The Racket

Titel: The Racket / Ligan bakom lagen
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1951
Regi: John Cromwell
I rollerna: Robert Mitchum, Robert Ryan, Lizabeth Scott, William Talman, William Conrad

Handling: Ett stort brottssyndikat har börjat flytta fram sina positioner, bland annat genom att knyta politiska kontakter. En hård poliskommissarie är beredd att själv gå över lagen för att sätta stopp för korruptionen.

Omdöme: Historien skildrar den djupt rotade korruptionen i en amerikansk storstad. I centrum står kapten Thomas McQuigg (Robert Mitchum), en principfast och envis polis som försöker slå ner på den organiserade brottsligheten, trots politiska påtryckningar inifrån det egna polisväsendet. Hans främsta motståndare är gangsterledaren Nick Scanlon (Robert Ryan), en karismatisk men brutal brottsling som med hjälp av mutor och hot kontrollerar både kriminella nätverk och inflytelserika personer i staden.


© RKO Radio Pictures

Konflikten trappas upp när McQuigg vägrar blunda för korruptionen och istället samlar bevis mot Scanlons organisation. En viktig figur i utredningen blir Bob Johnson (William Talman), en hederlig polis som hamnar i kläm mellan lojalitet och rädsla. Samtidigt kompliceras situationen av Irene Hayes (Lizabeth Scott), flickvän till Scanlons lillebror, som börjar ifrågasätta sin roll och dras mellan relationen till gangstern och en växande önskan att bryta sig loss.


© RKO Radio Pictures

En film-noir med Robert Mitchum och Robert Ryan, då är det givet att den ska ses. Med Lizabeth Scott får man dessutom en trio välkända ansikten inom noir-världen. Intressant nog dyker Mitchum inte upp förrän efter runt 20 minuter. Innan dess får vi se hur den organiserade brottsligheten håller stora delar av staden i sitt järngrepp, inte minst genom att ha korrupta politiker, men även poliser i sin ficka.


© RKO Radio Pictures

Filmen kommer egentligen igång ordentligt runt en halvtimme in, när kapten McQuigg på allvar bestämmer sig för att sätta hårt mot hårt. Han får en allierad i Bob Johnson, som varken är korrupt eller skulle vara rädd för brottssyndikatet - precis den typ av polis McQuigg vill ha i sitt distrikt. Men deras attityd riskerar att utsätta både sig själva och deras nära för livsfara.


© RKO Radio Pictures

Efter att filmen kommit igång blir det en småtrevlig noir som absolut funkar för stunden. Inget direkt nytt, men den är tillräckligt bra för att vara mer än bara ok. Det hjälper givetvis med Robert Mitchum och Robert Ryan eftersom deras närvaro i sig ger filmen lite mer tyngd än om det varit två svagare skådespelare. En annan som man inte får glömma är William Conrad i rollen som den korrupte polisen Turk. Han dök upp i en del noir-filmer, men blev senare mer känd genom TV-serierna "Cannon" och "Jake and the Fatman".


© RKO Radio Pictures

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.7

Cause for Alarm!

Titel: Cause for Alarm! / Farligt meddelande
Genre: Drama/Film-Noir
Land: USA
År: 1951
Regi: Tay Garnett
I rollerna: Loretta Young, Barry Sullivan, Bruce Cowling, Margalo Gillmore

Handling: George Jones misstänker att hans fru har en affär med sin doktor, samt att dom planerar att mörda honom. Han skriver ett brev till statsåklagaren om deras djävulska plan, ett brev som han sedan låter sin fru posta. Efter det hotar han henne till livet, men påfrestning blir för stor och han får en hjärtattack och dör.

Omdöme: Ellen Jones (Loretta Young) är en hemmafru som är orolig för sin make George (Barry Sullivan). Detta då han är sängliggandes med ett hjärttillstånd. Hon försöker vara stark och vara där för sin make. Hon tänker tillbaka på hur de först träffades när hon under andra världskriget jobbade som sjuksköterska på ett militärsjukhus åt Dr. Ranney Grahame (Bruce Cowling). De tre blev goda vänner och det var George som vann hennes hjärta, även om Dr. Grahame också var förtjust i henne.


