The Hunt for Red October

Titel: The Hunt for Red October / Jakten på Röd Oktober
Genre: Thriller/Äventyr/Action
Land: USA
År: 1990
Regi: John McTiernan
I rollerna: Sean Connery, Alec Baldwin, Scott Glenn, Sam Neill, James Earl Jones, Richard Jordan, Fred Dalton Thompson, Joss Ackland, Jeffrey Jones, Stellan Skarsgård

Handling: En ny, tekniskt överlägsen rysk atomubåt, "Röd Oktober", har kursen inställd på USA:s kust under ledning av kapten Marko Ramius. Den amerikanska regeringen tror att Ramius planerar att anfalla, men CIA tror annorlunda. De misstänker att han tänker hoppa av, men tiden är knapp att hitta honom innan ryska flottan hittar honom.

Omdöme: Den ryska atomubåten Röd Oktober har satt kurs mot USA:s kust. Den är större än tidigare ubåtar, utrustad med fler missiler och även ny teknologi som gör att den är mycket svårupptäckt. En mardröm för amerikanerna med andra ord. Dessutom visar sig dess befälhavare vara den gamle räven Marko Ramius (Sean Connery) som anses vara landets främste ubåtskapten och som lärt upp stora delar av flottan. Till sin hjälp har han sina högra hand Vasilij Borodin (Sam Neill) och de har nu satt sin plan i verket.


© Paramount Pictures

USA:s underrättelsetjänster har fått information om Röd Oktober och konteramiral Greer (James Earl Jones) plockar in CIA-analytikern och f.d. marinsoldaten Jack Ryan (Alec Baldwin) för att be om hans åsikt. Ryan är expert på området och är den som känner till Ramius bättre än någon annan. Hans analys gör gällande att han tror att Ramius tänker hoppa av till väst. Om så är fallet är det också ett gyllene tillfälle för amerikanerna att komma över ubåten och ta en närmare titt på den nya teknologin.


© Paramount Pictures

Klassisk ubåtsfilm är aldrig fel. Har alltid gillat denna typ av film då de oftast bjuder på tät stämning och gott om spänning. I det här fallet med regi av John McTiernan som hade gjort Predator (1987) och Die Hard (1988) innan denna. Det kom även att bli första Tom Clancy-boken om Jack Ryan som filmatiserades.


© Paramount Pictures

Något som är bra och välkommet är att filmen inte väljer att göra det till en renodlad actionfilm. Hade filmen gjorts idag hade det med största sannolikhet gjorts med högt tempo, snabba klipp och en massa extra action. Tycker det funkar bra som det är nu då spänningen och stämningen byggs upp. Det är inte direkt James Bond över det hela men trots allt en historia från slutfasen av kalla kriget där ett tredje världskrig måste undvikas.


© Paramount Pictures

En sak som man kanske inte direkt tänker på men som ändå sticker ut en del är fotot av Jan de Bont. Sitter och tänker på att han stått för fotot till ett par fint fotade filmer runt den här tiden. Mycket riktigt stod han även för fotot till filmer som Die Hard (1988), Black Rain (1989) och Basic Instinct (1992). Alla skapar en speciell stämning tack vare fotot och ljussättningen som fångar den här tidsperioden på ett slående vis.


© Paramount Pictures

Historien har en hel del på gång och som sagt håller den sig ifrån fällan att göra det till en actionfylld film. Action behöver inte vara fel men oftast blir det för mycket, speciellt om det går till överdrift. När filmen väl övergår till att bli lite mer actionbaserad under sista delen av filmen, tappar den också en aning. Inte så att det skulle spåra ur men likväl en liten dipp när filmen lider mot sitt slut. Det är trots allt en film på en bit över två timmar men med tanke på att den har ganska mycket på gång och flera karaktärer känns det ändå relativt befogat.


