Is This Thing On?

Titel: Is This Thing On?
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2025
Regi: Bradley Cooper
I rollerna: Will Arnett, Laura Dern, Bradley Cooper, Ciarán Hinds

Handling: När deras äktenskap faller samman ställs Alex inför medelåldern och skilsmässa, samtidigt som han söker ett nytt syfte på New Yorks standupscen. Under tiden tvingas hans fru Tess konfrontera de uppoffringar hon gjort för familjen, vilket tvingar dem att hantera gemensam föräldraroll och sina egna identiteter.

Omdöme: Att Bradley Cooper kan göra film visade han redan med sin lyckade regidebut A Star Is Born (2018). I det här fallet togs filmen an utan vetskap om att det var han som regisserat den. Det är först när han dyker upp i en biroll som karaktären Balls som misstanken väcks att det kan vara han som står bakom regin.


© Searchlight Pictures

Alex (Will Arnett) och Tess (Laura Dern) bestämmer sig för att det får vara nog och att de ska skiljas. Tess är den drivande kraften och det tycks tära mer på Alex som tvingas flytta ut från huset och hitta en egen lägenhet. De delar vårdnaden om sina tioåriga söner en vecka åt gången, men separationen är allt annat än lätt, särskilt för Alex.


© Searchlight Pictures

Medan de båda försöker manövrera genom skilsmässan, ge sönerna en trygg uppväxt och gå vidare med sina liv, finner Alex av en slump standupscenen i New York. Inte som besökare, utan som standupkomiker. Han inser att han på så vis kan bearbeta sina känslor och tankar, ungefär som en form av terapi. Ex-frun Tess å sin sida överväger starkt att återvända till sin tidigare passion som elitspelare genom att bli volleybolltränare. Frågan blir dock om de kan finna lyckan som separerade eller om de kan hitta tillbaka till kärleken tillsammans.


© Searchlight Pictures

Ett relationsdrama där ett nytt liv börjar i och med skilsmässan. På många sätt blir det tragikomiskt och allt annat än enkelt för paret som är i 50-årsåldern. Över 20 års äktenskap tar slut och väcker blandade känslor. På sätt och vis kan det kännas befriande och spännande, men mestadels lite obehagligt och skrämmande. Separationen ger dem också en möjlighet att reflektera över äktenskapet och vad som lett till problemen. Kanske kan det vara värt att inte ge upp så lätt.


© Searchlight Pictures

Det är svårt att avgöra om Alex standuprutin ska vara rolig eller snarare tragisk. Eftersom han delar med sig av vad han går igenom och sina erfarenheter, blir det en personlig resa med sorg, depression, hopp och ilska. Det är inte direkt jätteroligt, men hans och några av de andra uppträdandena är ibland småroliga.


© Searchlight Pictures

En sak som slår en är att filmen känns som den går lite på halvfart under första timmen. Den lunkar på medan Alex försöker finna en mening med livet igen, vilket han till viss del gör med standuprutinen. Andra timmen blir aningen bättre när Alex och Tess försöker hitta en väg tillbaka till varandra. Det blir mer hoppfullt och något mer spännande att följa hur det ska gå. Överlag är det en medioker film utan några direkta toppar eller dalar. Ett par stabila prestationer av Will Arnett och Laura Dern, men överlag hade man velat få ut mer av historien.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Alice Doesn't Live Here Anymore

Titel: Alice Doesn't Live Here Anymore / Alice bor inte här längre
Genre: Drama/Romantik
Land: USA
År: 1974
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Ellen Burstyn, Kris Kristofferson, Alfred Lutter III, Harvey Keitel, Diane Ladd, Jodie Foster, Laura Dern

Handling: Alice är hemmafru och bor med sin man och 12-årige son Tommy i New Mexiko. När maken omkommer i en bilolycka bryter Alice och Tommy upp från sitt liv och ger sig ut på en odyssé genom USA.