© MGM

George har i sitt tillstånd fått för sig att Ellen och George planerar att mörda honom genom att överdosera hjärtmedicineringen. Detta då han är övertygad om att George, som kände Ellen innan han själv träffade henne, alltid varit förälskad i henne och att hon blivit förälskad i honom. Han väljer att skriva ett brev till statsåklagaren där han i detalj tar upp vad de gör med honom.


© MGM

Denna dag kommer bli Ellens värsta mardröm. Hon hamnar i en smått omöjlig situation med maken och brevet. Ett brev hon postar åt honom i tron att det handlar om ett försäkringsärende då George efter avslutad militärtjänstgöring jobbar inom försäkringsbranschen. När hon blir varse om vad brevet innehåller börjar hennes jakt på att få tillbaka brevet som kan få henne och George att hamna bakom lås och bom.


© MGM

Vet inte om man direkt kan kategorisera filmen som en renodlad film-noir utan det är snarare ett melodrama med noir-inslag. Inte alls fel, särskilt när filmen väl kommer igång. För den börjar mer som ett renodlat melodrama med tillbakablicken till hur de möttes och den sängliggande maken som hon oroas över. Men sakteliga ökar temperaturen när brevet är färdigskrivet och Ellen ger det till brevbäraren.


© MGM

Loretta Young kändes igen från charmiga The Bishop's Wife (1947) men detta är en annan typ av roll. Hon klarar det bra och hennes desperation skiner genom rutan när hon gör allt för att komma över brevet. Från början ville filmens producent ha Judy Garland för rollen, men Loretta Young ville verkligen ha rollen och övertygade till slut sin make (producenten) att hon var rätt kvinna för rollen. Man kan inte ha några invändningar med valet då hennes prestation är central för att filmen ska funka.


© MGM

Det må inte bli någon direkt nagelbitare av det hela, men det blir lite småtrevligt att följa Ellens desperation och hur hennes försök snarare förstärker vad George skrivit i brevet. Det roliga är att vi som tittare ju inte kan veta om innehållet i brevet som George skrivit faktiskt är sant eller bara hans inbillning. Vi förmodar att Georges mentala tillstånd fått honom att bli paranoid, men kanske har han rätt om Ellen och Dr. Grahame. Filmen hade kunnat twista till det mer än den gör på slutet, men det är kul att den trots allt lämnar det lite öppet för tolkning.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4

Another Man's Poison

Titel: Another Man's Poison / Utan samvete
Genre: Film-Noir
Land: Storbritannien
År: 1951
Regi: Irving Rapper
I rollerna: Bette Davis, Gary Merrill, Emlyn Williams, Anthony Steel

Handling: George, en bankrånare på flykt från lagen söker skydd i sin kumpans hem. Han har för avsikt att rentvå sig från polismordet som skedde i samband med brottet, men finner att hustrun samma morgon dödat sin man. Istället för att de båda ska råka illa ut tvingar George henne att låtsas att han är hennes man. De kastar liket i sjön, men det finns de som känner stanken av saker som inte står rätt till.

Omdöme: Janet (Bette Davis) är en framgångsrik författare av mordhistorier. Hon bor i ett hus nära vattnet i ett litet brittisk samhälle. En kväll ringer hon till sin yngre älskare Larry (Anthony Steel) som är förlovad med hennes sekreterare Chris (Barbara Murray). Hon ringer honom från en telefonkiosk och ber honom komma över samma kväll. Den lokala veterinären Dr. Henderson (Emlyn Williams) får syn på henne och skjutsar hem henne.


©United Artists

Janet verkar planerar något denna kväll. Men någon väntar på henne när hon kommer hem. Mannen i fråga är George (Gary Merrill) och säger att han var hennes makes kumpan vid ett bankrån de genomförde. Ett bankrån där en polis sköts av hennes make och nu vill George vänta på att hennes make ska dyka upp.


©United Artists

Historien tar en ny vändning då det visar sig att hennes make redan dykt upp tidigare och hon dödat honom. Nu behöver de varandras hjälp med att göra sig av med kroppen och George ska utge sig för att vara hennes make eftersom ingen vet hur han ser ut då de varit separerade en längre tid och han varit borta i flera år.


