Drop Zone

Titel: Drop Zone
Genre: Action/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: John Badham
I rollerna: Wesley Snipes, Gary Busey, Yancy Butler, Michael Jeter

Handling: Uppe i luften fritar ett gäng kapare ett vittne för en rättegång, dödar Pete Nessips bror och spränger sig ut ur jumbojeten. Polisen tror att terroristerna inte klarade hoppet, men Nessip, som är en U.S. Marshal, tror att det handlar om ett gäng extremt duktiga fallskärmshoppare.

Omdöme: Under en fångtransport där U.S. Marshal Pete Nessip (Wesley Snipes) och hans bror ska förflytta dataexperten och kronvittnet Earl Leedy (Michael Jeter), överraskas de av ett gäng flygplanskapare som lyckas frita Leedy. Under det djärva fritagningsförsöket dödas Petes bror vilket gör det hela personligt. Han tänker därför göra allt för att få tag på de skyldiga, kosta vad det kosta vill.


©Paramount Pictures

Samtidigt som Nessip får upp ett spår som leder honom till fallskärmsinstruktören Jessie Crossman (Yancy Butler) där han lär sig hoppa fallskärm från ett flygplan, planerar hjärnan bakom fritagningen en och annan stöt. Hjärnan bakom operationen är f.d. narkotikapolisen Ty Moncrief (Gary Busey) som bytt sida och nu behöver dataexperten Leedy för att göra intrång i diverse säkerhetssystem för att kunna komma över känsliga uppgifter och en massa pengar.


©Paramount Pictures

John Badham hade tidigare gjort filmer som bl.a. Blue Thunder (1983), WarGames (1983), Stakeout (1987) och Bird on a Wire (1990). Småtrevliga filmer med action och även en del komedi. I det här fallet blir det en actionthriller som inleder ganska lovande. Wesley Snipes är dock inte någon som kan bära upp en film och Gary Busey är förvisso småkul som skurk men inte tillräckligt för att det hela ska fånga ens intresse fullt ut.


©Paramount Pictures

Vad som blir tydligt under filmens gång är att allt egentligen bara är en ursäkt för att kunna visa upp fallskärmshoppen. Dessa tar över helt och hållet under filmens andra halva och storyn blir sekundär. I en film som Point Break (1991) var det också med på ett hörn men utgjorde endast en liten del av storyn och då funkade det. Här tar det över helt och hållet. Det blir både upprepande och förlorar greppet om vad det hela går ut på.


©Paramount Pictures

Man får säga att det oftast är välgjort och när rånarligan utför sina rån funkar det helt ok. Problemet är när det blir alldeles för mycket med diverse fallskärmshopp, speciellt under uppvisningar som inte leder någonvart. Känns bara som en massa utfyllnad som man sitter och gäspar till efter ett tag. Just det, Hans Zimmer står för musiken. Han var redan etablerad vid det här laget men det känns inte som han hittat helt rätt än, åtminstone inte när det kommer till actionmusiken som lämnar en del att önska.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
11 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.6

Who's Harry Crumb?

Titel: Who's Harry Crumb? / Vem är Harry Crumb?
Genre: Komedi/Mysterium
Land: USA
År: 1989
Regi: Paul Flaherty
I rollerna: John Candy, Jeffrey Jones, Shawnee Smith, Annie Potts, Tim Thomerson, Jim Belushi

Handling: Harry Crumb är privatdetektiv och en riktig tönt. Men på töntars vis klarar han sig ur de mest prekära situationer.

Omdöme: Den äldsta dottern till en förmögen man har blivit kidnappad. Han vänder sig till detektivbyrån Crumb & Crumb som drivs av Eliot Draisen (Jeffrey Jones). Draisen väljer att vända sig till den enda levande släktingen till de briljanta detektiverna Crumb. Harry Crumb (John Candy) har följt i sina släktingars fotspår men är allt annat än en briljant detektiv. Hängiven javisst, men inte särskilt klipsk och snarare klumpig.


©TriStar Pictures

Harry Crumb sätts på fallet och får snart hjälp av Nikki Downing (Shawnee Smith) som är lillasyster till den kidnappade. Harry och Nikki misstänker snart att Nikkis styvmor Helen (Annie Potts) kan ligga bakom kidnappningen tillsammans med sin älskare, tennisinstruktören Vince Barnes (Tim Thomerson). De vet inte hur fel de har men ändå blir det rätt på något sätt.


