Who Dares Wins / The Final Option

Titel: Who Dares Wins / The Final Option / Specialstyrka S.A.S
Genre: Action/Thriller
Land: Storbritannien
År: 1982
Regi: Ian Sharp
I rollerna: Lewis Collins, Judy Davis, Richard Widmark, Robert Webber, Ingrid Pitt

Handling: Platsen är London. När en brittisk underrättelseagent på hemligt uppdrag plötsligt mördas, är befälhavaren på Scotland Yards antiterroriststyrka säker på sin sak - mordet har begåtts på order av "The People's Lobby", en radikal kärnkraftsfientlig terrorgrupp som har kommit regeringens agent på spåren. Man vet att de planerar att attackera ett viktigt mål någonstans i Storbritannien, men man vet inte var eller när. Kapten Peter Skellen, en avhoppad hårding från den legendariska antiterroriststyrkan SAS, blir den som på nytt tvingas infiltrera de blodtörstiga aktivisterna och försöka stoppa attentatsplanerna.

Omdöme: Den brittiska underrättelsetjänsten har haft ögonen på en radikal kärnkraftsfientlig grupp som kallas för "The People's Lobby". Indikationer finns på att de kan vända sig till inhemsk terrorism i Storbritannien. Ledarna för gruppen är Frankie Leith (Judy Davis) och Rod Walker (John Duttine). Underrättelsetjänsten måste finna ett sätt att ta reda på vad de har planerat, när det ska ske och var.


©MGM/United Artists

Peter Skellen (Lewis Collins) är kapten inom brittiska antiterroriststyrkan SAS. Han får i uppdrag att infiltrera "The People's Lobby" efter att man iscensatt att han blivit utslängd från SAS. Han måste lämna sin fru och lilla dotter för att komma nära gruppen. Han siktar in sig på Frankie som han genast charmar i sängs för att på så vis vinna hennes förtroende. Men hon och inte minst hennes kollega Rod har sina misstankar...


©MGM/United Artists

Peter Skellen är något av en fattigmans James Bond. Kanske lite som Carl Hamilton. Lewis Collins påminner faktiskt ibland om Mikael Persbrandt och är något känslolös. Lewis Collins var för övrigt påtänkt som nästa James Bond efter denna roll, men det blev inget av det hela. Han har fysiken och övertygelsen vad gäller att vara en vältränad elitsoldat/agent, men misstänker att han nog skulle sakna viss skådespelartalang och charm för att övertyga i rollen fullt ut.


©MGM/United Artists

Filmen tar upp kärnvapenfrågan, aktivister, terrorism och antiterrorism. Ämnen som var aktuella då och även är det än idag. Vad man ska ha klart för sig med att aktivistgruppen tar till terrorism för att försöka bli hörda och statuera ett exempel är att det var något av vardagsmat på den här tiden. Under 70-talet och början av 80-talet skedde en rad attentat, kidnappningar och annat som gjorde att terrorister och antiterroristenheter drabbade samman.


©MGM/United Artists

I mångt och mycket kommer filmen handla om den brittiska antiterroristenheten SAS. Och man får säga att filmen gör ett bra jobb med den biten och med actionscenerna som känns autentiska. Man tog hjälp av SAS för att få tips och råd men de var även själva med i en viktig sekvens där de utförde en attack som de frivilligt genomförde för filmen. SAS lär se på filmen med stolthet och att det är "deras film".


©MGM/United Artists

Avslutningsvis intressant läsning där filmens producent fick idén till filmen när han år 1980 tittade på en John Wayne-film hemma på TV när de avbröt sändningen för att gå till en gisslansituation på Irans ambassad i London. När han fick syn på det hela sprang han ut för att titta på händelserna eftersom det pågick runt hörnet där han bodde. Han ville genast göra en film om SAS och deras tuffa jobb med att bekämpa terrorism och gisslansituationer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.4

Another Man's Poison

Titel: Another Man's Poison / Utan samvete
Genre: Film-Noir
Land: Storbritannien
År: 1951
Regi: Irving Rapper
I rollerna: Bette Davis, Gary Merrill, Emlyn Williams, Anthony Steel

Handling: George, en bankrånare på flykt från lagen söker skydd i sin kumpans hem. Han har för avsikt att rentvå sig från polismordet som skedde i samband med brottet, men finner att hustrun samma morgon dödat sin man. Istället för att de båda ska råka illa ut tvingar George henne att låtsas att han är hennes man. De kastar liket i sjön, men det finns de som känner stanken av saker som inte står rätt till.

