Sense and Sensibility

Titel: Sense and Sensibility / Förnuft och känsla
Genre: Drama/Romantik
Land: USA/Storbritannien
År: 1995
Regi: Ang Lee
I rollerna: Emma Thompson, Kate Winslet, Alan Rickman, Hugh Grant, Hugh Laurie, Imelda Staunton, Tom Wilkinson

Handling: När Mr. Dashwood dör ärver John, hans son från ett tidigare äktenskap, egendomen Norland Park. Mrs. Dashwood och hennes tre döttrar, Elinor, Marianne och Margaret, får nöja sig med ett lågt underhåll. Johns snobbiga fru, Fanny, försitter ingen tid med att ta över Norland. Kvinnorna flyttar istället in hos Mrs. Dashwoods kusin.

Omdöme: Baserat på boken av Jane Austen och ett Oscarsvinnande manus av Emma Thompson kom detta att bli ett hyllat kostymdrama som fick sju Oscarsnomineringar. Regi av Ang Lee som kom att göra sin första engelskspråkiga film efter att ha uppmärksammats för ett par av sina filmer i hemlandet Taiwan.


©Columbia Pictures

De tre systrarna Dashwood bestående av Elinor (Emma Thompson) som är äldst, Marianne (Kate Winslet) och Margaret (Emilie François) som är yngst, tvingas tillsammans med sin mor flytta ut från herrgården där de bor. Detta då deras far dör och hans son tillika döttrarnas halvbror ärver herrgården. Istället flyttar de in hos släktingar i en stuga ute på landet.


©Columbia Pictures

Elinor, som fattat tycke för Edward (Hugh Grant) som är bror till frun till deras halvbror, separeras från sin potentiella kärlek när de tvingas flytta iväg. Samtidigt börjar deras nya granne överste Brandon (Alan Rickman) uppvakta Marianne, men hon får upp ögonen för den yngre John Willoughby (Greg Wise) som charmar henne likt en vit riddare.


©Columbia Pictures

Intrigerna avlöser varandra och det skapar gott om hopp och förtvivlan för de inblandade. Systrarna Dashwood hoppas nämligen hitta sina prinsar som inte bara har utseendet utan även är förmögna. De är helt enkelt lite ytliga vilket gör att det hela blir något av en sagoberättelse. Fast en sak som de måste se upp med är att falla för någon från en högre samhällsklass. För även om de lyckas snärja sin drömprins kan familjen lägga in ett slags veto genom att dra in tillgångarna och arvet...


©Columbia Pictures

Skådespelarna är viktiga i en sån här film och det är egentligen som klippt och skuret för de många duktiga brittiska skådespelarna som finns till förfogande. Emma Thompson skrev alltså manuset och får gott sällskap av bl.a. Alan Rickman och Hugh Grant. Däremot delar Kate Winslet mig lite i två läger. Hon är inte dålig men ibland känns det som att hon spelar, alltså inte helt naturlig vilket är synd. Annars passar hon som den frispråkiga yngre systern till Emma Thompson som är mer återhållsam i sin roll.


©Columbia Pictures

Det går inte att ha några invändningar på produktionen som verkligen håller hög klass. Man märker att det är en regissör av rang som inte lämnat något åt slumpen. Fotot är inte minst fint med många delikatesser där omgivningarna på den brittiska landsbygden fångas med levande färger som i en vacker tavla.


©Columbia Pictures

Det som kanske saknas är lite mer känslor. Det greppar liksom inte tag i mig som det borde göra. Kanske har det att göra med systrarnas "jakt" som är romantiserad på ett sätt som gör det lite fantasiliknande. Antingen gillar man det och köper det fullt ut eller så har man lite svårt för det och då blir man inte helt övertygad och indragen i intrigerna.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7

Society of the Snow

Titel: La sociedad de la nieve / Society of the Snow / Snöns brödraskap
Genre: Drama/Äventyr
Land: Spanien/USA/Uruguay/Chile
År: 2023
Regi: J.A. Bayona
I rollerna: Enzo Vogrincic, Agustín Pardella, Matías Recalt, Esteban Bigliardi

Handling: Planet med ett rugbylag kraschar på en glaciär i Anderna. De få passagerare som överlever kraschen befinner sig i en av världens tuffaste miljöer för att överleva.

Omdöme: Det är oktober 1972 och ett flyg med sammanlagt 55 människor ombord, däribland ett rugbylag från Uruguay, är på väg till Chile när olyckan är framme. Planet kraschar i bergskedjan Anderna och de överlevande är fast på en glaciär. Tidigt är hoppet att de kommer hittas när sökinsatserna påbörjas. Men dagarna går och de överlevande har minimalt med föda. Dessutom har de flera döda och skadade bland sig.