©TriStar Pictures

Själva kidnappningsmysteriet är inte mycket till mysterium eftersom man tidigt får veta vem som ligger bakom det hela. Det blir dock en del förvecklingar längs vägen eftersom Harry Crumb på sitt sätt ändå lyckas göra hjärnan bakom kidnappningen nervös och irriterad. Det i sin tur leder till en del roliga situationer.


©TriStar Pictures

Harry Crumb är något av en blandning mellan Jacques Clouseau från Rosa Pantern-filmerna, Irwin "Fletch" Fletcher från Fletch-filmerna och Frank Drebin från Den nakna pistolen-filmerna. Han är klumpig och småkorkad när han utreder kidnappningsfallet. Han är även en expert på förklädnader, något som oftast blir lyckat när John Candy får en chans att iklä sig lite olika personligheter.


©TriStar Pictures

Gillar man nämnda karaktärer och filmer funkar nog detta. Har man svårt för den typen av film och humor kanske man ska välja något annat. Lättsam underhållning som aldrig når några vidare höjder även om det funkar för stunden. De nämnda "originalen" om man så vill är bättre än vad det här blir. Den har dock sina ögonblick som bjuder på en del humor som funkar om än med lite ojämn nivå.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.9

Movies-Noir Oscars - 1947

1947 var svårt att välja ut bästa film då det fanns gott om kvalitativa utmanare. Detsamma kan sägas om både manlig och kvinnlig huvudroll. Bästa internationella film var inte någon av de starkare filmerna för året men ändå given då det inte fanns någon utmanare.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
The Bishop's Wife
Brute Force
The Lady from Shanghai
Miracle on 34th Street
Odd Man Out




BÄSTA FILM:
Out of the Past







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Quai des Orfèvres (Frankrike)



UTMANARNA:
-





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Edmund Gwenn (Miracle on 34th Street)



UTMANARNA:
Cary Grant (The Bishop's Wife)
John Garfield (Body and Soul)
Lawrence Tierney (Born to Kill)
Burt Lancaster (Brute Force)
Humphrey Bogart (Dark Passage)
Lawrence Tierney (The Devil Thumbs a Ride)
Orson Welles (The Lady from Shanghai)
Charlie Chaplin (Monsieur Verdoux)
Tyrone Power (Nightmare Alley)
James Mason (Odd Man Out)
Robert Mitchum (Out of the Past)
Trevor Howard (They Made Me a Fugitive)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Jane Greer (Out of the Past)



UTMANARNA:
Loretta Young (The Bishop's Wife)
Deborah Kerr (Black Narcissus)
Lauren Bacall (Dark Passage)
Gene Tierney (The Ghost and Mrs. Muir)
Rita Hayworth (The Lady from Shanghai)
Lucille Ball (Lured)
Ella Raines (The Web)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Richard Widmark (Kiss of Death)



UTMANARNA:
David Niven (The Bishop's Wife)
Wendell Corey (Desert Fury)
George Sanders (The Ghost and Mrs. Muir)
Kirk Douglas (Out of the Past)
Griffith Jones (They Made Me a Fugitive)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Agnes Moorehead (Dark Passage)



UTMANARNA:
Kristine Miller (I Walk Alone)

Armed and Dangerous

Titel: Armed and Dangerous / Ärthjärnan - Beväpnad och livsfarlig
Genre: Komedi/Action
Land: USA
År: 1986
Regi: Mark L. Lester
I rollerna: John Candy, Eugene Levy, Meg Ryan, Robert Loggia, Brion James, Jonathan Banks

Handling: Frank Dooley får orättvist sparken som polis, likaså Norman Kane som är advokat. De möts på sina nya jobb som väktare och upptäcker snabbt korruption och brottslighet inom fackföreningen.

Omdöme: Frank Dooley (John Candy) är en polis som trivs med sitt jobb men när han haffar ett par korrupta snutar skyller det allt på honom istället. Norman Kane (Eugene Levy) är en försvarsadvokat som hamnar i trubbel och tvingas lämna sitt yrke. Båda träffas senare när de hoppar på en chans att bli väktare på säkerhetsföretaget Guard Dog Security. Med Dooleys bakgrund som polis och Kanes kunskap om lag och ordning paras de ihop på nattskiftet.


