Deliverance

Titel: Deliverance / Den sista färden
Genre: Äventyr/Thriller
Land: USA
År: 1972
Regi: John Boorman
I rollerna: Jon Voight, Burt Reynolds, Ned Beatty, Ronny Cox

Handling: Naturäventyraren Lewis tar med sina vänner på en paddlingstur nerför floden Cahulawassee, strax innan floden skall dämmas upp inför ett kraftverksbygge. I den amerikanska obygden uppe i Appalacherna ställs äventyrspaddlarna inför långt större prövningar än de någonsin kunnat ana.

Omdöme: De fyra vännerna Lewis (Burt Reynolds), Ed (Jon Voight), Bobby (Ned Beatty) och Drew (Ronny Cox) från storstaden Atlanta beger sig till floden Cahulawassee för att tillbringa en helg med forsränning och camping. Lewis är äventyraren och ledaren i gänget, medan de övriga är försiktigare av sig. Efter att de pratat med lokalbefolkningen och fått två av dem att köra deras bilar till slutdestinationen, påbörjar de sitt äventyr längs den både vackra och förrädiska floden.


© Warner Bros.

Helgen verkar bli ett fridfullt flodäventyr där de fyra vännerna kan umgås och ha trevligt tillsammans. Men en konfrontation med några inavlade bergsmän förändrar äventyret från dröm till mardröm på ett par ögonblick. Det blir inte längre en avkopplande tur längs floden utan snarare en kamp för deras överlevnad. Vem eller vilka kliver fram och vem eller vilka viker ner sig i den minst sagt hotfulla situationen?


© Warner Bros.

Regissören John Boorman och filmbolaget ville ha åtminstone två stjärnor för rollerna, men det visade sig vara svårt att få etablerade skådespelare att tacka ja - dels på grund av den utmanande inspelningen, dels på grund av filmens våldsamma natur. Jon Voight hade sett sin stjärna falla på senare tid, men fick här ett nytt uppsving och sa att filmen räddade hans karriär. Filmen gjorde Burt Reynolds till en stjärna och han sa själv att det var den bästa filmen han spelade i. Ned Beatty och Ronny Cox hämtades från teatern och båda fick framgångsrika filmkarriärer som birollsskådespelare. Alla fyra är övertygande och bra i sina respektive roller.


© Warner Bros.

Att det var en utmanande och tuff inspelning kan man förstå när man ser filmen. Allt är filmat på plats och skådespelarna utför till stor del sina egna stunts. Den sortens autenticitet är svår att återskapa om man inte faktiskt ser skådespelarna själva utföra momenten, istället för en massa tagningar på avstånd där man anar att det är stuntmän. Här är det verkligen äkta vara och det höjer bara upplevelsen och intensiteten i filmen.


© Warner Bros.

Det är intressant att se hur dynamiken förändras under filmens gång, inte bara i filmen som helhet utan även inom gruppen. De ställs inför ett par tuffa utmaningar och måste fatta svåra beslut i utsatta lägen. Paniken hade varit skyhög om man själv hamnat i en liknande situation, och det är något filmen förmedlar väldigt bra eftersom man verkligen känner ångesten och den tryckta stämningen som byggs upp. Även om det blir obehagligt känns det aldrig direkt jobbigt, utan snarare spännande och fascinerande att titta vidare.


© Warner Bros.

Något filmen gör väldigt bra är att inge en osäkerhet och förvirring hos tittaren, precis som hos de fyra vännerna. Vad är det exakt som sker? Hur har det gått till? En säger en sak, en annan något annat. Och det smarta är att vi inte får se eller vet exakt hur det ligger till. Det gör att osäkerheten och mardrömmen fortsätter även när filmen slutat. Det bidrar till att göra filmen så otroligt effektiv och stark, hur många gånger den än ses.

4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.0
IMDb: 7.6

Beverly Hills Cop II

Titel: Beverly Hills Cop II / Snuten i Hollywood 2
Genre: Action/Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Tony Scott
I rollerna: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Brigitte Nielsen, Jürgen Prochnow, Ronny Cox, Dean Stockwell, Paul Reiser

Handling: Den hämningslöse Axel Foley har just lyckats nästla sig in i Detroits undre värld när en vän i Beverly Hills poliskår utsätts för ett mordförsök. Foley tar vid där vännen slutade, och med sedvanlig brist på finkänslighet vänder han upp och ned på lyxkvarteren och dess ljusskygga invånare. Skurkarna sitter dock inte overksamma utan inväntar tillfället att mura igen den besökande polisen en gång för alla.