Omdöme: När Alice (Ellen Burstyn) växte upp i Kalifornien drömde hon om att bli sångerska. Livet tog dock en annan riktning när hon träffade sin make och blev hemmafru. Efter att han omkommer i en bilolycka vet hon inte vad hon ska ta sig till. Hon bestämmer sig för att lämna New Mexico och bege sig mot Kalifornien. Förhoppningen är att hon ska få jobb som sångerska och på så sätt kunna försörja sig själv och sin 12-årige son Tommy (Alfred Lutter III).


© Warner Bros.

På väg mot Kalifornien stannar Alice och Tommy i Arizona eftersom pengarna börjar ta slut. Hon ser sig om efter arbete som sångerska och inleder ett förhållande med Ben (Harvey Keitel). Omständigheterna gör dock att Alice och Tommy tvingas ge sig iväg, vilket bara komplicerar deras liv ytterligare. Men kanske vänder lyckan när hon träffar ranchägaren David (Kris Kristofferson)...


© Warner Bros.

Ellen Burstyn var i ropet med The Exorcist (1973) och filmbolaget Warner Bros. ville göra ytterligare en film med henne. Hon valde mellan olika projekt, gillade till slut detta manus och fick själv välja regissör. När hon vände sig till Francis Ford Coppola för att be honom rekommendera en ung och lovande regissör, föreslog han Martin Scorsese, som precis hade gjort Mean Streets (1973). Det visade sig bli ett fruktbart samarbete som ledde till att hon vann en Oscar för rollen som Alice.


© Warner Bros.

Prestationerna driver i mångt och mycket historien. De leds av en lysande Ellen Burstyn som är naturlig och trovärdig. Hon har parats ihop med pojken Alfred Lutter III och deras samspel funkar utmärkt genom hela filmen. De delar både varma och roliga stunder, men även mer intensiva och dramatiska ögonblick.


© Warner Bros.

Harvey Keitel sticker ut i rollen som Ben då han till en början verkar vara en glad och lättsam karaktär som har nära till skratt, men som plötsligt visar en annan, skrämmande sida. Både Burstyn och Scorsese blev häpna över hur intensiv och övertygande hans förvandlingen var. Kris Kristofferson funkar också som den trygge och maskuline mannen som kliver in i Alices liv. Diane Ladd (Oscarsnominerad) är duktig som servitrisen Flo, och vi får inte glömma en ung Jodie Foster som Audrey i en av sina tidigaste filmroller.


© Warner Bros.

Berättelsen uppvisar den dagliga kampen för en helt vanlig kvinna och hennes son i 70-talets Amerika. Inledningen engagerar inte direkt, men när Alice och Tommy ger sig iväg för att starta om, blir filmen bättre. Den kommer nu igång fint och blir delvis en road movie. Man känner genast att den hamnar rätt efter den trevande inledningen. Det kan också ha varit ett medvetet val att inleda med vardagstristessen som kontrast till det lilla äventyret de sedan ger sig ut på.


© Warner Bros.

Om man bortser från den svagare starten är det en mestadels trevlig film att titta på. Värmen, humorn, dramatiken och även en del romantik gör den klart sevärd. Med de starka prestationerna blir det dessutom svårt att inte dras med i huvudpersonens öde. Däremot tappar filmen en aning när man närmar sig slutet. Man kan därför säga att första samt sista kvarten är filmens svagaste. Lite synd, eftersom helhetsupplevelsen annars hade kunnat vara bättre.

5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.3

Caught Stealing

Titel: Caught Stealing
Genre: Kriminalare/Thriller/Komedi
Land: USA
År: 2025
Regi: Darren Aronofsky
I rollerna: Austin Butler, Regina King, Zoë Kravitz, Matt Smith, Liev Schreiber, Vincent D'Onofrio, Griffin Dunne, Laura Dern

Handling: Russ ska resa bort och övertalar sin granne Hank att ta hand om hans katt under tiden. En grupp beväpnade män dyker upp och frågar efter Russ och vägrar acceptera den förklaring de får. Hank dras ofrivilligt in i en katt och råtta-lek med livet på spel.