©Columbia Pictures

För att få jobba som väktare måste de gå med i facket, något som de är tveksamma till när de får reda på hur mycket det kostar av fackrepresentanterna Lazarus (Brion James) och Klepper (Jonathan Banks). Maffiametoderna de kör med visar sig komma från fackföreningsbossen Michael Carlino (Robert Loggia) som uppenbarligen har kriminella motiv. Detta blir något Dooley och Kane kommer försöka gå till botten med när de undersöker saken på egen hand.


©Columbia Pictures

Från början var det tänkt att filmen skulle vara ett projekt för John Belushi och Dan Aykroyd men efter Belushis död var både Harold Ramis och Tom Hanks påtänkta för Belushis roll och med John Carpenter som regissör. Till slut blev det John Candy som plockades in och han fick med sig Eugene Levy. Regissör blev actionregissören Mark L. Lester som tidigare bl.a. hade gjort Class of 1984 (1982), Firestarter (1984) och Commando (1985).


©Columbia Pictures

En actionkomedi och buddy-film från 80-talet, inte illa. Faktiskt ganska trevligt om man är upplagd för den typen av film. John Candy och Eugene Levy är kanske inte det bästa radarparet man sett men man får sig en del skratt längs vägen. Det hjälper även att de har bra support från Robert Loggia, en ung Meg Ryan som här påminner en del om en ung Goldie Hawn samt tuffingarna Brion James och Jonathan Banks som står för en del humor på egen hand.


©Columbia Pictures

Regissören Mark L. Lester sa senare i en intervju att filmen var ok men att han inte var van vid att jobba med komiker. Han försökte berätta historien och skapa bra actionscener, men de brydde sig bara om att försöka vara roliga. Kombinationen funkar helt ok. Man får sig en del skratt och actionscenerna håller bra klass. Inget direkt minnesvärt kanske men det funkar för stunden. Filmen är i grunden lite som en blandning mellan Beverly Hills Cop (1984) och Fletch (1985), fast inte på samma nivå som de två pärlorna. Inte minst är musiken klart mycket sämre här, något som alltid sänker en film åtminstone lite grann.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 5.7

The Lightship

Titel: The Lightship / Fyrskeppet
Genre: Kriminalare/Drama/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: Jerzy Skolimowski
I rollerna: Robert Duvall, Klaus Maria Brandauer, William Forsythe, Arliss Howard

Handling: En trio rånare, två bröder och deras galna geniledare, tar över ett fyrskepp, men räknar inte med att besättningen kommer slå tillbaka.

Omdöme: Kapten Miller (Klaus Maria Brandauer) är ansvarig för kustbevakningens fyrskepp stationerat utanför kusten för att ge fartygen i området en riktlinje och finnas där vid behov om någon hamnar i trubbel. På radion hör besättningen nyheten om att tre rånare eftersöks. Kort därefter får de syn på en liten båt som verkar ha fått problem.


©CBS Theatrical Films

Tre män plockas upp från båten och välkomnas ombord fyrskeppet. Det är bröderna Gene (William Forsythe) och Eddie (Arliss Howard) samt Mr. Caspary (Robert Duvall). Caspary är propert klädd och en gentleman medan bröderna är desto simplare. Trion säger sig vänta på en rendevouz ute till havs och snart förstår besättningen att de har att göra med de eftersökta rånarna då vapen hittas ombord deras båt.


©CBS Theatrical Films

I stort sett hela handlingen utspelar sig på det förankrade fyrskeppet där det utvecklas till en hjärnornas kamp mellan kapten Miller och Mr. Caspary. Kapten Miller, som även har sin son ombord, försöker till varje pris skydda besättningen och vänta ut situationen. Den övriga besättningen är dock redo att slå tillbaka mot trion som tagit över fyrskeppet.


©CBS Theatrical Films

Filmen bygger på en bok av tysken Siegfried Lenz och utspelar sig tio år efter andra världskrigets slut. Regi av Jerzy Skolimowski som stått för en ojämn skara filmer som setts. Deep End (1970) uppskattades, The Shout (1978) var usel, Moonlighting (1982) var ok och Eo (2022) var inte så tokig. Denna film får tyvärr läggas till de mindre lyckade.


