Eileen

Titel: Eileen
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Storbritannien
År: 2023
Regi: William Oldroyd
I rollerna: Thomasin McKenzie, Anne Hathaway, Shea Whigham, Marin Ireland

Handling: Eileen är en timid ung kvinna som lever med sin alkoholiserade far och arbetar på ett ungdomsfängelse i Massachusetts. När en blonn tjusig psykolog anländer till fängelset tänds någonting inom Eileen. Hon dras till den vackra, starka och suggestiva äldre kvinnan och det blir ett uppvaknande som leder in på moraliskt tveksamma territorier.

Omdöme: Året är 1964 och för ett par år sedan hoppade Eileen (Thomasin McKenzie) av sina collegestudier då hennes mamma gick bort. Hon valde då att flytta hem och ta hand om sin alkoholiserade far Jim (Shea Whigham). Numera jobbar hon på ett ungdomsfängelse och håller sig mest för sig själv och fantiserar om folk hon ser, kollegor hon träffar och ibland även sin far. Dagdrömmarna är ibland av sexuell art, ibland plötsliga våldsgärningar hon fantiserar om. Kan hon ha ett trauma, har omständigheterna fått henne att reagera på det här sättet eller kan hon ha ärvt den psykiska ohälsa som hennes mor led av?


©Neon

Strax före jul går den gamle fängelsepsykologen i pension och ersätts av den desto yngre Rebecca (Anne Hathaway). Eileen ser Rebecca som en frisk fläkt och intresserar sig genast av nytillskottet. Till sin förvåning får även Rebecca upp ögonen för Eileen, trots att hon mest ses som en tyst liten mus. Efter att de pratat en del och även umgåtts utanför jobbet, inser de båda att de har mer gemensamt med varandra än de först trodde.


©Neon

På sätt och vis får man en känsla av att filmen kan utvecklas till en film i stil med Carol (2016) där en yngre och en äldre kvinna faller för varandra. I det fallet utspelade det sig under 50-talet, här alltså 60-talet. Under långa stunder verkar det också gå åt det hållet då Eileen sakta men säkert blir betuttad i Rebecca som liksom väcker henne till liv och får henne att glömma bort sitt tråkiga liv.


©Neon

Efter en timme får filmen en vändning som inte sågs komma. Man kan inte säga att första timmen endast varit en rökridå för vad som komma skall, men det är effektivt att låta tittaren tro att man ska få en viss typ av film för att sedan vända på steken och bjuda på något annat. Själva vändningen är inte alls tokig. Man undrar dock hur man ska få ihop det hela och mycket riktigt har filmen lite svårt att få det att bli övertygande när man ska knyta ihop säcken.


©Neon

Med tanke på hur filmen utvecklar sig under filmens gång, inte minst sista tredjedelen, kommer det upp i tankarna att det lika gärna skulle kunna bygga på verkliga händelser. Det är liksom lite udda och konstigt på ett sätt som verklighetsbaserade historier av det här slaget ibland är. Nu visar sig filmen bygga på en bok och är fiktion. Som det är nu handlar filmen om psykisk ohälsa och hur snett det kan gå när fantasi och verklighet korsar varandra.


©Neon

Något som måste nämnas är filmens musik som dels består av låtar från tidsperioden och dels filmmusik komponerad för filmen. De är lite som natt och dag. Filmmusiken av Richard Reed Parry är undermålig och känns tyvärr som tagen från en dålig gammal TV-serie. Skapar inte mycket stämning och förstör tyvärr för det mesta. Soundtracket består dock av klart passande och fina 60-tals låtar som spelas på sina håll. Synd att Richard Reed Parrys ska komma in och sänka med sin svaga musik.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.6