Hanover Street

Titel: Hanover Street / I skuggan av ett krig
Genre: Romantik/Drama/Krig/Action/Äventyr
Land: Storbritannien/USA
År: 1979
Regi: Peter Hyams
I rollerna: Harrison Ford, Lesley-Anne Down, Christopher Plummer, Richard Masur

Handling: David Halloran, en amerikansk bombpilot och den engelska sköterskan Margaret Sellinger, möts under ett luftanfall och blir genast förälskade, ett problem finns dock - Margaret är gift. Hennes man Paul, är en brittisk underrättelseofficer. Ödet för David och Paul samman när Paul får ett uppdrag bakom fiendens linje och det blir David som får flyga honom dit. När deras plan blir nerskjutet måste de två arbeta tillsammans för att slutföra uppdraget - det är då David upptäcker vem Paul är.

Omdöme: Året är 1943 och andra världskriget härjar för fullt. Amerikanske bombpiloten David Halloran (Harrison Ford) befinner sig i London en ledig dag och stöter där på brittiska sjuksköterskan Margaret (Lesley-Anne Down). Det blir i princip kärlek vid första ögonkastet men Margaret är inte lika entusiastisk som David vad gäller att träffas igen och lära känna varandra. Hon vill inte berätta sitt namn så David ber henne träffa honom igen på samma plats, på Hanover Street där de först träffades.


©Columbia Pictures

Romansen är ett faktum men det kompliceras av att Margaret är gift med Paul Sellinger (Christopher Plummer) som är en brittisk underrättelseofficer. Varje gång David och Margaret träffas får de svårare att vara separerade från varandra. Hon har svårt att leva med att vara otrogen mot maken som är en god man. Han får allt svårare att ge sig ut på bombuppdragen då han nu har något att förlora.


©Columbia Pictures

Filmen är i grunden ett romantiskt drama likt Brief Encounter (1945) och andra klassiska romanser under svåra tider och omöjliga omständigheter. Bara de inledande tio minuterna av filmen drar på för fulla muggar vad gäller romansen och hade lika gärna kunnat vara de sista tio minuterna på en annan romantisk film.


©Columbia Pictures

Det hela puttrar på där romansen varvas med att följa David på sina bombuppdrag där han blir alltmer försiktig istället för att vara vågad och smått dumdristig som tidigare. Även en del humor slängs in och det känns som filmen kanske inte kommer ha så mycket mer att erbjuda och man börjar då smått tappa intresset.


©Columbia Pictures

Någonstans runt halvvägs in kommer vändningen som man väntat på. En vändning som förvisso tar filmen i en lite annan riktning men som på så vis inte bara blir mer dramatisk och spännande utan även bättre. David och Paul hamnar på ett uppdrag tillsammans och filmen blir nu lite som Where Eagles Dare (1968) och liknande filmer, fast i mindre skala.


©Columbia Pictures

Inte helt fel att kombinera Brief Encounter (1945) med Where Eagles Dare (1968). Nej, självklart blir det inte på samma nivå som dessa klassiker men en stark romans och ett actionäventyr mitt under brinnande krig leder till en ok film. Hade ändå befarat att filmen skulle vara tråkig och lite av en bortkastad titt, så med tanke på det får man ändå vara lite nöjd med titten.


©Columbia Pictures

Avslutningsvis måste den främsta orsaken till att filmen går att se nämnas. Det är helt enkelt musiken av John Barry. Denna mästerkompositör slutar aldrig att imponera och övertyga med sin både vackra, gripande och spännande musik. Det är få, om någon, som kan mäta sig med hans höga nivå och förmåga att kunna skapa musik för alla tillfällen. Bara hans musik i sig gör faktiskt att jag är glad över att ha gett filmen en chans.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.0

The Burning Bed

Titel: The Burning Bed
Genre: Drama
Land: USA
År: 1984
Regi: Robert Greenwald
I rollerna: Farrah Fawcett, Paul Le Mat, Richard Masur, Grace Zabriskie

Handling: Frun till en kontrollerande och våldsam man får till slut nog och tänder eld på honom när han sover.

Omdöme: År 1977 får Francine Hughes (Farrah Fawcett) nog. Hon tar sina tre barn och kör iväg. Detta efter att ha tänt eld på sovrummet där maken Mickey (Paul Le Mat) låg och sov. Francine grips och hennes advokat Aryon Greydanus (Richard Masur) måste försöka komma fram till vad som skett och vad deras försvarsstrategi ska bli.