©United Artists

Filmen bygger på en pjäs och intressant nog övertalade man amerikanerna och makarna Bette Davis och Gary Merrill att komma över till Storbritannien för att spela in filmen. Detta trots att de inte lär ha varit helt nöjda med manuset men de tog chansen att jobba ihop och att spela in i Storbritannien. Dessutom lär Bette Davis känt att Emlyn Williams, som hade skrivit manuset till en av hennes tidigare filmer, skulle kunna skriva om och förbättra manuset. De båda jobbade sedan på att ändra och förbättra manuset på plats.


©United Artists

Det är en relativt komplicerad historia om man tänker efter. Kanske lite långsökt på sätt och vis, men samtidigt blir det underhållande med flera vändningar längs vägen. Och eftersom det precis som i en pjäs utspelar sig på få platser, måste man kompensera det med överraskningar som kan lura bakom varje hörn.


©United Artists

Den som utan tvekan rör om i grytan varje gång han dyker upp är Dr. Henderson. Lite likt som Colombo som alltid dyker upp och upprör de misstänkta gör Dr. Henderson samma sak. Han ger liksom intryck av att han vet något och ställer frågor som gör de misstänkta obekväma. Man måste bara skratta varje gång han är med och Emlyn Williams spelar karaktären på ett skönt, torrt brittiskt vis.


©United Artists

Filmer som bygger på pjäser kan ibland kännas teatraliska men ibland kan de också vara mysiga. Tycker denna faller i den senare kategorin då man får ganska trevligt med filmen. Få karaktärer och skådespelare, få platser där det utspelar sig men med gott om intriger och vändningar i storyn. Det hjälper också att vi inte bara har en utan två huvudpersoner som är luriga och försöker få överhanden. Och dessutom alltså med Dr. Henderson som hela tiden verkar vara dem på spåren.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Pool of London

Titel: Pool of London / I Londons hamnkvarter
Genre: Kriminalare/Drama/Film-Noir
Land: Storbritannien
År: 1951
Regi: Basil Dearden
I rollerna: Bonar Colleano, Earl Cameron, Susan Shaw, Renée Asherson

Handling: Besättningen på ett fraktskepp lägger till i en hamn för att spendera en helg i södra London. Vi lär känna de olika karaktärerna under deras dagar där. De blir inblandade i rån, mord och förräderi, medan en svart man ur besättningen bekantar sig med en vit kvinna vilket givetvis skapar problem.

Omdöme: Ett fraktskepp anländer till London från Rotterdam och lägger till över en helg. Två vänner från besättningen, Dan (Bonar Colleano) och Johnny (Earl Cameron), beger sig in till London för lite affärer. Dan har nämligen alltid något för sig och har denna gång smugglat in cigaretter och nylonstrumpor. Hans kontakt har ett nytt uppdrag åt honom vilket innebär att han ska smuggla något tillbaka till Rotterdam när de lämnar hamnen efter helgen.


©Ealing Studios

Dan vet inte vad det är han ska smuggla då det är ett förseglat paket, men han får en bra peng för besväret, hälften i förväg och hälften vid leverans. Under tiden spenderar han helgen med sin brittiska flamma Sally (Renée Asherson). Johnny å sin sida bekantar sig med Pat (Susan Shaw) som jobbar i biljettkassan på nattklubben dit Dan tar honom för att göra affärer. Johnny, som är svart, behandlas väl av Pat och hon får honom att inte vilja lämna London.


©Ealing Studios

Vad varken Dan eller Johnny vet är att paketet de ska smuggla ombord föranleds av ett vågat rån på söndagen. Rånet kommer att ställa till det för de båda vännerna eftersom de blir inblandade i något de inte haft med att göra. Samtidigt inser Dan att Sally inte är att lita på medan Johnny inte vill hem eftersom han bara har Pat i tankarna.


©Ealing Studios

En brittisk kriminalare/noir-film som mer inleder som ett drama innan det övergår till att bli en kriminalare och film-noir längre in. Tycker det är en film som funkar som bäst runt mitten av filmen då själva rånet äger rum och temperaturen höjs. Det växlar upp till något riktigt trevligt och de personliga historierna, inte minst mellan Johnny och Pat, blir bitterljuva då man anar att det inte kommer bli ett lyckligt slut på det hela.


©Ealing Studios

Vad som är lite synd med filmen är att den under sista halvtimmen tappar spänningen och liksom inte riktigt vet vart den ska leda. Trots en speltid på 85 minuter känns det utdraget, och även om den fortfarande bjuder på en del bra scener är filmen helt klart bättre under första timmen. Gillar inte minst fotot som har ett par fint upplysta och fotade scener i efterkrigets London.