Omdöme: Året är 1998 och Hank Thompson (Austin Butler) är en f.d. mycket lovande baseballspelare som numera jobbar som bartender i New York. Hans flickvän Yvonne (Zoë Kravitz) jobbar också nattpass så de kan "varva ner" tillsammans när de hoppar i säng med varandra. Hank lider av mardrömmar som har att göra med en olycka han var med om och uppenbarligen hemsöker det fortfarande hans samvete.


© Columbia Pictures

Hanks granne, brittiske punkaren Russ (Matt Smith), måste iväg och ber Hank om en björntjänst - att ta hand om hans katt Buddy. Dagen därpå kommer ett par elaka ryssar och letar efter Russ. Då de endast träffar på Hank, misshandlar de honom svårt. Hank kommer nu i kontakt med polisen Roman (Regina King) som säger att han inte behöver oroas över de två ryssarna men att han ska vara uppmärksam på de två judiska bröderna Lipa (Liev Schreiber) och Shmully (Vincent D'Onofrio) som är desto farligare.


© Columbia Pictures

När man har att göra med en Darren Aronofsky-film är man inställd på en tung och seriös film. Det blir därför en viss omställning när denna film tas an. Till en början känns det nästan lite som en pjäs då en hel del av handlingen kretsar kring Hanks lägenhet där folk kommer och går. Det blir definitivt en film som behöver lite tid på sig att komma igång och hamna rätt. Kanske har det att göra med just att man inte förväntar sig en något lättsammare film av regissören, men även då det är en typ av film som växer på en allt eftersom.


© Columbia Pictures

En bit in i filmen har den etablerat en bas och sedan är det dags för historien att komma igång ordentligt. Det blir till en ganska skön film efter ett tag när Hank dras in i en härva han egentligen inte har något att göra med. Allt tack vare grannen Russ. En Russ som visar sig bli en av filmens skönaste karaktärer när han dyker upp igen längre in.


© Columbia Pictures

Vid sidan om Russ har vi bröderna Lipa och Shmully som tar över alltmer ju längre in man kommer. Till en början verkar de bara vara små sidokaraktärer, men när man förstår att det faktiskt är Liev Schreiber och Vincent D'Onofrio som döljer sig bakom skäggen står det klart att det finns mer att vänta. Mycket riktigt tar de över showen ordentligt under filmens sista tredjedel.


© Columbia Pictures

Istället för att det ska bli en typisk Darren Aronofsky-film skulle man kunna säga att det blir lite mer av en stil som Guy Ritchie ofta bjuder på, men kanske främst bröderna Coen. Detta då filmen visar sig ha gott om svart humor när den hamnat rätt. Så om filmen inleder något trevande blir det desto bättre ju längre in man kommer. Något som också blir tydligt är att man har ett bra manus att jobba med. Ett manus av Charlie Huston som bygger på hans bok.


© Columbia Pictures

Från att inte alls vara såld på filmen inledningsvis, även om den inte inleder dåligt, lyckas filmen vinna över mig och bli klart trevlig. Just att man känner att den hela tiden har något på gång och utvecklas gör att man känner att det finns mer att vänta. Och mycket riktigt har den något värt att vänta på. Sedan är det intressant att spekulera hur filmen hade funkat om den gjorts allvarligare och mörkare i stil med Aronofskys tidigare filmer.

