Crime 101

Titel: Crime 101
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 2026
Regi: Bart Layton
I rollerna: Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Halle Berry, Barry Keoghan, Monica Barbaro, Nick Nolte, Jennifer Jason Leigh, Tate Donovan

Handling: I ett solblekt och slitet Los Angeles utspelar sig historien om en slipad juveltjuv vars kupper har förbryllat polisen genom åren. När han planerar sin största stöt, korsas hans väg med en desillusionerad försäkringsmäklare som själv står vid ett vägskäl. En envis polisdetektiv, övertygad om att han har hittat ett mönster, är dem hack i häl. När stöten närmar sig börjar gränsen mellan jägare och jagad att suddas ut, och alla tre ställs inför livsavgörande val - och insikten att det inte finns någon väg tillbaka.

Omdöme: Mike (Chris Hemsworth) är en välorganiserad och effektiv juveltjuv i Los Angeles. Han samarbetar med hälaren känd som Money (Nick Nolte), som förser honom med uppdrag. Därefter planerar Mike och slår till längs väg 101 som sträcker sig utmed Kaliforniens kust. Efter ytterligare en stöt mot en juveltransport blir polisdetektiven Lou Lubesnick (Mark Ruffalo) alltmer övertygad om att de har att göra med samma gärningsman - en tjuv som under lång tid lyckats hålla sig undan.


© Amazon MGM Studios

Efter att Mike tvekat inför en ny stöt som Money föreslagit, vänder sig Money till den unge och oberäknelige Ormon (Barry Keoghan). Tanken är att Ormon ska få en chans att visa vad han går för med en juvelkupp. Det innebär att Mike inte bara får en rival - det drar också till sig polisens uppmärksamhet. Samtidigt blir den rutinerade försäkringsmäklaren Sharon (Halle Berry) en måltavla för Mike, eftersom han vill få information om en ny, stor stöt som skulle kunna bli hans sista - och farligaste.


© Amazon MGM Studios

Det är inte varje dag det kommer en film om stötar och juvelkupper som får en att höja på ögonbrynen. Kan denna vara något att ha? Redan tidigt märker man att filmen gör ett gott försök när vi följer Chris Hemsworth i rollen som juveltjuven Mike. Det påminner lite om Drive (2011) kombinerat med Heat (1995) - åtminstone känns aspirationen vara åt det hållet. Det uppskattas att filmen tidigt visar att den menar allvar och vill leverera något ordentligt.


© Amazon MGM Studios

När historien fortlöper introduceras flera karaktärer vars vägar korsas längs väg 101 i Los Angeles. Alla bär på något som tynger dem och för dem samman, trots att de kommer från olika bakgrunder och situationer. Alla är de på något sätt desperata, vilket driver dem till drastiska åtgärder. Här finns inga genomgoda eller genomonda - förutom motorcykelkörande Ormon. Han vill hävda sig och visar prov på smått psykopatiska drag, vilket gör honom både irrationell och ytterst farlig.


© Amazon MGM Studios

Med tanke på att filmen introducerar flera karaktärer och följer flera av dem, känns den långa speltiden på runt 140 minuter befogad. Filmen stressar inte med en massa snabba klipp, utan tar tid på sig att berätta historien i ett lagom tempo. Det känns som att handlingen rör sig framåt hela tiden, utan några uppenbara svackor - även om spänningen inte alltid behöver ligga i luften.


© Amazon MGM Studios

En sak som hade kunnat lyfta filmen är om fler av karaktärerna som introduceras under filmens gång fått större utrymme. Huvudkaraktärerna är visserligen med på ett hörn när filmen når sin upplösning, men Nick Noltes karaktär hade till exempel kunnat spela en större roll mot slutet. Även ett par andra karaktärer kunde kommit med i handlingen för att ge känslan av något större. Det hade också varit intressant om Mikes komplicerade relation till kvinnor förklarats mer. Sammantaget är det dock en smånervig film med god stämning som är väl värd att se.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0

Our Girls

Titel: Voor de meisjes / Our Girls
Genre: Drama
Land: Holland/Österrike/Belgien
År: 2025
Regi: Mike van Diem
I rollerna: Thekla Reuten, Fedja van Huêt, Noortje Herlaar, Valentijn Dhaenens, Karl Markovics

Handling: En fridfull semester i de österrikiska Alperna förvandlas till kaos när det tidigare så starka bandet mellan två långvariga par börjar spricka, och dolda spänningar hotar att förstöra deras vänskap.