©MGM

Genom tillbakablickar berättar Francine om hur hon först träffade Mickey 1963 och hur de sedan kom att gifta sig och få barn. Den turbulenta tiden börjar så fort de gifter sig då Mickey blir kontrollerande och svartsjuk vilket leder till våldsamma utbrott, främst under alkoholpåverkan. Till en början känner hon att hon delar skulden och måste göra sin man till lags. Hon blir även tillsagd att hon måste jobba på att vara en bättre fru åt sin man. Inte minst hennes svärföräldrar är på henne om detta, men även hennes egen mor.


©MGM

Denna verklighetsbaserade historia kom att bli en TV-film som hyllats. Den blev nominerad till flera Emmys och Golden Globes, och det sägs ha varit något av en banbrytande film som visade upp den grymma sidan av hustrumisshandel mitt i folks vardagsrum.


©MGM

Det är ett drama som kanske inte blir så värst speciellt när den visar tillbakablickarna till hur Francine och Mickey träffas och den något upprepande onda cirkeln som Francine utsätts för. Men det bygger grunden för rättegången som följer under sista delen av filmen. Vi får se Francines kamp för att någon ska lyssna på henne och hjälpa henne. Men på den tiden var det så enkelt som att om inget vittne kunde intyga misshandeln hade inget skett och maken kunde fortsätta misshandla sin fru.


©MGM

Den fysiska och psykiska misshandeln eskalerar och filmen lyckas på ett klart trovärdigt sätt få till dessa scener som blir realistiska och jobbiga att se. Tycker filmen blir som intressantast med själva rättegången då alla kort läggs på bordet och de inblandade berättar sina versioner av vad som föranledde branden i mars 1977. Filmen är kanske aldrig strålande men ett starkt drama som växer en aning i och med rättegången.


©MGM

Farrah Fawcett var väl mest känd som en av Charlies änglar men hon visar här att hon kunde vara en duktig skådespelerska när hon fick chansen att spela mer dramatiska roller. Hon övertygar faktiskt på sina håll och en del går så långt som att hon ger en av de bättre prestationerna i en TV-film. Hon spelade för övrigt en liknande roll bara något år senare i Extremities (1986).

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.2

The Mean Season

Titel: The Mean Season / Het linje
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Phillip Borsos
I rollerna: Kurt Russell, Mariel Hemingway, Richard Jordan, Richard Masur, Andy Garcia, Richard Bradford, Joe Pantoliano, William Smith

Handling: När en tonåring blivit skjuten på en strand i Miami skickas en journalist från The Miami Journal för att bevaka historien. Han blir uppringd av mördaren och får veta att det kommer bli fyra offer till.

Omdöme: Kriminalreportern Malcolm Anderson (Kurt Russell) återvänder till Miami och sitt jobb på The Miami Journal efter att ha spenderat lite tid hos sin flickväns föräldrar i Colorado. Han känner att han vill bort från Miami då han blivit utbränd med att skriva om alla mord som begås. Tanken är att han och flickvännen Christine (Mariel Hemingway) ska flytta till Colorado inom kort och Malcolm då kan få ett bättre jobb på den lokala, mindre tidningen.


©Orion Pictures

Innan Malcolm hinner lämna in sin avskedsansökan till sin chef Bill Nolan (Richard Masur), sker ett mord på en tonårig tjej på en strand i Miami. Malcolm skickas tillsammans med fotografen Andy Porter (Joe Pantoliano) att bevaka det hela. Vad ingen kunnat ana är att mördaren kommer ta kontakt med Malcolm efter att artikeln kommit ut. Mördaren, som visar sig heta Alan Delour (Richard Jordan), avslöjar saker som bara mördaren kan känna till och delar även med sig att det kommer bli ytterligare fyra offer.


©Orion Pictures

Malcolm har fått sitt livs scoop och är fast i Miami under tiden som seriemördaren härjar. Han vänder sig till polisutredarna Ray Martinez (Andy Garcia) och Phil Wilson (Richard Bradford) för att samarbeta. Tillsammans kämpar de mot klockan för att försöka få ledtrådar som kan leda till mördaren och förhindra nästa mord. Men mördaren är slug och ger dem endast tillräckligt med information för att hålla dem upptagna.


