Phenomenon

Titel: Phenomenon / Fenomen
Genre: Drama/Fantasy/Sci-Fi/Romantik
Land: USA
År: 1996
Regi: Jon Turteltaub
I rollerna: John Travolta, Forest Whitaker, Robert Duvall, Kyra Sedgwick

Handling: En helt vanlig man begåvas plötsligt med mycket ovanliga förmågor. Att ena dagen vara bilmekaniker och nästa dag vara ett geni som lär sig språk på några minuter och flyttar saker utan att vidröra dem, gör livet både komplicerat och skrämmande.

Omdöme: George Malley (John Travolta) lever i en liten stad där han driver en bilverkstad. Han är förtjust i singelmamman Lace (Kyra Sedgwick) som kommer förbi ibland med hemmagjorda stolar som George låter henne ha till försäljning utanför verkstan. Georges bästa vän är bonden Nate (Forest Whitaker) som försöker ge honom goda råd vad gäller Lace, men själv har han inte någon vidare erfarenhet med kvinnor.


©Buena Vista Pictures

En kväll när vänner och andra i staden firar Georges födelsedag på den lokala tavernan, sker något oförklarligt. George går nämligen ut på gatan och tittar upp mot stjärnorna när han ser ett ljus och ett sken av något slag som slår ner och får honom att falla omkull. Ingen annan har sett eller hört det, men George är plötsligt begåvad med en förmåga att lära sig och kunna det mesta.


©Buena Vista Pictures

George har plötsligt tusen idéer och tankar som gör att han inte kan sova eftersom han vill testa, skriva och läsa på. Stadens doktor, Dr. Brunder (Robert Duvall), är hans vän och orolig som han är börjar han studera George. Vad han finner är oförklarligt men Georges nya förmåga kommer komma till användning för ett och annat. Frågan är hur resten av invånarna i staden reagerar på Georges plötsliga transformation.


©Buena Vista Pictures

Något som uppskattas med filmen är att den håller det väldigt lågmält trots att det skulle kunna vara en mer effektbaserad film. Man visar bara tillräckligt vilket gör det hela lite mer mystiskt. Historien berättas i lagom tempo och man låter den mänskliga sidan av historien få tid på sig att utvecklas. Det gör att filmen känns jordnära och svävar inte iväg för mycket, något som gör att George bara är mänsklig trots sin nyfunna gåva.


©Buena Vista Pictures

Det finns definitivt något av värde och ett budskap med filmen. Trots sin nya förmåga vill George inte använda det för sin egen vinning. Istället vill han hjälpa andra och dela med sig. Tyvärr möts han av misstänksamhet och konstiga blickar då folk tror han vet något han inte delar med sig. Det är bara hans närmaste vänner som stöttar honom och försöker förstå.


©Buena Vista Pictures

Tycker filmen funkar mer än ok när den handlar om Georges nyfunna förmåga, hur han testar nya idéer och delar med sig. Även hur myndigheterna blir uppmärksamma och nyfikna på honom. Själva kärlekshistorien mellan George och Lace är dock något svagare. Det känns liksom lite smörigt på något sätt och håller inte samma nivå som resten av historien. Synd eftersom filmen annars har en mysig stämning och gör en del bra. Sevärd men kunde blivit något mer om kärlekshistorien funkat bättre och fått en att känna mer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.4

My Summer of Love

Titel: My Summer of Love
Genre: Drama/Romantik
Land: Storbritannien
År: 2004
Regi: Pawel Pawlikowski
I rollerna: Natalie Press, Emily Blunt, Paddy Considine, Dean Andrews

Handling: I en liten by i Yorkshire bor tjejen Mona tillsammans med sin nyfrälsta bror som just övergett bartenderjobbet för att tjäna Jesus istället. Under sommarlovet träffar Mona den bortskämda Tamsin. De två tjejerna upptäcker att de har mycket att lära varandra och mycket att upptäcka ihop.

Omdöme: I en sömnig liten stad i England lever Mona (Natalie Press) med sin bror Phil (Paddy Considine). De har drivit baren "The Swan" och bor i samma byggnad. Men efter att Phil kommit ut från fängelset har han blivit frälst, baren har stängt och istället har Phil gjort om det till en mötesplats för likasinnade för att sprida guds ord.


