Cobra

Titel: Cobra
Genre: Action/Kriminalare/Thriller
Land: USA
År: 1986
Regi: George P. Cosmatos
I rollerna: Sylvester Stallone, Brigitte Nielsen, Reni Santoni, Andrew Robinson, Brian Thompson, David Rasche

Handling: Polisen står handfallen inför en våg av brutala överfall och mord. En livsfarlig mördare leder en organisation som terroriserar Los Angeles. Cobra är den ende som kan stoppa den psykopatiske ledaren.

Omdöme: När en brottsvåg drar in över Los Angeles ger media gärningsmannen namnet "Night Slasher" (Brian Thompson). Han tros ligga bakom en rad brutala och bestialiska mord i staden under den senaste månaden. Vad ingen anar är att det egentligen är en sekt vid namn New World som ligger bakom dåden, med "Night Slasher" som ledare.


© Warner Bros.

Eftersom vanliga poliser som Monte (Andrew Robinson) och Gonzales (Reni Santoni) inte verkar komma närmare att stoppa brottsvågen, kallas Cobra in - Marion Cobretti (Sylvester Stallone). Cobra tillhör något som kallas "Zombie Squad" - en elitstyrka inom polisen som plockas in när det behöver tas i med hårdhandskarna. Hans metoder är okonventionella och inte alltid helt lagliga, vilket gör att röster inom polisen och media är skeptiska till honom, trots att de ger uppenbara resultat.


© Warner Bros.

Efter att fotomodellen Ingrid Knudsen (Brigitte Nielsen) får syn på "Night Slasher" efter hans överfall på en kvinna, blir hon själv en jagad måltavla. Hon är den enda överlevande som kan identifiera den fruktade mördaren. Det blir upp till Cobretti att skydda henne samtidigt som han kan röka ut mördaren och sätta stopp för dåden en gång för alla.

"You're a disease, and I'm the cure." - Marion "Cobra" Cobretti


© Warner Bros.

Det är kul att Sylvester Stallone var tänkt att spela Axel Foley i Beverly Hills Cop (1984). Eftersom han ville ta bort humorn helt började han skriva om manuset till en renodlad actionfilm, vilket skulle ha gjort filmen betydligt dyrare. Smart nog accepterade producenterna inte detta, och resten är historia. Stallone tog sina idéer och skrev detta manus, gav sin dåvarande fru Brigitte Nielsen rollen som kärleksintresset och valde George P. Cosmatos som regissör efter att de tidigare samarbetat på Rambo: First Blood Part II (1985).


© Warner Bros.

Filmen lär ursprungligen ha haft en speltid på närmare 130 minuter och varit så pass våldsam att den inte klarade 15-årsgränsen. Detta, tillsammans med vetskapen om att filmen kunde få fler biovisningar per dag om den kortades ner, gjorde att den till slut klipptes ner till knappt 90 minuter. Det mest brutala och grafiska våldet togs bort, liksom mycket av djupet i storyn. Resultatet blev en barskrapad actionfilm som trots svag kritik drog in bra med pengar och genom åren har blivit en kultfilm.


© Warner Bros.

Inspirationen lär ha varit Harry Callahan från Dirty Harry-filmerna. Skillnaden är att Marion "Cobra" Cobretti är mer klichéfylld och nästan lite fjantig, vilket mycket väl kan ha varit tanken. Han visas upp som en hårding körandes en cool bil, med solglasögon och tändsticka i mungipan. Men hans repliker och agerande är ibland skrattretande och ofrivilligt komiskt. Han är mån om att upprätthålla sin tuffa image, men under ytan är han en mjukis.


© Warner Bros.

Det är en film som är svår att älska fullt ut, samtidigt som den är svår att hata. Den lyckas skapa bra stämning tack vare 80-talsinramningen, inte minst med hjälp av musiken och ett par välvalda låtar som "Feel the Heat" av Jean Beauvior och "Angel of the City" av Robert Tepper. Under dessa två låtar bjuds det på lite klassiskt 80-talsmontage som egentligen inte tillför så mycket till handlingen, men ändå är underhållande och ger filmen en skön känsla.


© Warner Bros.