Omdöme: En våg av våldsdåd skakar Beverly Hills. Ligan bakom brotten genomför en rad spektakulära rån, kupper och mord - däribland mordförsöket på kapten Andrew Bogomil (Ronny Cox). Beverly Hills-poliserna Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton) vill finna gärningsmännen som attackerat deras kollega och vän, men av disciplinära skäl omplaceras de till trafikroteln.


© Paramount Pictures

När Detroit-polisen Axel Foley (Eddie Murphy) får reda på att Bogomil skjutits beger han sig omedelbart till Kalifornien. Tillsammans med Rosewood och Taggart utreder Foley den så kallade alfabetsligan. Spåren leder till en vapenklubb som ägs av Maxwell Dent (Jürgen Prochnow), vars biträdande föreståndare är hans flamma Karla Fry (Brigitte Nielsen).


© Paramount Pictures

Det har gått ett par år sedan händelserna i Beverly Hills Cop (1984). Foley, Rosewood, Taggart och Bogomil är numera goda vänner, så när en av dem blir attackerad är det bara naturligt att de övriga tar det högst personligt och vill sätta dit gärningsmännen. Det leder till mer av det som gjorde originalet så pass underhållande och framgångsrikt.


© Paramount Pictures

När första filmens regissör Martin Brest tackade nej till att göra en uppföljare, vände sig demonproducenterna Don Simpson och Jerry Bruckheimer till Tony Scott efter deras gemensamma succé med Top Gun (1986). Eftersom han var mer av en renodlad actionregissör fick de putsa filmen och lägga till fler humoristiska inslag för att försöka fånga samma känsla som i den första filmen.


© Paramount Pictures

Man känner definitivt igen sig och mycket är sig likt, men i jämförelse med Beverly Hills Cop (1984) klickar det inte på samma sätt. Det är fortfarande underhållande och stundtals roligt, men det går inte att jämföra denna uppföljare med en smått fulländad film. Med det sagt uppskattas ändå filmen, och man märker att Tony Scott kan sin action - det är egentligen då filmen är som bäst. Eddie Murphy och humorn fungerar också bra, men Martin Brest fick inte minst ihop humorn och värmen på en helt annan nivå i originalet.


© Paramount Pictures

En sak som består och bidrar till att filmen behåller samma sköna känsla är synthmusiken av Harold Faltermeyer. En hel del känns igen från den föregående filmen, men det blir inte upprepande och man får aldrig en känsla av att de bekanta och älskade tonerna slängs in bara för att. Dessutom finns det en del andra, nya toner som passar väldigt bra. Däremot håller de övriga låtarna, om än oftast bra, inte samma höga standard som i första filmen. Detta sammanfattar egentligen uppföljaren: den är bra och uppskattas, men Beverly Hills Cop (1984) spelar i en helt annan liga.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
17 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.6

Total Recall

Titel: Total Recall
Genre: Action/Sci-Fi
Land: USA
År: 1990
Regi: Paul Verhoeven
I rollerna: Arnold Schwarzenegger, Rachel Ticotin, Sharon Stone, Ronny Cox, Michael Ironside

Handling: Det är år 2084. Douglas Quaid hemsöks ständigt av samma dröm om planeten Mars. När han köper minnen av en semester hos Rekall går något väldigt fel. Snart börjar han ifrågasätta hela sin identitet.

Omdöme: Året är 2084 och planeten Mars har koloniserats. Douglas Quaid (Arnold Schwarzenegger) har en vacker fru i Lori (Sharon Stone) och han arbetar som byggarbetare, ett till synes perfekt jobb för honom. Men han hemsöks av en återkommande dröm om Mars och en brunett. Drömmen och hans besatthet av Mars får honom att besöka Rekall - ett företag som erbjuder implanterade minnen som får hjärnan att tro att de verkligen upplevts.


© StudioCanal

Något går väldigt fel när Quaid besöker Rekall. Istället för att få sitt livs semesterupplevelse får han uppleva en levande mardröm. Plötsligt vill folk från alla håll och kanter döda honom och han själv verkar vara en hemlig agent. Vad är kopplingen till Mars? Vem är kvinnan i drömmen? Och varför har Mars guvernör Cohaagen (Ronny Cox) sänt Richter (Michael Ironside) och hans män efter Quaid?


© StudioCanal

Efter att Paul Verhoeven gjorde succé med RoboCop (1987), blev detta hans nästa film. Vi kastas in i en futuristisk värld som till viss del för tankarna till Blade Runner (1982) och Minority Report (2002) - två andra filmer baserade på Philip K. Dicks noveller - i kombination med Verhoevens våldsamma stil som inte lägger några fingrar emellan.


© StudioCanal

När man ser en actionfylld science-fictionfilm som har några år på nacken, är det svårt att inte oroas över hur tekniken och effekterna åldrats. Visst är vissa inslag daterade, men mestadels på ett charmigt vis som inte sänker filmupplevelsen. Istället är styrkorna med de praktiska effekterna tydliga, och de kommer verkligen till sin rätt.