©ContentFilm

Det är sommar och den bedrövade Mona känner att hon förlorat sin bror, den enda familjen hon har. En dag när hon är ute och njuter av sommarvärmen träffar hon Tamsin (Emily Blunt) som är ute och rider på sin häst. Tamsin har kommit hem till föräldrarna från studierna över sommaren och de kommer snabbt nära varandra.


©ContentFilm

Mona och Tamsin gör allt ihop och spenderar en hel del tid hemma hos Tamsin på herrgården. Föräldrarna är mestadels frånvarande så tjejerna kan ostört njuta av sommaren och tiden ihop. Känslorna växer och kanske kan det leda till mer än bara vänskap. Phil och hans frälsningsuppdrag är dock något som kan komma mellan dem.


©ContentFilm

En film med två sidor, på mer än ett sätt. Den har toppar och dalar vilket blir frustrerande. Ta en sådan sak som fotot som varvar smått amatörmässiga inzoomningar och ryckigt digitalfoto med desto trevligare foto som fångar naturen och sommaren fint. Det är smått oförståeligt hur fotot kan vara så ojämnt och på så vis markant dra ner filmupplevelsen.


©ContentFilm

En annan sak som blir som dag och natt är när Phil är med och när han inte är med. Hela den religiösa biten med Phil är olidlig och känns som hjärntvättning. Förvisso förstår man på så vis Monas inställning till det hela men det är faktiskt jobbigt att behöva genomlida scenerna med Phil och hans möten med likasinnade.


©ContentFilm

Desto bättre blir det när Mona och Tamsin spenderar tid ihop och kommer nära varandra. Natalie Press och Emily Blunt har fin kemi ihop och historien hade funkat bra om det inte varit för Phil och hans frälsning. Tyvärr går det inte att bortse från den negativa inverkan den delen av historien har på filmen. Det ihop med det nämnda ojämna fotot gör att filmen lämnar en sur eftersmak, trots att den i sina bästa stunder har något.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
2 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.7

Now and Then

Titel: Now and Then / Nu och för alltid
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1995
Regi: Leslie Linka Glatter
I rollerna: Gaby Hoffmann, Thora Birch, Christina Ricci, Ashleigh Aston Moore, Demi Moore, Melanie Griffith, Rosie O'Donnell, Rita Wilson, Cloris Leachman, Janeane Garofalo, Brendan Fraser

Handling: Fyra kvinnor träffas efter tjugo år av äktenskap, barn och karriär. Då, på 70-talet, hade de precis fyllt 12 år. Nu undrar de hur i hela världen de här flickorna kan ha förvandlats till de vuxna kvinnor som träffas för att minnas sin barndom.

Omdöme: Fyra gamla vänner, Samantha (Demi Moore), Teeny (Melanie Griffith), Roberta (Rosie O'Donnell) och Chrissy (Rita Wilson) träffas för första gången på flera år. Orsaken är att Chrissy är höggravid och känner att det är dags att återförena tjejgänget då hon behöver moraliskt stöd. De fyra kan inte tro att de för över 20 år sedan växte upp tillsammans i småstaden i Indiana.


©New Line Cinema

Vännerna blickar tillbaka till början av 70-talet. Vännerna var då tjejer i 12-års åldern i form av Samantha (Gaby Hoffmann), Teeny (Thora Birch), Roberta (Christina Ricci) och Chrissy (Ashleigh Aston Moore). Samantha och Teeny respektive Roberta och Chrissy är bästa vänner, men de fyra gör det mesta tillsammans då de bor nära varandra i samma moderna villaområde.


©New Line Cinema

Tiden vi spenderar med de fyra vännerna är under sommarlovet på 70-talet. De cyklar överallt, lyssnar på musik, sparar pengar till en trädkoja och bråkar med ett jämnårigt pojkgäng. Det blir en sommar där de lär sig saker som de sent kommer glömma och forma dem till kvinnorna de är som vuxna.


©New Line Cinema

En coming of age-historia som intressant nog nästan uteslutande följer de 12-åriga tjejkompisarna på 70-talet. Endast ett par minuter under inledningen och slutet utspelar sig då de är vuxna. De som ser fram emot att se Demi Moore, Melanie Griffith, Rosie O'Donnell och Rita Wilson kanske blir smått besvikna över detta. Men det visar sig funka bra så då det är desto trevligare att följa dem som unga den där sommaren.


