The Truth About Cats & Dogs

Titel: The Truth About Cats & Dogs / Sanningen om katter & hundar
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1996
Regi: Michael Lehmann
I rollerna: Janeane Garofalo, Uma Thurman, Ben Chaplin, Jamie Foxx

Handling: Abby har gjort karriär som radiopratare i ett program dit folk får ringa och prata om sina husdjur. Abbys favoritröst tillhör Brian - men när det väl är dags för en date får blonda modellen Noelle rycka in.

Omdöme: Abby (Janeane Garofalo) är smart, rolig och framgångsrik. Hon är utbildad veterinär och har ett populärt radioprogram om husdjur, där lyssnare ringer in med frågor och funderingar kring sina älskade djur. En dag hör fotografen Brian (Ben Chaplin) av sig och behöver hjälp med en hund han precis lånat från ett hundhärbärge för ett fotouppdrag.


© 20th Century Fox

Brian är evigt tacksam för Abbys hjälp och blir nyfiken på vem denna kvinna är. De har trots allt fått väldigt bra kontakt över telefon, något som fortsätter när han ringer för att tacka henne personligen. Det leder till att han ber om att få träffa henne. Abby, som är självmedveten då hon inte dejtat på länge och inte direkt känner att hon är en drömtjej, väljer att beskriva sig själv som lång, blond och smal - exakt som hennes granne, modellen Noelle (Uma Thurman). Med Noelles utseende och Abbys röst blir de den perfekta tjejen.


© 20th Century Fox

Från början var det tänkt som en liten indiefilm, men när Uma Thurman anslöt till projektet blev det en Hollywood-produktion. Hon var trots allt ett tungt namn, inte minst efter storfilmen Pulp Fiction (1994). Även om det är en större produktion känner man att den inte förlorat all sin indiekänsla. Den har fortfarande tillräckligt med värme och hjärta för att skilja sig från många mer ytliga Hollywood-filmer.


© 20th Century Fox

En sak som blir tydlig ju längre in man kommer är att filmen är något av en version av Roxanne (1987), som i sin tur bygger på klassiska Cyrano de Bergerac. Den stora skillnaden är att rollerna är omvända - här är det två kvinnor som tillsammans försöker charma omkull en man. Det funkar lika bra på det här sättet, även om den har en bit kvar upp till nämnda 80-tals versionen.


© 20th Century Fox

Visst blir det lite svårt att övertyga tittarna om att Brian inte skulle förstå vem han faktiskt pratar med över telefon. Men det kan förklaras med att kärleken förblindar honom - han ser helt enkelt det han vill se. Det leder till en del småroliga situationer där Abby och Noelle måste hålla skenet uppe så gott det går.


© 20th Century Fox

Trion Janeane Garofalo, Uma Thurman och Ben Chaplin funkar alla helt ok. Garofalo känns mest naturlig och levererar kvicka repliker utan problem. Thurman passar som modell, även om hon inte är tillräckligt rolig för att funka fullt ut. Chaplin ska per automatik charma med sin brittiska engelska och gör varken bort sig eller sticker ut. Sammantaget blir det en småtrevlig film som ligger nära ett plus i kanten.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 6.3

Now and Then

Titel: Now and Then / Nu och för alltid
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1995
Regi: Leslie Linka Glatter
I rollerna: Gaby Hoffmann, Thora Birch, Christina Ricci, Ashleigh Aston Moore, Demi Moore, Melanie Griffith, Rosie O'Donnell, Rita Wilson, Cloris Leachman, Janeane Garofalo, Brendan Fraser

Handling: Fyra kvinnor träffas efter tjugo år av äktenskap, barn och karriär. Då, på 70-talet, hade de precis fyllt 12 år. Nu undrar de hur i hela världen de här flickorna kan ha förvandlats till de vuxna kvinnor som träffas för att minnas sin barndom.

Omdöme: Fyra gamla vänner, Samantha (Demi Moore), Teeny (Melanie Griffith), Roberta (Rosie O'Donnell) och Chrissy (Rita Wilson) träffas för första gången på flera år. Orsaken är att Chrissy är höggravid och känner att det är dags att återförena tjejgänget då hon behöver moraliskt stöd. De fyra kan inte tro att de för över 20 år sedan växte upp tillsammans i småstaden i Indiana.


©New Line Cinema

Vännerna blickar tillbaka till början av 70-talet. Vännerna var då tjejer i 12-års åldern i form av Samantha (Gaby Hoffmann), Teeny (Thora Birch), Roberta (Christina Ricci) och Chrissy (Ashleigh Aston Moore). Samantha och Teeny respektive Roberta och Chrissy är bästa vänner, men de fyra gör det mesta tillsammans då de bor nära varandra i samma moderna villaområde.