©Orion Pictures

Värmebölja och noirig thriller, då är det lätt att tänka på Body Heat (1981) som förvisso är mer noirig än vad denna är, men trots allt lite i samma sfär. Den stora skillnaden är egentligen att man istället för en femme fatale har en galen seriemördare som inleder en slags lek med tidningsreportern och polisen. Titeln refererar för övrigt till den tuffa månaden juli i Florida då det oftast är en kombination av värmeböljer och kraftigt åskoväder.


©Orion Pictures

Inte den mest kända filmen och thrillern men den gör ett habilt jobb där det inte minst går ut på att mördaren och tidningsreportern skapar ett slags band till varandra. De båda behöver varandra av lite olika anledningar. Malcolm ser sin chans att hamna i blickfånget och rida på vågen medan mördaren söker uppmärksamhet genom Malcolms artiklar.


©Orion Pictures

En film som hade setts tidigare men kul nog mindes inget eller åtminstone ytterst lite. Även om det inte är en thriller som skulle vara hyperspännande och nervig så funkar den att se. Gedigna skådespelare rakt igenom bidrar. Ibland är några av scenerna från Malcolms och Christines privatliv lite temposänkande men inte så det skulle bli för mycket. Däremot skapar musiken av Lalo Schifrin lite blandade känslor. Inte dåligt och för det mesta ganska stämningsfullt, men även för pompöst på sina håll. Även tydligt att han försökt skapa något i stil med Bernard Herrmanns ikoniska musik till Psycho (1960) utan att lyckas fullt ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1

Risky Business

Titel: Risky Business / Föräldrafritt
Genre: Drama/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1983
Regi: Paul Brickman
I rollerna: Tom Cruise, Rebecca De Mornay, Joe Pantoliano, Curtis Armstrong, Bronson Pinchot, Richard Masur

Handling: 17-årige studenten Joel blir lämnad ensam hemma när föräldrarna reser bort. Hans vanligtvis så skötsamma liv förändras drastiskt när han träffar den sexiga Lana.

Omdöme: Joel (Tom Cruise) är en 17-årig high school-elev som vill komma in på college. Det gäller för honom att plugga hårt och klara de sista proven för att ha en chans att komma in på prestigefulla Princeton. När föräldrarna reser bort lämnas Joel hemma ensam. Då han är en skötsam kille är föräldrarna inte oroliga över att han skulle hitta på något dumt där hemma. Till en början har de rätt, även om pappas Porsche plockas ut ur garaget trots att Joel inte har tillåtelse.


©Warner Bros.

En dag låter sig Joel övertalas av vännen Miles (Curtis Armstrong) som försöker få Joel att våga och leva lite. På college gillar trots allt tjejerna om killarna har erfarenhet, det är åtminstone vad Joel och hans vänner intalat sig själva. Rätt vad det är har Joel fått hembesök av den något äldre Lana (Rebecca De Mornay) som jobbar som call girl.


©Warner Bros.

Till en början blir Joels äventyr med Lana en engångsföreteelse som kostar honom en bra peng. Vad han inte räknat med är att det blir starten på en förändring i hans liv. Lana påverkar honom mer än han kunnat ana och drar in honom i sin värld. Joel får se upp med Lanas "manager" Guido (Joe Pantoliano) samtidigt som Lana öppnar ögonen och dörrarna för en affärsverksamhet där det krävs att Joel är villig att ta en chans men resultatet kan visa sig vara en jackpot.


©Warner Bros.

Tror att om filmen hade kommit ett eller två år senare hade filmen mycket troligt blivit en annan film. Det är trots allt en ganska seriös ton på filmen för att vara en ungdomsfilm. En slags coming of age-historia mer än bara en ungdomskomedi. Paul Brickman som skrev och regisserade ville ge filmen en mörkare ton och sedan lägga på humor. Just att den har en lite mörkare grundton gör att det blir lite mer på allvar än om det bara vore en simpel ungdomskomedi, något den vinner på.


©Warner Bros.

En annan sak filmen vinner mycket på är att ta hjälp av Tangerine Dream som står för musiken. Deras musik sätter definitivt tonen som regissören var ute efter. Det är inget snack om att filmen inte varit vad den är utan deras musik. Det är ännu ett prov på hur viktig bra och rätt musik kan vara för en film. Även en del andra låtval är bra bör tilläggas, men Tangerine Dreams musik är filmens själ.


