The Thing

Titel: The Thing
Genre: Mysterium/Sci-Fi/Skräck
Land: USA
År: 1982
Regi: John Carpenter
I rollerna: Kurt Russell, Keith David, Wilford Brimley, Richard Dysart, Donald Moffat, Charles Hallahan, Richard Masur

Handling: MacReady är helikopterpilot på en amerikansk forskningsstation i Antarktis. När en hund, jagad av norrmän från en närbelägen bas, kommer in på basen börjar märkliga saker hända.

Omdöme: En amerikansk forskningsstation i Antarktis med tolv män får påhälsning av en hund som jagas av en helikopter. Männen i helikoptern kommer från en norsk bas. Norrmännen visar sig ha gjort en upptäckt som de till en början var eld och lågor över, bara för att inse att de inte bara hittat något utomjordiskt - de har även väckt det till liv.


© Universal Pictures

MacReady (Kurt Russell) är gruppens helikopterpilot. Han vill helst vara ensam med sin flaska, spela ett parti schack och hålla sig undan kylan. När paniken bryter ut på forskningsstationen är det MacReady som visar ledarskap och tar befälet. Det övriga manskapet består mestadels av forskare av olika slag, men när någon av dem tas över av den utomjordiska livsformen, som kan imitera andra organismer, inser männen att det som hände norrmännen nu håller på att hända dem.


© Universal Pictures

Vissa filmer greppar tag i en från första stund och släpper sedan inte taget - det här är en sådan film. Direkt när man hör Ennio Morricones underbara synthtoner är man fast. Det roliga är att det låter exakt som John Carpenters musik från hans andra filmer, men proffsigare. Carpenter tog kontakt med Morricone och bad honom att komponera musiken till filmen och kombinera synth med orkester. Resultatet är en härlig blandning av deras båda stilar, och musiken skapar en otrolig stämning genom hela filmen.


© Universal Pictures

Man kan inte prata om filmen utan att nämna de praktiska effekterna som använts. De är så mycket bättre än dataeffekter eftersom de ger en mer autentisk känsla. Det kräver ett bra hantverk och till 90% ser det riktigt övertygande ut. Helt fulländat är det inte, men för det mesta är det kreativt, lyckat och groteskt, vilket är precis den effekt man är ute efter.


© Universal Pictures

De tolv männen på forskningsstationen fyller alla en roll och även om MacReady sticker ut som ledaren får de övriga också framträdande roller. En duktig skara skådespelare har samlats, de flesta är karaktärsskådespelare som man känner igen från senare filmer. Boken som filmen bygger på hade hela 37 karaktärer, men det känns smart att begränsa det till tolv. På så vis får alla vara med på ett hörn och hamnar inte bara i bakgrunden. Dessutom har de alla sina distinkta karaktärsdrag, vilket gör att det inte blir rörigt med vem som är vem. Noterbart är också att filmen endast har manliga karaktärer. Dynamiken hade kunnat ändras med en eller två kvinnor, men avsaknaden av kvinnliga karaktärer är inget man tänker på eftersom filmen har ett så bra driv hela tiden - kanske tack vare att man slipper en romantisk sidohistoria.


© Universal Pictures

Det är en av de främsta filmerna i skräck- och sci-fi-genren tillsammans med Alien (1979). Men när filmen kom år 1982 blev den inte särskilt framgångsrik eller varmt mottagen. Det hade förmodligen att göra med en rad faktorer, bland annat att den kom under samma period som flera andra framgångsrika fantasy- och sci-fi-filmer släpptes. Publiken var kanske inte heller riktigt mottaglig för den mörka tonen i en tid då samhället gick igenom en svår period. Dessutom kritiserades filmbolaget för att reklamkampanjen och lanseringen av filmen inte levde upp till den standard filmen hade förtjänat. Med tiden har den dock vunnit respekt och anses numera vara en av de bästa och mest omtyckta skräck- och sci-fi-filmerna som gjorts.


© Universal Pictures

Den ödesmättade musiken, den mörka stämningen, den isolerade forskningsstationen och den isande kylan är med och sätter tonen. Paranoian och misstänksamheten bland männen är på topp och ingen är att lita på - vem som helst kan förvandlas till den utomjordiska varelsen. Allt gör att intensiteten och spänningen består från första till sista bildrutan. När filmen slutar lämnas man dessutom med en känsla av att det inte är över. Inget hjältemodigt "allt löser sig"-slut, utan istället ett mer öppet slut som känns precis rätt och fångar osäkerheten och paranoian som genomsyrar hela filmen.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 8.2