Cobra

Titel: Cobra
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: George P. Cosmatos
I rollerna: Sylvester Stallone, Brigitte Nielsen, Reni Santoni, Andrew Robinson, Brian Thompson, David Rasche

Handling: Polisen står handfallen inför en våg av brutala överfall och mord. En livsfarlig mördare leder en organisation som terroriserar Los Angeles. Cobra är den ende som kan stoppa den psykopatiske ledaren.

Omdöme: När en brottsvåg drar in över Los Angeles ger media gärningsmannen namnet "Night Slasher" (Brian Thompson). Han tros ligga bakom en rad brutala och bestialiska mord i staden under den senaste månaden. Vad ingen anar är att det egentligen är en sekt vid namn New World som ligger bakom dåden, med "Night Slasher" som ledare.


© Warner Bros.

Eftersom vanliga poliser som Monte (Andrew Robinson) och Gonzales (Reni Santoni) inte verkar komma närmare att stoppa brottsvågen, kallas Cobra in - Marion Cobretti (Sylvester Stallone). Cobra tillhör något som kallas "Zombie Squad" - en elitstyrka inom polisen som plockas in när det behöver tas i med hårdhandskarna. Hans metoder är okonventionella och inte alltid helt lagliga, vilket gör att röster inom polisen och media är skeptiska till honom, trots att de ger uppenbara resultat.


© Warner Bros.

Efter att fotomodellen Ingrid Knudsen (Brigitte Nielsen) får syn på "Night Slasher" efter hans överfall på en kvinna, blir hon själv en jagad måltavla. Hon är den enda överlevande som kan identifiera den fruktade mördaren. Det blir upp till Cobretti att skydda henne samtidigt som han kan röka ut mördaren och sätta stopp för dåden en gång för alla.

"You're a disease, and I'm the cure." - Marion "Cobra" Cobretti


© Warner Bros.

Det är kul att Sylvester Stallone var tänkt att spela Axel Foley i Beverly Hills Cop (1984). Eftersom han ville ta bort humorn helt började han skriva om manuset till en renodlad actionfilm, vilket skulle ha gjort filmen betydligt dyrare. Smart nog accepterade producenterna inte detta, och resten är historia. Stallone tog sina idéer och skrev detta manus, gav sin dåvarande fru Brigitte Nielsen rollen som kärleksintresset och valde George P. Cosmatos som regissör efter att de tidigare samarbetat på Rambo: First Blood Part II (1985).


© Warner Bros.

Filmen lär ursprungligen ha haft en speltid på närmare 130 minuter och varit så pass våldsam att den inte klarade 15-årsgränsen. Detta, tillsammans med vetskapen om att filmen kunde få fler biovisningar per dag om den kortades ner, gjorde att den till slut klipptes ner till knappt 90 minuter. Det mest brutala och grafiska våldet togs bort, liksom mycket av djupet i storyn. Resultatet blev en barskrapad actionfilm som trots svag kritik drog in bra med pengar och genom åren har blivit en kultfilm.


© Warner Bros.

Inspirationen lär ha varit Harry Callahan från Dirty Harry-filmerna. Skillnaden är att Marion "Cobra" Cobretti är mer klichéfylld och nästan lite fjantig, vilket mycket väl kan ha varit tanken. Han visas upp som en hårding körandes en cool bil, med solglasögon och tändsticka i mungipan. Men hans repliker och agerande är ibland skrattretande och ofrivilligt komiskt. Han är mån om att upprätthålla sin tuffa image, men under ytan är han en mjukis.


© Warner Bros.

Det är en film som är svår att älska fullt ut, samtidigt som den är svår att hata. Den lyckas skapa bra stämning tack vare 80-talsinramningen, inte minst med hjälp av musiken och ett par välvalda låtar som "Feel the Heat" av Jean Beauvior och "Angel of the City" av Robert Tepper. Under dessa två låtar bjuds det på lite klassiskt 80-talsmontage som egentligen inte tillför så mycket till handlingen, men ändå är underhållande och ger filmen en skön känsla.


© Warner Bros.

