Train Dreams

Titel: Train Dreams
Genre: Drama
Land: USA
År: 2025
Regi: Clint Bentley
I rollerna: Joel Edgerton, Felicity Jones, William H. Macy, Kerry Condon, John Diehl, Clifton Collins Jr, Will Patton (röst)

Handling: Robert Grainier arbetar som skogshuggare i det tidiga 1900-talets USA. Han möter motgångar, kärlek och försöker hitta mening med livet.

Omdöme: Med hjälp av Will Pattons berättarröst introduceras vi till skogshuggaren Robert Grainier (Joel Edgerton). Det är tidigt 1900-tal och Robert rör sig mellan olika uppdrag, utan fast hem eller kännedom om sina föräldrar. Det närmaste han kommer en familj är de män han arbetar sida vid sida med - som skogshuggare eller vid ett brobygge.


© Netflix

Vad är meningen med livet, undrar Robert. Han har svårt att finna något som skulle få honom att känna att han hör hemma i världen. Men så träffar han Gladys (Felicity Jones), som kommer att förändra hans liv och hans syn på tillvaron. Han vill skapa ett liv med henne, och ju mer tid de tillbringar tillsammans, desto starkare blir känslan av att inte vilja vara borta från henne under långa perioder som skogshuggare. Men att bilda familj innebär att de behöver pengarna...


© Netflix

Det är intressant hur en film på ytan kan verka vara på ett visst sätt, men till en början visa sig vara annorlunda - i positiv bemärkelse - innan den till slut ändå blir lite som man först befarade. Början av sekelskiftet, depressionen och skildringen av luffarlivet kändes föga lockande. Men filmen visar sig alltså inte riktigt handla om det, och filmen har en stillsam skönhet i bildspråket och berättandet. Fotot och berättarrösten i tredje person är klart lyckade.


© Netflix

Halvvägs in tar berättelsen en annan riktning. Det som tidigare varit småtrevligt med att följa Robert övergår till att snarare bli tragiskt och deprimerande, och filmen tappar en del tempo. Andra halvan blir därför något segare att ta sig igenom. Robert återgår till samma inre tomhet och oförmåga att hitta en plats i tillvaron, vilket gör filmen mindre engagerande.


© Netflix

Det saknas ett bättre driv, framförallt under andra halvan, vilket är frustrerande att se. Den har tagit inspiration från Terrence Malicks filmer. Det är något filosofiskt och ska få en att reflektera över livet, men personligen uteblir effekten till stor del. Ofta har samma känsla även infunnit sig med Malicks filmer.


© Netflix

Filmen har ett fint foto, det är oftast vackert att titta på, och berättarrösten i tredje person funkar klart bra. På det får man också ett starkt montage på slutet, vilket får en att känna att det hade kunnat bli något riktigt bra av det hela. Istället lämnas man med en känsla av besvikelse över att filmen saknar ett bättre driv och engagemang.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt 6.5
IMDb: 7.5

The Plague

Titel: The Plague
Genre: Drama/Skräck
Land: USA
År: 2025
Regi: Charlie Polinger
I rollerna: Everett Blunck, Joel Edgerton, Kayo Martin, Kenny Rasmussen

Handling: En tolvårig pojke genomlider den hänsynslösa hierarkin på ett vattenpololäger, och hans ångest utvecklas till psykisk turbulens under sommaren.

Omdöme: Det är sommar och dags för vattenpololäger för ett gäng 12- och 13-åriga pojkar, under ledning av den vuxne ledaren Daddy Wags (Joel Edgerton). Ben (Everett Blunck) har nyligen flyttat till västkusten från Boston, vilket automatiskt gör honom till en utböling. Han är något socialt obekväm, men vill gärna passa in och vara en del av gänget. Jake (Kayo Martin) är den coola killen som alla vill vara kompis med, och de två börjar så smått bli vänner.


