Visar inlägg med etikett Mary Elizabeth Mastrantonio. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mary Elizabeth Mastrantonio. Visa alla inlägg

fredag 16 januari 2026

The Abyss



Titel: The Abyss / Avgrunden
Genre: Äventyr/Action/Mysterium/Sci-Fi/Thriller
Land: USA
År: 1989
Regi: James Cameron
I rollerna: Ed Harris, Mary Elizabeth Mastrantonio, Michael Biehn, Todd Graff

Handling: Ett civilt dykarteam anlitas för att söka efter en försvunnen atomubåt och står inför fara när de stöter på en främmande vattenlevande art.

Omdöme: Efter att en amerikansk atomubåt stött på något oförklarligt under havsytan, har ubåten gått på grund djupt ner i avgrunden. Militären sköter operationen med att lokalisera var ubåten befinner sig, men de har varken utrustningen eller manskapet för att arbeta på sådant djup. Därför anlitas ett civilt djuphavsteam, som normalt sett borrar efter olja, för att assistera en grupp Navy SEALs.


© 20th Century Fox

Virgil "Bud" Brigman (Ed Harris) är ansvarig arbetsledare på undervattensoljeplattformen Deep Core. Till sin förskräckelse anländer hans separerade fru Lindsey (Mary Elizabeth Mastrantonio) med Navy SEALs teamet. Detta eftersom hon insisterar på att följa med då hon designade Deep Core. Ledare för Navy SEALs är Coffey (Michael Biehn). Hans uppdrag är, tillsammans med sitt team, att ta sig till ubåten, leta efter överlevare och ta reda på vad som hänt och vem som orsakat incidenten (ryssarna?).


© 20th Century Fox

James Cameron hade gjort The Terminator (1984) och Aliens (1986), två av 80-talets mest ikoniska actionfilmer. Men detta projekt var det största och mest påfrestande han någonsin gett sig på. I efterhand har han sagt att det var den tekniskt svåraste och mest ansträngande produktionen han varit med om, något som flera involverade bekräftade. Efter inspelningen var Ed Harris och Mary Elizabeth Mastrantonio både mentalt och fysiskt utmattade och undvek att tala om den ytterst krävande upplevelsen.


© 20th Century Fox

Till stor del känner man igen sig när djuphavsteamet och Navy SEAL-teamet ska samarbeta djupt nere under havsytan. Den har i synnerhet en del likheter med föregående filmen Aliens (1986) - bland annat uppvisar teamets sammansättning en liknande dynamik. Sedan är Camerons regi nog som vassast när det är mer actionbaserat i kombination med uppbyggnaden och spänningsmomenten.


© 20th Century Fox

Det finns en hel del att berömma sett till det tekniska och med undervattensscenerna. Det känns äkta och skapar en smått klaustrofobisk upplevelse där under havsytan, både inne på oljeplattformen Deep Core och när de beger sig ut i det iskalla vattnet i mörkret. En del effekter håller kanske inte riktigt med dagens mått mätt, men det är egentligen småsaker med tanke på hur mycket som faktiskt funkar.


© 20th Century Fox

Detta är bioversionen på 140 minuter, men det finns även en Director's Cut-version på 170 minuter, alltså 30 minuter längre än bioversionen. Från början var filmen tänkt att ha den längre speltiden, men effekterna i en del scener var inte fulländade och man valde att klippa ner den till 140 minuter. I efterhand jobbade Cameron med att förbättra effekterna och kunde till slut släppa Director's Cut-versionen, en version som mer spelar på det filosofiska och är temposvagare än denna originalversion.


