Mr. Majestyk

Titel: Mr. Majestyk
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1974
Regi: Richard Fleischer
I rollerna: Charles Bronson, Al Lettieri, Linda Cristal, Lee Purcell, Paul Koslo

Handling: Den tuffe men fredlige melonodlaren Vincent Majestyk lever ett lugnt liv som vänds upp och ner när den lokala maffian försöker tvinga honom att anlita andra arbetare på sina melonfält. Samtidigt blir han måltavla för den hämndlystne yrkesmördaren Frank Renda.

Omdöme: Melonodlaren Vincent Majestyk (Charles Bronson) har fullt upp med att skörda sina fält och anlitar oftast samma erfarna arbetare. En dag när han kommer dit för att påbörja arbetet möts han dock av ett gäng hemlösa och alkisar som redan tagit plats på fältet. Bakom detta står den småkriminelle Bobby Kopas (Paul Koslo), som vill tvinga på Majestyk sin egen arbetsstyrka mot betalning. Majestyk, som är tuff men rättvis, hamnar i handgemäng med Kopas, vilket leder till att Kopas anmäler honom till polisen.


© United Artists

Efter att Majestyk plockats in av polisen börjar problemen på allvar. Om han betalar borgen kan han återvända till melonfälten och överse arbetet, men då har han inte tillräckligt med pengar för att betala arbetarna. Om han låter bli att betala tvingas han sitta arresterad fram till rättegången och går då miste om melonskörden.


© United Artists

Majestyk väljer att stå sitt kast och förs till arresten tillsammans med ett par andra fångar, däribland den ökände och hänsynslöse yrkesmördaren Frank Renda (Al Lettieri). Renda ser till att han blir fritagen under fångtransporten, men han har inte räknat med Majestyk, som grusar planerna. Renda gör det klart för Majestyk att han antingen hjälper honom och blir belönad, eller så kommer han personligen att döda honom.


© United Artists

En gammal hederlig Bronson-film är sällan fel, det här är dessutom en av favoriterna. Det är en film som redan tidigt sätter tonen med en passande Charles Bronson i huvudrollen. En Vincent Majestyk som kör sitt race och bara har meloner i tankarna. Inget får komma i vägen, men det gör det så klart. Han får de lokala kriminella, polisen och yrkesmördaren Renda mot sig, men det är inget som stoppar honom.


© United Artists

Man bara måste skratta flera gånger när Majestyk kryper folk under skinnet. Han har en självsäker stil och även om han inte söker trubbel, så söker trubbel upp honom. Det är till viss del tack vare hans personlighet, något som retar folk och leder till flera goda skratt. Inte minst Frank Renda blir vansinnig på Majestyk, och eftersom han har kort stubin, svartnar det för ögonen på honom. Al Lettieri spelar för övrigt Frank Renda på ett slående sätt och är perfekt i rollen.


© United Artists

Det är givetvis högst personligt, men kan tycka att filmen är underskattad och något bortglömd. Inte en utpräglad actionrökare, men gott om action utan att den tappar huvudet. Den har en relativt enkel grundhistoria, men det bygger trots allt på ett originalmanus av Elmore Leonard, som var känd för sina kriminalnoveller. Musiken av Charles Bernstein får inte heller glömmas, då den hela tiden skapar en skön stämning som passar filmens inramning. En film som tål att ses om och inte gör en besviken.


© United Artists

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 6.7

Kinjite: Forbidden Subjects

Titel: Kinjite: Forbidden Subjects / Kinjite - Förbjudna tankar
Genre: Kriminaldrama/Action/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: J. Lee Thompson
I rollerna: Charles Bronson, Juan Fernández, James Pax, Danny Trejo

Handling: En brutal polisdetektiv i Los Angeles är fast besluten att upplösa en organisation som tvingar minderåriga flickor till prostitution.

Omdöme: Polisdetektiven Crowe (Charles Bronson) börjar tröttna på vad han dagligen ser och tvingas svälja i sitt jobb på Los Angeles gator. Han jobbar på sedlighetsroteln med uppgift att bl.a. försöka stoppa prostitution- och narkotika-verksamhet som oftast går hand i hand. En av de han helst vill sätta dit är Duke (Juan Fernández) som är en hal och sliskig hallick vars specialitet är att rekrytera och tvinga minderåriga flickor till prostitution, något han tjänar bra med pengar på.


©Cannon Films

Samtidigt får vi följa den japanske affärsmannen Hiroshi Hada (James Pax) i Tokyo vars dröm går i uppfyllelse då han blir förflyttad till Los Angeles-kontoret i ett par år. Han tar med sig familjen som består av fru och två unga döttrar. Väl i Los Angeles förverkligar han en fantasi som han fått när han ofredar en ung flicka som står bredvid honom på den packade bussen. Vad han inte kan ana är att hon är polisdetektiv Crowes dotter.


©Cannon Films

Charles Bronson spelar en karaktär som helt klart har likheter med Dirty Harry Callahan. Han tar ofta lagen i egna händer för att visa skurkarna att de inte kan känna sig säkra och hamnar ofta i trubbel med sin chef som har huvudbry över hans okonventionella metoder. Det krävs ibland att man måste sätta hårt mot hårt när inget annat ger resultat.


©Cannon Films

En gammal hederlig Bronson-film och det kom att bli den sista av nio filmer han gjorde med regissören J. Lee Thompson (hans sista film för övrigt). Det är en film som väljer att berätta två separata historier i Los Angeles respektive Tokyo vilket gör att det till en början kanske kan kännas lite trevande. Men det blir inte tråkigt och snart kolliderar de två historierna när Tokyo-handlingen förflyttas till Los Angeles.