Omdöme: För tio år sedan träffades Anouk (Thekla Reuten) och Gwen (Noortje Herlaar) under en semester i de österrikiska Alperna. Deras döttrar var små och skulle leka tillsammans, men det slutade med att Gwens dotter Elise slog Anouks dotter Madelon med en spade. Det blev början på en underbar vänskap mellan de vuxna. Anouk och hennes make Danny (Fedja van Huêt) tillsammans med Gwen och maken Erik (Valentijn Dhaenens) köpte gemensamt ett sommarhus i området. En gång om året tillbringar de, inklusive döttrarna, semestern tillsammans.


© Dutch FilmWorks

Nu tio år senare är döttrarna i tonåren - och de gillar inte varandra direkt. Snarare handlar det om en strävan efter uppmärksamhet och vara den som är i centrum, vilket leder till en spänd relation mellan Elise (Frédérique van Baarsen) och Madelon (Rosa van Leeuwen). När de spenderar tid med den något äldre lokala killen Ralph (Jeremy Miliker), inträffar en olycka som kommer att sätta de vuxnas vänskap på prov.


© Dutch FilmWorks

Det är intressant hur en liten detalj kan få en att tvivla på vilken typ av film det kommer bli. När lilla Elise slår Madelon i ansiktet med spaden i första scenen, känns det som att svart humor kan bli en del av filmen. Men ska det verkligen vara en lättsammare film, ett tungt drama eller kanske till och med något som övergår i en thriller? Eftersom man inte riktigt kan vara säker under filmens gång, blir det spännande att se vart historien ska ta oss och vilken typ av film det blir. Svaret får man vänta på eftersom osäkerheten hänger med ända till slutet.


© Dutch FilmWorks

De två paren har alltså känt varandra i tio år och är vänner, men vi vet egentligen inte hur nära vänner de är. Spenderar de främst tid ihop eftersom de äger sommarhuset tillsammans? Umgås de också privat vid sidan om semestrarna en gång om året? Det är inte så mycket som tyder på det, och med tanke på hur de uppträder är de nog inte jättenära vänner. Förvisso verkar Anouk och Gwen vara bästa vänner, men vissa händelser ifrågasätter vänskapen.


© Dutch FilmWorks

Det finns absolut en del att gilla med den här filmen. Med det sagt finns det också saker som hade kunnat göras bättre. Som tidigare nämnts funderar man på om det kommer bli svart humor, ett gripande drama eller en thriller av det hela. Filmen innehåller lite av varje som det visar sig, men man hade önskat mer av något, eller allt. Det gör att även om filmen uppskattas lämnas man med en känsla av att den kunde vågat lite mer. Kanske är det dock en film som växer på en i efterhand när den smälts lite mer.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.4

Is This Thing On?

Titel: Is This Thing On?
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2025
Regi: Bradley Cooper
I rollerna: Will Arnett, Laura Dern, Bradley Cooper, Ciarán Hinds

Handling: När deras äktenskap faller samman ställs Alex inför medelåldern och skilsmässa, samtidigt som han söker ett nytt syfte på New Yorks standupscen. Under tiden tvingas hans fru Tess konfrontera de uppoffringar hon gjort för familjen, vilket tvingar dem att hantera gemensam föräldraroll och sina egna identiteter.

Omdöme: Att Bradley Cooper kan göra film visade han redan med sin lyckade regidebut A Star Is Born (2018). I det här fallet togs filmen an utan vetskap om att det var han som regisserat den. Det är först när han dyker upp i en biroll som karaktären Balls som misstanken väcks att det kan vara han som står bakom regin.


