The Verdict

Titel: The Verdict / Domslutet
Genre: Drama
Land: USA
År: 1982
Regi: Sidney Lumet
I rollerna: Paul Newman, James Mason, Jack Warden, Charlotte Rampling, Milo O'Shea, Lindsay Crouse, Tobin Bell, Bruce Willis

Handling: Frank Galvin är en försupen advokat vars karriär är på väg utför. Han åtar sig ett fall där han ser en möjlighet att återupprätta sitt anseende.

Omdöme: Frank Galvin (Paul Newman) har sett bättre dagar. En gång i tiden var han en respekterad och lovande advokat, men omständigheter gjorde att han tog till flaskan. Numera är han en så kallad "ambulansjägare" - en nedgången och cynisk advokat som jagar skadeståndsmål bland olycksoffer. Han har dock inte särskilt mycket framgång med det och tillbringar istället större delen av sin tid på den lokala baren, där han drar gamla fyllehistorier.


© 20th Century Fox

Som en tjänst, och för att hjälpa sin gamle vän och före detta partner, ger Mickey Morrissey (Jack Warden) Frank ett fall. Det handlar om Deborah Ann Kaye, en kvinna som legat i koma i flera år efter att något gått snett under en förlossning. Hennes syster och svåger nöjer sig om de får en summa pengar, vilket skulle göra det möjligt för dem att börja ett nytt liv. Frank skulle få en tredjedel av förlikningspengarna, något han verkligen behöver för att komma på fötterna.


© 20th Century Fox

Cynisk som han är vill Frank nå en snabb förlikning med sjukhuset, som är villiga att betala en nätt liten summa. Men efter att ha träffat offret som ligger i koma känner han att det är en chans för både honom och henne att få upprättelse. Han bestämmer sig för att ta fallet till domstol och har goda grunder för det. Men där väntar "mörkrets härskare" som han kallas - försvarsadvokaten Ed Concannon (James Mason). Han är känd för att vara villig att gå över lik för att vinna sina mål.


© 20th Century Fox

Den smått underskattade Sidney Lumet har regisserat och filmen blev femfaldigt Oscarsnominerad för bästa film, manus, regi, manlig huvudroll och manlig biroll. Från början var dock andra regissörer involverade och Robert Redford skulle axla huvudrollen. Men han var inte villig att ta sig an en roll som alkoholist och ville att David Mamets manus skulle skrivas om. Till slut valde man att behålla originalmanuset och Paul Newman fick rollen när det stod klart att Sidney Lumet skulle regissera.


© 20th Century Fox

Det första man märker med filmen, förutom Paul Newmans skådespeleri, är den nedstämda tonen. Filmen känns väldigt brun, vilket är ett högst medvetet val. Sidney Lumet ville använda höstfärger och skapa en känsla av ålder. Färgglada toner valdes bort och brunt, mörkorange, vinrött och andra mörkare färger prioriterades. På sätt och vis skulle det kunna bli deprimerande, men istället bidrar det till en atmosfär som speglar vad Frank Galvin går igenom och hans mentala tillstånd.


© 20th Century Fox

Även om filmen är ett rättegångsdrama är det först och främst en skildring av en mans inre kamp. Han dränker sina dagar i alkohol för att klara ännu en dag. Livsgnistan finns inte längre där efter att hans potential gått förlorad. Kanske vänder det när han dels får det lukrativa fallet och dels träffar Laura (Charlotte Rampling) - två händelser som kan få honom att finna ett värde i livet och göra det moraliskt rätta.


© 20th Century Fox

Det är en typ av film som tål att plockas fram när man känner för en gammal hederlig klassiker. Även om det inte är en spännande rättegångsfilm med thrillerinslag och en massa överraskningar längs vägen, är det ett trovärdigt rättegångsdrama. Robust regi och genomgående starka prestationer från huvudroll till minsta biroll är en bidragande orsak till att filmen levererar. En avslutande rolig notering är att två kända ansikten ses i okrediterade roller innan de slog igenom, båda sittande bakom Newman i rättssalen: Tobin Bell och Bruce Willis.