Omdöme: Janet (Bette Davis) är en framgångsrik författare av mordhistorier. Hon bor i ett hus nära vattnet i ett litet brittisk samhälle. En kväll ringer hon till sin yngre älskare Larry (Anthony Steel) som är förlovad med hennes sekreterare Chris (Barbara Murray). Hon ringer honom från en telefonkiosk och ber honom komma över samma kväll. Den lokala veterinären Dr. Henderson (Emlyn Williams) får syn på henne och skjutsar hem henne.


©United Artists

Janet verkar planerar något denna kväll. Men någon väntar på henne när hon kommer hem. Mannen i fråga är George (Gary Merrill) och säger att han var hennes makes kumpan vid ett bankrån de genomförde. Ett bankrån där en polis sköts av hennes make och nu vill George vänta på att hennes make ska dyka upp.


©United Artists

Historien tar en ny vändning då det visar sig att hennes make redan dykt upp tidigare och hon dödat honom. Nu behöver de varandras hjälp med att göra sig av med kroppen och George ska utge sig för att vara hennes make eftersom ingen vet hur han ser ut då de varit separerade en längre tid och han varit borta i flera år.


©United Artists

Filmen bygger på en pjäs och intressant nog övertalade man amerikanerna och makarna Bette Davis och Gary Merrill att komma över till Storbritannien för att spela in filmen. Detta trots att de inte lär ha varit helt nöjda med manuset men de tog chansen att jobba ihop och att spela in i Storbritannien. Dessutom lär Bette Davis känt att Emlyn Williams, som hade skrivit manuset till en av hennes tidigare filmer, skulle kunna skriva om och förbättra manuset. De båda jobbade sedan på att ändra och förbättra manuset på plats.


©United Artists

Det är en relativt komplicerad historia om man tänker efter. Kanske lite långsökt på sätt och vis, men samtidigt blir det underhållande med flera vändningar längs vägen. Och eftersom det precis som i en pjäs utspelar sig på få platser, måste man kompensera det med överraskningar som kan lura bakom varje hörn.


©United Artists

Den som utan tvekan rör om i grytan varje gång han dyker upp är Dr. Henderson. Lite likt som Colombo som alltid dyker upp och upprör de misstänkta gör Dr. Henderson samma sak. Han ger liksom intryck av att han vet något och ställer frågor som gör de misstänkta obekväma. Man måste bara skratta varje gång han är med och Emlyn Williams spelar karaktären på ett skönt, torrt brittiskt vis.


©United Artists

Filmer som bygger på pjäser kan ibland kännas teatraliska men ibland kan de också vara mysiga. Tycker denna faller i den senare kategorin då man får ganska trevligt med filmen. Få karaktärer och skådespelare, få platser där det utspelar sig men med gott om intriger och vändningar i storyn. Det hjälper också att vi inte bara har en utan två huvudpersoner som är luriga och försöker få överhanden. Och dessutom alltså med Dr. Henderson som hela tiden verkar vara dem på spåren.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

The Scent of the Night

Titel: L'odore della notte / The Scent of the Night
Genre: Kriminaldrama
Land: Italien
År: 1998
Regi: Claudio Caligari
I rollerna: Valerio Mastandrea, Marco Giallini, Emanuel Bevilacqua, Giorgio Tirabassi

Handling: En före detta polis blir brottsling på heltid och hamnar i en nedåtgående brottsspiral under 1980-talets Rom.

Omdöme: Det är slutet av 70-talet och början av 80-talet. Remo (Valerio Mastandrea) begår stölder och överfall mitt på gatan i Rom tillsammans med kumpanerna Maurizio (Marco Giallini) och Roberto (Giorgio Tirabassi). I själva verket är Remo polis i norra Italien, närmare bestämt Turin. Han har dock fått smak för adrenalinkicken den brottsliga banan ger honom och han tjänar snabba pengar på det här viset.


©Filmauro

Remo sadlar om och blir yrkeskriminell i Rom på heltid. När kumpanerna Maurizio och Roberto inte alltid kan eller vill vara med, måste Remo hitta någon annan att utföra stölderna med. Någon som han kan lita på och känna sig trygg med. Något motvilligt vänder han sig till Marco (Emanuel Bevilacqua) som brukar hänga på samma bar och har rykte om sig att vara hårdhänt. De visar sig bli ett bra radarpar och beslutar sig för att tvinga sig in i rikas hem där de kan komma över en större mängd smycken och pengar.


