Rush Hour

Titel: Rush Hour
Genre: Action/Komedi/Kriminalare
Land: USA
År: 1998
Regi: Brett Ratner
I rollerna: Jackie Chan, Chris Tucker, Tom Wilkinson, Elizabeth Peña, Chris Penn, Philip Baker Hall, John Hawkes

Handling: När den kinesiske diplomatens dotter kidnappas i Los Angeles finns bara en man att kontakta; stenhårde Hong Kong-snuten Lee. FBI känner sig lurad på konfekten och beslutar att röja Lee ur vägen. De kopplar därför ihop honom med Los Angeles-polisen Carter som har västvärldens snabbaste käft. På detta vis hoppas man få den tystlåtne Lee att åka hem igen. Istället skapar man ett exploderande radarpar som sopar rent bland både FBI, kidnappare och Los Angeles poliskår.

Omdöme: James Carter (Chris Tucker) är en rappkäftad polisdetektiv i Los Angeles som inte gillar att jobba med en partner. Efter att han hamnat i blåsväder för det tumultartade gripandet av vapenhandlaren Clive Cod (Chris Penn), är hans chef kapten Diel (Philip Baker Hall) trött på hans fasoner och funderar på att stänga av honom. Men när kapten Diel får ett samtal från FBI gällande att de behöver hjälp med ett uppdrag som ingen i FBI vill göra, är Carter rätt man för jobbet.


© New Line Cinema

Diplomaten Han (Tzi Ma) har nyligen flyttat till Los Angeles från Hong Kong och nu har hans dotter blivit kidnappad. FBI gör allt för att få tillbaka henne, men Han kräver att de tar hjälp av Hong Kong-polisen Lee (Jackie Chan). Lee är en mycket duktig polis men eftersom FBI vill sköta det på egen hand, sätter de Carter att hålla Lee sällskap. Tanken är att de ska hålla sig så långt borta från kidnappningen och Han som möjligt.


© New Line Cinema

Carter och Lee är ett udda radarpar som inte alls kommer överens. Inte bara att språkbarriären innebär ett uppenbart problem, kulturkrocken blir också stor. Sedan är Carter ständigt uppe i varv och kan inte hålla tyst medan Lee är desto mer tystlåten och beräknad i hur han arbetar. Deras samarbete visar sig dock vara precis vad som krävs för att överrumpla kidnapparna.


© New Line Cinema

Buddy cop-genren har bjudit på flera minnesvärda filmer och radarpar genom åren. Det är en genre som brukar kunna bli lyckad och passar inte minst bra för en actionkomedi. Jackie Chan vet man ger valuta för pengarna och att han underhåller med både action och humor. Vad gäller Chris Tucker är det på gränsen att driva en till vansinne med hans röst och uppvridna käft som går i ett. Det går dock inte överstyr och det visar sig att de har bra kemi med varandra vilket är viktigt för att man ska ha kul.


© New Line Cinema

Chris Tucker och hans James Carter har utan tvekan formats efter Eddie Murphy, inte minst hans rappkäftade polis Axel Foley från Beverly Hills Cop-filmerna. Vissa scener känns lite som kopior på när Axel Foley var i farten. Det är inte lika bra och Tucker är inte i samma klass som Murphy men det funkar. Jackie Chan är dock den som spetsar till det hela med sina välgjorda och roliga stunts och actionsekvenser.