3 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.3

A Perfect World

Titel: A Perfect World
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA
År: 1993
Regi: Clint Eastwood
I rollerna: Kevin Costner, Clint Eastwood, Laura Dern, T.J. Lowther, Bruce McGill

Handling: Butch Haynes är på flykt undan ett fyrtioårigt fängelsestraff för väpnat rån. Som en desperat "säkerhetsåtgärd" kidnappar han en åttaårig pojke. Den ärrade sheriffen Red Garnett leder jakten på Haynes. För honom är det inget rutinuppdrag - han vill till varje pris stoppa Haynes i en värld som är allt annat är perfekt...

Omdöme: Året är 1962 då Butch Haynes (Kevin Costner) lyckas rymma från fängelset. Efter att han och fängelsekumpanen Terry Pugh (Keith Szarabajka) gjort inbrott för att komma över mat, hamnar de i en väpnad konflikt. Det leder till att de kidnappar åttaårige pojken Phillip (T.J. Lowther) som de sedan har som gisslan när de ger sig ut på vägarna i sitt flyktförsök.


©Warner Bros.

Butch och Phillip kommer att bekanta sig under sin roadtrip och skapa ett band med varandra. Tanken är att de ska ta sig från Texas hela vägen upp till Alaska. Längs vägen kommer de göra diverse stopp för att byta bil, införskaffa kläder och mat. Varje stopp innebär dock en risk eftersom de är efterlysta och kan hamna i svåra situationer. Butch är dock villig att ta till våld om så krävs då han är en desperat man på flykt undan rättvisan.


©Warner Bros.

Efter sig har de hela Texas poliskår ledda av Red Garnett (Clint Eastwood), chef för Texas Rangers. Red, tillsammans med kriminologen Sally Gerber (Laura Dern) och en FBI-man, ger sig ut på vägarna i jakt efter Butch och pojken. Red har borgmästarens stöd att finna och stoppa den förrymde fången men för Red är det också personligt.


©Warner Bros.

Lite kul att Oscarsvinnande regissörerna Clint Eastwood för Unforgiven (1992) och Kevin Costner för Dances with Wolves (1990) slog sig ihop och samarbetade på denna film. Costners krav för att medverka i filmen var att Eastwood också skulle spela i filmen, något han till en början inte hade tänkt. Men han gick med på det. Samarbetet som regissör och skådespelare var inte helt friktionsfritt, men Costner insåg till slut att det trots allt var Eastwood som stod för regin och fick anpassa sig till hans sätt att filma vilket skilde sig från vad han själv gillade (Eastwood föredrar få och effektiva tagningar).


©Warner Bros.

Detta var nog en av få Clint Eastwood-filmer som tidigare hade setts och som inte mindes särskilt väl, åtminstone bland de kvalitativare filmerna. Så när filmen drar igång är det till stor del som att se den för första gången. Eastwood själv tar ett steg tillbaka som skådespelare då han inte känns helt involverad i rollen som Red. Istället låter han Costner få stå i rampljuset och han gör det klart bra.


©Warner Bros.

Filmen är till stor del en roadmovie och som sådan blir det viktigt med samspelet mellan Butch Haynes och pojken Phillip. Det är ett samspel som funkar bra. Costner sköter sig alltså klart bra men även pojken spelad av T.J. Lowther passar. Han har en egenskap som passar rollen bra då han känns nyfiken och lite oförstörd, precis som karaktären kräver. Även om Phillip är gisslan tar Butch med honom på ett oförglömligt äventyr och öppnar upp ögonen för en värld han inte känt till tidigare.


©Warner Bros.

Filmen har tendenser till att bli något ännu bättre men det finns en del som håller den tillbaka från det. För när man följer Butch och Phillip är det mestadels bra och ibland fint. Det blir dock aldrig riktigt vackert och gripande. Allvaret i situationen hinner också ikapp dem på sina håll. Scenerna vid sidan om dem är lite svagare med Red och gänget hack i häl. Och musiken är tyvärr inte något av filmens starkare kort vilket gör att den rätta stämningen inte alltid infinner sig. Lite väl lång också med en bit över två timmar. Men överlag en bra film, bara inte en Eastwood-favorit.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5

