Visar inlägg med etikett Sam Elliott. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sam Elliott. Visa alla inlägg

lördag 22 februari 2025

We Were Soldiers



Titel: We Were Soldiers
Genre: Action/Drama/Krig
Land: USA
År: 2002
Regi: Randall Wallace
I rollerna: Mel Gibson, Madeleine Stowe, Greg Kinnear, Sam Elliott, Chris Klein, Keri Russell, Barry Pepper, Jon Hamm, Clark Cregg

Handling: Det här är den sanna berättelsen om 400 amerikanska soldater som tidigt under Vietnamkriget finner sig helt omringade av 4000 nordvietnamesiska soldater i dalen La Drang. Slaget vid La Drang var det första större slaget i det eskalerande Vietnamkriget.

Omdöme: Regissören och manusförfattaren Randall Wallace tog hjälp av Mel Gibson i huvudrollen efter att de båda hade samarbetat på Gibsons Oscarsvinnande film Braveheart (1995) ett par år tidigare. Wallace skrev den gången det Oscarsnominerade manuset, men denna gång tog han alltså hand om regirollen själv och skrev manuset som byggde på en bok om den verklighetsbaserade första amerikanska insatsen i Vietnamkriget.


©Paramount Pictures

Överstelöjtnant Hal Moore (Mel Gibson) får i uppdrag att tillsammans med sin högra hand, regementsförvaltare Basil Plumley (Sam Elliott), träna upp och förbereda en rad unga soldater. Moore har läst på om fransmännens misslyckande i Vietnam och försöker vara så förberedd han bara kan. Men ingen kan ana vad som väntar med klimatet, terrängen och den motiverade fienden som dessutom har ett stort övertag i antal män.


©Paramount Pictures

Efter genomförd träning och förberedelse är det dags för männen att lämna sina nära och kära. Fruarna och flickvännerna stannar kvar på militärbasen, inklusive Hal Moores fru Julie (Madeleine Stowe) med parets barn. Julie tar sig an rollen som en slags modersfigur för de övriga fruarna då hon känner ett visst ansvar för dem, precis som hennes make känner för de unga männen som han slåss med på fältet. Den ständiga oron och osäkerheten för fruarna blir påtaglig när de första telegrammen börjar dyka upp som informerar om de många stupade männen. Det är makar, fäder, bröder och söner som plötsligt blir ryckta från sina familjer.


©Paramount Pictures

Året är 1965 och väl på plats i Vietnam sänds Hal Moore och hans män ut på ett uppdrag som kommer bli det första stora slaget amerikanska trupper genomför i Vietnamkriget. De 395 männen flygs med helikoptrar till ett bergsområde för att bemöta vietnamesiska styrkor. De knappt 400 männen visar sig ställas mot upp emot 4000 fiender. Fienden har inte bara ett tiofaldigt övertag, de är också på sin hemmaplan och har via ett tunnelsystem möjligheten att röra sig över stora ytor utan att bli upptäckta.


©Paramount Pictures

Det tre dagar långa slaget kommer sätta båda sidorna på prov. Kaoset är totalt och de amerikanska trupperna får det tidigt hett om öronen. Hal Moores överordnade på huvudcentralen i Saigon vill hela tiden att han ska lämna platsen för att uppdatera cheferna med en lägesrapport. De inser inte att varenda man behövs för att ens ha en chans att överleva dagen. Moore är fast besluten att strida vidare med sina män och se till att samtliga återvänder hem, inklusive de som stupar på fältet.


©Paramount Pictures

En riktigt stark och välgjord krigsfilm som det visar sig. Faktiskt lite överraskande eftersom filmen förvisso kändes till sedan tidigare men den hade ändå flugit lite under radarn. Med tanke på hur pass lyckad filmen är förvånar det en del att den inte blev Oscarsnominerad i någon kategori. Det borde den gott ha kunnat bli, inklusive för bästa film och andra tunga kategorier. I mitt tycke bör filmen vara med i diskussionen bland 2002 års bästa filmer.


©Paramount Pictures

Vad som kanske talar emot filmen, inte för egen del men för många, kan vara att den är brutal och grafisk på ett sätt som verkligen får en att känna krigets fasor. Det är i princip ett lotteri vem som klarar sig och vem som stupar. Det handlar inte om vem som är värdig utan slumpen och turen avgör en hel del.


©Paramount Pictures

Eftersom dessa män var bland de allra första som stred i Vietnamkriget var de smått oförberedda på vad som väntade dem. De hade inte hört från andra hur det skulle vara och ledarna underskattade kanske fienden, vilket man aldrig ska göra. Det ledde till att de i princip skickades till en slakt som bara skulle bli början på Vietnamkriget. Att många av de överlevande och återvändande Vietnamveteranerna led av PTSD kan man fullt förstå då filmen gör ett mycket bra jobb med att visa fasorna och mardrömmen.