©Netflix

Det har gått 50 år efter händelsen och 30 år efter att det gjordes film på den verklighetsbaserade historien med amerikanska Alive (1993). En bra och klart sevärd film, men det är alltid intressant och att föredra när det är på originalspråket, i det här fallet spanska.



©Netflix

Ett klassiskt överlevnadsäventyr som verkligen tar med en på en emotionell resa. Vi följer främst de unga lagkamraterna från rugbylaget som kommer spela en viktig roll när de överlevande måste samarbeta och göra sitt yttersta för att försöka överleva. Utan några kartor eller fungerande radiokommunikation är det svårt att veta vart de befinner sig och om de kommer kunna hittas där de befinner sig. Men att ge sig iväg på expeditioner är smått omöjligt med tanke på terrängen och de låga temperaturerna när mörkret infaller.



©Netflix

En riktigt välgjord film från början till slut som lyckas engagera. Detta är även tack vare att den vågar ställa de svåra frågorna samtidigt som den behåller respekten gentemot de inblandade och deras familjer. Det är minst sagt svåra förhållanden och att ha en chans att överleva under omständigheterna är nära ett mirakel.



©Netflix

Hade man inte sett tidigare nämnda Alive (1993) hade filmen nog varit ännu starkare. Men "överlevnadstekniken" de tvingas till då desperationen är på topp är minst sagt morbid och inget man vänjer sig vid. Det är en film som får en att känna och bry sig om karaktärerna och hur det ska gå vilket är ett tecken på en klart bra film. Till slut har man fått en film som berättar historien med hjälp av en rakt igenom solid produktion och regi som man inte kan ha några som helst invändningar på. Betyget landar på mellan en svag fyra och en fyra.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.9

Bastarden / The Promised Land

Titel: Bastarden / The Promised Land
Genre: Drama
Land: Danmark/Sverige/Norge/Tyskland
År: 2023
Regi: Nikolaj Arcel
I rollerna: Mads Mikkelsen, Amanda Collin, Simon Bennebjerg, Kristine Kujath Thorp

Handling: Historien om Ludvig Kahlen som gick efter sin livslånga dröm: att få heden att ge honom rikedom och ära.

Omdöme: Ludvig Kahlen (Mads Mikkelsen) jobbade upp sig från att vara bondpojke till att bli kapten efter 25 år som soldat i den tyska armén. Nu är året 1755 och han har dragit sig tillbaka och återvänt till sitt hemland Danmark. Han bestämmer sig för att ge sig på en ny utmaning och ber det danska kungahuset om att få bruka jorden på heden som tillhör kungahuset. Han kräver inga pengar, men om han lyckas vill han ha en adelstitel med tillhörande gods och tjänstefolk.


©Zentropa Entertainments

Det är en stor utmaning för Kahlen som behöver jobba hårt och rekrytera män för uppgiften. Den biten är det minsta problemet som det visar sig. Han kommer få problem med tattare som härjar i området, inte minst en liten flicka som kommer och stjäl. Än värre blir det med Frederik de Schinkel (Simon Bennebjerg), en elak lokal godsägare som hamnar i konflikt med Kahlen. Detta då de Schinkel hävdar att Kahlen är på hans mark och tänker göra allt för att driva iväg Kahlen och alla som sätter sin fot på marken.


©Zentropa Entertainments

Inledningsvis under sisådär första tredjedelen håller historien intresset uppe när Kahlen börjar göra sig hemmastadd på heden, konflikten drar igång med de Schinkel och Kahlen dessutom blir smått romantiskt involverad med Edel Helene (Kristine Kujath Thorp). Hon är nämligen de Schinkels kusin och bortlovad till honom, något som spär på konflikten ytterligare.


©Zentropa Entertainments

När filmen rullar på och tar sig runt halvvägs in har historien liksom stannat upp. Kahlen kämpar på där ute på heden och de Schinkel försöker komma på sätt att driva bort honom därifrån. Tyvärr blir det alldeles för utdraget och faktiskt småtråkigt att följa Kahlen på heden där en hushållerska och den lilla tattarflickan gör honom sällskap. Man väntar mest på att konflikten med de Schinkel ska leda till något, precis som med relationen mellan Kahlen och Edel Helene. Det förhalas dock alldeles för länge.