©Filmauro

Man får en känsla av att filmen kan bygga på verkliga händelser med hur den är berättad, inte minst med berättarrösten där huvudpersonen Remo agerar berättarröst och tar oss igenom hans tankar och syn på saker och ting. I efterhand visar det sig också stämma till viss del. Det hela bygger på en bok som i sin tur inspirerats av verkliga händelser där förövaren intervjuats och berättat om sina eskapader.


©Filmauro

Det är ett eskalerande våld Remo och hans kumpaner tar till. Eller rättare sagt, de är brutala redan från början men de blir mer våghalsiga när de ökar insatserna med att ta våldet och stölderna från gatan in i de rikas hem. Givetvis ökar riskerna på så vis, men med hjälp av ex-polisen Remo har de oftast bra koll på var de ska slå till och hur de ska komma undan.


©Filmauro

En lite konstig filmupplevelse får erkännas. För även om överfallen och rånen är välgjorda och känns autentiska, saknar historien struktur och att få en att bry sig. Det blir mest att följa Remo och de övriga när de begår dessa brott där man inser att Remo inte har några direkta spärrar. Han har ingen medkänsla för sina offer, hur illa de än behandlas och skadas. Han finner en likasinnad i Marco, men det kan också innebära att det en vacker dag inte kommer sluta väl.


©Filmauro

Något som inte heller hjälper filmen är att prestationerna är något svaga. Det är liksom svårt att känna för någon, inte minst huvudpersonen Remo. Valerio Mastandrea uppvisar inte några som helst känslor och frågan är om han ska spela rollen så kallt och känslolöst. Eftersom det är något liknande med de övriga blir det svårt att bli fullt engagerad i deras våldsamma överfall. Filmen är inte dålig men till slut får man säga att den inte ger så mycket som den borde kunnat ge om man brytt sig om karaktärerna.

2 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.9

Everything or Nothing

Titel: Everything or Nothing / Everything or Nothing: The Untold Story of 007
Genre: Dokumentär
Land: Storbritannien
År: 2012
Regi: Stevan Riley

Handling: En ingående dokumentär om relationen mellan James Bonds skapare Ian Fleming och producenterna Albert R. Broccoli och Harry Saltzman. Hur det gick till bakom kulisserna och vad skaparen själv tyckte om filmerna innan sin död 1964.

Omdöme: En dokumentär som firade 50 år med James Bond. Dokumentären tar sig en titt på skaparen Ian Fleming, de två producenterna Albert R. Broccoli och Harry Saltzman samt skådespelarna som spelat James Bond. Gillar att man använt Bond-musik av John Barry rakt igenom dokumentären. Skapar genast en välbekant och gemytlig atmosfär. Men det är också musik som passar till det som tas upp.


©Sony Pictures

Dokumentären tar det hela från början och ger oss en inblick i bakgrunden till James Bond och hur det var ett sätt för Ian Fleming att skapa en agent och person som i mångt och mycket speglades i honom själv. Saker han drömde om att göra och en del hade han själv upplevt under andra världskriget. Det var också ett sätt att fly verkligheten, inte bara för honom utan alla som läste böckerna om James Bond innan det blev en filmserie.


©Sony Pictures

Albert R. Broccoli och Harry Saltzman klev in i bilden och förverkligade drömmen genom att filmatisera böckerna de kom att älska. Historien var dock inte alltid en dans på rosor och dokumentären låter oss få reda på ett och annat som skedde bakom kulisserna. För även om filmerna och agenten James Bond blev en världssensation, fanns friktion på olika håll och kanter, inklusive med Sean Connery som original-Bond.


©Sony Pictures

Skådespelarna som spelat James Bond får berätta om hur de upplevde äran att få spela den ikoniska karaktären. Alla hade de olika sätt att spela karaktären, men även olika förväntningar eftersom de försökte skapa sin egen version och vara sig själva istället för att jämföra sig med någon av de övriga. Pressen och stjärnstatusen påverkade dem även på olika sätt. Drömrollen innebar en stor ära, men också en börda som inte alltid var lätt att hantera.


