The Sheep Detectives

Titel: The Sheep Detectives / Fårdetektiverna
Genre: Mysterium/Komedi
Land: Storbritannien/USA
År: 2026
Regi: Kyle Balda
I rollerna: Hugh Jackman, Nicholas Braun, Molly Gordon, Emma Thompson, Hong Chau, Julia Louis-Dreyfus (röst), Bryan Cranston (röst), Patrick Stewart (röst)

Handling: Varje kväll läser en fåraherde högt ett mordmysterium och låtsas att hans får förstår. När han hittas död inser fåren genast att det var ett mord och tror att de vet allt om hur de ska gå tillväga för att klara upp det.

Omdöme: George Hardy (Hugh Jackman) är en hängiven fåraherde som lever ensam i sin trailer på sina ägor, där han dagligen tar hand om fåren. Mellan varven skriver han brev om sina upplevelser, men favoritsysselsättningen är att varje kväll läsa mordmysterier högt för sina får. Kanske anar han att de förstår honom - han har trots allt namngivit varenda en av dem.


© Amazon MGM Studios

En morgon hittas han död utanför sin trailer och fåren är bedrövade. Kan det handla om mord? Fåren är snart övertygade om det och sätter det smartaste fåret på fallet: Lily (röst av Julia Louis-Dreyfus). Lily brukar lyckas lista ut mordhistorierna som George läser, men det visar sig inte vara lika lätt i verkligheten. Fåren bestämmer sig för att snoka vidare i fallet och vara en hjälpande hand åt den tafatte lokale polisen Tim Derry (Nicholas Braun).


© Amazon MGM Studios

Premissen verkade småkorkad och det gäller att gå in med ett öppet sinne när man tar sig an filmen. Å andra sidan kunde det vara lite kul med en komedi och ett mordmysterium, kanske lite i stil med The Thursday Murder Club (2025). Skillnaden är att den handlar om pensionärer som löser mordgåtor och inte får. Dessutom är den roligare och har bättre prestationer.


© Amazon MGM Studios

Filmen visar sig inte riktigt vara som väntat. Det är förvisso svårt att veta vad man ska förvänta sig med ett gäng får som ska lösa ett mord, men man hoppades på mer humor än vad man får. Det skär sig på något sätt att kombinera vanliga människor med får som behandlas som människor. I synnerhet blir det inte lyckat när människorna beter sig onaturligt och korkat. Det känns helt enkelt krystat, åtminstone efter dödsfallet, när människorna i det lilla samhället sluter upp.


© Amazon MGM Studios

Det hela känns faktiskt som en billig TV-serie eller ett långt pilotavsnitt. Det är genomgående svaga prestationer och både invånarna i byn och besökarna som anländer känns undermåliga. Vet inte om tanken är att det ska vara roligt, men det är det inte. Snarare känns det smålarvigt, mycket på grund av att karaktärerna är så bleka.


© Amazon MGM Studios

Något trevligare blir det att följa fåren och deras olika personligheter. Med tanke på att upplägget inte fungerar som det är, hade man nästan önskat att hela filmen följde händelserna ur fårens perspektiv och på så vis hade man sluppit människorna helt. Alternativet hade varit att göra en animerad film. Filmens avslutning ger åtminstone lite värme att ta med sig, men överlag känns filmen mer korkad än den borde ha varit - trots den fårskalliga premissen.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
12 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 7.4

Prisoners

Titel: Prisoners
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2013
Regi: Denis Villeneuve
I rollerna: Hugh Jackman, Jake Gyllenhaal, Maria Bello, Terrence Howard, Viola Davis, Melissa Leo, Paul Dano

Handling: Keller Dovers sexåriga dotter och hennes bästa vän kidnappas på Thanksgiving. När polisdetektiven Lokis utredning stannar upp bestämmer sig Keller för att ta saken i egna händer.

Omdöme: Det är Thanksgiving och familjen Dover promenerar över till grannarna Birch för att äta middag. Deras unga döttrar är bästa vänner och ska leka, men när de plötsligt är spårlöst försvunna börjar oron och paniken sakteliga sätta in. Keller Dover (Hugh Jackman) kontaktar polisen och en desperat jakt efter flickorna inleds.


© Warner Bros.