©New Line Cinema

En småmysig film som det visar sig vilket var långt ifrån självklart när de fyra vännerna återförenas. Men så fort filmen utspelar sig på 70-talet känner man sig hemma. Det blir också ett plus att historien inte hoppar mellan dåtid och nutid då det på så vis hade kunnat förstöra rytmen och närvarokänslan man har där på 70-talet med vännerna och deras äventyr.


©New Line Cinema

En viktig sak är musiken som skapar den rätta stämningen i en sån här film. Nu pratar jag inte om rocklåtarna som spelas, även om de är passande och var ju aktuella då det utspelar sig. Syftar istället på musiken av Cliff Eidelman som hela tiden håller en fin nivå och är med och skapar den mysiga känslan filmen besitter.


©New Line Cinema

Lite småglad över att ha gett filmen en chans till slut. Den fångar coming of age-temat och sommarkänslan bra. Den har både sina roliga ögonblick, en del gripande och sorgliga, andra lite mer spännande, även något av ett mysterium de försöker lista ut och så klart en gnutta ungdomsromantik. Den får helt enkelt med lite av allt om uppväxten sett ur ett par tjejers ögon under ungdomsåren.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Role Models

Titel: Role Models
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2008
Regi: David Wain
I rollerna: Paul Rudd, Seann William Scott, Christopher Mintz-Plasse, Elizabeth Banks, Jane Lynch

Handling: Efter att ha förstört statlig egendom med sin bil, tvingas två arbetskamrater göra samhällstjänst som förebilder för barn med problem.

Omdöme: Arbetskamraterna Danny (Paul Rudd) och Wheeler (Seann William Scott) är också bästa vänner. De jobbar med att åka runt till skolor och försöka få ungdomar att inte ta droger och istället dricka energidrycken de är talespersoner för. Danny är presentatören medan Wheeler bär maskotutstyrseln. De dricker även en mängd energidryck under dagen. Danny är trött på jobbet medan Wheeler tycker det är toppen.


©Universal Pictures

En dag får Dannys flickvän Beth (Elizabeth Banks) nog. Detta eftersom Danny alltid är negativ och inte förmår att bryta trenden. Beth känner att om Danny inte lyckats se på saker mer positivt med henne under alla dessa år, är det dags att gå vidare. Danny blir bedrövad och kraschar firmabilen vilket orsakar skada på statlig egendom.


©Universal Pictures

För att slippa fängelse tvingas arbetskamraterna göra samhällstjänst i en månad. Samhällstjänsten går ut på att de får varsitt barn som behöver stöd av en vuxen i vardagen. Danny paras ihop med Augie (Christopher Mintz-Plasse) som är lite äldre och lever för rollspel. Wheeler paras ihop med pojken Ronnie (Bobb'e J. Thompson) som svär mycket och är ett problembarn, något som visar sig passa Wheeler bra. De båda vännerna har ett vakande öga från Gayle Sweeny (Jane Lynch) som driver organisationen. Om de missköter sig riskerar de att hamna i fängelse.


©Universal Pictures

En ganska vågad komedi, något som förvisso inte är första eller sista gången man ser. Men det är ganska välkommet när en komedi försöker tänja på gränserna och inte bara håller sig innanför ramarna. Ibland funkar det inte alls men här tycker jag ändå man hittar en ganska bra balans mellan det lite mer vågade och att ha en del budskap.


©Universal Pictures

Nej, det är inte den bästa eller roligaste komedin man sett men långt ifrån den sämsta. Den ger en ungefär det man är ute efter när man plockar fram en sån här komedi för lite underhållning för stunden. Det kanske blir lite väl mycket med rollspelandet men det finns ändå en poäng med det så det blir inte meningslöst.


©Universal Pictures

Paul Rudd och Seann William Scott funkar som arbetskamraterna där sistnämnda nog ändå funkar bättre i sin roll. Jane Lynch är annars den som har den intressantaste karaktären då hon är oberäknelig och man känner att mer kan hända kring henne när hon är med. Det fanns dock mer att hämta där då hennes karaktär visar sig locka mer än vad det sedan leder till.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.8

Friendship

Titel: Friendship
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2024
Regi: Andrew DeYoung
I rollerna: Tim Robinson, Paul Rudd, Kate Mara, Jack Dylan Grazer

Handling: En pappa i en villaförort faller pladask för sin karismatiska nya granne.