©Sony Pictures

En dokumentär som även tar upp hur agent 007 var en produkt av det kalla kriget. Effektivt och lyckat att låta James Bond ta sig an de onda krafterna och hoten som var aktuella under det kalla kriget. Efter att muren föll ändrades landskapet och i och med Pierce Brosnans fyra filmer i rollen som Bond hade de svårt att komma med bra och inte minst trovärdiga scenarier. Filmerna blev överdrivna och stackars Brosnan fick det sämsta materialet att jobba med. En Brosnan vars passion för rollen som James Bond är tydlig, speciellt då han pratar om hur han gick miste om chansen att spela rollen redan 1987 innan Timothy Dalton tog över. En trevlig och informativ dokumentär väl värd att se om man gillar James Bond.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

Movies-Noir Oscars - 1991

1991 har en riktig toppfilm som bästa film, men två filmer är starka utmanare om titeln. Given bästa manliga huvudroll detta år, både för att det är en utmärkt prestation och för att utmanarna inte är i närheten. Desto svårare med bästa manliga biroll då det finns flera riktigt starka prestationer som gör det extra svårt att välja ut vem som var bäst. Även bästa kvinnliga huvudroll är tuff med ett par klart värdiga utmanare till vinnaren.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
Grand Canyon
JFK
The Man in the Moon
Terminator 2: Judgment Day




BÄSTA FILM:
The Silence of the Lambs







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Europa (Danmark)



UTMANARNA:
-





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Anthony Hopkins (The Silence of the Lambs)



UTMANARNA:
Al Pacino (Frankie and Johnny)
Kevin Costner (JFK)
Nick Nolte (The Prince of Tides)
Arnold Schwarzenegger (Terminator 2: Judgment Day)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Michelle Pfeiffer (Frankie and Johnny)



UTMANARNA:
Lili Taylor (Dogfight)
Reese Witherspoon (The Man in the Moon)
Jodie Foster (The Silence of the Lambs)
Ellen Barkin (Switch)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Jack Palance (City Slickers)



UTMANARNA:
Donald Sutherland (Backdraft)
Robert De Niro (Cape Fear)
Viggo Mortensen (The Indian Runner)
Gary Oldman (JFK)
Donald Sutherland (JFK)
Roberto Benigni (Night on Earth)
Anthony Heald (The Silence of the Lambs)
Ted Levine (The Silence of the Lambs)
Patrick Bergin (Sleeping with the Enemy)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Linda Hamilton (Terminator 2: Judgment Day)



UTMANARNA:
Meryl Streep (Defending Your Life)
Patricia Arquette (The Indian Runner)
Maureen O'Hara (Only the Lonely)

Le Cousin

Titel: Le Cousin / The Cousin / Kusinen
Genre: Kriminaldrama
Land: Frankrike
År: 1997
Regi: Alain Corneau
I rollerna: Alain Chabat, Patrick Timsit, Samuel Le Bihan, Agnès Jaoui

Handling: Gérard jobbar inom narkotikapolisen. När hans vän och kollega Philippe dör tar han över kontakten med "Nallen", en viktig informationskälla till polisen. Men för att få reda på så mycket som möjligt om knarkaffärerna i stan tvingas han själv bli langare.

Omdöme: När hans vän och kollega dör tar polisen Gérard (Alain Chabat) över kontakten med informatören kallad "Nallen" (Patrick Timsit). Han är en viktig informationskälla för diverse knarkaffärer men även andra våldsbrott. En domare vill att gruppen Gérard tillhör och jobbar med avslöjar identiteten på sin informatör, något de vägrar göra då poliser inte avslöjar sina informatörer (kända som kusiner).


©Studiocanal

Efter att "Nallen" ger dem ett nytt tips som inte leder till ett så stort beslag som de blev lovade, vill ledaren för narkotikagruppen kapa bandet med "Nallen". Men Gérard känner lojalitet gentemot informatören då han lärt känna honom och hans familj. Dessutom var han ju den döda kollegans informatör så han känner ett visst ansvar att fortsätta med kontakten utan någon annans vetskap. Det är dock ett farligt tillvägagångssätt då han måste lita blint på "Nallen" och jobba på ett nytt tips utan någon backup från kollegorna.


©Studiocanal

Bra kriminalare och polisfilm från Frankrike, något som man blivit lite bortskämd med. Och denna kan läggas till bland dessa då den funkar bra. Något som gör att den funkar bra är att den på sina håll inte har några filter vilket överraskar. Det kan komma plötsliga våldsamma gärningar eller uttryck som kommer naturligt men som man inte alltid ser i dagens filmer. Det är liksom ofiltrerat och känns på så vis mer realistiskt när man får en inblick i polisens vardag och tuffa arbete.


©Studiocanal

En annan sak som gör att det funkar bra är relationen som byggs upp mellan polisen Gérard och informatören "Nallen". Till en början har de ingen speciell relation då de inte vet hur den andra jobbar. Kan de lita på varandra? Och vad hade Gérards kollega egentligen för arbetsrelation med sin informatör?