© Searchlight Pictures

Alex (Will Arnett) och Tess (Laura Dern) bestämmer sig för att det får vara nog och att de ska skiljas. Tess är den drivande kraften och det tycks tära mer på Alex som tvingas flytta ut från huset och hitta en egen lägenhet. De delar vårdnaden om sina tioåriga söner en vecka åt gången, men separationen är allt annat än lätt, särskilt för Alex.


© Searchlight Pictures

Medan de båda försöker manövrera genom skilsmässan, ge sönerna en trygg uppväxt och gå vidare med sina liv, finner Alex av en slump standupscenen i New York. Inte som besökare, utan som standupkomiker. Han inser att han på så vis kan bearbeta sina känslor och tankar, ungefär som en form av terapi. Ex-frun Tess å sin sida överväger starkt att återvända till sin tidigare passion som elitspelare genom att bli volleybolltränare. Frågan blir dock om de kan finna lyckan som separerade eller om de kan hitta tillbaka till kärleken tillsammans.


© Searchlight Pictures

Ett relationsdrama där ett nytt liv börjar i och med skilsmässan. På många sätt blir det tragikomiskt och allt annat än enkelt för paret som är i 50-årsåldern. Över 20 års äktenskap tar slut och väcker blandade känslor. På sätt och vis kan det kännas befriande och spännande, men mestadels lite obehagligt och skrämmande. Separationen ger dem också en möjlighet att reflektera över äktenskapet och vad som lett till problemen. Kanske kan det vara värt att inte ge upp så lätt.


© Searchlight Pictures

Det är svårt att avgöra om Alex standuprutin ska vara rolig eller snarare tragisk. Eftersom han delar med sig av vad han går igenom och sina erfarenheter, blir det en personlig resa med sorg, depression, hopp och ilska. Det är inte direkt jätteroligt, men hans och några av de andra uppträdandena är ibland småroliga.


© Searchlight Pictures

En sak som slår en är att filmen känns som den går lite på halvfart under första timmen. Den lunkar på medan Alex försöker finna en mening med livet igen, vilket han till viss del gör med standuprutinen. Andra timmen blir aningen bättre när Alex och Tess försöker hitta en väg tillbaka till varandra. Det blir mer hoppfullt och något mer spännande att följa hur det ska gå. Överlag är det en medioker film utan några direkta toppar eller dalar. Ett par stabila prestationer av Will Arnett och Laura Dern, men överlag hade man velat få ut mer av historien.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Nuremberg

Titel: Nuremberg / Nürnberg
Genre: Drama
Land: USA/Ungern
År: 2025
Regi: James Vanderbilt
I rollerna: Rami Malek, Russell Crowe, Michael Shannon, Richard E. Grant, Leo Woodall, John Slattery, Colin Hanks

Handling: Strax efter andra världskriget får den amerikanske armépsykiatern Douglas Kelley i uppdrag att utvärdera Hermann Göring och andra nazistledares mentala tillstånd inför de historiska Nürnbergprocesserna. När han lär känna sina "patienter" hamnar Kelley i en psykologisk kraftmätning med Göring, vars karisma och list blottlägger en skrämmande insikt: att vanliga människor kan begå ofattbara illdåd.

Omdöme: Andra världskriget lider mot sitt slut och de allierade har lyckats tillfångata flera högt uppsatta nazister, däribland Hermann Göring (Russell Crowe) som överlämnar sig frivilligt. De allierade, med USA i spetsen, vill inleda rättsliga åtgärder för att ställa de åtalade till svars för krigsbrott. Amerikanske åklagaren Robert Jackson (Michael Shannon) leder fallet och får sällskap av sin brittiske kollega Sir David Maxwell Fyfe (Richard E. Grant).


© Sony Pictures Classics

Inför rättegången, som kommer att bli känd som Nürnbergprocesserna, kallas amerikanske armépsykiatern Douglas Kelley (Rami Malek) in. Han ska utvärdera de åtalade, med särskilt fokus på Göring. Det visar sig vara en tuff nöt att knäcka, men även fascinerande, något som Kelley ser fram emot.


