Christiane F. - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo

Titel: Christiane F. - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo / Christiane F. / Vi barn från Bahnhof Zoo
Genre: Drama
Land: Västtyskland
År: 1981
Regi: Uli Edel
I rollerna: Natja Brunckhorst, Thomas Haustein, Christiane Reichelt, David Bowie

Handling: Historien utspelar sig i drogträsket i 70-talets Västberlin. 14-åriga Christiane bor med sin mamma och lillasyster i ett tråkigt bostadsområde. Christiane är fascinerad av Sound, ett nytt disco. Fast hon är för ung övertalar hon sina vänner att ta med henne dit. Där träffar hon Detlev, vilket blir början till hennes drogkarriär.

Omdöme: Det är slutet av 1970-talet i Västberlin. Den snart 14-åriga Christiane (Natja Brunckhorst) bor med sin frånskilda mamma, medan hennes syster flyttar in hos pappan. Under denna period börjar hon besöka nattklubben Sound, en mötesplats för ungdomar. Där spelas musik av David Bowie, som hon är ett stort fan av, och drogerna flödar. Hela hennes vänskapskrets håller på med droger, och det dröjer inte länge innan hon själv testar partydroger.


© Neue Constantin Film

Christiane får syn på den något äldre Detlev (Thomas Haustein), och snart blir de ett par. Han och de flesta av vännerna tar heroin, något Christiane till en början håller sig undan från. Men eftersom hon vill känna det Detlev känner väcks hennes nyfikenhet, och efter en David Bowie-konsert bestämmer hon sig för att prova. Det blir början på ett starkt beroende som drar ner henne i ett allt mörkare drogmissbruk, som det till synes inte finns någon återvändo från.


© Neue Constantin Film

När man ser en sådan här film känns det som ett rejält knytnävsslag - rakt i magen. Att följa den unga tonåringen Christiane är förödande, inte minst eftersom hon verkar vara en helt normal tjej. Tyvärr kommer hon i kontakt med droger och är i en ålder då hon är extra lättpåverkad. Hon känner att livet är trist och den enda spänningen kommer i form av Sound, David Bowie och hennes vänner - vilket för henne in i drogmissbruket.


© Neue Constantin Film

Filmen gör ett oerhört bra jobb med att måla upp drogscenen i Västberlin i slutet av 70-talet. Det är minst sagt mardrömslikt vad man får ta del av - drogerna härjar fritt och ungdomarna pundar. Tar man ett steg tillbaka blir helhetsbilden en epidemi. Det är inte bara nattklubben Sound som blir en plats där ungdomarna skaffar droger. Platsen kring Bahnhof Zoo är skrämmande med tanke på hur ungdomarna helt öppet säljer sexuella tjänster och tar droger, utan att någon ens höjer ögonbrynen.


© Neue Constantin Film

Det är en film som bygger på verkliga händelser, vilket ger den en stark känsla av realism. Natja Brunckhorst är också mycket bra i huvudrollen som Christiane, inte minst då hon känns väldigt övertygande som drogmissbrukare. Hennes prestation bidrar till att filmen blir så pass stark som den är. Även de övriga ungdomarna känns trovärdiga, och ibland har riktiga missbrukare använts, vilket förstärker filmens semidokumentärkänsla.


© Neue Constantin Film

En sak man kan analysera lite närmare är Christianes situation i hemmet och i skolan. Vi får ofta se henne i hemmet, där hon har en normal relation med mamman. Hon verkar dock inte ha någon vidare koll på vad dottern har för sig. Skolan pratas det om, men vi får aldrig se Christiane där. Vad är deras roll i det hela? Märker ingen att hon förändras? Visserligen nämns det att nattklubben är en helggrej, men när hennes drogmissbruk eskalerar blir förändringen tydlig - något som borde väcka varningsklockor hos de vuxna.