© New Line Cinema

Det är inte särskilt svårt att se varför det blev en kassasuccé och ledde till uppföljare. Välgjord action och humor som oftast går hem. Det är även ett bra tempo och man drar inte ut på det i onödan med en speltid på drygt 90 minuter. Filmen når inte upp i klass med de bästa buddy cop-filmerna men det finns en hel del att gilla med filmen. Speciellt det faktum att den är välgjord och tillräckligt seriös för att inte bara bli en korkad actionkomedi som oftast blir fallet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.0

Valkyrie

Titel: Valkyrie / Valkyria
Genre: Drama/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 2008
Regi: Bryan Singer
I rollerna: Tom Cruise, Bill Nighy, Tom Wilkinson, Kenneth Branagh, Carice van Houten, Terence Stamp, Thomas Kretschmann

Handling: Under mitten av andra världskriget återvänder överste Claus von Stauffenberg till sitt hemland för att ansluta sig till den grupp militärer som konspirerar för att mörda Hitler och befria Tyskland från diktatur. I en tid där ingen går att lita på tvingas Stauffenberg leda operationen och spela ett dubbelspel för att sedan själv döda Hitler.

Omdöme: Adolf Hitler leder Nazi-Tyskland under andra världskriget och de flesta militärerna är lojala sin ledare. De har trots allt tagit en ed för att vara vid hans sida och ge sitt liv. En grupp högt uppsatta militärer har dock sett nog och ser inget annat alternativ än att eliminera Hitler för att på så vis kunna ta över makten, förhandla fram fred med de allierade och ge tillbaka Tyskland till folket.


©20th Century Fox/MGM

Militärgruppen som leder kuppförsöket består bl.a. av general Olbricht (Bill Nighy), major-general von Treschkow (Kenneth Branagh) och general Beck (Terence Stamp). De rekryterar överste Claus von Stauffenberg (Tom Cruise) som återvänt från uppdrag i Afrika. Han är den som planerar själva attentatsförsöket och blir en nyckelfigur i operation Valkyria. Planen är att genomföra ett attentat mot Hitler och samtidigt ta över Berlin med hjälp av operation Valkyria.


©20th Century Fox/MGM

De inblandade vet vad som står på spel. Lyckas de kan de förhandla fred med de allierade och ge sina familjer och folket en framtid. Misslyckas de kommer de inte bara bli avrättade som förrädare, deras familjer kommer även att dödas. Mycket står på spel så det gäller att samtliga inblandade inte bara är övertygade utan även fullföljer planen för att allt ska klaffa. En viktig kugge blir general Fromm (Tom Wilkinson), ansvarig för Tysklands reservarmé. Bara när Hitler är bekräftad död är han villig att ansluta sig till konspiratörerna.


©20th Century Fox/MGM

Regi av Bryan Singer som slog igenom med The Usual Suspects (1995) och manus av Christopher McQuarrie som skrev det Oscarsvinnande manuset till nämnda film. McQuarrie skulle senare komma att skriva och regissera flera Mission: Impossible-filmer med Tom Cruise i huvudrollen. Ett lyckat samarbete mellan regi-manus duon får man säga då filmen har ett klart bra tempo och rätt intensitet. De nästan två timmarna behåller ett järngrepp om tittaren, trots att man vet ungefär hur det hela ska sluta.


©20th Century Fox/MGM

En annan viktig bricka för filmen är John Ottman som unikt nog stått för både klippningen och musiken på filmen och även Bryan Singers övriga filmer bör tilläggas. Det är inte bara ovanligt att se att samma person sköter två så olika uppdrag på en film, de håller även båda hög klass. Musiken skapar den täta stämningen filmen har rakt igenom och klippningen ger ett bra flyt utan några märkbara svackor.


©20th Century Fox/MGM

Vet inte om det är kombinationen av att vi har en konspiration, ett attentatsförsök och andra världskriget på en och samma gång, men detta faller mig i smaken, precis som första gången filmen sågs. Det blir som en kokande gryta som bygger upp spänningen och aldrig släpper greppet. Filmen gör mycket rätt med produktionen och har både duktiga filmmakare bakom kameran och övertygande skådespelare framför kameran.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.1

The Patriot [Extended Cut]

Titel: The Patriot / Patrioten
Genre: Drama/Action/Krig
Land: USA
År: 2000
Regi: Roland Emmerich
I rollerna: Mel Gibson, Heath Ledger, Jason Isaacs, Tom Wilkinson, Tcheky Karyo, Chris Cooper, Joely Richardson

Handling: Benjamin Martin visade en gång i tiden prov på stort hjältemod under kriget mot fransmännen och indianerna. Därefter drog han sig tillbaka, köpte en gård och gifte sig med en kvinna som han bildade en stor familj med. När hans älskade hustru dog gällde det bara att leva i fred, fostra barnen och sköta den blomstrande plantagen, vilket är anledningen till att han bestämt vägrar ge sig ut i krig igen när konflikten med britterna tilltar år 1776.