© Sony Pictures Classics

Under utvärderingsprocessen öppnar Göring upp sig, eftersom han känner att Kelley är den enda som behandlar honom med respekt och ser honom som en jämlik. Som psykiatriker är det givetvis ett sätt för Kelley att vinna hans förtroende. Vad han inte räknat med är att upptäcka en vanlig människa - inte det monster Göring utmålats som.


© Sony Pictures Classics

Gamla klassikern Judgment at Nuremberg (1961) är ett riktigt bra rättegångsdrama med flera övertygande prestationer. I ärlighetens namn förväntades något liknande här, men filmen visar sig ha en lite annan infallsvinkel. Det är förvisso inget fel eftersom historien främst berättas ur psykiatrikerns perspektiv. På så vis blir det mer fokus på spelet bakom kulisserna än på själva rättegången.


© Sony Pictures Classics

En viktig sak för en sådan här film är duktiga skådespelare och starka prestationer. Under filmens gång blir det tydligt att det saknas en del på den fronten. Russell Crowe överglänser de övriga med att hålla en hög nivå filmen igenom. Han är övertygande som överlägsen, intelligent och narcissistisk. Övriga prestationer är helt ok, men det saknas fler bra prestationer som skulle kunna lyfta filmen. Tänker inte minst på Rami Malek som inte lyckas matcha sin mer erfarna motspelare.


© Sony Pictures Classics

Första timmen av filmen handlar nästan uteslutande om utvärderingen och förtroendet som skapas mellan Kelley och Göring. När filmen sedan går in i nästa fas och rättegången drar igång, känns det som om spänningen borde öka och intensiteten höjas. Det blir inte fallet. Snarare känns det som filmen tappar eller åtminstone stannar upp mer än väntat.


© Sony Pictures Classics

Rättegången blir lite av en besvikelse med tanke på att det förväntades bli filmens starkaste del. Filmklippen från koncentrationslägren som visas under rättegången känns onödigt exploaterande och påträngande, och det har nästan en motsatt effekt - man orkar inte titta på det. Det hade varit mer effektivt att visa mindre och låta reaktionerna tala sitt tydliga språk. Tyvärr blir filmen mer medioker än den borde varit, främst på grund av regin och delvis prestationerna, med undantag för Crowe.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.4

Twinless

Titel: Twinless
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 2025
Regi: James Sweeney
I rollerna: Dylan O'Brien, James Sweeney, Aisling Franciosi, Lauren Graham

Handling: Roman börjar gå i en stödgrupp för de som förlorat en tvilling. Där träffar han Dennis som är charmigt påträngande och det utvecklas till en komplex och obekväm relation när han blir fixerad av Romans nyligen avlidne bror.

Omdöme: Att förlora en nära anhörig är svårt nog, men att förlora sin tvilling kan vara ännu svårare. Efter att Roman (Dylan O'Brien) förlorat sin tvillingbror Rocky har han svårt att gå vidare och grälar med sin mor Lisa (Lauren Graham). Saknaden efter Rocky är stor, men kanske kan en stödgrupp för personer som förlorat sin tvilling hjälpa honom att gå vidare.


© Lionsgate / Sony Pictures

I stödgruppen träffar han Dennis (James Sweeney) som förlorat sin tvillingbror Dean. Eftersom Dennis är homosexuell, precis som Romans tvillingbror Rocky var, uppstår en naturlig vänskap mellan dem. Roman och Dennis börjar umgås, handla tillsammans och finnas där för varandra. Inte minst Roman behöver någon att vara med eftersom han inte gillar att vara ensam. Vad han dock inte anar är att Dennis älskade Rocky...


© Lionsgate / Sony Pictures

Filmen är en festivalfilm med regi och manus av James Sweeney, som även spelar Dennis. Det visar sig vara en blandning av drama och svart komedi. Den kombinerar starka känslor av en tung förlust med en humoristisk skildring av relationen som uppstår mellan de nyfunna vännerna. Samtidigt vet vi som tittare mer än vad Roman vet då vi får ta del av Dennis koppling till Rocky. Det utvecklas sedan till något av ett psykologiskt spel där osäkerheten kring vad Dennis egentligen vill - eller är kapabel till - bara ökar.


