ska hitta på härnäst.


© Orion Pictures

Vad som startar som en lättsam och relativt oskyldig affär visar sig dra in Charlie i en allt farligare situation. Inte bara att Audrey gillar att köra full, skapar annat trubbel och drar till med diverse lögner till folk de träffar, hennes ex i form av Ray (Ray Liotta) dyker upp. En Ray som uppenbarligen har ett kriminellt förflutet och nu vill ha tillbaka Audrey.


© Orion Pictures

Det är lite intressant att när filmen sågs första gången förväntades inte att den skulle bli så pass mörk och allvarlig som den blir under andra halvan. Det inleder trots allt som en lättsam komedi med kriminella inslag längs vägen när Charlie och Audrey ger sig ut på en road trip. Filmen visar sig dock ha en del gemensamt med After Hours (1985) av Martin Scorsese. Lite samma typ av historia med en vanlig man som dras in i oanade händelser vilket leder till ett oförglömligt äventyr han sent kommer att glömma.


© Orion Pictures

I och med att Ray Liotta (i sin genombrottsroll) kliver in i handlingen halvvägs in tar filmen en vändning och blir mörkare. Smekmånaden är nu över för Charlie som måste ta itu med verkligheten. En verklighet som är en del av vardagen för Ray och Audrey, men Charlie måste anpassa sig och ta fram en sida av sig själv som han inte visste att han hade.


© Orion Pictures

Vi tas med på en lite annorlunda film som blir till en road movie och i stil med nämnda After Hours (1985). Det är kanske inte allas kopp te men det funkar faktiskt ganska bra. För just som man känner att filmen börjar trampa lite vatten halvvägs in, dyker Ray upp och historien kan fortsätta i en ny riktning. Det ger filmen ett lyft som sedan håller resten av vägen. Stark trea till svag fyra.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.9