Jurassic Park

Titel: Jurassic Park
Genre: Äventyr/Action/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Steven Spielberg
I rollerna: Sam Neill, Laura Dern, Jeff Goldblum, Richard Attenborough, Samuel L. Jackson, Wayne Knight

Handling: Stora vetenskapliga framsteg har gjort det möjligt att klona dinosaurier med hjälp av bevarat DNA. Mogulen John Hammond ligger bakom upptäckterna och ämnar öppna en nöjespark där besökare från världens alla hörn kan se livs levande dinosaurier med sina egna ögon. Han bjuder in fyra av världens mest framstående forskare på ämnet och sina två exalterade barnbarn för att säkerställa att allt är som det ska innan han öppnar parken för allmänheten.

Omdöme: Livs levande dinosaurier, hur är det möjligt!? Jo, tack vare John Hammond (Richard Attenborough) och hans team forskare har drömmen (eller mardrömmen) besannats. På en ö utanför Costa Rica har en jättelik dinosauriepark förberetts med en rad olika sorters dinosaurier. De har tagits fram med hjälp av DNA som hittats bevarat och med ny teknik har man lyckats klona fram livs levande dinosaurier.


©Universal Pictures

Tanken är att dinosaurieparken "Jurassic Park" ska öppnas för allmänheten för att ge människor en chans att skåda de livs levande dinosaurierna med egna ögon via ett safari genom dinosaurieparken. Allt är egentligen klart och redo för att ta emot besökarna. Men innan dess har John Hammond ett par människor som han vill visa upp parken för i en slags förhandsvisning.


©Universal Pictures

De inbjudna gästerna består av forskarna Alan Grant (Sam Neill), Ellie Sattler (Laura Dern) och Ian Malcolm (Jeff Goldblum) samt advokaten Donald Gennero (Martin Ferrero). Dessutom ansluter Hammonds barnbarn Tim (Joseph Mazzello) och Lex (Ariana Richards) för rundturen. De sex besökarna inspekterar dinosaurieparken medan Hammond tillsammans med sina två tekniska medarbetare Ray Arnold (Samuel L. Jackson) och Dennis Nedry (Wayne Knight) överser allt från kontrollrummet.


©Universal Pictures

Rundturen går från häpnad och lycka över att skåda spektaklet till att bli en kamp för överlevnad när mardrömmen blir verklighet. Dinosaurieparken visar sig vara full av brister vilket gör den långt ifrån säker. Frågan är om en fullständig katastrof kan undvikas där på "Jurassic Park" när dinosaurierna bryter sig loss och går till attack...


©Universal Pictures

Steven Spielbergs klassiker som bygger på en bok av Michael Crichton kom att bli en världssuccé. Med över 30 år på nacken är det intressant att ta sig an filmen och se hur den håller. Det första och kanske mest intressanta är att se hur effekterna håller. När dinosaurierna först skådas då forskarna häpnar över de livs levande varelserna mitt framför ögonen på dem, får man säga att det inte är helt fulländat. Dataeffekterna av flera dinosaurier i bild funkar helt enkelt så där. Desto bättre är det då de träffar på enskilda dinosaurier. Då är det oftast hög standard som håller bra klass.


©Universal Pictures

Filmen funkar som bäst under första halvan, ja runt de första två tredjedelarna. Två favoriter visar sig vara Samuel L. Jackson och Wayne Knight i rollerna som de två teknikerna som jobbar åt John Hammond. De bidrar inte minst med en del välkommen humor som funkar bra i kaoset som utbryter där på "Jurassic Park".


