The Silent Hour

Titel: The Silent Hour
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: USA/Malta
År: 2024
Regi: Brad Anderson
I rollerna: Joel Kinnaman, Sandra Mae Frank, Mekhi Phifer, Mark Strong

Handling: En polisdetektiv med hörselnedsättning och ett dövt vittne till ett mord måste förlita sig på varandra för att överlista mördare som de inte kan höra komma när de blir fångade i ett övergivet flerfamiljshus.

Omdöme: Frank Shaw (Joel Kinnaman) är en polisdetektiv som under ett rutinuppdrag med sin partner Doug Slater (Mark Strong) tar upp jakten efter en misstänkt som ska plockas in på förhör. Jakten till fots slutar med att Frank blir så pass illa skadad att han förlorar stora delar av sin hörsel.


©Republic Pictures

Månaderna går och Frank är bedrövad över sin nya livssituation. Han känner att hans privatliv fått sig en törn, inte minst då en av hans passioner var att lyssna på musik och lyssna på sin tonårsdotters uppträdanden. Han känner även att han inte kan göra sitt jobb på samma sätt som han brukade då den nedsatta hörseln begränsar honom, inte minst ute på fältet.


©Republic Pictures

En dag ber f.d. partnern Doug honom att följa med och agera som tolk då de har en döv kvinna som bevittnat ett mord. Den döva kvinnan är Ava (Sandra Mae Frank) och hon har inte bara sett dubbelmordet, hon har även filmat det med sin mobil. Rätt vad det är blir Frank och Ava fångade i flerfamiljshuset där mördarna ledda av Lynch (Mekhi Phifer) omringar byggnaden och inte ger Frank och Ava en chans att komma ut eller kontakta någon på utsidan.


©Republic Pictures

Brad Anderson hade tidigare regisserat sevärda filmer som Happy Accidents (2000), Session 9 (2001), The Machinist (2004) och Transsiberian (2008). Sedan har det blivit lite mer ojämn kvalité med The Call (2013), Stonehearst Asylum (2014), Beirut (2018) samt Fractured (2019). Det var därför lite oklart var denna skulle hamna. Det visar sig att den inte är så tokig och hamnar någonstans mittemellan de sevärda och mindre bra.


©Republic Pictures

Stora delar av handlingen kommer att utspela sig i flerfamiljshuset. En byggnad som mestadels står tom då hyresgästerna håller på att vräkas. En del av hyresgästerna är fortfarande kvar och en av dem är döva Ava som snart ska flytta ut.


©Republic Pictures

Även om det mesta utspelar sig i byggnaden lyckas filmen ganska bra med att inte kännas alltför upprepande. Det blir även ganska stämningsfullt och småspännande att följa Frank och Ava som med alla medel måste försöka hålla sig vid liv och hitta en väg ut eller kalla på hjälp. Samtidigt letar de alltmer desperata mördarna efter dem.


©Republic Pictures

En aspekt med filmen som ger det hela en mänsklig touch är ju det faktum att Frank har nedsatt hörsel. Ja, han hör inte alls utan sina hörselapparater vilket gör att situationen blir extra svår och spänd när de håller på att bli urladdade. Det skapas även ett band mellan Frank och Ava på grund av detta som funkar och gör att filmen inte bara blir en trött actionfilm i mängden. Kanske inget direkt minnesvärt men gör sitt för stunden då den håller intresset, stämningen och spänningen uppe relativt bra filmen igenom.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 5.9

Impostor

Titel: Impostor / Enemy of the Earth
Genre: Sci-Fi/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 2001
Regi: Gary Fleder
I rollerna: Gary Sinise, Madeleine Stowe, Vincent D'Onofrio, Mekhi Phifer

Handling: Året är 2079. Jorden har befunnit sig i våldsamt och skoningslöst krig mot onda rymdvarelser i mer än 10 år. Segern närmar sig och det finns hopp om jordens överlevnad när vetenskapsmannen Spencer Olham uppfinner ett totaldestruktivt vapen mot de främmande makterna. Men allt är inte som det verkar. Plötsligt anklagas Olham för att vara spion åt rymdvarelserna och en iskall människojakt startar. Olham måste nu bevisa sin riktiga identitet, inte bara för säkerhetspolisen, utan också för sig själv.

Omdöme: Bygger på en korthistoria av Philip K. Dick vars verk filmatiserats med filmer som Blade Runner (1982), Total Recall (1990) och Minority Report (2002). Även om denna inte är lika känd eller bra som nämnda filmer, visar det sig vara en film lite i den stilen. Så om man gillar den typen av sci-fi filmer kan denna vara värd en titt.


©Dimension Films

Det hela utspelar sig år 2079 och följer vetenskapsmannen Spencer Olham (Gary Sinise) och hans fru Dr. Maya Olham (Madeleine Stowe). Medan Maya jobbar på veteransjukhuset är Spencer ledande i utvecklingen av ett topphemligt vapen som kan användas mot en fientlig utomjordisk civilisation. Detta då Jorden attackerats gång på gång under de sista 40 åren med ödeläggande missiler.


©Dimension Films

En dag arresteras Spencer av major Hathaway (Vincent D'Onofrio) som jobbar för säkerhetspolisen. De har kommit över information som gör gällande att Spencer misstänks vara en s.k. replikant. Detta då de misstänker att utomjordingarna skickat en replikant av Spencer som har i uppdrag att komma nära rikets förbundskansler och eliminera henne med en bomb.


©Dimension Films

Inte så tokigt får sägas och lite överraskande går man tidigt rakt på sak. Spencer pekas ut som farlig för rikets säkerhet, men är han verkligen en replikant eller har ett fel begåtts och han i själva verket är en oskyldigt utpekad man? Lite som en blandning mellan Blade Runner (1982) möter The Fugitive (1993) där Gary Sinise är den jagade mannen som måste bevisa sin oskuld samtidigt som han kan vara en replikant. Jagad av Vincent D'Onofrio som inte tänker ge sig förrän han fått sin man... eller replikant.


©Dimension Films

Det är en fartfylld film i regi av Gary Fleder som bl.a. hade gjort sevärda thrillern Kiss the Girls (1997). Dock är det ibland nästan lite för högt tempo med snabba klipp som gör att man inte riktigt får hämta andan och bygga upp storyn och karaktärerna. Förmodligen har det att göra med att filmen från början lär ha varit tänkt som en sci-fi film uppdelad i tre delar med tre olika historier. Man expanderade sedan runt 40 minuter till 90 minuter som man får nu. Det är nog förklaringen till varför filmen går rakt på tidigt och har ett högt tempo under inte minst den första tredjedelen.


©Dimension Films

Filmen kom att bli en flopp när den gick upp på bio och även om den inte kan mäta sig med bättre och mer välgjorda sci-fi filmer som kom runt den här tiden så är den inte så tokig. Visst är effekterna med de flygande farkosterna lite B som i en TV-serie, men det blir inte så mycket av den varan. Istället blir det mest att följa Spencer Olhams jakt på sanningen och flykt undan blodhunden Hathaway.


©Dimension Films

Vad som till slut gör att det hela funkar någorlunda väl är slutet som har en bra twist på det hela. Man känner att filmen kunde blivit ännu bättre om den från början utvecklats med rätt fokus som en långfilm. För trots sina svagheter är den inte så tokig och går att se utan problem. Har sett desto sämre försök i genren genom åren. Den här är värd en titt och även om man känner att den kunde varit bättre är den nog bättre än sitt rykte.

3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
14 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0 alt. 6.5
IMDb: 6.1