©New Line Cinema

Tiden vi spenderar med de fyra vännerna är under sommarlovet på 70-talet. De cyklar överallt, lyssnar på musik, sparar pengar till en trädkoja och bråkar med ett jämnårigt pojkgäng. Det blir en sommar där de lär sig saker som de sent kommer glömma och forma dem till kvinnorna de är som vuxna.


©New Line Cinema

En coming of age-historia som intressant nog nästan uteslutande följer de 12-åriga tjejkompisarna på 70-talet. Endast ett par minuter under inledningen och slutet utspelar sig då de är vuxna. De som ser fram emot att se Demi Moore, Melanie Griffith, Rosie O'Donnell och Rita Wilson kanske blir smått besvikna över detta. Men det visar sig funka bra så då det är desto trevligare att följa dem som unga den där sommaren.


©New Line Cinema

En småmysig film som det visar sig vilket var långt ifrån självklart när de fyra vännerna återförenas. Men så fort filmen utspelar sig på 70-talet känner man sig hemma. Det blir också ett plus att historien inte hoppar mellan dåtid och nutid då det på så vis hade kunnat förstöra rytmen och närvarokänslan man har där på 70-talet med vännerna och deras äventyr.


©New Line Cinema

En viktig sak är musiken som skapar den rätta stämningen i en sån här film. Nu pratar jag inte om rocklåtarna som spelas, även om de är passande och var ju aktuella då det utspelar sig. Syftar istället på musiken av Cliff Eidelman som hela tiden håller en fin nivå och är med och skapar den mysiga känslan filmen besitter.


©New Line Cinema

Lite småglad över att ha gett filmen en chans till slut. Den fångar coming of age-temat och sommarkänslan bra. Den har både sina roliga ögonblick, en del gripande och sorgliga, andra lite mer spännande, även något av ett mysterium de försöker lista ut och så klart en gnutta ungdomsromantik. Den får helt enkelt med lite av allt om uppväxten sett ur ett par tjejers ögon under ungdomsåren.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8

Wet Hot American Summer

Titel: Wet Hot American Summer
Genre: Komedi
Land: USA
År: 2001
Regi: David Wain
I rollerna: Janeane Garofalo, David Hyde Pierce, Michael Showalter, Marguerite Moreau, Paul Rudd, Molly Shannon, Amy Poehler, Bradley Cooper, Elizabeth Banks

Handling: Komedi som utspelar sig på sommarlägret Camp Firewood 1981. Vi får följa lägerledarna och barnen under de sista dagarna av sommaren innan hösten och verkligheten återigen tar vid.

Omdöme: Året är 1981 och det är sista dagen på sommarlägret Camp Firewood i Pennsylvania. Lägerledarna försöker göra det bästa av den sista dagen för barnen och sig själva. Ansvarig för lägret är Beth (Janeane Garofalo) som får upp ögonen för Henry (David Hyde Pierce) som är en astrofysiker som hyrt en stuga intill lägret. Lägerledarna Andy (Paul Rudd) och Katie (Marguerite Moreau) är ett par, men Andy beter sig svinaktigt och vänstrar. Det öppnar upp för Coop (Michael Showalter) som varit hemligt förälskad i Katie i flera år.


©Euroeka Pictures/North Coast Group

Vid sidan av huvudkaraktärerna ses även Elizabeth Banks som Andys nya flamma och Bradley Cooper i sin filmdebut. Båda sticker ut i mindre roller i en film fylld med karaktärer att följa bland de många lägerledarna då i princip all fokus handlar om lägerledarna och inte barnen.


©Euroeka Pictures/North Coast Group

En film med sommarkänsla skulle man kunna tro men faktum är att filmen spelades in under kyliga vårdagar vilket gör att den äkta sommarkänslan inte riktigt infinner sig. Däremot utspelar det sig under tidigt 80-tal och den biten har man lyckats ganska bra med vad gäller produktionsdesignen med kläderna, frisyrerna och hela inramningen där på sommarlägret.


©Euroeka Pictures/North Coast Group

Soundtracket, med flera lugna rocklåtar, visar sig vara en bidragande orsak till varför det blir småtrevligt trots att filmen i sig inte är något vidare. Filmen är trots allt helt ok under första halvan men börjar spåra ur mer och mer under andra halvan. Det blir alltför splittrade scener som mer börjar likna sketcher från typ "Saturday Night Live" eller "National Lampoon".


©Euroeka Pictures/North Coast Group

Sammanfattningsvis kan man säga att filmen har två sidor. Det positiva är att första halvan funkar, vi har ett bra soundtrack filmen igenom och 80-tals inramningen är mestadels lyckad. Det negativa är att filmen tappar under andra halvan då den blir alldeles för spretig och inte längre känns fokuserad. Lite blandad kompott med andra ord där första halvan är en trea medan den andra halvan är farligt nära en etta.

2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 5.5
IMDb: 6.5