©CBS Theatrical Films

Efter den första halvtimmen som är helt ok stannar filmen upp, nästan som det hela satts i viloläge. Nästkommande halvtimme blir händelsefattig och en lång väntan på att det hela ska komma igång igen. Med en halvtimme kvar verkar det hetta till för att lyfta filmen en aning fram till slutet. Men så blir det inte då filmen sömnigt krälar fram till eftertexterna som inte kan komma snabbt nog. För trots att filmen är på knappt 90 minuter blir den alldeles för seg och utan så mycket av värde.


©CBS Theatrical Films

En av få saker som funkar ok är Robert Duvall i rollen som Mr. Caspary. Han spelar en oberäknelig och smått extravagant man från New Orleans. Sättet Duvall spelar karaktären på får en att småskratta då han känns lite småslemmig och har en överlägsen attityd. Intressant nog var det tänkt att han skulle spela kapten Miller och Klaus Maria Brandauer skulle spela ledaren för trion rånare. Men de bytte roller med varandra innan man började spela in filmen och manuset skrevs även om en del. I vilket fall som helst är filmen långt ifrån bra även om Duvalls rolltolkning åtminstone underhåller en aning.

3 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.0
IMDb: 6.3

Mother Lode

Titel: Mother Lode / Hett guld
Genre: Äventyr/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1982
Regi: Charlton Heston & Fraser C. Heston
I rollerna: Charlton Heston, Nick Mancuso, Kim Basinger, John Marley

Handling: "Mother Lode", världens största guldåder. Många har varit på jakt efter den, få har hittat den - men ingen har överlevt. Inte heller George. Han försvann spårlöst under ett tjänsteuppdrag. Bara hans vän Jean vet att George planerade att göra en liten "avstickare" för att leta efter guldet. Jean känner på sig att George hittat något. Tillsammans med Andrea, Georges tjej, ger han sig ut i ödemarken för att leta efter George och guldet. Men någon vakar över denna skatt och hittills har ingen återvänt levande.

Omdöme: Det här kom att bli Charlton Hestons andra film som regissör (totalt tre där den sista var en TV-film). Det var ett projekt han gjorde med sonen Fraser C. Heston som skrev manuset, gjorde research och var även med och regisserade delar av filmen. Sonen var inspirerad av gamla John Huston-klassikern The Treasure of the Sierra Madre (1948). Men tankarna går snarare till The Deep (1977) som kom ett par år tidigare. I den letar ett par efter en potentiell skatt på havets botten och blir lockade av en mystisk främling. Här är det något liknande, fast skattjakten utspelar sig mestadels i en gruva.


©Agamemnon Films

När en flygplanspilot vid namn George försvunnit i ödemarken uppe i British Columbia, bestämmer sig hans pilotkollega och vän Jean Dupre (Nick Mancuso) för att ge sig iväg och leta efter honom. George hade fått nys om att det kunde finnas guld där någonstans. Jean är nu både orolig för sin vän och nyfiken på om guldet finns där.


©Agamemnon Films

Jean tar kontakt med Andrea Spalding (Kim Basinger) som är Georges flickvän. Hon följer med Jean som införskaffat ett flygplan som kan landa på vattnet. Med det tar de sig djupt in i ödemarken till området som George brukade vara besatt av med sina kartor. Väl på plats träffar de på en mystisk och potentiellt galen guldgrävare vid namn Silas McGee (Charlton Heston) som levt istolerad där ute i 30 år.


©Agamemnon Films

När denna film togs an med vetskapen att Charlton Heston regisserat och filmen inte fått så bra kritik, var förväntningarna att det skulle vara en något sunkig produktion. Det visar sig dock inte stämma då det är en välgjord film som vinner mycket på att den spelats in på plats i kanadensiska British Columbia. Även de många gruvsekvenserna är välgjorda och känns autentiska. Helt enkelt en gedigen produktionskvalitet som gör att filmen bibehåller ens uppmärksamhet.


©Agamemnon Films

En av filmens bästa egenskaper är skådeplatsen runt om i British Columbia. Det natursköna vattnet och bergen som bakgrund passar bra för en äventyrsfilm som denna. Det är även välgjorda stunts, både med flygplan och i gruvan där det blir klättring, fall, explosioner och mer därtill som trion som historien kretsar kring kommer att utsättas för.