© Paramount Pictures

Avslutningsvis måste man säga lite om skådespelarna. Det är skönt när man är i händerna på duktiga skådespelare som också känns rätt för rollerna vilket gör att det blir övertygande. Sean Connery är givetvis helgjuten som kapten Ramius, även om han är ganska återhållsam filmen igenom. Scott Glenn spelar hans amerikanska motsvarighet på den amerikanska ubåten. Alltid gillat honom och han har den auktoritära stilen för att passa i rollen.


© Paramount Pictures

Alec Baldwin som Jack Ryan är olik den Jack Ryan som Harrison Ford sedan kom att spela, men inget fel i det och det funkar. Också skönt att Jack Ryan inte är en utpräglad actionhjälte. Istället kastas han i princip in i rollen och tvingas bemöta sina rädslor från ett tidigare trauma. James Earl Jones är alltid stabil och lite av en mysfarbror. Och Richard Jordan, här som säkerhetsrådgivare åt amerikanska presidenten, brukar oftast funka i biroller och så även här.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

The Secret of My Success

Titel: The Secret of My Success / The Secret of My Succe$s / Nyckeln till framgång
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1987
Regi: Herbert Ross
I rollerna: Michael J. Fox, Helen Slater, Richard Jordan, Margaret Whitton, John Pankow, Mercedes Ruehl, Bruce McGill, Mark Margolis

Handling: Brantley kommer till New York för att söka lyckan. Han söker upp en avlägsen släkting, farbror Howard, och får jobb som vaktmästare på ett multinationellt företag. Men Brantley har större planer än så.

Omdöme: Efter avslutade college-studier hemma i Kansas vill Brantley Foster (Michael J. Fox) gå efter sin dröm och flyttar till New York. Där ska han börja jobba men företaget har precis tagits över och Brantley är en av alla som fått sparken. Frustrerad över att ingen är villig att anställa honom eftersom han inte har arbetslivserfarenhet i branschen, vänder han sig motvilligt till en avlägsen släkting, "farbror" Howard (Richard Jordan) som är VD på ett stort multinationellt företag.


©Universal Pictures

Howard visar sig inte vara någon direkt trevlig prick, men Brantley lyckas övertala honom att ge honom en chans - på botten av företaget. Han får börja med att sköta den interna posthanteringen och lär sig snabbt av kollegan Melrose (John Pankow). Brantley har dock siktet inställt på en desto högre position inom företaget och använder sina färdigheter och finurlighet för att få in en fot som en nyanställd kostymnisse.


©Universal Pictures

Under tiden som Brantley lever ett slags dubbelliv som Brantley Foster och den påhittade Carlton Whitfield, har han ögonen på Christy Wills (Helen Slater). Hon är inte bara den vackraste kvinnan han sett, hon är även högt uppsatt inom företaget. Som om det inte vore nog är hon "farbror" Howards älskarinna. Dessutom kommer Brantleys möte med Howards fru, Vera (Margaret Whitton), både sätta honom i klistret och öppna för nya möjligheter.


©Universal Pictures

Lite av en favorit sedan barnsben då filmen fanns där hemma på video och sågs med jämna mellanrum. Faktum är dock att det inte bara är en barndomsfavorit då den har så positiva vibbar som man bara måste älska. Det börjar direkt när filmen drar igång med ett soundtrack som verkligen inte ska underskattas. Det är bra tempo och det smittar av sig på denna feelgood-historia.


©Universal Pictures

En film som har hög mysfaktor och gör en hel del rätt. Visst kanske storyn inte är den starkaste man sett men så är det också en komedi som inte behöver vara superseriös för att funka. Till stor del kan filmen ses som en motsvarighet till Working Girl (1988) som kom året efter. Skillnaden är att det här handlar om en ung man som tar en chans och siktar mot toppen medan det i nämnda film handlar om en ung kvinna. Annars har de faktiskt en hel del gemensamt och båda uppskattas mycket.