© Independent Film Company

Måltavlan för pojkarnas uppmärksamhet och mobbning blir Eli (Kenny Rasmussen). Han är inte bara udda, han har även utslag på kroppen, vilket gör att pojkarna kallar honom "The Plague". De undviker honom som pesten, övertygade om att det smittar, och han stöts bort av de andra. Ben är dock inte lika övertygad och känner viss empati för Eli - något som gör att han själv riskerar att bli nästa måltavla.


© Independent Film Company

Barn och ungdomar kan vara elaka och grymma, och grupptrycket gör inte saken bättre. Alla vill vara populära, och de flesta är villiga att göra allt för att bli accepterade. Ben hamnar därför i en svår situation. Han tillhör själv inte de populära pojkarna, men han vill gärna hänga med dem. Samtidigt faller han inte helt för grupptrycket; han kan fortfarande skilja på rätt och fel - något man inte kan säga om de flesta av pojkarna.


© Independent Film Company

Filmtiteln får det att låta som en skräckfilm, men inledningsvis känns det snarare som en ungdomsfilm. Det är småtrevligt att följa Ben, Jake och de övriga. De tränar vattenpolo i swimmingpoolen, äter i kafeterian och umgås som sig bör på ett sommarläger. De flesta som varit iväg på något liknande under sommaren känner nog igen sig, och filmen fångar en viss nostalgisk känsla. Det utspelar sig trots allt år 2003, vilket innebär att vi slipper mobiltelefoner - och pojkarna får mer tid att leka... och vara elaka.


© Independent Film Company

Musiken och en del andra inslag skapar en lätt oroväckande stämning över filmen. Man får därför känslan av att det nog inte bara blir en renodlad ungdomsfilm, trots att den inleder så. Sakta men säkert övergår pojkarnas till synes harmlösa lek och retande i något alltmer obehagligt. Ben dras allt djupare in i osäkerheten då han påverkas starkt av situationen.


© Independent Film Company

Filmen kan delas in i två halvor där första halvan mer är ett ungdomsdrama, medan den andra blir mörkare och mer psykologisk. Det var inte helt uppenbart att filmen skulle utvecklas som den gör, med tanke på att det inledningsvis verkar bli en ungdomsfilm. Stegvis förvandlas filmen till psykologisk skräck, inte helt olik den man tar del av i Carrie (1976), även om tonen här är lite mer lågmäld och krypande. Uppskattar nog ändå filmen mest under första halvan, eftersom ungdomsdramat har något trevligt på gång. Den psykologiska aspekten som kryper fram gör den förvisso obehaglig, men också något ojämn i kvalitet.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.5

The Boys in the Boat

Titel: The Boys in the Boat
Genre: Drama/Sport
Land: USA
År: 2023
Regi: George Clooney
I rollerna: Joel Edgerton, Callum Turner, Peter Guinness, Hadley Robinson

Handling: Den verklighetsbaserade historien från 1930-talet centrerad kring University of Washingtons roddlag, från deras början av depressionstiden till att tävla i OS i Berlin 1936.

Omdöme: Det är 1930-tal och historien följer Joe Rantz (Callum Turner) som går på University of Washington i Seattle, Washington. Han har inte råd att betala studieavgiften för kommande termin och om han inte lyckas få ett jobb blir han utslängd. Då får han och andra studenter chansen att komma med i roddlaget. Åtta plus en reserv kommer att väljas ut och moroten för Joe är att de som kommer med i laget får en peng som täcker studieavgifterna plus eget boende.


©MGM

Motivationen är hög för Joe och flera av de övriga studenterna. Men det är väldigt krävande både fysiskt och mentalt. Uttagningarna leds och överses av huvudtränaren Al Ulbrickson (Joel Edgerton) och hans team. Att komma med i laget är ett första steg för Joe och de övriga som väljs ut. Det unga laget visar sig besitta stor potential som kan ta dem till toppen bland roddlagen i hela landet. Det i sin tur kan leda till att få representera USA i OS i Berlin 1936...


©MGM

Denna verklighetsbaserade historia är verkligen en underdoghistoria och en inspirerande sådan. Det är en typ av historia som gör sig bäst när den är verklighetsbaserad då det annars kan känns för tillrättalagt och sockersött. Här blir det svårt att inte ryckas med och känna för gänget som inte har samma förutsättningar (pengar) som de flesta andra som håller på med sporten.