© StudioCanal

Allt det visuella är inte fulländat, men till stor del känns mycket av vad man får se äkta på ett sätt som är svårt att återskapa när allt görs med CGI-effekter, hur påkostade de än må vara. Detaljrikedomen i effekterna, makeupen, maskerna, skottskadorna och så vidare visar verkligen vilket gediget jobb som ligger bakom. Filmen belönades också med ett specialpris för bästa specialeffekter på Oscarsgalan.


© StudioCanal

Att följa Douglas Quaid är som att följa med på en minnesresa som Rekall erbjuder sina kunder. Till en början är det något förvirrande och man är inte säker på vad man ska tycka. Men efter ett tag är det non-stop action och sci-fi som man bara måste gilla. Efter att handlingen förflyttats till Mars lyfter också filmen när Quaid börjar pussla ihop sin verkliga identitet.


© StudioCanal

Vi får inte en perfekt film, men tack vare Paul Verhoevens kompromisslösa regi, ett manus och en grundidé som fortfarande känns före sin tid, samt gott om action som inte viker sig en tum, får man något som är lyckat och minnesvärt. Det är helt enkelt en film man gärna återvänder till och som alltid levererar och underhåller. En viktig detalj är att manuset både är smart och verklighetsförvrängande. Det leker skickligt med gränsen mellan dröm och verklighet, och håller tittaren i ständig osäkerhet om hur det faktiskt ligger till.

3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.5
IMDb: 7.5

Beverly Hills Cop

Titel: Beverly Hills Cop / Snuten i Hollywood
Genre: Action/Komedi/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Martin Brest
I rollerna: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Ronny Cox, Lisa Eilbacher, Steven Berkoff, Jonathan Banks, James Russo, Paul Reiser, Bronson Pinchot

Handling: Axel Foley retar ständigt gallfeber på sin chef. När hans kompis blir mördad, tar Axel semester och följer efter mördaren till Beverly Hills. Han får snabbt upp spåret som leder till en överklassgangster, men den lokala polisen är inte glad åt Axels insatser. Efter att ha retat sina kolleger till vansinne, lyckas han till slut övertyga två av dem om att de är på rätt spår.

Omdöme: Detroit-snuten Axel Foley (Eddie Murphy) är en duktig polis, men han har också en tendens att reta gallfeber på sina kollegor och sin chef. När hans barndomsvän Michael Tandino (James Russo) kommer på besök är det tänkt att de ska fira och ha trevligt. Men när de plötsligt blir överfallna och Michael mördas blir fallet personligt för Axel. Eftersom han inte är mordutredare och dessutom själv har koppling till fallet beordras han att hålla sig undan och ligga lågt.


© Paramount Pictures

Foley bestämmer sig för att ta ut semester - inte för att vila upp sig, utan för att bege sig till Beverly Hills i Kalifornien. Han tänker följa upp det enda spår han har: att den mördade vännen arbetade som säkerhetsvakt på lagret där han kom över tyska obligationer. Axel söker upp den gemensamma barndomsvännen Jenny Summers (Lisa Eilbacher), som arbetar på ett konstgalleri och fick Michael anställd som säkerhetsvakt på deras lager. Foley misstänker att konstsamlaren Victor Maitland (Steven Berkoff) vet något om mordet, eftersom Michael arbetade för honom.


© Paramount Pictures

Det tar inte lång tid för Axel Foley att skapa trubbel och börja irritera den lokala Beverly Hills-polisen. Polisdetektiverna Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton), tillsammans med sin överordnade Andrew Bogomil (Ronny Cox), kan inte hjälpa sin poliskollega. Men efter att Foley börjat gräva djupare inser de att han kan vara något på spåret och att den respekterade konstsamlaren Victor Maitland verkar vara inblandad i illegala aktiviteter.


© Paramount Pictures

Vilken film det här är. Det spelar ingen roll hur många gånger den har setts, varje gång den ses är det en fröjd från början till slut. Även om man minns varje bildruta infinner sig aldrig känslan av att filmen skulle ha tappat sin charm eller bli tråkig. Man blir alltid lika uppslukad och har lika roligt som vanligt när man ser den.


© Paramount Pictures

Eddie Murphy som Axel Foley är i sitt esse. När han väl drar igång är det omöjligt att stoppa honom. Han fick även improvisera en hel del och det märks att det kommer naturligt för honom. Dessutom har han inga problem med att iklä sig olika roller när han behöver nästla sig in på ställen eller övertyga någon om att han är en annan person. Han är en stor anledning till att filmen flyter på så pass bra.