©Zentropa Entertainments

Filmen blir alltså lite småtråkig att ta sig igenom och det är en deprimerande tidsperiod. Nu är filmen inspirerad av verkliga händelser men det känns som intrigerna inte riktigt är så intressanta som de borde vara. Kanske är det snarare något i genomförandet med filmen som gör att det blir lite tråkigt och deprimerande istället för att bli starkt och gripande. Det är inget fel på produktionen och även prestationerna är mestadels stabila. Blir bara ingen vidare filmupplevelse under den drygt två timmar långa speltiden som även känns något politiskt korrekt tillrättalagd.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5 alt. 6.0
IMDb: 7.7

Razzia sur la chnouf

Titel: Razzia sur la chnouf / Razzia / Narkotikarazzia
Genre: Kriminaldrama
Land: Frankrike
År: 1955
Regi: Henri Decoin
I rollerna: Jean Gabin, Lino Ventura, Albert Rémy, Magali Noël

Handling: Henri, mannen från Nantes, återvänder till Frankrike efter en lyckosam period i USA, där han jobbade åt narkotikasmugglaren Liski. Med sina nya kunskaper ökar han vinsten åt organisationen. Men samtidigt följer polisen varje drag från hans sida.

Omdöme: En narkotikaliga har bestämt sig för att ersätta mannen som överser operationen med Henri Ferré (Jean Gabin). Henri anländer till Paris från Nantes efter en tur i USA. Han är en rutinerad räv som plockats in för att styra upp verksamheten. Detta innebär att han träffar medarbetare från de olika leden. Mestadels är det heroin ligan tillhandahåller och nu vill de öka försäljningen, något Henri snart börjar göra de olika medarbetarna väl medvetna om.


©Gaumont

Som täckmantel driver Henri en restaurang som han tagit över från sin företrädare. Restaurangen blir ett tillhåll för hans affärer och möten med kriminella från organisationen, inte minst Roger (Lino Ventura) och Bibi (Albert Rémy) som skickas av organisationens ledare för att göra diverse smutsiga jobb. På restaurangen jobbar även den unga barflickan Lisette (Magali Noël) som alla har ögonen på men som faller för den äldre Henris mogenhet och charm.


©Gaumont

Filmen inleder med informationstext om att filmen hoppas nå ut till en del av alla de som en dag kommer i kontakt med droger. Det visar sig att filmen till viss del försöker visa upp en ärlig bild av drogvärlden där inte bara de kriminella som styr och langarna synas utan även några av de som blivit beroende av heroin, opium och marijuana. Dock är denna del av filmen som visar upp användarna tyvärr alltför ointressant och har mer tagits med från en informativ vinkel istället för att integreras med huvudhistorien. Det gör att filmen ibland tappar lite fokus.


©Gaumont

Jean Gabin är så där självklar i huvudrollen som man ofta sett honom. Året innan gjorde han den desto bättre gangsterfilmen Grisbi (1954). Här handlar det alltså om en narkotikaliga och deras verksamhet. Han är klart stabil men varken han eller filmen lägger i en högre växel som önskat. Det är en film som man verkligen kan säga puttrar på. När man tror att den ska börja hetta till återgår den snart igen till samma gamla ljumna tempo.


©Gaumont

Som tidigare nämnts har filmen valt att delvis göra det till en informativ film om droger. Som det visar sig tar det bort lite för mycket från det som filmen borde lagt ner mer energi på. Spänningen försvinner lite grann tack vare detta och även om filmen inte är dålig når den inte heller upp i några vidare höjder. En ok film är det dock med någon intressant vändning längs vägen, men hade hoppats på lite mer av filmen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

Eileen

Titel: Eileen
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Storbritannien
År: 2023
Regi: William Oldroyd
I rollerna: Thomasin McKenzie, Anne Hathaway, Shea Whigham, Marin Ireland

Handling: Eileen är en timid ung kvinna som lever med sin alkoholiserade far och arbetar på ett ungdomsfängelse i Massachusetts. När en blonn tjusig psykolog anländer till fängelset tänds någonting inom Eileen. Hon dras till den vackra, starka och suggestiva äldre kvinnan och det blir ett uppvaknande som leder in på moraliskt tveksamma territorier.

Omdöme: Året är 1964 och för ett par år sedan hoppade Eileen (Thomasin McKenzie) av sina collegestudier då hennes mamma gick bort. Hon valde då att flytta hem och ta hand om sin alkoholiserade far Jim (Shea Whigham). Numera jobbar hon på ett ungdomsfängelse och håller sig mest för sig själv och fantiserar om folk hon ser, kollegor hon träffar och ibland även sin far. Dagdrömmarna är ibland av sexuell art, ibland plötsliga våldsgärningar hon fantiserar om. Kan hon ha ett trauma, har omständigheterna fått henne att reagera på det här sättet eller kan hon ha ärvt den psykiska ohälsa som hennes mor led av?