©Studiocanal

Patrick Timsit i rollen som informatören "Nallen" är en skön typ. Han växer på en allt eftersom och visar sig också vara ganska rolig. Han påminner om en blandning mellan Louis de Funès, Danny De Vito och Bob Hoskins då han är hetlevrad, kaxig och får sina plötsliga utbrott för att i nästa stund vara uppgiven och desperat. Det skapar flera bra scener mellan "Nallen" och Gérard, många gånger där man har nära till skratt.


©Studiocanal

På sätt och vis får filmen mig att tänka lite på L.627 (1992) som är en annan fransk kriminalare som handlar om en grupp poliser som jobbar med att bekämpa droghandeln i Paris. I jämförelse med den uppskattas dock denna mer då den hela tiden behåller intresset. Detta är inte någon känd film och har inte några kända namn som skulle få en att höja på ögonbrynen, men det är en välgjord och välspelad film där inte minst relationen och samarbetet mellan polisen och informatören skapar en bra dynamik.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.6

Monument Ave.

Titel: Snitch / Monument Ave. / Noose
Genre: Kriminalare/Drama
Land: USA/Kanada
År: 1998
Regi: Ted Demme
I rollerna: Denis Leary, Famke Janssen, Colm Meaney, Noah Emmerich, John Diehl, Billy Crudup, Martin Sheen

Handling: Bobby O'Grady är med i ett kriminellt gäng i ett irländskt kvarter av Boston. I detta gäng bestämmer Jackie O'Hara, och han kräver total lojalitet. Men när Jackie dödar Bobbys kusin och vän, Teddy, så måste Bobby och de andra i gänget hålla tyst. Nu är frågan för Bobby om han ska vara lojal eller om han ska lyssna till sitt samvete och hämnas Teddys död.

Omdöme: Det irländska kvarteret i Boston där Bobby (Denis Leary) bor styrs av Jackie (Colm Meaney) och hans kriminella gäng. Bobby är en av de trogna fotsoldaterna som främst utför bilstölder åt Jackie men även annat som krävs när han blir tillsagd. Bobby hänger mest med bästa vännen Mouse (Ian Hart) och sin kusin Seamus (Jason Barry) som nyligen anslutit från Irland.


©Miramax

En dag firar de tre vännerna, tillsammans med ett par andra medlemmar i gänget i form av Red (Noah Emmerich) och Digger (John Diehl), att en av Bobbys andra kusiner, Teddy (Billy Crudup), kommit ut ur fängelset. Men firandet blir kortlivat då Jackie låter avrätta Teddy mitt framför ögonen på de samlade vännerna.


©Miramax

Den lokala polisdetektiven Hanlon (Martin Sheen) är snabbt på plats för att försöka få någon av vännerna att vittna men ingen vill prata. Bobby förstår reglerna och lojaliteten som är A och O i det irländska kriminella gänget. De är som en familj, men detta är inte första gången och blir inte heller sista gången Jackie eliminerar någon han finner illojal. Bobby får också själv akta sig då han bakom Jackies rygg har en relation med Jackies flamma, Katy (Famke Janssen).


©Miramax

Ted Demme, vars farbror var den mer kända Jonathan Demme, samarbetade ofta med Denis Leary i början av bådas karriärer. Leary har aldrig setts som någon vidare skådespelare men här gör han det bra. Det hjälper nog att vänskapen med regissören gjorde att han fick en skräddarsydd roll som passar hans förmågor och begränsningar. Det får sägas att han får gott sällskap av övriga halvkända ansikten som alla sköter sig.


©Miramax

Vi får en film som är dialogdriven och visar upp vänskapen och lojaliteten inom gruppen. Detta är deras liv och det enda de känner till. De skulle inte kunna tänka sig något annat, men frågan är om och när bägaren rinner över med hur bossen Jackie behandlar sina "anställda". De är också väl medvetna om att ifall de skulle likvidera Jackie kapar de även av sin inkomstkälla.


©Miramax

Denna film har något. Det är nog inte en film för alla då det inte är en fartfylld gangsterfilm med högt tempo och en massa pang pang. Men den har oftast bra dialog och bygger upp en story som ger en bra förståelse för hur saker och ting går till. Filmen får mig att tänka en del på en annan film om den irländska maffian i form av State of Grace (1990). Det är nog en ännu vassare film med ett par starka scener. Men denna håller fint och borde nog vara mer känd än vad den är. Stark trea till svag fyra.

4 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6