Den of Thieves 2: Pantera

Titel: Den of Thieves 2: Pantera / Den of Thieves: Pantera
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA/Kanada
År: 2025
Regi: Christian Gudegast
I rollerna: Gerard Butler, O'Shea Jackson Jr, Evin Ahmad, Salvatore Esposito

Handling: Nick är tillbaka på jakt i Europa och närmar sig Donnie, som har fastnat i den förrädiska och oförutsägbara världen av diamanttjuvar och den ökända Panther-maffian, som planerar en massiv stöt mot världens största diamantbörs.

Omdöme: Uppföljaren till sevärda bankrånarfilmen Den of Thieves (2018) ser handlingen förflyttas till Europa, närmare bestämt Antwerpen och inte minst Nice och franska Rivieran. En liga diamanttjuvar slår till mot en diamanttransport i Antwerpen. De kommer över ett par värdefulla diamanter som de uppenbarligen siktat in sig på.


©Lionsgate

Ligan består mestadels av gamla soldater från Balkan och deras tillvägagångssätt är professionellt och effektivt. De tar sig till Nice på franska Rivieran där de planerar nästa stöt, en större stöt. De tänker nämligen slå till mot diamantbörsen i Nice och för att kunna lyckas måste de få in någon på insidan.


©Lionsgate

Balkan-ligan tar hjälp av mästertjuven Donnie (O'Shea Jackson Jr) som får gå under namnet Jean-Jacques och utge sig för att vara en afrikansk diamanthandlare. Samtidigt får f.d. Los Angeles-sheriffen Nick (Gerard Butler) nys om ligan med hjälp av franska myndigheter. Han söker upp Donnie och övertygar honom att använda honom i diamantkuppen.


©Lionsgate

Hade väl inte så höga förväntningar på denna uppföljare men var ändå lite nyfiken då det kan vara trevligt med bankrånarfilmer och liknande, speciellt när de är välgjorda. Man har dessutom samma regissör och med Gerard Butler och O'Shea Jackson Jr som repriserar sina roller från den första filmen.


©Lionsgate

Det man kan säga med filmen är att den inte överträffar den första filmen, vilket man inte heller kunde förvänta sig. Med det sagt är det en oftast välgjord film som gör ett tillräckligt bra jobb med att behålla realismen och bygga upp en stämning. Det gör att det inte bara blir en hjärndöd actionfilm som det ibland kan bli med den här sortens filmer.


©Lionsgate

Vad filmen inte gör bra på sina hål är att förklara ett och annat. Visst kan man fylla i luckorna för det mesta och hänga med. Men ibland vill man veta hur de kom över informationen och hur de gått tillväga. Antingen har man gjort det enkelt för sig genom att inte förklara allt eller så har man bara missat det. Det gör att trovärdighetsfaktorn sänks en del då man gärna vill ha fler detaljer för att känna att det är genomtänkt och realistiskt. Men trots det har filmen en ton som får en engagerad och inte tappar intresset.


©Lionsgate

Tycker man som helhet får god underhållning och en heistfilm som är värd att se. Gillade man den första filmen kan man gott se denna, även om den inte når upp till den på det stora hela. Det är mycket troligt att det blir fler filmer i filmserien då ytterligare tre historier inspirerade av verkliga rån/kupper runt om i världen planerats. Detta då denna uppföljare gått tillräckligt bra ekonomiskt och uppenbarligen vill fler se mer av den här sortens filmer.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5 alt. 7.0
IMDb: 6.5

Movies-Noir Oscars - 1992

1992 har åtminstone två riktigt starka utmanare som slåss med bästa filmen för året. Långt ifrån samma konkurrens bland bästa internationella film som inte heller är den starkaste. Som vanligt tufft bland skådespelarna även om bästa kvinnliga huvudroll inte har många att välja bland.