©Ealing Studios

Relationen mellan Johnny och Pat är fin att följa då det är något oförstört över deras möten. De bara umgås, pratar, promenerar och filosoferar utan att något annat spelar roll. Inte någon direkt romantik utan snarare en ömsesidig respekt och vänskap som skulle kunna leda till mer. Eller så är timmarna de spenderar tillsammans under denna helg minnen för livet och sedan skiljs de åt för alltid.


©Ealing Studios

Inledningen är ok, mitten är bäst och avslutande halvtimmen lyckas inte riktigt spinna vidare på vad fimen byggt upp. En del bra scener filmen igenom men det känns helt klart som det fanns mer på gång som den byggde upp för. Alltid synd när man känner att en film har något av värde som den inte tar tillvara på när den ska få ihop allt. Trots det finns det tillräckligt att gilla för att vara värd titten, synd bara att den inte fullföljer sin potential.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.1

The Lemon Drop Kid

Titel: The Lemon Drop Kid / Hej tomtegubbar
Genre: Komedi/Kriminalare/Musik
Land: USA
År: 1951
Regi: Sidney Lanfield
I rollerna: Bob Hope, Marilyn Maxwell, Lloyd Nolan, Fred Clark

Handling: The Lemon Drop Kid är en man som säljer stalltips på en kapplöpningsbana. Han blir skyldig en gangster en större summa och om han inte betalar tillbaka till jul kommer han att råka illa ut.

Omdöme: Sidney Milburn känd som The Lemon Drop Kid (Bob Hope) är en svindlare som utger sig för att sitta på stalltips som han delar med sig till spelare, mot en "hittelön", på en kapplöpningsbana i Florida. Han råkar dock lura fel person vilket leder till att gangstern Moose Moran (Fred Clark) förlorar $10.000. The Lemon Drop Kid, som han kallas då han slukar i sig dessa sugtabletter, försöker få en chans att betala av skulden. Han får nu fram till julafton att betala tillbaka, om inte kommer hans bäst före datum gå ut på juldagen.


©Paramount Pictures

The Kid beger sig till sin hemtrakt New York eftersom det bara är några veckor kvar till jul och han tänker att han då har en bättre chans att kunna lura till sig pengarna där. Han tar kontakt med sin flamma Brainey Baxter (Marilyn Maxwell) och kommer på idén som ska ge honom pengarna. Men vad han gör är oetiskt då han utnyttjar sina gamla vänner och som om det inte vore nog får den lokale gangstern Oxford Charlie (Lloyd Nolan) nys om The Kids kassako vilket innebär trubbel.


©Paramount Pictures

Tycker det är en trevlig och mysig liten film som börjar skapa fin julstämning under filmens gång. Den har även två sångnummer där Bob Hope och Marilyn Maxwell kör duetter. I gamla filmer som dessa funkar det överraskande bra istället för att störa och kännas malplacerat som det oftast gör i modernare filmer när folk brister ut i sång. Här är det en del av storyn och blir naturligt. Inte minst "Silver Bells" är lyckad och hela den scenen fångar verkligen julkänslan.


©Paramount Pictures

Första timmen av filmen är klart trevlig. Det är småroligt att se The Lemon Drop Kid köra sina tricks. Och ju närmare julen man kommer, ju mer ökar julstämningen. Men något förändras. Filmen tar en lite annan väg sista halvtimmen då Oxford Charlie och hans gangsterliga lägger sig i. Detta gör att filmen tyvärr tappar en del av sin charm.


©Paramount Pictures

Alltid synd när en film inte riktigt lyckas fullfölja. Istället för att höja sig eller åtminstone bibehålla nivån den byggt upp under första timmen, går luften ur en del. I efterhand kan man läsa sig till att Bob Hope inte var helt nöjd med en förhandstitt av filmen och man tog då in en av manusförfattarna som skrev om manuset en del och filmade ett par nya scener. I vilket fall som helst lyckades man inte fixa sista halvtimmen. Filmens första timme är dock tillräckligt trevlig för att det ska bli en sevärd titt. Synd att det inte fortsatte i den stilen då det hade kunnat bli en julklassiker och en bättre film än vad det är nu.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0