© Neue Constantin Film

Även om det är en film som setts en gång i tiden och lämnat spår efter sig, är det svårt att inte bli tagen av vad man får se. Bästa jämförelsen skulle nog vara dokumentärer som lyckas framkalla så pass starka känslor. Det blir verkligen en gripande historia att ta sig igenom, men en viktig sådan. Filmen är lika effektiv idag som när den kom eftersom den verkar i ett avskräckande syfte och har ett viktigt budskap: börja aldrig med droger.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

Into the Night

Titel: Into the Night / Trassel i natten
Genre: Komedi/Action/Thriller
Land: USA
År: 1985
Regi: John Landis
I rollerna: Jeff Goldblum, Michelle Pfeiffer, David Bowie, Dan Aykroyd, Richard Farnsworth

Handling: Efter att ha upptäckt att hans fru är otrogen mot honom möter en sömnlös flygingenjör av misstag, och försöker hjälpa, en vacker modell på flykt från några extremt farliga människor.

Omdöme: Oh boy! Detta var en film som hade setts en gång i tiden och gillades. Genom åren har dock frågan ställts om den var så bra och trevlig eller om jag kan ha överskattat den på något sätt. När det var läge att se en sommarfilm en kväll kändes det som rätt tillfälle att plocka fram denna igen. Frågan var om den skulle vara så trevlig eller bli mer av en besvikelse.


©Universal Pictures

Ed Okin (Jeff Goldblum) bor i Los Angeles. Han lider av sömnproblem vilket gör att det blir många sömnlösa nätter innan han ger sig av till jobbet som flygingenjör där han har en tendens att vara något av en zombie. Där hemma visar han sig ha äktenskapsproblem då han finner sin fru vara otrogen med en annan man.


©Universal Pictures

En natt när Ed återigen inte kan sova, bestämmer han sig för att ta sig till flygplatsen. Kanske var tanken att flyga till Las Vegas och spendera natten där efter ett råd från arbetskollegan Herb (Dan Aykroyd). Istället sker något oväntat i parkeringsgaraget. En ung kvinna som visar sig heta Diana (Michelle Pfeiffer) ser sig jagad av ett par farliga iranska män. Vettskrämd som hon är hamnar hon i Eds bil. Ed blir hennes räddare i natten och det blir bara början på trasslet hon dragit in honom i.


©Universal Pictures

80-tals känslan är hög och det är lite av en fröjd att följa Jeff Goldblum och Michelle Pfeiffer då de försöker hålla sig undan de galna iranierna samtidigt som Ed försöker få en förklaring på vad det är som sker. Diana tar med honom till diverse vänner och kontakter för att få hjälp. Stackars Ed får sitt livs äventyr, utan att han bett om det.


©Universal Pictures

Något av en crossover mellan en komedi, action och neo-noir som för det mesta faktiskt får till det riktigt fint. En film som kommer upp i tankarna under filmens gång är en gammal favorit som har lite samma ingredienser, nämligen Foul Play (1978). I båda fallen hamnar en ung kvinna i trubbel och blir jagad då hon har något av värde och i båda fallen skyddas hon av en lång karl, här Jeff Goldblum, där Chevy Chase.


©Universal Pictures

En rolig grej filmen igenom är att regissören John Landis tagit hjälp av en rad regissörer som dyker upp i mindre roller. Dessa är bl.a. Paul Mazursky, Roger Vadim, David Cronenberg, Jack Arnold, Jonathan Demme, Richard Franklin, Amy Heckerling, Colin Higgins (som regisserade nämnda Foul Play (1978) för övrigt), Lawrence Kasdan, Don Siegel samt John Landis själv som en av de iranska tuffingarna.


©Universal Pictures

Det är en film som har en hel del på gång och det hade kunnat bli en soppa av det hela med allt som händer, de många karaktärerna som kommer och går plus hoppandet mellan genrer. Men det funkar alltså och gör det till en klart underhållande film. En film som visar sig hålla fint och möjligtvis är en något underskattad 80-talare.

4 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0 alt. 7.5
IMDb: 6.4