UTMANARNA FÖR BÄSTA FILM:
A Midnight Clear
Glengarry Glen Ross
Howards End
The Last of the Mohicans
Light Sleeper
One False Move
Unforgiven




BÄSTA FILM:
Reservoir Dogs







BÄSTA INTERNATIONELLA FILM:
Hard Boiled (Hong Kong)



UTMANARNA:
-





BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:
Harvey Keitel (Bad Lieutenant)



UTMANARNA:
Jeff Bridges (American Heart)
Robert Downey Jr. (Chaplin)
Laurence Fishburne (Deep Cover)
Anthony Hopkins (Howards End)
Daniel Day-Lewis (The Last of the Mohicans)
Willem Dafoe (Light Sleeper)
Joe Pesci (My Cousin Vinny)
Billy Bob Thornton (One False Move)
Harvey Keitel (Reservoir Dogs)
Russell Crowe (Romper Stomper)
Al Pacino (Scent of a Woman)
Brian Dennehy (To Catch a Killer)
Clint Eastwood (Unforgiven)





BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:
Emma Thompson (Howards End)



UTMANARNA:
Rebecca De Mornay (The Hand That Rocks the Cradle)
Juliette Lewis (That Night)





BÄSTA MANLIGA BIROLL:
Gene Hackman (Unforgiven)



UTMANARNA:
Jack Nicholson (A Few Good Men)
Bruce Dern (Diggstown)
Jack Lemmon (Glengarry Glen Ross)
Sydney Pollack (Husbands and Wives)
John Malkovich (Jennifer Eight)
Wes Studi (The Last of the Mohicans)
Steve Buscemi (Reservoir Dogs)
Michael Madsen (Reservoir Dogs)
Tim Roth (Reservoir Dogs)
Philip Seymour Hoffman (Scent of a Woman)
Morgan Freeman (Unforgiven)
Richard Harris (Unforgiven)
Ray Liotta (Unlawful Entry)





BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:
Marisa Tomei (My Cousin Vinny)



UTMANARNA:
Sharon Stone (Basic Instinct)
Judy Davis (Husbands and Wives)
Madeleine Stowe (The Last of the Mohicans)

From Roger Moore with Love

Titel: From Roger Moore with Love
Genre: Dokumentär
Land: Storbritannien
År: 2024
Regi: Jack Cocker

Handling: En exklusiv titt bakom kulisserna på livet för den karismatiske skådespelaren Roger Moore, som omdefinierade rollen som James Bond.

Omdöme: Att Roger Moore spelade James Bond är välkänt. Hur hans privatliv såg ut, vägen till att få rollen och hur stjärnstatusen påverkade honom är några av sakerna dokumentären om hans liv tar upp. Det är en väldigt personlig och intim dokumentär som med mestadels hans egna ord berättar om hans resa. Berättarrösten står för övrigt Steve Coogan för som gör ett bra jobb med att imitera Roger Moores distinkta röst.


©Dartmouth Films

Med hjälp av en hel del tidigare osedda klipp från hemvideos tagna av Roger Moore och hans familj får man en inblick i hans privatliv utanför mediecirkusen. Vi får veta om kvinnorna i hans liv, vilka som hade störst påverkan på hans karriär, vänskapen med flera kändisar och hans barn som berättar om mannen som kom att gå från att spela den ikoniska 007 till att på äldre dar bli ambassadör för UNICEF.


©Dartmouth Films

Givetvis var James Bond-delen en stor och viktig del av hans liv och karriär, vilket också är en del som man själv är intresserad av. Men dokumentären väljer att inte bara fokusera på Bond och det är ganska intressant att få en så pass personlig titt på hans privatliv. Omtyckt av de flesta då han var omtänksam, artig, rolig och behöll sin personlighet även efter att ha blivit en världskändis i och med Bond-rollen.


©Dartmouth Films

Finns en del saker som man tar med sig från dokumentären. En av dem är hans humor och att hela tiden ha glimten i ögat. Något som också är intressant med rollen som James Bond är att han inte vann över kritikerna till en början. Efter de två första filmerna var de inte helt imponerande och det var givetvis svårt att följa i Sean Connerys fotspår. Det var inte förrän han lät James Bond vara Roger Moore som allt föll på plats och resten är historia.

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 7.4

Spellbinder

Titel: Spellbinder
Genre: Thriller/Skräck
Land: USA
År: 1988
Regi: Janet Greek
I rollerna: Tim Daly, Kelly Preston, Rick Rossovich, Cary-Hiroyuki Tagawa

Handling: Efter att en ung advokat blivit kär i en vacker kvinna, finner han att hon har ett extremt mystiskt förflutet.

Omdöme: Man behöver egentligen inte ens se filmen för att veta att det är lite av en B-film bara av att titta på rollistan. Det är inte direkt A-list namn bland skådespelarna även om man känner igen ett par av dem från diverse filmer. Tim Daly i huvudrollen var t.ex. helt okänd för mig men kul nog är han lillebror till Tyne Daly som ju spelade i TV-serien "Cagney & Lacey" och även parades ihop med Clint Eastwood i den tredje Dirty Harry-filmen The Enforcer (1976).