©Paramount Pictures

På många sätt känns detta som en av de mer realistiska och bättre krigsfilmerna man sett. Det finns flera bra krigsfilmer, en del är också bättre men denna visar sig vara riktigt vass. Kanske lite underskattad även om det inte känns som en "underhållande" krigsfilm som man direkt vill se om med jämna rum. Den skapar inte bara realism på slagfältet utan det blir även känslosamt under inledningen och scenerna på hemmaplan. Helt enkelt en välbalanserad film som bibehåller en hög och jämn nivå utan några svackor under de drygt två timmarna.

3 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5 alt. 8.0
IMDb: 7.2

lördag 27 juli 2024

Up in the Air



Titel: Up in the Air
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: USA
År: 2009
Regi: Jason Reitman
I rollerna: George Clooney, Vera Farmiga, Anna Kendrick, Jason Bateman, J.K. Simmons, Sam Elliott

Handling: Ryan Bingham tillbringar större delen av sitt liv på resande fot för ett konsultföretag som tar hand om nedskärningar på andra företag. Han har ett mål i livet, att nå till en viss enorm resesträcka i American Airlines bonusprogram. Två olika kvinnor och ett bröllop får honom dock att fundera över sitt livsval och sina prioriteringar.

Omdöme: Ryan Bingham (George Clooney) har en livsfilosofi som går ut på att inte vara bunden till någon plats eller person, att inte ha något i ryggsäcken som tynger ner honom. Därför är hans jobb perfekt för honom då han är ute och reser kors och tvärs över USA stora delar av dagarna på året. Han jobbar åt ett konsultföretag som anlitas när företag ska göra nedskärningar och måste göra sig av med anställda. Det är då Ryan behövs när företagen inte vill ta hand om det obekväma problemet.


©Paramount Pictures

Under en av sina affärsresor träffar han Alex (Vera Farmiga) som han visar sig ha en hel del gemensamt med. De inleder ett förhållande som går ut på att de träffas när deras scheman synkas och de båda är i samma stad samtidigt. Eftersom de båda är på resande fot mest hela tiden och ingen av dem vill ha ett typiskt förhållande, passar det bra att ses lite då och då.


©Paramount Pictures

Ryans värsta mardröm besannas en dag då hans chef Craig (Jason Bateman) blivit övertygad att modernisera hur företaget sköter sina konsultuppdrag. Tack vare Natalie (Anna Kendrick) ska de anställda inte längre flyga runt landet. Det innebär att de med hjälp av teknologin kan sitta på huvudkontoret och bemöta de drabbade via dataskärmar. Detta är något Ryan är starkt emot, både av personliga, yrkesmässiga och humana skäl. Han får en chans att bevisa detta när han tar med Natalie på en sista tur genom landet innan det hela ska verkställas.


©Paramount Pictures

En film som tar upp flera intressanta tankeställningar på en och samma gång. Dels har vi Ryan som vill leva efter sin livsfilosofi, dels den tuffa situationen med uppsägningarna, dels de två kvinnorna som kommer in i Ryans liv och ger honom lite av en tankeställare. Ett manus som helt enkelt får med mycket och lyckas bra med att få det att funka och flyta ihop.


©Paramount Pictures

George Clooney känns rätt i huvudrollen och känns som ett självklart val. Han var också Jason Reitmans förstahandsval för rollen, men han var inte helt säker på om han skulle tacka ja. Han lekte därför med tanken att annars vända sig till Steve Martin i vilket fall han hade skrivit om manuset en aning för att göra det till hans Lost in Translation (2003). Intressant nog tänker jag på den ett par gånger under filmens gång då de i båda fallen handlar om ensamhet, vara iväg hemifrån, mycket på hotell och även har någon karaokescen. Den filmen fångar stämningen och det känslomässiga ännu mer fast filmerna skiljer sig även åt en hel del så de ska inte jämföras alltför mycket.


©Paramount Pictures

Vera Farmiga och Anna Kendrick funkar också bra vid Clooneys sida. Gillar nog Farmiga mer, förmodligen för att hennes roll är mer självklar då hennes Alex blir en bra kompanjon till Ryan. Kendricks Natalie får representera en yngre generation och lite av att veta bäst och bryr sig mest om sig själv istället för att vara ödmjukare och lyssna på de som har mer erfarenhet. Men inte minst Natalie och Ryan lär sig ett och annat från varandra som får dem att öppna sina ögon och släppa skygglapparna de haft på sig.


©Paramount Pictures

Vissa ser kanske filmen mer som en komedi med drama-inslag men för egen del råder inget tvivel om att det är ett ganska djupt drama med komiska inslag. Lite av en bitterljuv film som både har värme, får en att känna och tänka till men även har humorn som gör att det inte blir för sorgligt. Allvarlig men lekfull skulle man kunna beskriva den som. Tyvärr verkade inte publiken uppfatta detta när filmen för första gången sågs på Stockholm Filmfestival då majoriteten såg filmen som en rom-com där de skrattade filmen igenom, något som till viss del förstörde filmupplevelsen för egen del. Uppskattar den mer nu när den kan ses som den finstämda film det är med gott om budskap och lagom humor.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4