Omdöme: Under Amerikanska frihetskriget år 1776 dras Benjamin Martin (Mel Gibson) ofrivilligt in i kriget. Han har lagt stridandet bakom sig efter att ha slagit sig ner på en gård och skaffat familj. Nu är han en ensamstående far till sju barn och familjen är prioriteten. Men när hans äldste son Gabriel (Heath Ledger) strider i kriget och familjen dras in i konflikten med britterna, tvingas Benjamin ta saken i egna händer.



©Columbia Pictures

Medan Benjamin och Gabriel ger sig ut för att strida sida vid sida, lämnas de övriga barnen i säkerhet hos Benjamins svägerska Charlotte (Joely Richardson). Men när konflikten trappas upp går ingen säker. Överste Tavington (Jason Isaacs), som leder de brittiska marktrupperna, skyr inga medel för att stoppa Benjamin och hans män, även om det innebär att ge sig på deras familjer.



©Columbia Pictures

Mel Gibson gjorde själv klassiska storfilmen Braveheart (1995) ett par år tidigare och även om det är en bättre film finns det en del likheter mellan filmerna. I det här fallet är det Roland Emmerich som stått för regin efter filmer som Universal Soldier (1992), Stargate (1994), Independence Day (1996) och Godzilla (1998). Med den vetskapen kan man inte förvänta sig så mycket, men detta visar sig vara en desto seriösare film och förmodligen hans främsta film.



©Columbia Pictures

Den nästan tre timmar långa filmen handlar alltså om Amerikanska frihetskriget. Det visar sig vara bättre än Amerikanska inbördeskriget. Kanske för att det inte är nord mot syd utan istället olika nationaliteter som strider men även en lite annan känsla över tidsperioden. Filmen visar sig också vara mörkare och mer brutal än väntat, speciellt med tanke på vem regissören är och att det då förväntades bli en mer familjevänlig ton.




©Columbia Pictures

En film som utspelar sig runt denna tid är Michael Manns minnesvärda The Last of the Mohicans (1992) där fransmännen och indianerna strider runt 20 år innan denna historia utspelar sig. Precis som i den är det lite småtrevliga miljöer och det bjuds på gott om närstrider när de båda sidorna gör upp. Att se marktrupperna traska fram mot varandra och i lugn och ro plocka fram sina vapen och skjuta mot varandra från vad som verkar vara några meter är helt sanslöst. Snacka om en mass-rysk roulette. Visar bara på hur sinnessjukt krig är.



©Columbia Pictures

Nämnda filmerna The Last of the Mohicans (1992) och Braveheart (1995) kan ses som storebröder till denna film då båda är minst en klass bättre. De hade också duktiga regissörer som fick ut mycket av materialet. Här gör Roland Emmerich så gott han kan och överträffar sig själv. Han får även hjälp av John Williams som står för musiken och även om den bitvis är bra är det en bra bit upp till legendariske John Barry som hade varit det optimala valet för en sån här film.