Polisdetektiven Loki (Jake Gyllenhaal) kopplas in på fallet och tidigt i utredningen lokaliseras den husbil som sågs i området och som flickorna lekte vid. Föraren är Alex Jones (Paul Dano), en ung man med en förståndsnedsättning. Loki finner inget som tyder på att han är förövaren, eftersom Alex har en 10-årings intelligensnivå. Keller är däremot övertygad om att det är rätt gärningsman och tänker göra allt som krävs för att få svar på var hans dotter befinner sig.


© Warner Bros.

Det är svårt att inte lägga märke till den mörka stämning som ligger över filmen. Det är inte samma typ av mörker som i Se7en (1995), där det är en kombination av obehag och makabra upptäckter. Här är det snarare en dämpad, realistisk och tung atmosfär. En sak som förstärker detta är det sparsamma användandet av musik. I många scener hörs ingen musik alls, eller så används den diskret i bakgrunden, vilket effektivt förstärker filmens realistiska känsla.


© Warner Bros.

Det är en lång film på 150 minuter, något som kräver ett starkt manus men även lite tålamod. Även om det är en intensiv filmupplevelse tar den god tid på sig att bygga upp premissen, tillbringa tid med föräldrarna till flickorna och verkligen förmedla den ångest och hopplöshet de känner inför situationen. Keller är den som visar starkast känslor, inte minst eftersom han känner starka skuldkänslor över sin maktlöshet när hans dotter undrar när hennes pappa ska komma. Åtminstone är det vad han intalar sig själv, vilket inte gör saken enklare för honom.


© Warner Bros.

En faders villkorslös kärlek till sin dotter gör hans kamp extra kännbar. Hans vilja att göra allt för att få tillbaka henne gör att han kliver in i ett inre mörker. Ju mer han kämpar för att få svar och gör vad han känner är hans plikt, desto starkare blir hans inre demoner. Han förvandlas nästan till det monster han jagar, och frågan är om han ens har rätt eller om han har övertygat sig själv om vem som är skyldig.


© Warner Bros.

Det är en omskakande thriller som är minst lika mycket ett starkt drama och visar hur samtliga individer påverkas av händelserna. Med ett starkt manus som grund kan Denis Villeneuve förstärka filmens mörka ton genom sin obarmhärtiga regi som aldrig låter tittaren känna särskilt mycket hopp. Det är en nästan kvävande känsla, men en fader och en polis tänker inte ge upp så enkelt. Det leder till en fängslande thriller där man håller andan ända till slutet.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 8.2

Song Sung Blue

Titel: Song Sung Blue / Toner av kärlek
Genre: Drama/Romantik/Musik
Land: USA
År: 2025
Regi: Craig Brewer
I rollerna: Hugh Jackman, Kate Hudson, Fisher Stevens, Jim Belushi

Handling: Mike och Claire skapar Neil Diamond hyllningsbandet Lightning & Thunder. Succén med bandet och en romans mellan Mike och Claire är snart ett faktum.

Omdöme: Mike Sardina (Hugh Jackman) har varit nykter i 20 år och brinner för musiken och att uppträda. Han uppträder under artistnamnet Lightning och vill helst uppträda som sig själv, men anlitas oftast för att imitera diverse kända artister. Under ett uppträdande där flera imitatörer samlats träffar han Claire Stengl (Kate Hudson). Han slås både av hennes varma personlighet och hennes sångröst.


© Universal Pictures / Focus Features

Mike och Claire börjar umgås, och hon föreslår att han borde imitera Neil Diamond. Eftersom det är hans stora idol, känner sig Mike till en början inte bekväm med det. Men tillsammans kommer de på idén att han inte ska vara en ren imitatör, utan istället göra sin egen tolkning av Neil Diamond.


© Universal Pictures / Focus Features

Mike vill att han och Claire uppträder tillsammans som Lightning & Thunder. Med hjälp av Mikes manager - och tandläkare - Dave Watson (Fisher Stevens) och Tom D'Amato (Jim Belushi), som blir deras turnémanager, siktar de på att ge fansen en Neil Diamond-upplevelse och börjar så smått göra sig ett namn i Milwaukee.