Omdöme: Craig (Tim Robinson) lever ett lugnt liv i ett förortsvillaområde med frun Tami (Paul Mara) och tonårssonen Steven (Jack Dylan Grazer). Craig jobbar med att utveckla appar och är klipsk men ses som något av en idiot av sina arbetskamrater. Detta då han inte är helt socialt komfortabel och har svårt att läsa av situationerna och följa de sociala koderna.


©A24

När familjen en dag felaktigt får ett paket adresserat till en nyinflyttad granne, passar Craig på att hälsa på den nya grannen och lämna över paketet. Grannen visar sig vara Austin (Paul Rudd), en karismatisk och cool man som Craig genast vill vara vän med och känner att han får de signalerna tillbaka.


©A24

Craig och Austin börjar umgås vilket öppnar en helt ny värld för Craig som annars mest bara sitter hemma på fritiden. Men vänskapen är inte så perfekt som Craig tror den är. Även om han menar väl ställer han till det för sig själv. Frågan är om han kan vinna tillbaka Austins vänskap och hur långt han är villig att gå.


©A24

Vad som marknadsfördes som en renodlad komedi är en festivalfilm som visserligen är en komedi men även en ganska mörk sådan på sina håll. Vad vi har är en huvudperson som är något udda. Han har trots allt en familj och verkar ha klarat sig ganska bra här i livet. Men hans sociala förmågor är högst anmärkningsvärda vilket skapar problem och en del roliga situationer.


©A24

Tim Robinson var för mig okänd och han är en komiker som har en bit upp till att vara en bra skådespelare. Hans sätt och stil, inte minst under utbrotten, får mig att tänka en del på Adam Sandler. Definitivt inte utseendemässigt men annars finns likheterna där, kanske främst när Sandler var yngre och spelade diverse småjobbiga karaktärer. Craig är inte helt lätt att tycka om även om han bara vill ha vänner, eller åtminstone en vän och det är Austin.


©A24

En film som aldrig riktigt når upp till högsta nivå men den har scener som höjer sig och får en att småskratta. I andra fall är det bara pinsamt och inte alls roligt då det borde vara det. Lite ojämn nivå helt enkelt. Detsamma kan sägas om musiken som blandar och ger. Den elektroniska musiken uppskattas och ger filmen en lite annorlunda ton än förväntat medan punk- och grungemusiken inte direkt går hem, även om den inte stör så mycket.


©A24

Överlag får sägas att man hade hoppats på lite mer. I sina bästa stunder funkar den definitivt och tar med en på ett lite ovisst äventyr med de nyblivna vännerna Craig och Austin. Men när vänskapen får sig en törn tappar även filmen en aning. Manuset känns inte så genomarbetat som det borde kunnat vara och till slut är känslan att det är en ok film men har en bit upp till mer än så. Mer tragikomisk än något annat när allt är sagt och gjort. Saknar även lite mer hjärta för att ha kunnat bli något.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 7.4

The First Deadly Sin

Titel: The First Deadly Sin / Mannen med ishackan
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1980
Regi: Brian G. Hutton
I rollerna: Frank Sinatra, Faye Dunaway, James Whitmore, Brenda Vaccaro, Anthony Zerbe, Joe Spinell, Bruce Willis

Handling: Den luttrade New York-polisen Delaney får i uppdrag att utreda en serie bisarra mord. Ledtrådarna är få och varje nytt mord sker i en ny stadsdel.

Omdöme: Någon väntar i skuggorna på New Yorks gator sent en kväll. Utan att offret anar det hugger han bakifrån med ett vasst och dödligt föremål, närmare bestämt en form av ishacka. Veteranpolisen Edward X. Delaney (Frank Sinatra) kopplas in på fallet. Han ska snart gå i pension men sitter inte bara av de sista dagarna. Han tänker försöka lösa mordet innan han pensionerar sig, även om han inte får något stöd från nye poliskaptenen Broughton (Anthony Zerbe).