©Neon

Strax före jul går den gamle fängelsepsykologen i pension och ersätts av den desto yngre Rebecca (Anne Hathaway). Eileen ser Rebecca som en frisk fläkt och intresserar sig genast av nytillskottet. Till sin förvåning får även Rebecca upp ögonen för Eileen, trots att hon mest ses som en tyst liten mus. Efter att de pratat en del och även umgåtts utanför jobbet, inser de båda att de har mer gemensamt med varandra än de först trodde.


©Neon

På sätt och vis får man en känsla av att filmen kan utvecklas till en film i stil med Carol (2016) där en yngre och en äldre kvinna faller för varandra. I det fallet utspelade det sig under 50-talet, här alltså 60-talet. Under långa stunder verkar det också gå åt det hållet då Eileen sakta men säkert blir betuttad i Rebecca som liksom väcker henne till liv och får henne att glömma bort sitt tråkiga liv.


©Neon

Efter en timme får filmen en vändning som inte sågs komma. Man kan inte säga att första timmen endast varit en rökridå för vad som komma skall, men det är effektivt att låta tittaren tro att man ska få en viss typ av film för att sedan vända på steken och bjuda på något annat. Själva vändningen är inte alls tokig. Man undrar dock hur man ska få ihop det hela och mycket riktigt har filmen lite svårt att få det att bli övertygande när man ska knyta ihop säcken.


©Neon

Med tanke på hur filmen utvecklar sig under filmens gång, inte minst sista tredjedelen, kommer det upp i tankarna att det lika gärna skulle kunna bygga på verkliga händelser. Det är liksom lite udda och konstigt på ett sätt som verklighetsbaserade historier av det här slaget ibland är. Nu visar sig filmen bygga på en bok och är fiktion. Som det är nu handlar filmen om psykisk ohälsa och hur snett det kan gå när fantasi och verklighet korsar varandra.


©Neon

Något som måste nämnas är filmens musik som dels består av låtar från tidsperioden och dels filmmusik komponerad för filmen. De är lite som natt och dag. Filmmusiken av Richard Reed Parry är undermålig och känns tyvärr som tagen från en dålig gammal TV-serie. Skapar inte mycket stämning och förstör tyvärr för det mesta. Soundtracket består dock av klart passande och fina 60-tals låtar som spelas på sina håll. Synd att Richard Reed Parrys ska komma in och sänka med sin svaga musik.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.6

Next Sohee

Titel: Da-eum So-hee / Next Sohee
Genre: Drama
Land: Sydkorea
År: 2022
Regi: July Jung
I rollerna: Kim Si-eun, Bae Doona, Choi Hee-jin, Sim Hee-seop

Handling: Gymnasieeleven Sohee börjar arbetsträna på ett callcenter, men hon möter pressen från det giriga företaget vilket tär på hennes psyke. Polisdetektiven Yoo-jin, som har något gemensamt med Sohee, börjar följa spåren för att avslöja sanningen.

Omdöme: Sohee (Kim Si-eun) är en duktig och passionerad dansare som går på gymnasiet. Nu ska hon börja arbetsträna vilket är en del av hennes gymnasieutbildning. Hon blir placerad på ett callcenter där hon kommer jobba med mestadels andra studenter med att ta hand om kunder som vill säga upp sina internetabonnemang. Hon blir upplärd så att hon vet vad hon ska svara och tanken är att försöka övertyga kunderna om att stanna kvar som kunder och erbjuda dem förmånliga erbjudanden istället för att tvingas betala en straffavgift för att säga upp avtalet i förtid.


©Twin Plus Partners/Crank-Up Film

Arbetsträningen innebär stress med en del obekväma samtal och den konstanta pressen på sig att uppnå säljsiffrorna för dagen och månaden. Sohee märker att hon och de övriga studenterna blir utnyttjade men inte har mycket att säga till om. Det är på företagets villkor och om studenterna slutar på egen hand, blir de rödflaggade av skolan vilket gör att de får svårt att få en annan arbetsträning vilket i sin tur innebär att de inte kan fullfölja sina studier. Helt enkelt en ond cirkel som de måste kämpa sig igenom på egen hand.