© Paramount Pictures

Huvudskurken Victor Maitland gestaltas ypperligt av Steven Berkoff. Det är en högst minnesvärd prestation då han i rollen är lugn, oerhört kontrollerad och känns trovärdig snarare än överdriven. Han hör definitivt hemma bland historiens bästa filmskurkar. Maitlands bodyguard Zack, spelad av Jonathan Banks, är också skönt elak och hamnar i flera duster med Foley.


© Paramount Pictures

Musiken av Harold Faltermeyer är inte bara ikonisk och välkänd för huvudmelodin, utan den är perfekt genom hela filmen. Hans synthmusik är utan tvekan bland den främsta i filmhistorien, och då talar vi om all den komponerade musiken. Även låtarna håller högsta klass med flera energilåtar som är med och skapar tempot. Musiken är i högsta grad delaktig i varför filmen fungerar så pass bra. Den är i princip som en egen karaktär, och en viktig sådan.


© Paramount Pictures

Det är inte bara den främsta actionkomedin och buddy cop-filmen som gjorts - det är även en personlig storfavorit i alla kategorier. Filmen har ett sådant oerhört flyt att tiden bara rusar fram. Det är en fantastisk filmupplevelse och en riktig feelgood-film som alltid får en på bra humör. Varje scen är en njutning och det är faktiskt så nära perfektion som man kan komma.


5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
24 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 9.5
IMDb: 7.4

Raw Courage

Titel: Courage / Raw Courage / Ökenjakten
Genre: Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Robert L. Rosen
I rollerna: Ronny Cox, Tim Maier, Art Hindle, M. Emmet Walsh, Lois Chiles

Handling: Ett par vänner tänker spendera helgen med att springa ett tufft maratonlopp genom öknen. En militant grupp som har övning i området saboterar loppet och tillfångatar de tre vännerna för att skrämma dem lite. De släpps snart och tror de är säkra, men då startar militärernas verkliga övning.

Omdöme: Pete (Ronny Cox) som är en medelålders familjefar, Roger (Art Hindle) som är en ungkarl som har ihop det med Ruth (Lois Chiles) och Craig (Tim Maier) som är en 22-åring som bor hemma hos sin far, har bestämt sig för att ge sig ut och springa en helg. Tanken är att de tillsammans ska springa över 100 km genom Arizona-öknen. Roger har planerat rutten, var vattenhålen befinner sig och var slutdestinationen ska vara där familj och vänner kommer vänta på dem.


©Scorpion Releasing

Löpningen går hyfsat bra även om det varma vädret gör att de kommer få kämpa ordentligt. Från ingenstans dyker plötsligt ett gäng militanter upp som kommer göra livet surt för de tre löparna. Ledda av överste Crouse (M. Emmet Walsh) har de kommit från Denver för att ha övning i området över helgen. Det ena leder till det andra och snart ser sig de tre vännerna jagade genom Arizona-öknen. Det blir en kamp för överlevnad på liv och död utan en chans att kalla på hjälp.


©Scorpion Releasing

En liten, okänd film som intressant nog är skriven av Ronny Cox och hans fru. Han har även varit med och producerat filmen som uppenbarligen var ett passionsprojekt för honom. En Ronny Cox som främst känns igen från filmerna Deliverance (1972), Beverly Hills Cop (1984) och RoboCop (1987). Kul nog tänker jag lite på Deliverance (1972) där ett par vänner också hamnar i stora bekymmer och blir jagade, även om den mestadels utspelar sig längs en flod och är en klart bättre film.


©Scorpion Releasing

Till en början är man lite oklar över vad de tre vännerna ska ställa upp i. Är det en tävling eller endast en lång, extrem löprunda? Hur känner de tre varandra? Detta och en del annat förklaras inte. Längre in när militantgruppen dyker upp känns det inte särskilt övertygande får man säga. Men de visar sig alltså ha en övning i området och släpper dem snart, tror man. Det är nu det blir tätare när de tre vännerna ser sig jagade.


©Scorpion Releasing

Jakten genom Arizona-öknen blir på sina håll ganska intensiv och tät. Insatserna ökar allt eftersom och vännerna kan inte alls vara säkra på om de kommer ta sig ut från det hela med livet i behåll. En sak som tyvärr inte hjälper att höja stämningen är den elektroniska musiken som mestadels är undermålig. Ibland får den till det klart bättre men överlag är den något svag. I efterhand kan man läsa sig till att Oscarsvinnaren Jerry Goldsmith var påtänkt som kompositör, men budgeten räckte inte till. Ronny Cox sa att detta var det han ångrade mest då han inte var nöjd med musiken som användes i filmen.

2 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.0
IMDb: 6.3