Vad som sänker filmen är att manuset känns tunt och handlingen blir sekundär för att ge plats åt extra action och en massa skottlossningar. Filmen har sina begränsningar, och man får helt enkelt ta den för vad den är. Den tappar dessutom ju längre in man kommer, och till slut känner man sig inte särskilt engagerad i hur det ska sluta. Det är möjligt att de extra 30-40 minuter som filmen ryktas ha haft från början hade kunnat styra upp det hela. Men troligtvis var mycket av materialet som togs bort temposänkande, vilket hade riskerat att göra en två timmar lång version plågsam att ta sig igenom. Man gör nog bäst i att nöja sig med lite underhållning för stunden, varken mer eller mindre.

3 - Skådespelare
2 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 6.5
IMDb: 5.8

Dirty Harry

Titel: Dirty Harry
Genre: Kriminalare/Action/Thriller
Land: USA
År: 1971
Regi: Don Siegel
I rollerna: Clint Eastwood, Andrew Robinson, Reni Santoni, Harry Guardino, John Vernon, Josef Sommer

Handling: Den första filmen om San Francisco-snuten Harry Callahan - ordkarg ensamvarg som inte drar sig för att bryta mot reglerna - där han är ute efter en galen och oförutsägbar krypskytt som kallar sig Scorpio.

Omdöme: En galning börjar terrorisera San Francisco. Efter att en oskyldig kvinna skjutits till döds i en swimmingpool hittar kriminalinspektören Harry Callahan (Clint Eastwood) en tomhylsa och ett brev som mördaren lämnat efter sig på brottsplatsen. I brevet hotar mördaren att slå till igen och döda varje dag om han inte får $100.000.


© Warner Bros.

Harry får en ny partner på fallet, Chico Gonzalez (Reni Santoni), eftersom hans förre partner ligger på sjukhus efter att ha blivit skjuten. När mördaren slår till på nytt beslutar sig borgmästaren (John Vernon) för att betala lösensumman. Mördaren, som går under namnet Scorpio (Andrew Robinson), hotar att döda en 14-årig flicka som han kidnappat och gömt någonstans. Callahan får i uppdrag att leverera väskan med pengarna och måste följa Scorpios instruktioner till punkt och pricka för att ha en chans att rädda flickans liv - och kanske även få tag i galningen.


© Warner Bros.

San Francisco, tidigt 1970-tal och Lalo Schifrins musik sätter direkt tonen under öppningsscenen bland stadens hustak. Den kallblodige mördaren Scorpio visar genast att han inte är att leka med. Han bryr sig inte om att han dödar oskyldiga och verkar snarare njuta av det. Han uppvisar tydliga sadistiska drag och verkar få tillfredsställelse av den skräck han sprider.


© Warner Bros.

Scorpio är en galning, en psykopat som leker med polisen och terroriserar staden. Han ger sig också på barn, något som visar att han inte har några som helst spärrar. Det gör honom bara mer skrämmande och Andrew Robinson spelar honom riktigt obehagligt och förträffligt bra. Han hör tveklöst hemma bland de bästa filmskurkarna någonsin.


© Warner Bros.

Clint Eastwood var redan en etablerad skådespelare innan Dirty Harry-filmerna, men denna film och rollen som Harry Callahan cementerade honom som en av de största stjärnorna. Han känns helt självklar i rollen som polisen som får göra skitgörat och är trött på att hans överordnade klagar och lägger sig i hur han ska sköta sitt jobb. Han är effektiv och får resultat, även om det inte alltid är enligt regelboken. Harry är alltid i full kontroll, verkar ha is i venerna och är en sjuhelsikes skytt. Han tvekar inte att använda sitt skjutvapen, vilket har gett honom hans rykte - det finns bara en Dirty Harry.


© Warner Bros.

En intressant aspekt är att det inte bara är en polisfilm, en kriminalare eller en thriller. Den är så mycket mer än så och var definitivt med och banade väg för hur framtida filmer i genren kunde se ut. Den är inte bara ikonisk - den är stilbildande och till stor del oöverträffad.


© Warner Bros.

En annan sak som är värd att notera är att filmen faktiskt har en del skräckelement. Den täta stämningen som byggs upp i jakten på mördaren, Scorpios psykopatiska beteende och hur vissa scener är iscensatta bidrar till detta. Det är väldigt effektivt och skapar mer obehag än vad man skulle kunna förvänta sig av en polisthriller.


© Warner Bros.