© Lionsgate / Sony Pictures

Något som blir intressant att se är hur karaktärerna Roman och Dennis först framstår, och hur uppfattningen om dem sakteliga förändras. Roman har kort stubin och har svårt att hantera sina känslor, vilket ofta leder till raseriutbrott. Samtidigt har han ett gott hjärta och är bara sig själv. Dennis är förstående och hjälpsam, och verkar vara en bra kille, men han är också villig att göra vad som krävs - inklusive manipulation och lögner.


© Lionsgate / Sony Pictures

Filmen lyckas mestadels hålla intresset uppe och det blir upplagt för en oberäknelig utgång. Vänskapen mellan Roman och Dennis hotas av en tredje part, något som förändrar dynamiken och leder både till svart humor och potentiell fara. Man kan aldrig vara säker på hur långt filmen kommer gå, eller om historien övergår i något allt mörkare. När eftertexterna rullar känner man att filmen ändå lyckats balansera det ganska bra, eftersom den bitvis är gripande och stark samtidigt som den svarta humorn lyser igenom.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

Amsterdamned II

Titel: Amsterdamned II
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: Holland
År: 2025
Regi: Dick Maas
I rollerna: Huub Stapel, Holly Mae Brood, Bas Keijzer, Ruben Brinkman

Handling: Efter 37 år är Amsterdams kanaler återigen blodröda. Tara Lee är en ung och ambitiös detektiv vid Amsterdampolisen som ställs inför flera brutala överfall runt kanalerna. Hon får hjälp av den pensionerade Eric Visser – mannen som en gång arresterade en seriemördare som gjorde kanalerna osäkra. Tillsammans står de inför en motståndare som verkar besitta övermänskliga krafter.

Omdöme: 37 år har gått sedan Amsterdamned (1988), där en serie brutala mord skakade Amsterdams kanaler. När två amerikanska turister och deras guide överfalls och mördas under en romantisk midnattstur i kanalen börjar polisen utreda fallet. Polisutredaren Tara Lee (Holly Mae Brood) leder utredningen som förbryllar polisen. Snart misstänker de att gärningsmannen är en dykare, eftersom de tre offren verkar ha dödats under vattenytan.


© Splendid Film

Efter att ett nytt mord sker, denna gång är offret en drag queen, får pensionerade polisutredaren Eric Visser (Huub Stapel) kännedom om incidenten. Han anar att det hela kan ha ett samband med händelserna som ägde rum för över 30 år sedan och som han själv utredde. Han beger sig till Amsterdam för att assistera polisen med utredningen och inleder ett samarbete med Tara Lee.


© Splendid Film

Amsterdamned (1988) minns som en underhållande och helt ok film av Dick Maas. Att en uppföljare skulle komma hela 37 år senare var otippat. Med tanke på att det är samma regissör som ligger bakom båda filmerna, kändes det ändå lite lockande att ta sig en titt. Förväntningarna var dock inte så höga, och med tanke på hur filmen inleder med de amerikanska turisterna verkade det snarare bli en B-slasher med kalkonvarning över sig.


© Splendid Film

Filmen utvecklar sig till något av en typisk europeisk kriminalare i kombination med en seriemördarfilm. Vad som blir lite förvånande är att Tara Lee, som man tror ska vara huvudpersonen, får kliva åt sidan för pensionären Eric Visser. Detta är dock välkommet när det visar sig att han tillför en hel del humor till filmen. Eric är nämligen från den gamla skolan, van vid hur det brukade vara och kanske inte helt redo för förändring. Det leder till en del roliga kommentarer och situationer som inte alltid är helt politiskt korrekta, vilket man märker att Dick Maas velat få med.


© Splendid Film

Det är inte en film som skulle vara särskilt spännande, och manuset är inte direkt gjort för att vara smart eller ha en massa vändningar. Istället är det relativt rakt på sak. Ett par mord sker, det finns några misstänkta, och några spår följs upp. Det leder till en kriminalfilm med en del action, även om det kunde varit mer av den varan. Man väntar i princip på motorbåtsjakterna längs kanalerna - och visst får man en till slut. Det är till stor del välgjort, men man hade önskat sig en eller två jakter till under filmens gång.


