Slam Dance

Titel: Slam Dance
Genre: Kriminalare/Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA/Storbritannien
År: 1987
Regi: Wayne Wang
I rollerna: Tom Hulce, Mary Elizabeth Mastrantonio, Harry Dean Stanton, Virginia Madsen

Handling: C.C. Drood är en serietecknare. Hans liv är en enda röra, och hustrun har lämnat honom. Plötsligt blir han bortförd av okända män och blir huvudmisstänkt för mordet på sin älskarinna...

Omdöme: Los Angeles-baserade serietecknaren C.C. Drood (Tom Hulce) hamnar i en soppa. Två män misshandlar och för bort honom och vill veta vad han fått av kvinnan. Drood har ingen som helst aning vad männen pratar om eller vilken kvinna. Han lyckas hoppa ur bilen och komma undan. Han tar sig till polisen och förhörs av polisdetektiven Smiley (Harry Dean Stanton) som inte vet om Drood är ett vittne eller en misstänkt. Detta då en ung kvinna vid namn Yolanda Caldwell (Virginia Madsen) hittats mördad.


©MGM

Drood kände Yolanda då hon var hans älskarinna, men han verkar inte ha varit medveten om att hon är död. Samtidigt som polisen håller koll på honom, får Drood återigen påhälsning av en av de två männen som vill ha något som Yolanda kan ha gett Drood. Drood måste försöka ta reda på vad han kan ha fått av henne och vad det är som är så värdefullt för någon. Dessutom måste han försöka lappa ihop äktenskapet med sin fru Helen (Mary Elizabeth Mastrantonio) som han älskar och har en liten dotter med.


©MGM

Denna neo-noir har ett par saker som talar för den och ett par som talar emot den. En av sakerna som talar för den är fotot som genomgående är elegant och stiligt. Fotot står Amir Mokri för och det noterbara är att detta var hans första långfilm som filmfotograf. Han fotade senare bl.a. Lord of War (2005) och Anon (2018), två filmer som också har ett foto som sticker ut i positiv bemärkelse. En annan sak som filmen får till bra är dess stämning. För även om filmen är något ojämn överlag har den en stämning som vid sidan av fotot gör att nyfikenheten bibehålls.


©MGM

Vad som funkar lite mindre bra är att filmen känns något ofokuserad. Även om själva handlingen inte är så tokig och har en del på gång, har filmen ibland en tendens att lunka fram utan att det händer särskilt mycket. En del av filmen berättas i form av flashbacks och för det mesta funkar det bra, men i vissa lägen blir det desto mer onödiga inslag. Tänker inte minst på någon sekvens som visar C.C. Drood när han är på nattklubb som spelar punkmusik av något slag och där folk dansar "slam dance" på dansgolvet. Detta går ut på att de stöter till varandra likt knarkare som har spasmer.


©MGM

Musiken är av blandat slag där det blir lite blandad kompott. Punkmusiken är inte min smak och då är det tyvärr svagt. Där emellan är det mer passande spänningsmusik som hjälper till att skapa stämningen filmen mestadels har. Filmen är något udda får man säga vilket är på gott och ont. Den blandade musiken och tonen spelar helt klart in. Tänker lite på en film som After Hours (1985) och att den möjligen kan ha agerat som inspiration till denna. Även om det är en lite mer komisk film än vad denna är, är det lite liknande stämning och med en huvudperson som dras in i en konstig soppa.


©MGM

När man läser lite mer om produktionen kommer det fram att regissören Wayne Wang ville ha sitt namn borttaget från filmen efter det att producenterna la sig i vilket gjorde att slutprodukten inte blev som han hade tänkt sig. Det kan förklara varför det ibland känns lite konstigt och rörigt på sina håll. Blir sällan bra om en film har flera kockar som ska in och ändra. Överlag funkar det ändå någorlunda, främst tack vare fotot och stämningen.

3 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.2