Vad man får är en rakt igenom riktigt vass film. Den må inte vara högoktanig hela tiden, men den bygger upp en sådan atmosfär att man har svårt att inte bli uppslukad av den. Det handlar inte bara om Callahans jakt på mördaren, även om det blir ett återkommande tema när han väl fått upp blodspåret. Clint Eastwood som Dirty Harry Callahan, Andrew Robinson som Scorpio, San Francisco som skådeplats, musiken av Lalo Schifrin, ett tätt manus och en skarp regi gör det här till en sjuhelsikes bra film som håller en på tårna från början till slut. Det är en klassiker som har så mycket på gång och gör det riktigt bra att det inte kan bli annat än en femma.


5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
23 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 8.5 alt. 9.0
IMDb: 7.7

Dead Men Don't Wear Plaid

Titel: Dead Men Don't Wear Plaid / Döda män klär inte i rutigt
Genre: Komedi/Kriminalare/Mysterium
Land: USA
År: 1982
Regi: Carl Reiner
I rollerna: Steve Martin, Rachel Ward, Reni Santoni, Carl Reiner

Handling: Juliet Forrest är övertygad om att det rapporterade dödsfallet av hennes far i en bilolycka inte var någon olycka. Hennes far var en framstående ostforskare som arbetade på ett hemligt recept. För att bevisa att det var mord anlitar hon privatdetektiven Rigby Reardon. Han hittar en papperslapp som innehåller en lista över personer som är "Carlottas vänner och fiender".

Omdöme: Privatdetektiven Rigby Reardon (Steve Martin) får ett nytt intressant fall på sitt bord. Framförallt får han en vacker klient i Juliet Forrest (Rachel Ward) som gör det hela aningen trevligare för honom. Juliet är övertygad om att hennes far, som var en framstående forskare och ostmakare, blev mördad när han omkom i en bilolycka.


© Universal Pictures

Rigby börjar genast utreda fallet, söker upp diverse inblandade och tar även hjälp av självaste Philip Marlowe (Humphrey Bogart) som assisterar honom i detektivarbetet. Fallet visar sig vara ganska invecklat och Rigby hamnar i flera farliga situationer där han blir beskjuten och slagen. Han kommer över två listor på Juliets fars kontor. Ena listan över vänner och den andra över fiender till Carlotta. Kan någon av dessa vara mördaren? Och vem är Carlotta?


© Universal Pictures

Carl Reiner och Steve Martin har skapat en trevlig hyllning till film-noir och hela den eran. Ett lyckat drag får sägas var att plocka in kompositören Miklós Rózsa respektive kostymdesignern Edith Head, båda flerfaldigt Oscarsnominerade och Oscarsvinnande legender och en del av 40-talets Hollywood. Båda gjorde här sin sista film vilket var passande med tanke på hyllningen till deras storhetstid.


© Universal Pictures

Filmen är främst känd för att på ett smart sätt använda sig av klipp från gamla noir-filmer och integrera dem i historien. Inte bara det, Steve Martin och hans Rigby för dialog med de gamla stjärnorna och hamnar även i spända situationer. Om man sett en del film-noir och gillar genren är det givetvis bara trevligare.


© Universal Pictures

Själva storyn är egentligen inte det viktigaste då den är lite invecklad bara för att kunna få med de olika karaktärerna från diverse noir-filmer. Klipp från upp emot 20 filmer har använts och flera stora stjärnor från 40-talet dyker upp filmen igenom. Mestadels är det lyckat och man har på ett smart sätt lyckats filma det hela så att det ser ut som om Rigby befinner sig i dessa scener.


© Universal Pictures

Det blir kanske inte en komedi som får en att gapskratta men man småskrattar på sina håll. Ibland för att det faktiskt är finurligt och smart, andra gånger för att Steve Martin gör och säger saker som är korkade eller roliga.


© Universal Pictures

Det är framförallt en film av och för filmälskare med inslagen och referenserna till noir-genren. Att man valt att filma det hela i svartvitt känns naturligt och man märker att de tagit det hela på allvar och inte valt att göra en renodlad parodi av det hela. Musiken är t.ex. ett bra exempel på detta då den lika gärna hade kunnat vara från den tiden vilket skapar rätt stämning för denna typ av film.

3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt

Betyg:
Mitt IMDb-betyg: 7.0
IMDb: 6.8