©Universal Pictures

Vissa filmer behöver man bara se en, max två gånger. Andra filmer kan ses hur många gånger som helst och alltid uppskattas och denna tillhör definitivt den senare kategorin. Man skrattar fortfarande åt små som stora saker med Michael J. Fox i centrum. Det är en historia om hopp och glöd, att ingenting är omöjligt och Brantley har en personlighet som smittar av sig på folk. Det handlar också om att ta en chans och kanske är det lite fantasifullt önsketänkande, men det är också en av filmens charmerande styrkor.

3 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.5

The Mean Season

Titel: The Mean Season / Het linje
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Phillip Borsos
I rollerna: Kurt Russell, Mariel Hemingway, Richard Jordan, Richard Masur, Andy Garcia, Richard Bradford, Joe Pantoliano, William Smith

Handling: När en tonåring blivit skjuten på en strand i Miami skickas en journalist från The Miami Journal för att bevaka historien. Han blir uppringd av mördaren och får veta att det kommer bli fyra offer till.

Omdöme: Kriminalreportern Malcolm Anderson (Kurt Russell) återvänder till Miami och sitt jobb på The Miami Journal efter att ha spenderat lite tid hos sin flickväns föräldrar i Colorado. Han känner att han vill bort från Miami då han blivit utbränd med att skriva om alla mord som begås. Tanken är att han och flickvännen Christine (Mariel Hemingway) ska flytta till Colorado inom kort och Malcolm då kan få ett bättre jobb på den lokala, mindre tidningen.


©Orion Pictures

Innan Malcolm hinner lämna in sin avskedsansökan till sin chef Bill Nolan (Richard Masur), sker ett mord på en tonårig tjej på en strand i Miami. Malcolm skickas tillsammans med fotografen Andy Porter (Joe Pantoliano) att bevaka det hela. Vad ingen kunnat ana är att mördaren kommer ta kontakt med Malcolm efter att artikeln kommit ut. Mördaren, som visar sig heta Alan Delour (Richard Jordan), avslöjar saker som bara mördaren kan känna till och delar även med sig att det kommer bli ytterligare fyra offer.


©Orion Pictures

Malcolm har fått sitt livs scoop och är fast i Miami under tiden som seriemördaren härjar. Han vänder sig till polisutredarna Ray Martinez (Andy Garcia) och Phil Wilson (Richard Bradford) för att samarbeta. Tillsammans kämpar de mot klockan för att försöka få ledtrådar som kan leda till mördaren och förhindra nästa mord. Men mördaren är slug och ger dem endast tillräckligt med information för att hålla dem upptagna.


©Orion Pictures

Värmebölja och noirig thriller, då är det lätt att tänka på Body Heat (1981) som förvisso är mer noirig än vad denna är, men trots allt lite i samma sfär. Den stora skillnaden är egentligen att man istället för en femme fatale har en galen seriemördare som inleder en slags lek med tidningsreportern och polisen. Titeln refererar för övrigt till den tuffa månaden juli i Florida då det oftast är en kombination av värmeböljer och kraftigt åskoväder.


©Orion Pictures

Inte den mest kända filmen och thrillern men den gör ett habilt jobb där det inte minst går ut på att mördaren och tidningsreportern skapar ett slags band till varandra. De båda behöver varandra av lite olika anledningar. Malcolm ser sin chans att hamna i blickfånget och rida på vågen medan mördaren söker uppmärksamhet genom Malcolms artiklar.


©Orion Pictures

En film som hade setts tidigare men kul nog mindes inget eller åtminstone ytterst lite. Även om det inte är en thriller som skulle vara hyperspännande och nervig så funkar den att se. Gedigna skådespelare rakt igenom bidrar. Ibland är några av scenerna från Malcolms och Christines privatliv lite temposänkande men inte så det skulle bli för mycket. Däremot skapar musiken av Lalo Schifrin lite blandade känslor. Inte dåligt och för det mesta ganska stämningsfullt, men även för pompöst på sina håll. Även tydligt att han försökt skapa något i stil med Bernard Herrmanns ikoniska musik till Psycho (1960) utan att lyckas fullt ut.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.1

Timebomb

Titel: Timebomb
Genre: Action/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1991
Regi: Avi Nesher
I rollerna: Michael Biehn, Patsy Kensit, Richard Jordan, Robert Culp

Handling: Eddy Kay tillhör ett urspårat CIA-experiment där futuristisk hjärntvätt skapat själlösa mordagenter. Kay lyckas ta sig till en psykiatriker men då går mördarjakten efter honom.