©Agamemnon Films

Charlton Heston spelar en galen skotte och är väl inte helt hundra på varför de valde att göra honom till skotte. Möjligen kändes det mer exotiskt och Heston fick kanske bestämma detta själv (en livslång dröm, kanske?). Nick Mancuso och Kim Basinger sköter sig helt ok som paret som letar efter guldet. Trion funkar kanske inte lika bra som Nick Nolte, Jaqueline Bisset och Robert Shaw gjorde i nämnda The Deep (1977). Inte heller filmen är lika trevlig som den, främst för att det blir lite för mycket scener i den mörka gruvan istället för att ta vara på den bildsköna naturen. Men lite liknande äventyrs-thriller som inte gör bort sig även om storyn kunde finslipats och tätats till.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.7

The Trap

Titel: The Trap / Döden gillrar fällan
Genre: Film-Noir
Land: USA
År: 1959
Regi: Norman Panama
I rollerna: Richard Widmark, Lee J. Cobb, Tina Louise, Earl Holliman

Handling: Advokaten Ralph Anderson anländer till Tula, en liten avlägsen stad, som ett motvilligt sändebud från maffiabossen Victor Massonetti.

Omdöme: En sen film-noir i färg där advokaten Ralph Anderson (Richard Widmark) återvänder till sina hemtrakter efter att inte ha varit i kontakt med sin far och bror sedan han lämnade för flera år sedan för storstaden. Hans far Lloyd (Carl Benton Reid) och lillebror Tippy (Earl Holliman) är sheriff respektive vice-sheriff i den lilla ökenstaden. Tippy har gift sig med Linda (Tina Louise) som en gång i tiden var Ralphs gamla flamma.


©Paramount Pictures

Ralphs ankomst rör upp gamla minnen och känslor till liv. Det blir ingen lycklig hemkomst då pappa Lloyd håller agg mot sin förstfödde son som som lämnade efter ett bråk och inte hört av sig. Lillebror Tippy är alkoholiserad, bitter och misstänker dessutom att Ralph nu kommit tillbaka för att stjäla frun Linda från honom. Linda är glad att återse Ralph, men förhållandena är långt ifrån optimala.


©Paramount Pictures

Ralph har inte kommit tillbaka frivilligt som det visar sig. Han har för en tid sedan framgångsrikt försvarat en man som visat sig jobba åt maffiabossen Victor Massonetti (Lee J. Cobb). Massonettis män har tagit reda på Ralphs bakgrund och tvingar honom nu att övertala sin far och lillebror att inga poliser ska patrullera runt det närliggande flygfältet. Detta då ett litet flygplan ska hämta upp den eftersökte Victor Massonetti.


©Paramount Pictures

Upplagt för en actionladdad och tät liten noir-film med tanke på upplägget. På sätt och vis är det nästan mer av en västernfilm då bilarna hade kunnat bytas ut mot hästar eftersom den lilla ökenstaden ser ut och känns precis som i en västernfilm. Dessutom ger färgfotot en distinkt västernkänsla. Men det är alltså en sen film-noir där Ralph hamnar mellan sin familj och maffiabossen och hans män.


©Paramount Pictures

Lite oväntat kommer en uppgörelse relativt tidigt med gott om pang-pang när saker inte går som planerat. Tankarna går nu lite till klassiska 3:10 to Yuma (1957) där en man ska föra en notorisk gängledare till rättvisan. Ralph är mannen som ska göra det och får sällskap av sin bror Tippy och hans fru Linda. Samtidigt är Massonettis män hela tiden i närheten och väntar på sin chans att befria sin boss.


©Paramount Pictures

Inte så tokigt men inte heller något som skulle sticka ut från mängden. Vad som blir tydligt är att Richard Widmark och Lee J. Cobb är de två tunga pjäserna i filmen. De är helt enkelt på en annan nivå än de övriga skådespelarna som inte har samma tyngd och övertygelse. Dessa två gör att intresset hålls uppe även när filmen vacklar vilket den gör en del. Ändå lite kul att ha sett då Richard Widmark är något av en favorit som sällan gör en besviken.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.6