©Warner Bros.

Tom Cruise skulle bli en världsstjärna i och med filmen och Rebecca De Mornay blev något av en sexsymbol. Givetvis är det en kombination av saker som gjorde att filmen blev en succé och funkar än idag. Men filmens ton och musiken av Tangerine Dream är utan tvekan filmens starkaste egenskaper som gör att det är en trevlig film att återbesöka ibland när man känner sig sugen på den där härliga 80-tals känslan som smittar av sig.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Under Fire

Titel: Under Fire / I skottlinjen
Genre: Drama/Krig
Land: USA
År: 1983
Regi: Roger Spottiswoode
I rollerna: Nick Nolte, Gene Hackman, Joanna Cassidy, Ed Harris, Jean-Louis Trintignant, Richard Masur

Handling: Det är i Nicaragua 1979 och fotografen Russell bevakar kriget. När han tar en bild av gerillaledaren som tros vara död hamnar han i livsfara.

Omdöme: De tre amerikanerna Russell (Nick Nolte), Claire (Joanna Cassidy) och Alex (Gene Hackman) har kommit till Nicaragua för att bevaka inbördeskriget i sitt slutskede år 1979. Russell är en krigsfotograf, Claire är journalist och Alex har siktet inställt på ett jobb som nyhetsankare och vill tillbaka till USA. Vad som komplicerar deras relation är att Russell och Alex är goda vänner, och båda är förälskade i Claire.


©Orion Pictures

Russell och Claire har bestämt sig för att försöka leta upp den ljusskygge gerillaledaren känd som Rafael. Samtidigt har den sittande presidenten Somoza (René Enríquez) och hans soldater, som är uppbackade av den amerikanska regeringen, gjort det klart att de ska döda Rafael och på så vis vinna kriget.


©Orion Pictures

Under vistelsen i Nicaragua kommer inte minst Russell se ett och annat när han försöker hålla en neutral ställning och endast fotografera vad han tar del av. En soldat han kommer stöta på ett flertal gånger är amerikanen Oates (Ed Harris) som han känner sedan tidigare. Oates är en legosoldat som ansluter till vilken sida som än anlitar honom och främst visar sig vara med för dödandets skull.


©Orion Pictures

Ett krigsdrama av Roger Spottiswoode som senare bl.a. gjorde Shoot to Kill (1988) och Bond-filmen Tomorrow Never Dies (1997). Här får han gott sällskap av ett gäng duktiga skådespelare ledda av Nick Nolte. Något överraskande får Gene Hackman se sig förpassad till en biroll då hans karaktär ofta försvinner från handlingen under långa stunder. Men när allt är sagt och gjort har Alex en viktig roll att spela.


©Orion Pictures

Filmen fångar situationen på ett oftast slående sätt. Det ser ut och känns autentiskt på gatorna i Nicaragua (inspelat i Mexiko), något som ger filmen en hög trovärdighetsfaktor. Det hjälper även att filmen inte förskönar rebellernas strid och försöker vara relativt neutral, ungefär som huvudkaraktären Russell Price är. Givetvis går det inte att hålla känslorna i styr med allt han får se och uppleva. Till slut rinner bägaren över, särskilt när det blir personligt.


©Orion Pictures

Det kom att bli en Oscarsnominering för bästa musik av gamle räven Jerry Goldsmith. Musik som oftast passar bra och till stor del använt sig av panflöjt och toner som ger en smak av Latinamerika utan att gå till överdrift. En av melodierna kändes för övrigt igen från någonstans. Filmen hade förvisso setts en gång tidigare, men även Quentin Tarantino använde sig av Jerry Goldsmith-melodin i Django Unchained (2012).


©Orion Pictures

Kanske att filmen tappar en aning när den över två timmar långa filmen lider mot sitt slut. Även ett par av de romantiska inslagen hade kunnat tonas ner en aning för att få upp tempot lite bättre på sina håll. Men där emellan bjuds det på flera dramatiska och nervkittlande scener filmen igenom. Ett välgjort krigsdrama som kom under en tid då denna typ av historier och filmer var i ropet, som t.ex. Missing (1982), The Killing Fields (1984) och Salvador (1986) för att nämna några.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0