©MGM

Jeff (Tim Daly) och Derek (Rick Rossovich) är två unga advokater, kollegor och vänner som efter att ha varit och tränat blir vittnen till en misshandel ute på parkeringen. Ett par grälar vilket leder till att mannen slår till kvinnan. Jeff och Derek kommer till kvinnans undsättning och förhindrar att något värre sker. Mannen visar sig heta Aldys (Anthony Crivello) och hotar de bägge männen att de kommer få ångra att de lade sig i så länge de lever.


©MGM

Den unga kvinnan heter Miranda (Kelly Preston) och är evigt tacksam för att de två männen räddat henne. Derek är i ett förhållande så Jeff erbjuder sig att skjutsa hem Miranda. Eftersom hon inte har någonstans att ta vägen då hon bor hos den våldsamma pojkvännen, tar Jeff henne hem till sig. Det blir början på en romans och Jeff känner att han träffat sin drömkvinna. Men hennes mystiska förflutna visar sig bli något av en levande mardröm för Jeff...


©MGM

Kan väl inte påstå att det är en direkt strålande film men det puttrar på och har ändå något som gör att den behåller intresset. Längre in börjar det bli lite svårare att känna att det hela kommer leda till något bra. Detta då sekt och ockulta inslag hamnar i fokus, något som sällan blir bra. Runt en timme in börjar därför filmen sakta men säkert förlora ens intresse även om det tack och lov aldrig spårar ur totalt.


©MGM

Vad som till slut räddar filmen är att det hela inte går riktigt som väntat. Man ser nämligen framför sig hur filmen ger precis det man är van vid och förväntar sig, något som då hade dragit ner betyget ytterligare. Istället får man en och annan överraskning på slutet som man inte såg komma. Eller rättare sagt, man lekte med tanken men tänkte att det ju är lite av en B-film som börjat gå utför. Men kanske är det just därför den vågar överraska då den liksom inte har något att förlora. Slutet höjer därför en aning och gör att filmen till slut var värd en titt.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 5.8

Unlawful Entry

Titel: Unlawful Entry / Förbjudet begär
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1992
Regi: Jonathan Kaplan
I rollerna: Kurt Russell, Madeleine Stowe, Ray Liotta, Roger E. Mosley

Handling: Efter att ha haft inbrott i sitt hus får det utsatta paret hjälp från en av de poliser som var först på plats. Polisen pratar ofta och gärna med frun i huset men maken börjar undra om de kanske får lite väl mycket hjälp av denna polis. Vad vill han egentligen?

Omdöme: Det gifta paret Michael (Kurt Russell) och Karen Carr (Madeleine Stowe) har nyligen flyttat in i en villa i vad som verkar vara ett lugnt och bra område. Men en natt hör de ljud från nedervåningen och Michael påträffar en inbrottstjuv som tagit sig in. Efter att ha undkommit med livet i behåll och tjuven flytt, är båda omskakade av det hela, inte minst Karen som hade en kniv mot strupen.


©20th Century Fox

Poliserna Pete Davis (Ray Liotta) och Roy Cole (Roger E. Mosley) tar hand om makarna och skriver ner deras anmälan. Pete rekommenderar att de införskaffar ett larmsystem för att säkra upp villan från framtida inbrottsförsök. Makarna finner Pete vara väldigt hjälpsam och han ser även till att larmsystemet installeras.


©20th Century Fox

Michael och Karen ser Pete som en vän och det kan ju aldrig vara fel att vara vän med en polis. Men ju mer tid Michael spenderar med Pete, ju mer obekväm känner han sig. Han börjar misstänka att Pete är intresserad av Karen. Hon känner mest att Michael inbillar sig och har inget emot att Pete är hjälpsam. Men frågan är om Michael trots allt inte har en poäng i att inte vilja ha Pete nära Karen.


©20th Century Fox

Alltså, det är allt trevligt att plocka fram dessa gamla hederliga thrillers som man må ha sett men inte minns mycket av. Detta är ett typexempel på en sådan mysig och trevlig thriller. Det kom för övrigt flera filmer med liknande tema där ett par blir terroriserade av en främling. Denna tycker jag tillhör de bättre.