©Universal Pictures

Under filmens sista tredjedel blir det aningen för mycket när dinosaurierna far fram till höger och vänster. Det blir även lite tillrättalagt med ungarna och hur dinosaurierna tar sig in i byggnader och liknande. Realismen försvinner allt eftersom kan man lugnt påstå. Tyvärr tappar också filmen på det. Den har aldrig tillhört mina favoritfilmer men det den lyckas med och gör bra gör den klart bra. Det är äkta filmkänsla och storslaget. Det håller dock inte hela vägen då det alltså blir för mycket under slutfasen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 8.2

Blue Velvet

Titel: Blue Velvet
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: David Lynch
I rollerna: Kyle MacLachlan, Laura Dern, Isabella Rossellini, Dennis Hopper

Handling: Collegestudenten Jeffrey Beaumont åker hem till sin lilla hemstad Lumberton för att ta hand om sin pappas järnaffär efter att han hamnat på sjukhus. På en äng nära sitt barndomshem hittar Jeffrey en dag ett avklippt människoöra. Förbryllad över sitt fynd tar han örat till detektiv John Williams som råder honom att inte prata med någon om det. Detektivens dotter Sandy har dock hört berättelser genom väggarna, och när hon berättar för Jeffrey bestämmer de sig för att undersöka saken närmare på egen hand.

Omdöme: Välkommen till lilla staden Lumberton och David Lynchs värld. Jeffrey Beaumont (Kyle MacLachlan) återvänder hem från sina studier då hans far insjuknat och Jeffrey då hjälper till med pappans järnhandel. På väg hem från sjukhuset hittar han ett människoöra på en äng. Jeffrey uppsöker polisdetektiv Williams (George Dickerson) med fyndet då han bor granne med föräldrarna.


©MGM

En polisutredning påbörjas och Jeffrey kan inte låta bli att vara nyfiken på fallet med människoörat. Efter att ha besökt detektiv Williams i hans hem, kommer han i kontakt med Sandy (Laura Dern), dotter till detektiv Williams. Hon har hört saker om fallet och delar med sig av det till Jeffrey. Ett namn som Sandy hört pappan nämna i fallet är barsångerskan Dorothy Vallens (Isabella Rossellini).


©MGM

Jeffrey, som är intresserad av mysterier, har hamnat mitt i ett stort mysterium. Han bestämmer sig för att själv luska i fallet och berättar om sin plan till Sandy. Planen är att besöka Dorothy Vallens och se om han kan få fram fler ledtrådar som kan vara till hjälp. Det är då han kommer över en högst intressant person för fallet vid namn Frank Booth (Dennis Hopper).


©MGM

David Lynch bjuder på ett mysterium som han senare skulle fullända i och med Mulholland Drive (2001). Där emellan gjorde han hyllade TV-serien "Twin Peaks" och denna sägs ha agerat som inspiration till den serien. Det är inte lika skruvat och har inte de uppenbara dröminslagen, men visst är det kanske lite av en light-version av nämnda TV-serie, även om det inte är något jag personligen tänker på under filmens gång.


©MGM

Gillar upplägget med mysteriet och hur Jeffrey med hjälp av Sandy spanar och försöker lösa fallet på egen hand. Dorothy Vallens och Frank Booth är dock något skruvade karaktärer vilket nog många gillar och gör att filmen uppskattas lite extra. För egen del är det lite det som håller tillbaka filmen från att bli något bättre. Det känns nämligen som många scener snarare handlar om att visa upp deras skruvade sidor än att föra historien och mysteriet framåt.


©MGM

Filmen hamnar lite mittemellan då det är ett trevligt mysterium när man följer Jeffrey och Sandy, och hur deras relation utvecklas. Även ganska stämningsfullt filmen igenom. På sina håll blir det dock på gränsen till bisarrt, vilket inte är ovanligt med Lynch och många gånger är det mer påtagligt än det blir här.