© Splendid Film

Sammanfattningsvis är filmen inte så pjåkig. Visst blir det inte mer än lite underhållning för stunden, men en del god action i kombination med passande humor gör den sevärd. Humorn funkar nästan bäst med filmen, så det hade gärna fått vara mer av den. Samtidigt hade det kunnat bli för mycket och mer som en parodi om humorn fått ta över. Till slut tappar filmen en aning när man når upplösningen. Det förstör inte filmen, men det blir svagare än det kunde ha varit.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.8

How to Make a Killing

Titel: How to Make a Killing
Genre: Komedi/Thriller
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 2026
Regi: John Patton Ford
I rollerna: Glen Powell, Margaret Qualley, Jessica Henwick, Ed Harris, Topher Grace

Handling: Vad gör man om man är fattig men skulle kunna lägga vantarna på en avsevärd familjeförmögenhet, om bara en rad släktingar undanröjdes? Becket Redfellow tänker inte låta något - eller någon - komma i vägen för miljonerna han tycker att han förtjänar.

Omdöme: Becket Redfellows (Glen Powell) mamma tillhörde en förmögen familj. När hon som ung blev gravid med Becket kastades hon ut hemifrån av sin far, Whitelaw (Ed Harris). Det gjorde att Becket växte upp i ett arbetarklassområde med sin ensamstående mamma. Hon var hela tiden tydlig med att han hade rätt till familjeförmögenheten och att han skulle kämpa för den som vuxen. Problemet är bara att det finns sju släktingar före honom i familjeträdet innan han kan ärva förmögenheten.


© A24 / StudioCanal

Becket är tillfreds med sitt liv och jobbar som vem som helst. Men efter att ha träffat sin gamla barndomskärlek Julia (Margaret Qualley) inser han att det kanske går att snabba upp arvsprocessen. Han börjar söka upp sina kusiner, farbröder och andra släktingar i syfte att undanröja dem och därmed komma närmare familjeförmögenheten. Samtidigt måste han hålla en låg profil eftersom det väcker misstankar när familjemedlemmarna plötsligt börjar dö. Men det handlar också om chansen att bli snuskigt rik, vilket Becket inte skulle ha något emot.


© A24 / StudioCanal

Det är kul att när premissen väl läggs fram förs tankarna genast till den gamla klassikern Kind Hearts and Coronets (1949). Filmen visar sig också vara löst inspirerad av den, vilket gör att denna kan ses som något av en nyversion. Dessutom kan Becket Redfellow ses lite som en Patrick Bateman-kopia från American Psycho (2000). Båda jobbar på Wall Street, är propert klädda och får smak för dödandet.


© A24 / StudioCanal

En sak som är intressant är de två kvinnorna som kommer spela en viktig roll i Beckets vuxna liv. Julia är uppenbarligen en femme fatale, medveten om att hon virat honom runt sitt lillfinger. Hon har en förmåga att få en att vilja strypa henne - eller det är åtminstone vad man hoppas att Becket ska göra. Ruth (Jessica Henwick) är raka motsatsen till Julia. Hon är precis vad Becket behöver i sitt liv: någon som har fötterna på jorden, som inte spelar några spel och gillar honom för hur han är, inte pengarna.


© A24 / StudioCanal

Glen Powell funkar bra i rollen som Becket och smälter naturligt in i rollen. Cool och avslappnad, men utan den arrogans som många andra skådespelare uppvisar i liknande roller. Det är något som får en att uppskatta honom i film efter film. Även om det inte handlar om Oscarsvinnande prestationer, gör han precis vad han ska för att övertyga och få en att bry sig om karaktären.


© A24 / StudioCanal

Det är en småtrevlig film som använder gott om svart humor för att berätta sin historia, men aldrig så det blir överdrivet. På så vis behåller den allvaret i situationen som får en att bry sig om hur det ska gå. Man vill att Becket ska lyckas, men ständigt dyker Julia upp för att förstöra hans lycka. Å andra sidan är det en del av utmaningen Becket står inför, och när allt är sagt och gjort får manuset ihop det på ett elegant sätt.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6