© Universal Pictures / Focus Features

Det finns ofta något tilldragande med filmer om musiker, inte minst om ett par som i det här fallet - och det här är inget undantag. Hugh Jackman och Kate Hudson spelar musikälskande Mike och Claire, som inte bara delar samma passion utan också faller för varandra. De är båda i medelåldern, skilda, har barn från tidigare äktenskap och hankar sig fram med något jobb vid sidan av sin musikkarriär.


© Universal Pictures / Focus Features

Filmen avslöjar inte exakt när handlingen utspelar sig, men den bygger på dokumentären Song Sung Blue (2008). Det utspelar sig på 80- och 90-talet, men av olika skäl har man komprimerat tiden till ett par år istället för de många år som händelserna faktiskt sträckte sig över. Komprimeringen stör inte handlingen, och det kan mycket väl ha varit ett klokt val att låta tidsspannet kännas som om allt sker under en kortare period.


© Universal Pictures / Focus Features

Neil Diamond-musiken i kombination med Hugh Jackman och Kate Hudson höjer filmen. När de övar och uppträder tillsammans och sjunger duetter är det som allra bäst. Det behöver inte alltid vara de bästa låtarna, men de har ett väldigt fint samspel, och deras röster synkar också bra. Givetvis kan Jackman inte matcha originalet vad gäller sångröst, men hans röst och stil funkar. Även Hudson sjunger bra. Men det är framförallt när de sjunger tillsammans som energin i rummet verkligen lyfter.


© Universal Pictures / Focus Features

Något som blir märkbart är att filmen har två tydliga halvor. Första halvan är mer positiv och det känns som om den är på väg någonstans, medan andra halvan blir mer kämpig för paret. Filmen blir helt enkelt allvarligare och förlorar en del av den magi som den sakteligen började skapa. Det leder till slut till en både vacker och gripande historia, även om det kanske hade varit att föredra om den fortsatt som den inledde under första timmen. Men eftersom den bygger på verkliga händelser ställdes paret inför flera tuffa utmaningar i sina liv, vilka skildras i filmen. Gillar filmen och prestationerna, även om den var på väg mot något ännu trevligare och bättre.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.2

Paperback Hero

Titel: Paperback Hero
Genre: Komedi/Romantik
Land: Australien
År: 1999
Regi: Antony J. Bowman
I rollerna: Hugh Jackman, Claudia Karvan, Angie Milliken, Andrew S. Gilbert

Handling: Jack har skrivit en kvinnoroman men eftersom han är en tuff man vill han inte sätta sitt eget namn på boken. Han använder sin kvinnliga bästa väns namn Ruby Vale utan hennes vetskap. När så boken blir en bästsäljare och de kommer ut i bushen för att intervjua Ruby måste Jack övertala henne att ställa upp.

Omdöme: Jack Willis (Hugh Jackman) kör långtradare i den australiensiska bushen. Han har utan någons vetskap även skrivit en romantisk kvinnoroman som nu publicerats och blivit en bästsäljare. Kruxet är bara att Jack skrivit under namnet "Ruby Vale", ett namn han lånat av sin bästa vän Ruby Vale (Claudia Karvan). Ruby är dock ovetandes om det hela vilket komplicerar saker och ting när Ziggy Keane (Angie Milliken) anländer från bokförlaget för att träffa Ruby Vale.


©Polygram Filmed Entertainment

Jack tvingas övertala Ruby att hjälpa honom. Ruby, som äger ett lokalt fik, går med på villkor att hon får en del av kakan plus att hon får sitt stundande bröllop betalt när hon ska gifta sig med Hamish (Andrew S. Gilbert). Jack och Ruby beger sig tillsammans till storstaden Sydney där de ska göra reklam för boken med diverse intervjuer och middagar. Frågan är om deras vänskap kommer att hotas, på mer än ett sätt...


©Polygram Filmed Entertainment

Hugh Jackman kom att göra filmdebut med denna film hemma i Australien och man ser att han har vad som krävs för att vara en stjärna. Han ställs mot Claudia Karvan och de har ett ganska bra samspel som de båda vännerna som ger sig ut på en resa tillsammans som kommer föra dem närmare.


©Polygram Filmed Entertainment

Filmen inleder lite lätt ute i bushen där Jack kör sin långtradare med sin hund Lance, lyssnar på Roy Orbison-låtar och skriver romantik samtidigt som han besöker fiket som Ruby driver. När de sedan beger sig till Sydney lyfter filmen till att bli en fin romantisk film.