©MGM

Isabella Rossellini och inte minst Dennis Hopper är båda bra men så har de också mest att jobba med. Dock hade jag önskat att mysteriet och stämningen fått större utrymme. Det finns även en känsla av neo-noir i historien som inte riktigt tas tillvara på fullt ut. Detta lyckades Lynch med desto bättre i nämnda Mulholland Drive (2001). Även om denna film inte lyckas trollbinda en och inte är en personlig favorit, är den tillräckligt sevärd för att hålla intresset uppe ända till slutet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7

The Son

Titel: The Son
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 2022
Regi: Florian Zeller
I rollerna: Hugh Jackman, Zen McGrath, Vanessa Kirby, Laura Dern, Anthony Hopkins

Handling: Peter, som lever ett hektiskt liv med den nya partnern Beth och deras bebis, hamnar i oordning när hans ex-fru Kate dyker upp och behöver prata allvar om deras tonårsson Nicholas.

Omdöme: Efter hyllade regidebuten med The Father (2020) som byggde på hans egen pjäs, var det dags för Florian Zeller att filmatisera ytterligare en av sina pjäser. Det utspelar sig i New York där vi träffar Peter (Hugh Jackman) som lever med Beth (Vanessa Kirby) och parets nyfödda bebis.


©Sony Pictures Classics

En dag dyker Peters ex-fru Kate (Laura Dern) oannonserat upp och berättar att hon är orolig för parets tonårsson Nicholas (Zen McGrath). Detta eftersom Kate fått reda på att Nicholas inte varit i skolan på en månad. Dessutom känner Kate att hon ser något i sonens blick som gör henne illa till mods. Det är bäst att Peter tar ett snack med sin son och försöker ställa saker och ting till rätta.


©Sony Pictures Classics

Inledningen på historien sätter genast igång detta drama. Den framgångsrike Peter är upptagen med sitt jobb medan nya kvinnan Beth är hemma med parets nytillskott. Nu får Peter försöka ta itu med sin son Nicholas vilket självklart är viktigt för honom. Han inser dock inte hur mycket tid och energi det hela kommer ta. Dessutom är det ingen som anar vad Nicholas faktiskt går igenom då han endast säger att han mår dåligt.


©Sony Pictures Classics

The Father (2020) synade mental ohälsa på ålderns höst. Här är det istället mental ohälsa hos en tonåring. Att inte känna sig som andra och inte minst att inte känna sig hemma i denna värld. Det är vad Nicholas känner varje dag och det gör att han inte klarar av att gå i skolan. Hur föräldrarna och de runt honom ska hantera det är frågan. Inser de allvaret eller tror de att det är en fas varje tonåring går igenom som kommer passera? Frågan är också hur öppen och ärlig Nicholas är med vad han går igenom.


©Sony Pictures Classics

Det är ett tungt drama men det känns absolut inte nattsvart. Det är lite trevligt att följa inte minst Peter som oftast har en positiv attityd och där man känner att saker och ting kommer ordna sig när han tar tag i något. Hugh Jackman inger helt enkelt en stabilitet och säkerhet i rollen. Men även om han gör vad han ska kan varken han eller resterande skådespelare lyfta sina prestationer när det verkligen gäller.


©Sony Pictures Classics

Under filmens gång kommer tankarna upp att det kanske kan bli lite som utmärkta familjedramat Ordinary People (1980). I det fallet handlar det om hur en familj försöker gå vidare efter ett dödsfall, där inte minst bandet mellan far och son testas. Här är det alltså något lite liknande då far och son måste försöka bearbeta och ta sig igenom en svår tid.


©Sony Pictures Classics

Den stora skillnaden mellan att bli en klassfilm och något mer mediokert ligger i prestationerna och dramatiken som skapas. När det väl kommer till kritan saknas det en del här. Zen McGrath i rollen som Nicholas sköter sig mestadels bra, men övertygar inte när han ska visa mer desperata känslor. Det gör att det hela får svårt att greppa tag i en trots att det borde göra det. Ja, kanske är det lite pjäsvarning över de viktigaste och starkaste scenerna om man ska vara kritisk. Trots allt sevärt men det är synd att den inte når ända fram.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.4