5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.7

The Firm

Titel: The Firm / Firman
Genre: Drama/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1993
Regi: Sydney Pollack
I rollerna: Tom Cruise, Gene Hackman, Jeanne Tripplehorn, Hal Holbrook, Wilford Brimley, Ed Harris, Holly Hunter, David Strathairn, Gary Busey, Tobin Bell, Paul Sorvino

Handling: Den nyutexaminerade advokaten Mitch McDeere avböjer erbjudanden från stora advokatbyråer när en Memphis-baserad byrå erbjuder honom 20 procent högre lön plus andra förmåner. Snart visar det sig dock att byråns affärsverksamhet är tätt knuten till organiserad brottslighet och Mitch tvingas ta stora risker för att ta sig ur med sin licens och sitt liv i behåll.

Omdöme: Mitch McDeere (Tom Cruise) är en hett eftertraktad nyutexaminerad advokat som gått på Harvard och varit i topp i sin klass. Han går på diverse jobbintervjuer och är i en position där han kan välja och vraka bland erbjudandena. Han behöver inte fjäska eller liknande, snarare tvärtom då de som kallat honom på intervju fjäskar för honom.


©Paramount Pictures

Mitch, som är lyckligt gift med sin stora kärlek, skolfröken Abby (Jeanne Tripplehorn), får en dag ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Det är en advokatbyrå från Memphis som gör det klart för Mitch att de verkligen vill ha honom. De har tagit reda på vad hans bästa erbjudande är från andra intresserade och lägger på 20% i lön, plus en massa andra förmåner.


©Paramount Pictures

Mitch och Abby känner att de blir en del av en stor familj på advokatbyrån i Memphis. Mitch får en mentor i Avery Tolar (Gene Hackman) och de börjar med att besöka en viktig klient på Caymanöarna. Men allt är inte en dans på rosor då två advokater på byrån nyligen dött under mystiska omständigheter när de var på Caymanöarna. Mitch blir även kontaktad av FBI-agenten Wayne Tarrance (Ed Harris) som gör det klart för honom att byrån jobbar åt maffian.


©Paramount Pictures

Sydney Pollack regisserar denna John Grisham-historia. En Sydney Pollack som en gång i tiden hade gjort konspirationsthrillern Three Days of the Condor (1975). Detta faller lite i samma kategori även om det inte blir samma typ av film. Det blir nämligen inte en riktigt tät film av det hela som det känns att det hade kunnat bli.


©Paramount Pictures

Måste ta upp en av filmens svagheter med en gång. Hur musiken av Dave Grusin kunde bli Oscarsnominerad är lite av en gåta. Förmodligen var han en Oscarsfavorit runt den här tiden då han under en femtonårsperiod blev nominerad åtta gånger. Detta blev den sista. Stundtals är det helt ok och skapar en del stämning. Problemet är att det mestadels låter som någon helt på måfå slår på pianot. Man blir smått galen av oljudet i dessa scener och flera gånger kommer de under scenerna som ska vara som mest spännande.


©Paramount Pictures

Förutom den undermåliga musiken i sina värsta stunder, har filmen två andra problem. Historien blir lite väl långsökt längre in när Mitch kläcker en plan för att rädda sitt skinn. Man vill trots allt att det ska kännas lite mer trovärdigt och realistiskt så att nivån på spänningen ska höjas. Sedan är filmen för lång med sina 2.34 vilket blir kännbart, särskilt när den nämnda musiken jazzar loss på pianot under senare delen av filmen.


©Paramount Pictures

Nu låter det kanske som det är en dålig film och historia, det är det inte. Grundhistorien är inte alls tokig och kan tänka mig att boken funkar bättre. Filmen borde också ha funkat bättre om den gjort vissa korrigeringar då den har en hel del på gång.


©Paramount Pictures

Trots invändningarna mot filmen är det en storfilm som levererar en del av värde. En av dem är karaktärerna och skådespelarna då vi hittar en drös bra roller. Genomgående stabila prestationer även om det kanske inte är någon som sticker ut som riktigt stark. Mer att de som grupp är duktiga vilket gör att det hålls en hög nivå vem som än dyker upp i en scen. Önskar dock att filmen varit lite tätare och där är musiken det största problemet då den aldrig ger filmen en chans i de viktigaste ögonblicken.

4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.9