©20th Century Fox

Själva handlingen kommer inte med något mysterium eller en rad överraskningar och vändningar. Det är mer rakt på vad gäller spänningen som kommer i form av polisen Pete som vinner parets förtroende som vän men hans besatthet vet inga gränser. En farlig gräns som korsas och där Pete inte verkar ha några spärrar. Han är helt övertygad om att han ska kunna få Karen vilket gör att livet blir ett helvete för paret, inte minst Michael som blir måltavlan för Petes ondska.


©20th Century Fox

Ray Liotta är passande och bra i rollen som psykopat. Det är svårt att inte köpa att hans karaktär är villig att gå hur långt som helst. Tyvärr vet man aldrig vem som har dessa tendenser och om något triggar det är det smått omöjligt att få ett slut på det eller få personen på andra tankar. Psykiatrisk hjälp må hjälpa till viss del, kanske medicinering, men det är svårt om personen i fråga inte vill ha hjälp eller ens är medveten om att det finns ett problem.


©20th Century Fox

Stämningsfullt och klart trevligt från början till slut. Inramningen är helt enkelt lyckad och gillar även James Horners musik som aldrig blir för dominant och ligger istället och skapar god stämning i bakgrunden. Nästan lite Halloween (1978) toner ibland. Filmen blev en biosuccé när den kom och man kan förstå varför. När eftertexterna börjar rulla sitter jag och tänker på hur man själv hade suttit nöjd i biofåtöljen om man precis sett klart filmen på bio under sommaren 1992.

4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.4

China Moon

Titel: China Moon
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: John Bailey
I rollerna: Ed Harris, Madeleine Stowe, Benicio Del Toro, Charles Dance

Handling: Polisdetektiven Kyle blir indragen i en turbulent affär med den gifta Rachel. När Rachel råkar skjuta sin våldsamma man, går Kyle motvilligt med på att hjälpa henne att gömma kroppen.

Omdöme: Polisdetektiven Kyle Bodine (Ed Harris) och hans kollega Lamar Dickey (Benicio Del Toro) utreder våldsbrott, inte minst mord. Kyle har öga för detaljer och lär upp Lamar som är yngre och lätt känner sig uttråkad. Efter att de, främst Kyle, löst ett mordfall beger de sig till en bar där de firar kvällen. Där får Kyle syn på den vackra Rachel Munro (Madeleine Stowe) som han får ögonkontakt med. Han blir fast besluten att lära känna henne bättre.


©Orion Pictures

Kyle lär känna Rachel bättre, mycket bättre. Hon visar sig vara olyckligt gift med bankiren Rupert Munro (Charles Dance). Det bekymrar dock inte Kyle, åtminstone inte till en början då han tar varje chans att spendera tid med Rachel. Men deras affär utvecklas till mer än bara en passionerad och het romans.


©Orion Pictures

Rachel nämner en dag att hon fått nog av sin make som är på henne fysiskt, psykiskt och verbalt. Det kommer även fram att hon tänkt tanken att döda sin make, något Kyle givetvis inte vill höra talas om och försöker få henne att inte tänka. Frågan är hur långt Kyle är villig att gå för att få vara med sin nyfunna kärlek och drömkvinna?


©Orion Pictures

Detta var en film som spelades in 1991 men släpptes inte förrän 1994. Inte för att filmen var dålig men för att Orion Pictures hade ekonomiska bekymmer och gick i konkurs vilket gjorde att filmreleasen lades på hyllan fram till 1994. Men det var nog en film som inte uppmärksammades eller gavs mycket chans när den väl släpptes. Dock är det en av flera kvalitativa thrillers som kom under 90-talet.


©Orion Pictures

Filmen är en neo-noir som har en del likheter med Body Heat (1981). I båda fallen med en femme fatale som förför en man, det är i varmt och fuktigt klimat, hon vill göra sig av med sin make osv. Intressant nog regisserad av John Bailey som här gjorde en av få filmer som regissör men som hade en gedigen karriär som filmfotograf, däribland på ett par Lawrence Kasdan-regisserade filmer. Kasdan regisserade för övrigt nämnda Body Heat (1981) även om Bailey inte fotade just den. Istället fotade han fina filmer som t.ex. American Gigolo (1980), Ordinary People (1980), Groundhog Day (1993), In the Line of Fire (1993), Nobody's Fool (1994) och As Good as It Gets (1997).


