Titel: Blow Out / Vittnet måste tystas
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1981
Regi: Brian De Palma
I rollerna: John Travolta, Nancy Allen, John Lithgow, Dennis Franz
Handling: Jack är ljudtekniker och ger sig ut i natten för att spela in ljudeffekter till en skräckfilm. Det han fångar upp på bandet är dock tillräckligt skrämmande i sig - ett riktigt mord. Det finns dock höga politiska krafter som till varje pris vill tysta det enda vittnet.
Omdöme: Jack (John Travolta) är ljudtekniker och arbetar med ljudeffekterna på lågbudgetskräckfilmer. Sent en kväll, när han är ute för att spela in ljud, inträffar något oväntat - en bil kör av vägen och störtar ner i vattnet. Utan att tveka hoppar han i och lyckas rädda en ung kvinna, Sally (Nancy Allen).
© Criterion
På sjukhuset får han reda på att mannen i bilen, som han inte kunde rädda, var en het presidentkandidat. Eftersom hans stab inte vill att det ska läcka ut att han var med en främmande kvinna, försöker de tysta ner det hela. Jack går med på att inte prata med pressen, men när han lyssnar igenom sina ljudupptagningar från olyckan upptäcker han något mycket oroväckande. Han börjar misstänka att det inte var någon olycka, eftersom han tycker sig höra ett skott.
© Criterion
Konspirationen tätnar när det visar sig att en man vid namn Burke (John Lithgow) försöker täcka sina spår. Han är inte bara ute efter att förstöra bevis - han vill även tysta vittnen. Jack och Sally befinner sig därför i livsfara, men Jack vill till varje pris ta reda på vad som faktiskt hände. Kan han bevisa att skott avlossades innan det är för sent?
© Criterion
Brian De Palma visar tydligt sin förkärlek till Alfred Hitchcock, något som inte minst märks i flera av hans tidigare filmer. Här har han tagit gamla Blow-Up (1966) och vässat till den, lånat inspiration från The Conversation (1974) och byggt upp spänningen med ett koncept likt Rear Window (1954). Resultatet är en konspiratorisk thriller med De Palmas lekfulla stil.
© Criterion
John Travolta är bra i huvudrollen, och det var denna film och prestation som fick Quentin Tarantino att rollsätta honom i Pulp Fiction (1994). Travolta lär ha lidit av sömnlöshet under inspelningen, vilket förmodligen hjälpte prestationen genom att ge karaktären en känsla av hur paranoian påverkar honom. Vid hans sida ses Nancy Allen och intressant nog har hennes prestation alltid setts som något svag. Men när filmen nu ses om ändras uppfattningen en aning - hon ska spela rollen på det sättet. Hennes karaktär är något naiv och godtrogen, och hon påminner lite om Goldie Hawn här.
© Criterion
Något som filmen tyvärr inte direkt lyckas med är musiken av Pino Donaggio. Stundtals är den inte alls tokig, men mestadels lyckas den inte särskilt bra. Trots detta är filmen förvånansvärt stämningsfull. Det är ovanligt att en film med svagare musik kan skapa god stämning, men denna lyckas med det tack vare fotot, bildlösningarna och klippningen, samt filmens paranoida och konspiratoriska teman, som utgör en stor del av historien.
© Criterion
Det är en film som tål att ses om, även om den är långt ifrån fulländad. Inledningen och avslutningen mindes relativt väl, men där emellan sker tillräckligt mycket som engagerar. Det gör att filmen lyckas behålla ett stadigt grepp om tittaren ända in i det sista. En film som man uppskattar varje gång den ses, samtidigt som den lämnar en del att önska.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.4