©Cannon Films

En film som hade setts tidigare och även om inte mycket mindes från den var det inget snack om vilken typ av film det skulle vara. Grejen är den att det inte må vara en strålande film men värdet med en sån här film ligger i känslan den förmedlar vilket gör att den uppskattas. Den är inte dålig på något sätt där ett lågt betyg skulle vara befogat. Fast å andra sidan är det kanske inte en film som går hem hos alla. Uppskattar man denna typ av film och i synnerhet Bronson-filmer av det här slaget så blir man mer än nöjd.


©Cannon Films

Vad som utan tvekan sätter sig med filmen är Juan Fernández i rollen som Duke. Det är sällan man skådat en sådan klockren filmskurk som han är här. Han må inte vara den bästa skådespelaren men han är riktigt övertygande som sliskig och äcklig hallick som är villig att gå hur långt som helst för att rekrytera nya underåriga flickor till sin verksamhet. Given på listan över de mest minnesvärda filmskurkarna.


©Cannon Films

Filmen lägger inte fingrarna emellan och målar upp en ganska stark bild av samhället som Crowe inte bara ser varje dag i sitt jobb utan även är orolig över privat med tanke på sin tonårsdotter. En av de starkaste scenerna som verkligen visar vilka vi har att göra med är när Duke och hans män hänger i hans fina lägenhet och "testar den nya varan". Det är osmakligt utan att man grafiskt behöver se något. Effektivt är det dock och etablerar hur avskyvärd Duke är, något som gör att Crowe och hans hårda metoder vinner extra sympatier.


©Cannon Films

Till slut hamnar filmen lite i den typiska actionuppgörelsen på slutet (gärna i en industrilokal eller ett hamnområde). Det är inte direkt originellt om man säger så, men inte heller så det skulle bli uselt. Musiken kan man nämna då den inte urartar här som det ofta kan bli utan istället håller den en likvärdig standard rakt igenom och skapar rätt stämning. Sedan är det absoluta slutet ganska klockrent och gör definitivt att man känner sig nöjd, något som gör att trean är och nosar på en stark trea.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 5.5

10 to Midnight

Titel: 10 to Midnight
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1983
Regi: J. Lee Thompson
I rollerna: Charles Bronson, Gene Davis, Lisa Eilbacher, Andrew Stevens, Geoffrey Lewis, Wilford Brimley

Handling: Leo Kessler, en polisveteran, får en ny partner. Tillsammans jagar de en seriemördare som dödar unga kvinnor.

Omdöme: En seriemördare som ger sig på unga kvinnor härjar. Mördaren är Warren Stacey (Gene Davis), en vältränad och attraktiv ung man, men han har en förmåga att skrämma de unga kvinnorna han sätter in en stöt på. Han tål inte att få nobben och hämnas genom att gå till attack med kniv.


©Cannon Films

Mordutredaren Leo Kessler (Charles Bronson) och hans nya partner Paul McAnn (Andrew Stevens) jobbar hårt på fallet för att försöka stoppa mördaren innan han slår till på nytt. Leo är en respekterad veteran som säger exakt som det är medan Paul är mer diplomatisk och byråkratisk, åtminstone när de först träffas.


©Cannon Films

Det senaste offret visar sig ha varit vän med Leos dotter Laurie (Lisa Eilbacher). Warren Stacey plockas in som misstänkt eftersom han kände offret, men det finns inte tillräckligt med bevis för att hålla kvar honom, trots att Leo försöker provocera honom under förhöret. När dottern Laurie börjar få obscena telefonsamtal, misstänker Leo och Paul att det är mördaren de är ute efter och att hon kan vara hans nästa måltavla.


©Cannon Films

Denna Bronson-film hade setts en gång i tiden och det enda som egentligen mindes var att mördaren sprang naken ute på en gata. Och att han var lite som Patrick Bateman i American Psycho (2000), detta då han är vältränad, galen och i någon scen ses i kostym beväpnad med kniv. Minnet av detta stämmer men det visar sig att det finns ännu mer med honom och filmen som får tankarna att gå till The Terminator (1984) som kom året efter denna. Kan faktiskt mycket väl tänka mig att James Cameron såg denna film och tog en del inspiration då detaljer så som en vältränad, naken man söker upp och terroriserar unga kvinnor, och säger även "I'll be back" hittas här.


©Cannon Films

Filmen är en kombination av en hederlig seriemördarthriller med polisen hack i häl på en mördare och en slasher som var i ropet efter populära filmer som Halloween (1978) och Friday the 13th (1980). Kombinationen funkar bra och etablerar Warren Stacey som en mycket farlig individ. Inte bara att han är galen utan även kalkylerad då han planerar sina dåd för att komma undan. Alltså ganska likt hur Patrick Bateman agerar, även om Christian Bale spelade rollen klart bättre än vad Gene Davis gör när han ska agera. Fast han funkar bra och fyller sin roll vad gäller att vara creepy.


©Cannon Films

Charles Bronson spelar en för honom familjär roll i en film som från hans sida har en del likheter med Dirty Harry (1971) då han är en tuff veteranpolis som inte alltid håller sig innanför lagen för att få resultat och Death Wish (1974) där han ju själv spelade mannen som får nog och rensar upp bland avskummet.


©Cannon Films

Detta må inte vara det mest eleganta man sett men förvånansvärt tillfredsställande på något sätt. En film som fått sin skara fans genom åren och man kan förstå varför. Den har en mix som funkar, bra känsla av det tidiga 80-talet, lite av en neo noir, polisthriller och slasher med både en minnesvärd mördare och den alltid pålitlige Charles Bronson som ger tittaren en trevlig filmstund, åtminstone om man uppskattar sånt här.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.3