I, the Jury

Titel: I, the Jury / Jag är lagen
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1982
Regi: Richard T. Heffron
I rollerna: Armand Assante, Barbara Carrera, Paul Sorvino, Geoffrey Lewis

Handling: En av privatdeckaren Mike Hammers vänner blir mördad. Han bestämmer sig för att finna den skyldige till varje pris.

Omdöme: Privatdetektiven Mike Hammer (Armand Assante) tar sig an fall i New York. Men när en gammal vän och armékollega från Vietnam-kriget mördas blir det personligt för Mike. Trots att polisdetektiven Pat Chambers (Paul Sorvino) varnar honom att hålla sig borta från fallet, börjar Mike gräva i det hela.


©20th Century Fox

Efter att ha pratat med den mördades fru får Mike ett tips som leder honom vidare. Tipset leder honom till en sexklinik ledd av Dr. Charlotte Bennett (Barbara Carrera). En klinik som den mördade besökte tillsammans med sin fru. Mike anar att något skumt sker där men han måste luska vidare för att ta reda på vad kopplingen kan vara till mordet. Under tiden har han inget emot att lära känna sexdoktorn privat.


©20th Century Fox

Mike Hammer, med hjälp av sin sekreterare/assistent/älskarinna Velda (Laurene Landon), letar upp en annan gammal vän från armén i form av Joe Butler (Geoffrey Lewis). Detta då den mördade vännen sökte upp honom kort innan sin död. Det visar sig att den mördade vännen var något på spåret där CIA kan vara inblandade. Mycket riktigt börjar de jagas av CIA och frågan är bara vad det hela handlar om.


©20th Century Fox

Privatdeckare och smaskiga fall, det kan vara trevligt. Denna film baseras på en bästsäljande bok av Mickey Spillane som filmatiserades redan 1953 under samma titel. Handlingen har uppdaterats till modern tid och Armand Assante axlar rollen som tuffe Mike Hammer. Två år senare kom för övrigt TV-serien "The New Mike Hammer" med Stacy Keach i rollen.


©20th Century Fox

Denna film känns lite som ett pilotavsnitt i långfilmsform för en potentiell TV-serie. Det är dock fyllt med sex, naket och våld. Men filmen har ändå tonen av en TV-serie. Även om Armand Assante är relativt ok (och påminner om Al Pacino) har filmen en del svaga prestationer och en story som känns spretig. Det gör att filmen tyvärr inte blir till någon vidare trevlig filmtitt.


©20th Century Fox

Det finns en huvudbov till varför filmen inte funkar och det är musiken av Bill Conti. Ibland har han gjort riktigt bra musik men detta är tyvärr inte alls bra och oftast helt opassande. Det är ett jazzigt sound som inte minst under jakt- och spänningsscenerna är otroligt skrikig och malplacerad. Den där jäkla trumpeten blir man smått galen på. Till slut blir det mer komiskt än spännande p.g.a. musiken som inte alls funkar. Tyvärr sänker musiken filmen en hel del. För även om den har en del annat som inte håller särskilt hög klass hade filmen funkat något bättre med ok eller bra musik.

2 - Skådespelare
2 - Handling
2 - Känsla
1 - Musik
3 - Foto
--------------
10 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 5.9

10 to Midnight

Titel: 10 to Midnight
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1983
Regi: J. Lee Thompson
I rollerna: Charles Bronson, Gene Davis, Lisa Eilbacher, Andrew Stevens, Geoffrey Lewis, Wilford Brimley

Handling: Leo Kessler, en polisveteran, får en ny partner. Tillsammans jagar de en seriemördare som dödar unga kvinnor.

Omdöme: En seriemördare som ger sig på unga kvinnor härjar. Mördaren är Warren Stacey (Gene Davis), en vältränad och attraktiv ung man, men han har en förmåga att skrämma de unga kvinnorna han sätter in en stöt på. Han tål inte att få nobben och hämnas genom att gå till attack med kniv.


©Cannon Films

Mordutredaren Leo Kessler (Charles Bronson) och hans nya partner Paul McAnn (Andrew Stevens) jobbar hårt på fallet för att försöka stoppa mördaren innan han slår till på nytt. Leo är en respekterad veteran som säger exakt som det är medan Paul är mer diplomatisk och byråkratisk, åtminstone när de först träffas.


©Cannon Films

Det senaste offret visar sig ha varit vän med Leos dotter Laurie (Lisa Eilbacher). Warren Stacey plockas in som misstänkt eftersom han kände offret, men det finns inte tillräckligt med bevis för att hålla kvar honom, trots att Leo försöker provocera honom under förhöret. När dottern Laurie börjar få obscena telefonsamtal, misstänker Leo och Paul att det är mördaren de är ute efter och att hon kan vara hans nästa måltavla.


©Cannon Films

Denna Bronson-film hade setts en gång i tiden och det enda som egentligen mindes var att mördaren sprang naken ute på en gata. Och att han var lite som Patrick Bateman i American Psycho (2000), detta då han är vältränad, galen och i någon scen ses i kostym beväpnad med kniv. Minnet av detta stämmer men det visar sig att det finns ännu mer med honom och filmen som får tankarna att gå till The Terminator (1984) som kom året efter denna. Kan faktiskt mycket väl tänka mig att James Cameron såg denna film och tog en del inspiration då detaljer så som en vältränad, naken man söker upp och terroriserar unga kvinnor, och säger även "I'll be back" hittas här.


©Cannon Films

Filmen är en kombination av en hederlig seriemördarthriller med polisen hack i häl på en mördare och en slasher som var i ropet efter populära filmer som Halloween (1978) och Friday the 13th (1980). Kombinationen funkar bra och etablerar Warren Stacey som en mycket farlig individ. Inte bara att han är galen utan även kalkylerad då han planerar sina dåd för att komma undan. Alltså ganska likt hur Patrick Bateman agerar, även om Christian Bale spelade rollen klart bättre än vad Gene Davis gör när han ska agera. Fast han funkar bra och fyller sin roll vad gäller att vara creepy.


©Cannon Films

Charles Bronson spelar en för honom familjär roll i en film som från hans sida har en del likheter med Dirty Harry (1971) då han är en tuff veteranpolis som inte alltid håller sig innanför lagen för att få resultat och Death Wish (1974) där han ju själv spelade mannen som får nog och rensar upp bland avskummet.


©Cannon Films

Detta må inte vara det mest eleganta man sett men förvånansvärt tillfredsställande på något sätt. En film som fått sin skara fans genom åren och man kan förstå varför. Den har en mix som funkar, bra känsla av det tidiga 80-talet, lite av en neo noir, polisthriller och slasher med både en minnesvärd mördare och den alltid pålitlige Charles Bronson som ger tittaren en trevlig filmstund, åtminstone om man uppskattar sånt här.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.3