©Orion Pictures

Även om filmen har en del likheter och känsla av Body Heat (1981) tar storyn en helt annan väg, vilket är skönt. Det blir inte riktigt som man väntat sig. Och även om filmen hade setts en gång i tiden mindes inget från den mer än att den uppskattades. Det visar sig att det finns en del vändningar och överraskningar som gör att det inte blir så lätt att komma ihåg hur allt ligger till. Till viss del kanske onödigt krångligt men samtidigt bra då allt inte går som på räls.


©Orion Pictures

Gillar det här, det är myspys på något sätt. Man kan sitta och tänka vilka fel karaktärerna gör och vad de borde gjort osv. Men när man tänker efter så sker en hel del utan att det är planerat vilket gör att man lätt begår misstag. Och även med det som är planerat är det smått omöjligt att tänka på allt eller att allt går som man tänkt sig. Det blir mer trovärdigt på det viset. Och som Kyle nämner tidigt i filmen, alla begår misstag förr eller senare.


©Orion Pictures

Ja, även om det inte är en perfekt film så är jag svag för film-noir och neo-noir av det här slaget med mysterium, spänning och brott som begås. Det hjälper även när allt inte är glasklart och man inte vet vem man kan lita på, precis som det blir här. Det skapas också god stämning med hettan, regnet och hela upplägget vilket gör att man har trevligt med filmen från början till slut. Många gånger saknar den här typen av film stämningen och atmosfären som denna besitter vilket den i mina ögon vinner på även om andra filmer kanske hyllas mer.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.3

The Long Arm / The Third Key

Titel: The Long Arm / The Third Key / Den långa armen
Genre: Kriminalare/Mysterium/Film-Noir
Land: Storbritannien
År: 1956
Regi: Charles Frend
I rollerna: Jack Hawkins, John Stratton, Dorothy Alison, Ian Bannen

Handling: Den hårt utarbetade Scotland Yard-detektiven Tom Halliday arbetar på att försöka sätta dit en ettrig inbrottstjuv. När han slutligen har fått tag i mannen väntar en stor överraskning.

Omdöme: Detta kom att bli den sista filmen ikoniska brittiska filmbolaget Ealing Studios gjorde. De båda titlarna The Long Arm (brittisk) och The Third Key (amerikansk) är passande då det dels handlar om lagens långa arm (Scotland Yard) och en tredje nyckel (tjuven) som används för att genomföra rånen som länge förbryllar polisen.


©Ealing Studios

Efter att ett inbrott och rån begås i London där en kassaskåpstjuv länsar ett kassaskåp utan att lämna några spår efter sig, pekar det mesta på att det måste vara ett insiderjobb där man velat komma åt försäkringspengarna. Men varför skulle någon ta den risken då det vore så uppenbart att den som hade tillgång till nycklarna till kassaskåpet skulle bli huvudmisstänkt?


©Ealing Studios

Tom Halliday (Jack Hawkins) vid Scotland Yard-polisen blir snart helt uppslukad av fallet. Så pass att han spenderar mer tid på kontoret och att följa upp spår än han är hemma med fru och son. Tillsammans med sin nya partner Ward (John Stratton) inser de att tjuven gjort det förr och alltid ger sig på kassaskåp av samma märke. Kan tjuven vara en anställd på företaget som tillverkar dessa kassaskåp och nycklar?


©Ealing Studios

En film som främst blir en detektivhistoria där Scotland Yards metodiska arbete synas. Tom Halliday leder utredningen och på ett typiskt brittiskt vis förhör han diverse vittnen och misstänkta vilket ofta leder till humor mitt i allvaret. Han är inget direkt charmtroll och får lätt skygglappar för ögonen då allt kretsar kring hur han ska finna den sluge förövaren. Hans fru är ett bra stöd men även hon börjar bli orolig och försöker göra honom uppmärksam på att hans familj behöver hans uppmärksamhet ibland.


©Ealing Studios

Inte riktigt en brittisk noir som förväntades även om den har en del sådana inslag på sina håll. Främst är det ett kriminalmysterium och det blir lite småtrevligt att följa Tom Hallidays jakt på inbrottstjuven. En del saker är kanske lite långsökta när någon ledtråd leder dem närmare den misstänkta gärningsmannen. Fast ändå kul att se då filmen har en ganska lättsam stil, trots en misstänkt som visar sig vara villig att ta till alla medel för att komma undan, inklusive våld.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 7.0