©Filmways Pictures

Samtidigt som Delaney får fullt upp med fallet har han annat att tänka på. Hans kära hustru Barbara (Faye Dunaway) befinner sig på sjukhus och blir akutopererad. Givetvis försöker han spendera så mycket tid han kan hos henne, men då hon behöver vila och sova mycket, har han tid över till att luska i mordfallet.


©Filmways Pictures

När ett nytt mord sker som tyder på samma gärningsman, börjar Delaney misstänka att det kan handla om en seriemördare som begått fler mord. Fallet uppslukar honom allt mer och han har ett nära samarbete med rättsläkaren Dr. Ferguson (James Whitmore) som ger honom detaljer som blir viktiga för utredningen. Nu måste han finna vad det är för mordvapen som använts vilket kan föra honom närmare gärningsmannen.


©Filmways Pictures

New York-thriller om en listig seriemördare som inte verkar känna sina offer. Vad är motivet? Vem är gärningsmannen? Varför använder han vad som verkar vara en ishacka? Många frågor och Delaney får det inte lätt, särskilt som han inte får mycket hjälp eller resurser. Det verkar som poliskaptenen är mer oroad över hur polisstationen ser ut än att en seriemördare går lös på New Yorks gator.


©Filmways Pictures

Filmen bygger på en bok från 1973 och från början lär Don Siegel varit påtänkt som regissör (kanske ett nytt samarbete med Clint Eastwood?). När filmen sedan skulle göras var Roman Polanski tänkt men han tvingades lämna produktionen (och landet) p.g.a. rättsliga problem. Istället plockades gamle räven Brian G. Hutton in vars mest kända filmer är klassikerna Where Eagles Dare (1968) och Kelly's Heroes (1970).


©Filmways Pictures

Själva morden och utredningen är det inget fel på. Det blir inte så mycket till mordmysterium för tittaren eftersom vi får se mördaren. Men vem han är och varför han begår morden vet man inte. Däremot har filmen lite problem med tempot eftersom sidohistorien med Delaneys fru på sjukhuset är en temposänkare. Faktiskt så att det är helt onödigt och kunde klippts bort helt och hållet. Det ska väl ge historien mer drama och visa hans bekymmer i privatlivet, men det tillför absolut ingenting.


©Filmways Pictures

Det blir en film med lite blandad kompott. Det är trots allt tillräckligt bra och intressant vad gäller seriemördaren och jakten på att finna och stoppa honom. Det gör att filmen ändå behåller intresset även om den envist drar ner på tempot med sjukhusbesöken, synd.


©Filmways Pictures

Frank Sinatra gjorde här sin första film på tio år. Han var med och producerade filmen och trodde verkligen på den, men det blev ingen kassasuccé. Det blev också hans sista filmroll, förutom där han spelade sig själv. Han gör inte bort sig men filmen levererar inte som den kunde gjort. Hade trots allt varit spännande att se vad Polanski kunnat göra med materialet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.9

Movies-Noir Oscars - 2011

2011 har en huvudutmanare och ett par andra starka filmer, men bästa film är trots allt relativt given. Inte helt enkelt val med resterande kategorier även om vi genomgående har värdiga vinnare.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
A Separation
Intouchables
Moneyball
Oslo, 31. august
Take Shelter




BÄSTA FILM:
Drive







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
A Separation (Iran)



UTMANARNA:
Intouchables (Frankrike)
Oslo, 31. august (Norge)





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Jean Dujardin (The Artist)



UTMANARNA:
Ryan Gosling (Drive)
Owen Wilson (Midnight in Paris)
Luis Tosar (Mientras duermes / Sleep Tight)
Brad Pitt (Moneyball)
Woody Harrelson (Rampart)
Matthias Schoenaerts (Rundskop)
Michael Fassbender (Shame)
Michael Shannon (Take Shelter)
Gary Oldman (Tinker Tailor Soldier Spy)
Peter Mullan (Tyrannosaur)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Olivia Colman (Tyrannosaur)



UTMANARNA:
Elizabeth Olsen (Martha Marcy May Marlene)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Matthew McConaughey (Killer Joe)



UTMANARNA:
John Hawkes (Martha Marcy May Marlene)
Nick Nolte (Warrior)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Bérénice Bejo (The Artist)



UTMANARNA:
-