Omdöme: Efter att urmakaren Eddy Kay (Michael Biehn) hjältemodigt räddat två personer från en brinnande byggnad, hamnar han på nyheterna. Överste Taylor (Richard Jordan) får syn på honom under nyhetsinslaget och verkar ha sett ett spöke. Eddy Kay ska ju vara död. Det visar sig att Eddy Kay var med i ett topphemligt experiment som överste Taylor lett och tagit fram mördarmaskiner. Eddy Kay var den bästa av dem alla och nu när det visar sig att han lever måste han elimineras.


©MGM

Eddy Kay, som inte har en aning om sitt förflutna, blir en natt attackerad i sitt hem. Polisen viftar bort det som ett inbrottsförsök, men Eddy är övertygad om att mannen var där för att döda honom. Incidenten triggar att han börjar få konstiga visioner och mardrömmar under dagtid. Då polisen inte tror på honom, vänder han sig till Dr. Anna Nolmar (Patsy Kensit). Hon är en psykiatriker som kanske kan hjälpa Eddy med hans konstiga mardrömmar. Men hon blir även indragen i Eddy Kays kamp mot de utsända mördarna som ska tysta honom.


©MGM

Det kan inte påstås att man gick in med höga förväntningar på denna film med tanke på relativt svag kritik. Faktum är dock att den är bättre än kritiken och betygen den fått, åtminstone för egen del. Det är inte en storfilm med allt vad det innebär, men den har en trevlig premiss och underhåller på gammalt hederligt sätt. Lite av en actionrökare med sci-fi inslag vilket gör det hela till en något överraskande trevlig filmtitt.


©MGM

Kommer att tänka på lite olika filmer under filmens gång. Vi har The Terminator (1984) där ju Michael Biehn också spelade och här har han en liknande roll, även om Eddy Kay inte är medveten om vem han faktiskt är till en början. Vi har The Bourne Identity (2002) då det i båda fallen handlar om ett hemligt projekt inom en underrättelsetjänst med att utveckla en superagent/mördarmaskin. Sen tänker jag även på en annan B-film i form av Eve of Destruction (1991) där man förvisso tagit fram en icke-mänsklig mördarmaskin som man nu försöker jaga rätt på och eliminera. Dessa båda kan ses som exempel på actionrökare som funkar till den grad att de är klart underhållande även om de inte är utan sina brister.


©MGM

Michael Biehn och Patsy Kensit är tyvärr något svaga i de två huvudrollerna vilket man inte kan blunda för. Nu förstör det inte så mycket i en sån här film som om det vore en storfilm där man kräver en högre standard. Trots det är det inte något man kan ignorera. Filmen har även någon svacka under filmens andra halva när Eddy och Anna finner en hemlig anläggning där de börjar pilla på saker.


©MGM

Något man inte kan klaga på är underhållningsnivån och actionscenerna som mestadels håller en bra nivå. En del bra stunts och högt tempo i princip filmen igenom, förutom en mindre svacka som nämnts. Avslutningen blir sedan fartfylld igen och ganska explosiv utan att det skulle tappa greppet och balla ur som det ofta kan bli i actionbaserade filmer. Definitivt bättre än sitt rykte, om man kan ha överseende med de svaga huvudrollerna och någon svacka. Men det kan man ta då stora delar av de övriga 90 minuterna ger god underhållning för stunden.

2 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.4