Vad som sänker filmen är att manuset känns tunt och handlingen blir sekundär för att ge plats åt extra action och en massa skottlossningar. Filmen har sina begränsningar, och man får helt enkelt ta den för vad den är. Den tappar dessutom ju längre in man kommer, och till slut känner man sig inte särskilt engagerad i hur det ska sluta. Det är möjligt att de extra 30-40 minuter som filmen ryktas ha haft från början hade kunnat styra upp det hela. Men troligtvis var mycket av materialet som togs bort temposänkande, vilket hade riskerat att göra en två timmar lång version plågsam att ta sig igenom. Man gör nog bäst i att nöja sig med lite underhållning för stunden, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.8

Beverly Hills Cop II

Titel: Beverly Hills Cop II / Snuten i Hollywood 2
Genre: Action/Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Tony Scott
I rollerna: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Brigitte Nielsen, Jürgen Prochnow, Ronny Cox, Dean Stockwell, Paul Reiser

Handling: Den hämningslöse Axel Foley har just lyckats nästla sig in i Detroits undre värld när en vän i Beverly Hills poliskår utsätts för ett mordförsök. Foley tar vid där vännen slutade, och med sedvanlig brist på finkänslighet vänder han upp och ned på lyxkvarteren och dess ljusskygga invånare. Skurkarna sitter dock inte overksamma utan inväntar tillfället att mura igen den besökande polisen en gång för alla.

Omdöme: En våg av våldsdåd skakar Beverly Hills. Ligan bakom brotten genomför en rad spektakulära rån, kupper och mord - däribland mordförsöket på kapten Andrew Bogomil (Ronny Cox). Beverly Hills-poliserna Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton) vill finna gärningsmännen som attackerat deras kollega och vän, men av disciplinära skäl omplaceras de till trafikroteln.


© Paramount Pictures

När Detroit-polisen Axel Foley (Eddie Murphy) får reda på att Bogomil skjutits beger han sig omedelbart till Kalifornien. Tillsammans med Rosewood och Taggart utreder Foley den så kallade alfabetsligan. Spåren leder till en vapenklubb som ägs av Maxwell Dent (Jürgen Prochnow), vars biträdande föreståndare är hans flamma Karla Fry (Brigitte Nielsen).


© Paramount Pictures

Det har gått ett par år sedan händelserna i Beverly Hills Cop (1984). Foley, Rosewood, Taggart och Bogomil är numera goda vänner, så när en av dem blir attackerad är det bara naturligt att de övriga tar det högst personligt och vill sätta dit gärningsmännen. Det leder till mer av det som gjorde originalet så pass underhållande och framgångsrikt.


© Paramount Pictures

När första filmens regissör Martin Brest tackade nej till att göra en uppföljare, vände sig demonproducenterna Don Simpson och Jerry Bruckheimer till Tony Scott efter deras gemensamma succé med Top Gun (1986). Eftersom han var mer av en renodlad actionregissör fick de putsa filmen och lägga till fler humoristiska inslag för att försöka fånga samma känsla som i den första filmen.


© Paramount Pictures

Man känner definitivt igen sig och mycket är sig likt, men i jämförelse med Beverly Hills Cop (1984) klickar det inte på samma sätt. Det är fortfarande underhållande och stundtals roligt, men det går inte att jämföra denna uppföljare med en smått fulländad film. Med det sagt uppskattas ändå filmen, och man märker att Tony Scott kan sin action - det är egentligen då filmen är som bäst. Eddie Murphy och humorn fungerar också bra, men Martin Brest fick inte minst ihop humorn och värmen på en helt annan nivå i originalet.


© Paramount Pictures

En sak som består och bidrar till att filmen behåller samma sköna känsla är synthmusiken av Harold Faltermeyer. En hel del känns igen från den föregående filmen, men det blir inte upprepande och man får aldrig en känsla av att de bekanta och älskade tonerna slängs in bara för att. Dessutom finns det en del andra, nya toner som passar väldigt bra. Däremot håller de övriga låtarna, om än oftast bra, inte samma höga standard som i första filmen. Detta sammanfattar egentligen uppföljaren: den är bra och uppskattas, men Beverly Hills Cop (1984) spelar i en helt annan liga.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6