©Twin Plus Partners/Crank-Up Film

Detta blir en film som är lite småjobbig att se. Man känner verkligen av ångesten när Sohee kliver in i callcentrets lokaler. Callcentrets arbetsledare är förvisso trevlig och hjälpsam, men utnyttjandet är glasklart och likaså hur kunderna luras, eller åtminstone pressas. Det är tyvärr väldigt nära verkligheten vilket gör att man förutom ångesten känner frustration och hopplöshet. Filmen lyckas utan tvekan väldigt bra med detta, men det är inte särskilt trevligt att titta på. Regissören July Jung inspirerades för övrigt av ett liknande fall som hon läste om, därav den verklighetstrogna upplevelsen.


©Twin Plus Partners/Crank-Up Film

En ganska typisk festivalfilm (den hade världspremiär på Cannes-festivalen) och man behöver nog vara upplagd för ett tungt drama som inte ger mycket hopp. Det skulle i så fall komma från polisdetektiven Yoo-jin (Bae Doona) som börjar gräva i det hela och har rätt inställning när det kommer till att försöka komma till botten med vad som faktiskt försiggår. Dock känner man sig lika maktlös som hon gör då det är stört omöjligt att få någon att ta ansvar och inse problematiken.


©Twin Plus Partners/Crank-Up Film

Det ska sägas att det inte spelar någon roll om vi befinner oss i Sydkorea eller Sverige, exakt samma blinda inställning vilket gör att igenkänningsfaktorn är väldigt hög. Chansen till förändring är minimal, men kanske att någon någonstans inser att man inte kan ha det på det här viset. Om man väljer att se filmen ur en informativ vinkel träffar den rätt. En trevlig filmstund får man dock inte då filmen blir jobbig och deprimerande att se, tyvärr.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 7.3

How to Have Sex

Titel: How to Have Sex
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Grekland
År: 2023
Regi: Molly Manning Walker
I rollerna: Mia McKenna-Bruce, Enva Lewis, Lara Peake, Shaun Thomas

Handling: Tre brittiska tonårstjejer åker på en festresa, där de går på klubbar och träffar killar, under vad som borde vara den bästa sommaren i deras liv.

Omdöme: Titeln kan nog få folk att tro att man kanske kommer få se en film om festande och kåta ungdomar. Det är också exakt vad man får, åtminstone till en början. Vi följer nämligen de tre bästa vännerna Tara (Mia McKenna-Bruce), Em (Enva Lewis) och Skye (Lara Peake) som anlänt till Kreta för en veckas festande. Tjejerna är 16 år och tanken är att ha kul med festande, supande och raggande. Då har de kommit till rätt ställe då Malia är fullt av likasinnade hormonstinna ungdomar.


©MK2 Films

Tara är oskuld, något hennes två vänner är väl medvetna om. De är övertygade om att hon nu kommer få chansen att göra något åt saken. Frågan är om Tara är redo och verkligen vill? Festande, alkohol och droger kan hjälpa till, men är det verkligen det bästa sättet att "lösa situationen" på? Det kan leda till obehagliga situationer som kan bli ödesdigra, speciellt för en ung tjej.


©MK2 Films

De inledande 30-40 minuterna är filmen väldigt ytlig med det ständiga festandet och supandet. Man blir nästan mörkrädd när man tänker på att det faktiskt går till på det här viset. Platsen de kommit till känns som en enda stor orgie där ungdomarna blir redlöst berusade på stora mängder alkohol och en del droger. Det finns inte några spärrar och konsekvenserna verkar de för dumma att bry sig om. Då får de faktiskt skylla sig själva, även om man inte vill att någon ska fara illa.


©MK2 Films

Efter den första tredjedelen av filmen har den liksom lekt av sig och det ytliga kan sakta läggas åt sidan. Allvaret gör sig påmint och från att vi har tre vad som verkar vara korkade tjejer börjar vi se tre olika personligheter träda fram. Tara, Em och Skye är liksom på samma låga, korkade nivå inledningsvis. Sen händer något och vi börjar känna mer för speciellt Tara som hamnar i jobbiga omständigheter.


©MK2 Films

En film som har ett tydligt budskap och väcker en del starka känslor ju längre in i filmen man kommer. Helt klart en film som växer efter den ytliga inledningen. Förändringen kommer något överraskande då det mest känns som filmteamet åkt på semester och bara filmat festandet. Efter det blir det nästan lite som att huvudpersonen Tara vaknar upp från sin festyra och inser allvaret, hur verkligheten ser ut och måste försöka navigera sig igenom det hela på något sätt. Ganska tankeväckande till slut och det är smart att visa upp en gråzon istället för att det bara ska vara lättsamt och ytligt eller för mörkt och deppigt som hade varit den enkla utvägen.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.0