©MGM

Filmen, som är regisserad av George Clooney, går mestadels efter mallen för en sån här film. Den kör på säkra kort även om man valt att inte ha de stora namnen i rollistan. Istället låter man den verklighetsbaserade historien tala sitt tydliga språk då man verkligen kan prata om att besegra oddsen.


©MGM

En genomgående gedigen produktion som känns som en film med Oscarsaspirationer. De inspirationsrika tävlingarna rycks man med i även om det kanske inte är det mest spännande man sett med en rad roddtävlingar. Men det är givetvis sakerna som sker runt omkring, både innan och under förberedelserna och tävlingarna som gör att man vill dessa unga män väl.


©MGM

Sammanfattningsvis kan man säga att det är en välgjord film utan att direkt utmärka sig på något vis. Det skulle väl då vara att själva historien är den starkaste ingrediensen. Det saknas helt enkelt lite av varje på de flesta håll och kanter för att höja filmupplevelsen till något mer. Det blir småintressant för stunden men ganska lättglömt när röken lagt sig. Det har mer att göra med hur filmen är gjord än själva historien.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 7.2

Master Gardener

Titel: Master Gardener
Genre: Drama/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 2022
Regi: Paul Schrader
I rollerna: Joel Edgerton, Sigourney Weaver, Quintessa Swindell, Esai Morales

Handling: Narvel Roth är en trädgårdsmästare som ägnar sig åt att sköta gården till en vacker egendom åt sin arbetsgivare, den rika änkan Mrs. Haverhill. När hon kräver att han ska ta sig an hennes systers barnbarn, kommer Narvels mörka och våldsamma förflutna upp till ytan.

Omdöme: De flesta känner till Paul Schrader som manusförfattaren till Taxi Driver (1976). Hans manus är ofta starka karaktärsstudier men kan ibland lämna en del att önska med själva storyn. Som regissör har han varit ojämn där American Gigolo (1980), Light Sleeper (1992) och Affliction (1997) varit hans bästa. Dock vet man aldrig riktigt vad man kommer få med hans filmer, något som är lite spännande och lockande.


©Magnolia Pictures

Gracewood Gardens är en stor trädgård som tillhör Norma Haverhill (Sigourney Weaver) vid hennes herrgård. Trädgårdsmästaren Narvel Roth (Joel Edgerton) är ansvarig för trädgården och jobbar dagligen med ett litet team runt trädgården. En dag ber Norma honom att lära upp Maya (Quintessa Swindell) som en lärling på trädgården. Detta då Maya är barnbarn till Normas syster vars mor dött.


©Magnolia Pictures

Narvel är en noggrann man som under sin fritid skriver journal över sina tankar och funderingar kring trädgårdsarbetet och livet. Ibland blir han bjuden på middag hos änkan Mrs. Haverhill som gillar Narvels sällskap mer än bara som en anställd. Men situationen blir problematisk för Narvel då Mayas ankomst gör att hans mörka förflutna gör sig påmint.


©Magnolia Pictures

Filmen har tidigt en god stämning och man anar att det finns mer under ytan. Narvel Roth är inte bara en vanlig trädgårdsmästare, även om det tar en stund innan bilden klarnar. Det är egentligen mystiken kring huvudpersonen som visar sig vara det intressantaste med storyn. Kommer hans förflutna hinna ikapp honom och leda till våldsamheter för att en gång för alla försöka bryta sig loss eller kan han undvika det på något annat sätt?


©Magnolia Pictures

Det känns som det finns mer att få ut från storyn och stämningen den bygger upp borde leda till något mer explosivt. Riktigt så blir det inte vilket är synd. Resan vi gör med Narvel Roth ger oss en inblick i hans förflutna som nästan skulle kunnat vara en film i sig. Man anar mer än något vad han varit med om. Hans nuvarande situation håller på att eskalera men till slut känns det lite krystat och leder inte till något speciellt.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.2