©Columbia Pictures

Filmen är som nämnts mörkare än väntat med tanke på vem som regisserat. Det fanns även farhågor om att det skulle bli mycket flaggviftande och att patriotismen skulle dominera. Tack och lov slipper man det till stor del. Ända fram till sista halvtimmen, det sista stora slaget då allt släpps loss på en och samma gång. Förstör tyvärr helheten en del då den lyckats hålla sig i skinnet i nästan två och en halv timme. Men överlag är det trots allt en välgjord och ganska sevärd film.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

Sense and Sensibility

Titel: Sense and Sensibility / Förnuft och känsla
Genre: Drama/Romantik
Land: USA/Storbritannien
År: 1995
Regi: Ang Lee
I rollerna: Emma Thompson, Kate Winslet, Alan Rickman, Hugh Grant, Hugh Laurie, Imelda Staunton, Tom Wilkinson

Handling: När Mr. Dashwood dör ärver John, hans son från ett tidigare äktenskap, egendomen Norland Park. Mrs. Dashwood och hennes tre döttrar, Elinor, Marianne och Margaret, får nöja sig med ett lågt underhåll. Johns snobbiga fru, Fanny, försitter ingen tid med att ta över Norland. Kvinnorna flyttar istället in hos Mrs. Dashwoods kusin.

Omdöme: Baserat på boken av Jane Austen och ett Oscarsvinnande manus av Emma Thompson kom detta att bli ett hyllat kostymdrama som fick sju Oscarsnomineringar. Regi av Ang Lee som kom att göra sin första engelskspråkiga film efter att ha uppmärksammats för ett par av sina filmer i hemlandet Taiwan.


©Columbia Pictures

De tre systrarna Dashwood bestående av Elinor (Emma Thompson) som är äldst, Marianne (Kate Winslet) och Margaret (Emilie François) som är yngst, tvingas tillsammans med sin mor flytta ut från herrgården där de bor. Detta då deras far dör och hans son tillika döttrarnas halvbror ärver herrgården. Istället flyttar de in hos släktingar i en stuga ute på landet.


©Columbia Pictures

Elinor, som fattat tycke för Edward (Hugh Grant) som är bror till frun till deras halvbror, separeras från sin potentiella kärlek när de tvingas flytta iväg. Samtidigt börjar deras nya granne överste Brandon (Alan Rickman) uppvakta Marianne, men hon får upp ögonen för den yngre John Willoughby (Greg Wise) som charmar henne likt en vit riddare.


©Columbia Pictures

Intrigerna avlöser varandra och det skapar gott om hopp och förtvivlan för de inblandade. Systrarna Dashwood hoppas nämligen hitta sina prinsar som inte bara har utseendet utan även är förmögna. De är helt enkelt lite ytliga vilket gör att det hela blir något av en sagoberättelse. Fast en sak som de måste se upp med är att falla för någon från en högre samhällsklass. För även om de lyckas snärja sin drömprins kan familjen lägga in ett slags veto genom att dra in tillgångarna och arvet...


©Columbia Pictures

Skådespelarna är viktiga i en sån här film och det är egentligen som klippt och skuret för de många duktiga brittiska skådespelarna som finns till förfogande. Emma Thompson skrev alltså manuset och får gott sällskap av bl.a. Alan Rickman och Hugh Grant. Däremot delar Kate Winslet mig lite i två läger. Hon är inte dålig men ibland känns det som att hon spelar, alltså inte helt naturlig vilket är synd. Annars passar hon som den frispråkiga yngre systern till Emma Thompson som är mer återhållsam i sin roll.


©Columbia Pictures

Det går inte att ha några invändningar på produktionen som verkligen håller hög klass. Man märker att det är en regissör av rang som inte lämnat något åt slumpen. Fotot är inte minst fint med många delikatesser där omgivningarna på den brittiska landsbygden fångas med levande färger som i en vacker tavla.


©Columbia Pictures

Det som kanske saknas är lite mer känslor. Det greppar liksom inte tag i mig som det borde göra. Kanske har det att göra med systrarnas "jakt" som är romantiserad på ett sätt som gör det lite fantasiliknande. Antingen gillar man det och köper det fullt ut eller så har man lite svårt för det och då blir man inte helt övertygad och indragen i intrigerna.

4 - Skådespelare
4 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.7