© 20th Century Fox

Vad som blir tydligt, och som nog alltid varit känslan med filmen, är att den under sisådär två tredjedelar är en typisk Cameron-film. Inte riktigt i nivå med hans två föregående klassiker, men ändå på väg mot något liknande. Under filmens sista fas, och även ett par gånger under filmens gång, övergår den istället till att bli Spielbergsk. Känslan blir snarare som något från Close Encounters of the Third Kind (1977) än den täta undervattensfilm den varit under stora delar av speltiden. För egen del skär det sig en aning och gör att filmupplevelsen inte blir vad den kunde varit.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.5

torsdag 9 maj 2024

Slam Dance



Titel: Slam Dance
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 1987
Regi: Wayne Wang
I rollerna: Tom Hulce, Mary Elizabeth Mastrantonio, Harry Dean Stanton, Virginia Madsen

Handling: C.C. Drood är en serietecknare. Hans liv är en enda röra, och hustrun har lämnat honom. Plötsligt blir han bortförd av okända män och blir huvudmisstänkt för mordet på sin älskarinna...

Omdöme: Los Angeles-baserade serietecknaren C.C. Drood (Tom Hulce) hamnar i en soppa. Två män misshandlar och för bort honom och vill veta vad han fått av kvinnan. Drood har ingen som helst aning vad männen pratar om eller vilken kvinna. Han lyckas hoppa ur bilen och komma undan. Han tar sig till polisen och förhörs av polisdetektiven Smiley (Harry Dean Stanton) som inte vet om Drood är ett vittne eller en misstänkt. Detta då en ung kvinna vid namn Yolanda Caldwell (Virginia Madsen) hittats mördad.


©MGM

Drood kände Yolanda då hon var hans älskarinna, men han verkar inte ha varit medveten om att hon är död. Samtidigt som polisen håller koll på honom, får Drood återigen påhälsning av en av de två männen som vill ha något som Yolanda kan ha gett Drood. Drood måste försöka ta reda på vad han kan ha fått av henne och vad det är som är så värdefullt för någon. Dessutom måste han försöka lappa ihop äktenskapet med sin fru Helen (Mary Elizabeth Mastrantonio) som han älskar och har en liten dotter med.


©MGM

Denna neo-noir har ett par saker som talar för den och ett par som talar emot den. En av sakerna som talar för den är fotot som genomgående är elegant och stiligt. Fotot står Amir Mokri för och det noterbara är att detta var hans första långfilm som filmfotograf. Han fotade senare bl.a. Lord of War (2005) och Anon (2018), två filmer som också har ett foto som sticker ut i positiv bemärkelse. En annan sak som filmen får till bra är dess stämning. För även om filmen är något ojämn överlag har den en stämning som vid sidan av fotot gör att nyfikenheten bibehålls.


©MGM

Vad som funkar lite mindre bra är att filmen känns något ofokuserad. Även om själva handlingen inte är så tokig och har en del på gång, har filmen ibland en tendens att lunka fram utan att det händer särskilt mycket. En del av filmen berättas i form av flashbacks och för det mesta funkar det bra, men i vissa lägen blir det desto mer onödiga inslag. Tänker inte minst på någon sekvens som visar C.C. Drood när han är på nattklubb som spelar punkmusik av något slag och där folk dansar "slam dance" på dansgolvet. Detta går ut på att de stöter till varandra likt knarkare som har spasmer.


©MGM

Musiken är av blandat slag där det blir lite blandad kompott. Punkmusiken är inte min smak och då är det tyvärr svagt. Där emellan är det mer passande spänningsmusik som hjälper till att skapa stämningen filmen mestadels har. Filmen är något udda får man säga vilket är på gott och ont. Den blandade musiken och tonen spelar helt klart in. Tänker lite på en film som After Hours (1985) och att den möjligen kan ha agerat som inspiration till denna. Även om det är en lite mer komisk film än vad denna är, är det lite liknande stämning och med en huvudperson som dras in i en konstig soppa.


©MGM

När man läser lite mer om produktionen kommer det fram att regissören Wayne Wang ville ha sitt namn borttaget från filmen efter det att producenterna la sig i vilket gjorde att slutprodukten inte blev som han hade tänkt sig. Det kan förklara varför det ibland känns lite konstigt och rörigt på sina håll. Blir sällan bra om en film har flera kockar som ska in och ändra. Överlag funkar det ändå någorlunda, främst tack vare fotot och stämningen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.2