©Polygram Filmed Entertainment

Skulle vilja säga att filmen funkar som bäst fram till runt en timme in. Den kanske inte riktigt lyfter under sista halvtimmen men överlag funkar det tack vare en del lyckade inslag som kemin mellan Hugh Jackman och Claudia Karvan, en del mellanpartier, ett par romantiska scener, lite humor på sina håll och musiken. På många sätt en simpel film som inte komplicerar det så mycket och skapar tillräckligt med känslor för att bli något mer än bara ok.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.4

The Son

Titel: The Son
Genre: Drama
Land: Storbritannien/Frankrike
År: 2022
Regi: Florian Zeller
I rollerna: Hugh Jackman, Zen McGrath, Vanessa Kirby, Laura Dern, Anthony Hopkins

Handling: Peter, som lever ett hektiskt liv med den nya partnern Beth och deras bebis, hamnar i oordning när hans ex-fru Kate dyker upp och behöver prata allvar om deras tonårsson Nicholas.

Omdöme: Efter hyllade regidebuten med The Father (2020) som byggde på hans egen pjäs, var det dags för Florian Zeller att filmatisera ytterligare en av sina pjäser. Det utspelar sig i New York där vi träffar Peter (Hugh Jackman) som lever med Beth (Vanessa Kirby) och parets nyfödda bebis.


©Sony Pictures Classics

En dag dyker Peters ex-fru Kate (Laura Dern) oannonserat upp och berättar att hon är orolig för parets tonårsson Nicholas (Zen McGrath). Detta eftersom Kate fått reda på att Nicholas inte varit i skolan på en månad. Dessutom känner Kate att hon ser något i sonens blick som gör henne illa till mods. Det är bäst att Peter tar ett snack med sin son och försöker ställa saker och ting till rätta.


©Sony Pictures Classics

Inledningen på historien sätter genast igång detta drama. Den framgångsrike Peter är upptagen med sitt jobb medan nya kvinnan Beth är hemma med parets nytillskott. Nu får Peter försöka ta itu med sin son Nicholas vilket självklart är viktigt för honom. Han inser dock inte hur mycket tid och energi det hela kommer ta. Dessutom är det ingen som anar vad Nicholas faktiskt går igenom då han endast säger att han mår dåligt.


©Sony Pictures Classics

The Father (2020) synade mental ohälsa på ålderns höst. Här är det istället mental ohälsa hos en tonåring. Att inte känna sig som andra och inte minst att inte känna sig hemma i denna värld. Det är vad Nicholas känner varje dag och det gör att han inte klarar av att gå i skolan. Hur föräldrarna och de runt honom ska hantera det är frågan. Inser de allvaret eller tror de att det är en fas varje tonåring går igenom som kommer passera? Frågan är också hur öppen och ärlig Nicholas är med vad han går igenom.


©Sony Pictures Classics

Det är ett tungt drama men det känns absolut inte nattsvart. Det är lite trevligt att följa inte minst Peter som oftast har en positiv attityd och där man känner att saker och ting kommer ordna sig när han tar tag i något. Hugh Jackman inger helt enkelt en stabilitet och säkerhet i rollen. Men även om han gör vad han ska kan varken han eller resterande skådespelare lyfta sina prestationer när det verkligen gäller.


©Sony Pictures Classics

Under filmens gång kommer tankarna upp att det kanske kan bli lite som utmärkta familjedramat Ordinary People (1980). I det fallet handlar det om hur en familj försöker gå vidare efter ett dödsfall, där inte minst bandet mellan far och son testas. Här är det alltså något lite liknande då far och son måste försöka bearbeta och ta sig igenom en svår tid.


©Sony Pictures Classics

Den stora skillnaden mellan att bli en klassfilm och något mer mediokert ligger i prestationerna och dramatiken som skapas. När det väl kommer till kritan saknas det en del här. Zen McGrath i rollen som Nicholas sköter sig mestadels bra, men övertygar inte när han ska visa mer desperata känslor. Det gör att det hela får svårt att greppa tag i en trots att det borde göra det. Ja, kanske är det lite pjäsvarning över de viktigaste och starkaste scenerna om man ska vara kritisk. Trots allt sevärt men det är synd att den inte når ända fram.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.4